Det finns flera anledningar till att dagens pass var en plåga från första till sista steget. Det var ett sånt här pass jag gett upp under om jag varit själv (men också varit sur efteråt om jag gjort det)
– Jobbat sex dagar i sträck varav tre dagpass på rad. Zzzz….
– En timme pilates igår.
– Regn, löv och gegga.
– Min svaghet är just backintervaller.
– Intervaller och lugn löprunda i skogen tidigare i veckan.
Men åter till passset, renodlad backintervall har jag inte sprungit sedan jag skadade höften. Det var ingen picnic heller för Rickard tyckte vi skulle ha joggvila…. Backen vi sprang i börjar brant, blir lite flakare och så är det en liten nerförsbacke innan det blir brant igen upp till toppen. Grymt jobbigt, ungefär 150meter långt blir det. Eftersom att jag var totalt omotiverad redan innan fick jag slita rejält, inte så mycket egentligen med benen men med huvudet och flåset. Jag är glad nu iallafall när passet är avklarat, det var ett bra pass.
 
avatar
Om författare

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 kommentarer

  1. avatar

    Bra gjort!! Inspirerande! Jag ska väcka mitt pannben till liv igen…

  2. avatar

    Ohh härligt med envishet =D

Lämna ett svar till Mirre Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: