Barnen fick vara med Rickards bror då det ikväll var dags för lopp igen. Barnen älskar att vara med honom så de trivs som fisken i vattnet när han kommer hit. Det här är fjärde gången jag springer Blodomloppet men första gången som jag väljer distansen en mil. Jag minns det allra första loppet jag var med i och då sprang jag och Rickard femman med Samuel i barnvagn. Jag kommer även ihåg hur irriterade de andra deltagarna blev över att vi sprang med barnvagn. Jag tyckte de var griniga och hade dålig inställning. Då startade man och gick i mål på Folkungavallen men starten flyttades för två eller tre år sedan till Stångebrofältet istället. Jag gillade dock bättre att starta på Folkungavallen. Det blev inte så mycket trängsel och det är alltid roligt och häftigt att få gå i mål på en stor arena.

Tillbaka till dagens lopp. Det har varit strålande sol idag men vindarna har varit iskalla. Jag hade inte särskilt bra inställning och kände bara ”blä, varför har jag valt en mil. Med min tur kommer säkert vinden vända så jag har motvind hela vägen.” Positiva tankar verkligen…. Jag hade fel som tur var.
Vi som skulle springa var jag, Rickard,  min bror, och en annan domarkollega och vi möttes upp utanför SAAB arena och krånglade med nummerlappar och så vidare. På vägen till mötesplatsen slog det mig att jag glömt att äta mellanmål och magen började kurra rejält. Suck var första tanken men sen slog det mig ju att jag springer bättre på tom mage. (Ja, jag är lite virrig ibland….)
Jag och Marcus ställde upp i vår startfålla och jag var insjunken i tankar. Jag ville verkligen springa milen på under timmen och funderade över taktik. När startskottet gick så kom jag på att jag glömt att vika upp brallorna. Det kommer bli ett varmt lopp det här tänkte jag då vinden mojnat. Slösa värdefull tid genom att greja med byxorna ville jag dock inte.
Jag och Marcus höll jämna steg genom hela loppet. Ibland drog han och ibland drog jag men mest sprang vi jämsides. Efter tre kilometer kom en sträcka då jag hade solen i ögonen och motvinden var ganska stark och då fick jag ta fram mitt pannben. Där blev jag lite rädd och funderade över hur benen skulle kännas senare när det redan kändes så jobbigt. Men som med mycket annat kommer jag in andra andningen så jag fick energi och så här efteråt kändes det egentligen inte särskilt jobbigt. Det sitter mest i huvudet.
Jag och Marcus spurtade i mål jämsides och fick exakt samma tid: 56,36. Kul ju! Han brukar alltid komma före mig så det var kul att vi var så jämna. Tiden på det här loppet räknar jag som mitt personbästa då det är en tuffare bana än på mitt snabbaste lopp.
Rickard sprang fem kilometer och han är grym! En tionde plats blev hans resultat. Efter loppen blev det den traditionella picnicen i gräset. Vilken härlig kväll det var! Jag är full med endorfiner.
avatar
Om författare

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 kommentarer

  1. avatar
    säger:

    Så bra gjort! Du har verkligen flyt i träningen. Jag har hamnat i nåt slags vakuum efter maran och med allt jobb som är nu. Men jag börjar bli sugen på nåt lopp, så jag ska nog börja planera. Härligt med PB och bra tid!!

  2. avatar
    säger:

    Så kul! Grym du är! 🙂
    sv: Ja, den är en ny favorit för min del :))

  3. avatar

    Härligt bra kämpat

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: