Brahehus och Vättern i kvällssol.
Begravningen igår var fin. Det kändes så konstigt att i den vita kistan låg min farmor. Gudstjänsten började med att de spelade Bach´s sång Air på orgel. Så otroligt fint. Det var farmors absoluta älsklingslåt, den och Pärleporten som vi också sjöng.
Efter begravningen åkte vi till hennes lägenhet och gick igenom sakerna. En mycket märklig känsla. Att vara där och veta att hon är borta, finns inte mer. Usch, tårarna rinner när jag skrivet det här inlägget.
Vad jobbigt 🙁
Man får hoppas hon har det bra där hon är nu…
Det är hemskt när någon lämnar en. kram!
Ja sorgen är stor när någon kär försvinner från detta livet. Du får tro att hon har den bra i sin himmel nu. Kram