av 
Jag räknar ner nu, tolv arbetspass kvar till jag går på semester och i år behöver jag den mer än någonsin. Det har varit en turbulent vår och jag är glad över att allt lugnat ner sig men en trött känsla finns kvar.
Igår var jag ute i Västerlösa och dömde fotboll med Rickard och en annan kille. Jag hade pipan och det var första matchen som jag och Rickard hade tillsammans på den här nivån med mig i mitten och inte som assisterande. Det var en rolig match och jag börjar äntligen känna igen mig själv. Glädjen är verkligen tillbaka och jag är nöjd med min insats igår. Tempoväxlingar fanns och jag kunde prata ner spelarna vid behov. Det är en härlig känsla!
Idag är det strålande sol ute men ingen av oss känner riktigt för att göra något. Vi var på Flygvapenmuseeet igår och det är skönt med en hemmadag innan jag ska iväg till jobbet. Jobbar fem timmar ikväll men det känns som en evighet.
De har en ny avdelning: djuren i krig. Det var riktigt intressant att läsa om hur djuren användes. Visste ni till exempel att honungsbin användes för att leta sprängämnen? Bina hade ett kort arbetsliv, efter en dag i tjänst fick de ”gå i pension” och vara i sin kupa.
Man kan även testa på hur det känns att vara ute i stormstyrka. Glasögonen behövdes verkligen. Trots skyddsglasögonen så tårades ögonen av styrkan i vinden.
Ja, som sagt, omöjligt att inte blunda.
