av 
Idag var tanken att springa en mil i ett spår här i stan. Jag bestämde tempot och Rickard hängde såklart på. Mitt tempo är inget för honom. Jag hade riktigt pigga ben, det var en riktigt härlig känsla att orka springa så fort från start. Jag kände ingenting i höften och det var jag väldigt glad över.
Tyvärr fick jag kramp i magen så vid 6,5km fick jag bryta och börja gå istället. Sista 3,5 kilometrarna fick jag varva gång med löpning men till slut var det bara att gilla läget och promenera hela tiden istället.
Dagens lärdomar:
– att jag kan springa och att det mesta egentligen sitter i huvudet.
– att jag inte får slarva med att dricka vatten på dagarna.
