27 mars 2023

Månad: oktober 2018

Vardagen

Veckans punkter

Hannas krypinav Hannas krypin0
Godmorgon! Idag är det måndag och jag är ledig efter att ha ”slavat” hela helgen. Eller skämt åsido. Jag har haft väldigt roligt och ingen dag är den andra lik.
Idag ska jag följa med Ida till skolan. Hon har pratat om det så länge men det har krockat med jobb men nu så. Barnen ska gå till skogen så det ska bli kul att få följa med dit och se vad de gör där. Jag har även min pilatesklass ikväll. Får se vad jag hittar på för något utmanande till deltagarna. Vad ska du göra idag?
Mumsiga: Grilltallriken ovan på Brödernas kök. Mums, nu vill jag åka dit igen!
Träning: Slarvat lite med löpträningen (oups🙈!!!) förutom i fredagskväll. Det blev tre pass pilates, ett med Marcus, min pilatesklass som jag har på måndagar och så körde jag även ett pass själv senare i veckan.
Tråkiga ytliga: Blixtlåset på mina favoritjeans har gått sönder.
Har inte ätit på evigheter: kanelbulle med iskall mjölk. Rickard köpte glutenfria kanelbullar åt mig som slank ner idag.
Prestation: Personbästa på Höstfemman och en åttonde plats.
Om jag skulle använda läppstift: så hade det varit nyansen på läpparna som jag fick när jag la på ett filter. Den ska jag hålla utkik efter.
Känsla: Mest bra men också tungt.
Wihooo!!!: Alla detaljer ska bli klara men jag har en lokal att ha min pilates i framöver.
Vill ha: Den rosa klänningen som jag bloggade om häromdagen.
Utmaning: Jag har sökt en utbildning: specialistundersköterska inom psykisk ohälsa.
 
Veckans punkter Läs mer
Racereports

Racereport Höstfemman 2018

Hannas krypinav Hannas krypin0
Då var det dags att skriva ner några rader om årets höstfemma. Jag, Rickard och Alexander blev hämtade av Marcus och så bar det av till Åby. Det var kallt men fantastiskt vackert höstväder.
Vi hämtade ut nummerlappar och tog den vanliga promenaden. Sprang lite i backarna för att känna lite på benen och snart var det dags för Alexander att springa. Det är så roligt att han kommit igång med att löpträna och inte bara springa loppen. Han var riktigt duktig så det var roligt att se.
 
Kort eller långt, långt eller kort. Det var frågan och jag velade till en halvtimme innan start. Bestämde mig för att vara viking. Tänkte att om jag fryser så springer jag snabbare… 
I år tyckte jag att det tog evigheter innan det blev dags för oss att få ställa upp på startlinjen. Men tiden går snabbt även när man väntar. Först ställde jag mig ganska långt bak tillsammans med Marcus men så gick vi fram så vi stod i rad två. När starten gick så var det inte så dumt att kunna lägga mig i mitt tempo direkt. Är så van vid att få kryssa mig fram i början innan fältet tunnas ut.
Den ser så oskyldig ut, den första långa backen. En backe som är ungefär 400 meter och som suger i benen och får mig att vilja strunta i att springa och gå hem istället. I år var första året som jag sprang hela backen. Ja hela loppet förresten utan att ta några gångsteg i de tuffaste backarna. 
När jag kommit upp för den härliga backen får jag en välförtjänt vila när det börjar gå nerför igen. Som alltid så glömmer jag bort hur jobbig och tung banan faktiskt är. Det som ”räddar” mig är de långa nerförsluten. Där får jag vila och samlar kraft. Den sista riktigt jobbiga stigningen är strax innan två kilometer kvar. Där har de dessutom lagt grus så det är tungsprunget av den anledningen. Belöningen kommer snart. I princip 2 kilometer nerför är kvar nu förutom två, tre korta branta backar. Men i jämförelse med det jag har bakom mig så är det ingenting.
Hela tiden hade jag koll på klockan och jag visste tidigt att jag skulle slå mitt personbästa. Frågan var dock om jag också skulle klara att komma under 30 minuter. Det var inga problem, visste att jag skulle kunna sänka tempot en aning och fortfarande nå mitt mål med goda marginaler. Såklart kändes det att jag sprungit några kilometer och jag var rejält andfådd men ändå inte ”jag vill dö-trött”. Så nöjd med min prestation. Rickard vann femman och Marcus sprang som vanligt bra. Vi hade roligt!
 
Racereport Höstfemman 2018 Läs mer
Träning

Idag är raceday!

Hannas krypinav Hannas krypin0
Idag är det dags för årets upplaga av Höstfemman. Det är väl sisådär fjärde eller femte gången som jag, Rickard och Marcus ska springa loppet. Det är så kul med bloggen att jag tack vare den har så mycket sparat. Jag sitter och läser min kategori med racereports och HÄR kan du läsa min racereport från 2017 års upplaga av Höstfemman och HÄR är rapporten från 2015.
Rickard i starten 2017.
Hela veckan har jag funderat över vilken målsättning jag ska ha och det jag helst vill är att kunna springa så snabbt att jag kommer under trettio minuter. Men jag vet att banan är riktigt tuff med många branta backar som kommer suga kraft. Men å andra sidan är det lika mycket nerför där jag kan samla kraft. Ett annat problem är att det är mycket rötter och stenar vilket gör att jag får ett litet annat löpsteg och måste tänka mig för var jag sätter fötterna. Det drar också ner tempot. Så, det jag landat i är att försöka slå tiden 30,50.
Bild från Höstfemma 2014. Då sprang jag på tiden 31,04 och kom på en nionde plats. Jag har alltid varit topp tio i det här loppet (utom första gången jag sprang 2012, då var jag inte i min bästa form.) Bästa placering är sjua med tiden 30,50 som också är personbästa i det här loppet. Höstfemman är inte fem kilometer utan 5,2km.
Dessa bilder är från Höstfemman 2015. Man ser inte på bilden nedan hur brant backen faktiskt är.

