Idag har jag verkligen kört slut på mig själv träningsmässigt. Efter tre dagars vila kände jag att det var dags för intervaller. Efter en kort uppvärmning på löpbandet var det bara att köra. 30 sekundersintervaller i 16km/h hade jag ställt in mig på. Det var tungt och riktigt jobbigt och efter den sjätte intervallen bultade det i huvudet på mig så hoppade av och la mig på golvet och bara pustade och hjärtat slog som en hammare i bröstet på mig. Kände mest för att ge upp men gjorde inte det utan gick lite på bandet och bestämde mig för att köra några till. ”Några till” blev 14 så efter totalt 20 intervaller kände jag att nu räcker det och energin var precis slut. Jag gjorde fem intervaller fler än vad jag gjorde förra gången jag körde samma pass så jag är riktigt nöjd. Bara ett litet problem, nästa gång kan jag inte nöja mig med ”bara” 15 eftersom att jag vet att jag orkar fler. 😀 Men det känns som ett angenämt problem. Formen känns bra fastän jag inte tror det. När viljan finns, orkar jag massor.
Wow det är ju otroligt bra presterat.
Jag tycker det är så svårt att springa och samtidigt trycka på hastigheten på löpbandet,, framförallt när man är trött och ska tillbaka.