Personligt

Trött

Jag är så trött. Inte fysiskt, eller jo, det är jag men det är inte fysisk trötthet jag pratar om nu. Jag pratar om mitt huvud. Jag är så trött på att jag alltid tänker negativt om mig själv. Tankar om att jag inte duger som jag är, att jag måste förändra mig och bli någon annan än den jag är. Att jag är si och så och ingen gillar mig. Jag fattar inte varför jag måste hålla på och trycka ner mig själv hela tiden. Önskar bara att jag kunde acceptera mig själv och strunta i vad andra tycker eller inte tycker. 
Jag är så trött på detta som tar så mycket energi. Energi att orka vara en bra mamma till barnen, att plugga och ta hand om hemmet. Det håller inte längre. Att säga till mig och att försöka att inte fokusera på destruktiva tankar fungerar inte men antar att det är den enda väg att gå. Nån gång blir det väl ordning på mig. Kanske bottnar allt i att jag känner mig så himla ensam. 
Bara lite kvällsgrubblerier från en trött och slut Hanna…. 
En bild från en betydligt gladare dag… 
 

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 Comments on “Trött

  1. Ofta "får man för sig" så mycket dumt…
    TROR att "alla andra" tänker och tycker en massa som de inte ens gör. Märkligt att det är så – att man är så hård mot sig själv. Det borde vara tvärt om, att man är snällast mot sig själv eftersom man alltid är med sig själv.
    Fast du, det är en första bra tanke att du "tänkt till" nu är nästa att få "gungan" att väga över till de bra tankarna. Du får ge dig själv en liten uppgift: en "förbjuden" tanke måste skrämmas bort med två bra tankar. Det kan vara två saker som är små men bra. Det är antalet som räknas.
    -Jag ser så snäll ut när jag ler!
    -Jag gör så fina smycken!
    är exempel på tankar jag ser är väldigt sanna.

  2. Känner verkligen igen det där! Jag känner också mig ensam ofta och så länge jag kan minnas har jag alltid tryckt ner mig själv och tänkt att jag inte duger. "Om jag bara blir smalare, om jag bara blir bättre på det här eller det här." Men det handlar ju inte om det.
    Jag är nu 35 år, och det har blivit bättre med åldern, det har det. Men jag bryr mig ändå för mycket om vad folk tycker och jag vill alltid vara perfekt.
    Jag vet inte hur man ska komma ifrån dessa tankar, men jag försöker. Jag försöker ändra inställning och liksom ta kontroll över mina tankar och inte låta det negativa ta över. Men det är svårt! Och när jag tror att ingen gillar mig, så försöker jag tänka på de människor som lyfter upp mig och gör mig glad.
    Hoppas du kan komma över dessa tankar. Utifrån det jag har läst på din blogg verkar du vara en jättefin människa och jättesöt är du!
    Kram på dig!

  3. Men snälla du, du verkar ju ha livet under kontroll. Sluta tänka de negatuva tankarna om dig själv. Du är värd sååå mycket både för din familj och dina vänner 😉 Jag vet precis hur du känner dig för jag har varit där så många gånger. Men oftast är det bara hjärnspöken som man måste mota bort.
    <3 KRAM <3

  4. Vet precis hur det är. Det händer mig också att jag trycker ner mig själv. Tror det hjälper mer att prata om det med någon man kan anförtro sig åt än att "försöka tänka positivt istället", för i det läget (i alla fall för mig) är det omöjligt att "tänka positivit". Kram

  5. Men du….min första spontana tanke var att åh, vad jag vill träffa dig och sitta på ett fik och prata. Men jag tror du bor en bit från mig…
    På ett sätt vet jag precis hur du känner. Jag har blivit bättre, jag trycker inte ner mig själv lika mycket nu som förr, men jag gör ändå konstiga val i livet och jag har fortfarande dåligt självförtroende på många plan. Men jag tränar, jag övar och jag funderar mycket…
    Stor KRAM till dig!

  6. Hang in there!! Det kommer att bli bättre och sett utifrån, enbart baserat på din blogg – du duger visst!! Och du har en fantastisk familj! Men det är så lätt att vara sin egen värsta kritiker, vilket är helkorkat, egentligen. Jag har likadana perioder själv! Jag vill inte låta hurtig, men försök tänk positivt! Det funkar i längden, det löser inga problem, men det blir lättare! Och träna – det funkar iaf för mig, rensa skallen!! Det kommer att fixa sig! Energikram från norr

  7. Jag förstår din tankebana har alltid tänkt i de banorna jag med, har för höga krav på mig själv. Samt känner mig ofta obekväm i många situationer och känner att jag inte duger då ex, men det gör både du och jag, vi måste bara inse det.
    DU DUGER helt bra som du är
    kramar

  8. det är inte lätt att ändra sig fast man vet att man "bara" ska sluta tänka så. tankegångarna är väl det svåraste att förändra. men det går! på vilket sätt känner du dig ensam? vänmässigt eller i relationen? inte kul när man känner så, för det om något tar ju väldigt mycket energi också, att känna så. Kram på dig fina, starka, kloka du!

  9. Gud jag skulle lika gärna kunnat skriva detta inlägg själv. Känner så väl igen mig i det du skriver. Är själv två-barns mamma, sönderstressad, till lags för allt och alla utom mig själv. Ensam då min man jobbar konstant. Har många fina vänner men dom kan aldrig byta ut en partner. Håller hemmet i perfekt skick, inte en dammtuss så långt ögat kan nå, lagar gourmet-rätter varje dag, tränar, ställer upp för alla, underhåller mina barn på bästa sätt. Men nu är jag helt inkörd i väggen och börjar fråga mig själv: men jag då? Jag hoppas du kommer på bättre tankar om dig själv.

Lämna ett svar till JennicaAvbryt svar