Idag möttes vi upp på ljunkans löparbana. Efter match igår och dessutom cykla 12 km tur och retur från matchen kände jag lagom mör i benen. Uppvärmningen var så tung och jag hade svårt att peppa mig mentalt, ville hellre gå. Men åttahundrametersintervaller stod på schemat så det var bara att testa om det skulle bära eller brista. Glad är jag för det bar. Jag satte måltiden på 4 minuter för att veta säkert att jag orkar två varv. Döm om min förvåning när vi körde första på 3,55, andra 3,48, tredje 3,44 (kan inte riktigt räkna den här då jag mådde riktigt illa och stoppade klockan) och sista gick långsammast: 3,59. Vi hade en hemsk motvind i tredje kurvan som gjorde att det kändes som att springa rakt in i en vägg. Ett steg fram och två steg bak var känslan. Nästa gång ska jag testa 3,45min/intervall, är övertygad om att jag har mer att ge då det gick så pass bra trots motvinden och jag var egentligen inte särskilt trött.
Härligt att ibland vinna mot sig själv, man klarar mer än man tror!
Ha en bra dag. 😀