 
 
 
Idag är raceday! Läs mer
Vardagen

Rastar nere vid ån

Hannas krypinav Hannas krypin0

Jag började sju i morse och har nu min halvtimmes rast. Lagom till jag kom ner hit till ån så tittade solen fram och jag har fått njuta av solen mot mitt ansikte. Jag har så ont i min nacke idag men bortsett från det så mår jag bra. Jag är lite nervös inför loppet imorgon men tänker att lite motion är bara bra. Med lite tur så har det gått över till imorgon. 

Rastar nere vid ån Läs mer
Träning

Jag skulle ta det lugnt…..

Hannas krypinav Hannas krypin0
Jag skulle bara springa några kilometer. En lugn runda tillsammans med Rickard och sedan avsluta med styrkeövningar. Istället blev det snabba kilometer i min nuvarande tävlingsfart på milen. Det kändes som att jag flög fram och jag fick verkligen uppleva runnershigh. Då när det känns som att jag kan springa hur långt som helst utan att bli trött. Jag älskar den känslan och det är den som gör att jag orkar fortsätta springa även de gånger när det känns som att jag inte ens orkar en kilometer. Efter löpningen körde vi ett gäng parstyrkeövningar. Kul att vara igång med det igen då det var väldigt länge sedan. Kolla in @hannafialotta för att se videos. 🙂
Jag skulle ta det lugnt….. Läs mer
Vardagen

Ett steg framåt

Hannas krypinav Hannas krypin0
Min pappa går hos en fysioterapeut i stan och han vet att jag letar efter ett ställe där jag kan ha mina pilatesklasser. Så han frågade mig om han skulle prata med den här killen om min pilates. Klart jag ville det. Han var positiv så igår ringde jag och pratade med honom och idag på förmiddagen var jag där och kikade lite hur det ser ut och vilka möjligheter det finns. Jag konstaterade att det bara är min fantasi som sätter begränsningar för vad jag kan göra där. Jag blev bara så otroligt glad över att äntligen ha hittat ett ställe där jag kan vara. Jag ska maila till killen som äger den här lokalen och så tänker jag att om allt går som det ska köra igång om ca tre veckor.
Jag och Sofia möttes upp för en promenad och såklart lyxlunch på Brödernas Kök. Underbart god mat som  jag gärna skulle äta varje dag. Det var ganska grått när jag åkte in till stan men sedan sprack det upp så vi fick en riktigt härlig promenad tillsammans.
Jag har även storstädat Alexanders rum och det har bokstavligen tagit mer eller mindre hela dagen. Att sitta på golvet och sortera lego var inget vidare för min stackars kropp så det var underbart att sträcka ut kroppen i en pilatesklass som fokuserade på rörlighet. Jag har fått två nya favoritövningar som jag garanterat kommer göra ofta. Den ena har jag lagt ut på instagram ikväll @hannafialotta och den andra tränkte jag lägga ut imorgon.
Har du haft en bra dag?
Ett steg framåt Läs mer
Vardagen

Lill-lördag

Hannas krypinav Hannas krypin0
Inlägget innehåller affiliatelänkar och är ett samarbete med nedan länkade varumärken.
Godmorgon! Barnen är i skolan och jag sitter här i soffan. Jag är så galet trött idag. Att somna igår var inte det lättaste. Tuppluren på dagen förstörde mer än vad jag trodde. Men å andra sidan var den välbehövlig. Kom hem från jobbet som en trasa. Inte för att det var jobbigt att jobba utan för att jag var så galet trött. Känns som att jag skulle kunna sova en vecka.
Frukosten är inmundigad och om en stund ska jag springa en runda. Bara några lugna kilometer utan någon press eller tidskrav. På söndag ska jag springa ett lopp igen med Rickard och Marcus, Höstfemman i Åby. Det är det tuffaste femkilometersloppet som jag brukar springa. Inför varje år brukar jag alltid glömma bort hur jobbigt det faktiskt är så nu de här sista dagarna gäller det för mig att ge mig själv bästa förutsättningarna. Ett år kom jag faktiskt femma på det loppet och det är min bästa placering någonsin av alla lopp jag sprungit.
Vid två börjar jag jobba och jag slutar nio ikväll. Det kommer bli långa timmar med tanke på hur det känns i kroppen. Men det är roligt också. Jag trivs ju!
Önskar dig en härlig dag!
Lill-lördag Läs mer
Pilates

Pilates med band

Hannas krypinav Hannas krypin0
Har du ont i ländryggen eller är stel i höftböjarna? Då är dessa övningar för dig. Idag tipsar jag nämligen om några övningar som är just för mage och höftböjare. Jag använder mina gummiband från Aim´n. Övningarna går alldeles utmärkt att göra utan band. Fördelen med banden är att insida lår och rumpa aktiveras. Tre flugor i en smäll med andra ord.
Jag andas ut när jag lyfter och in när jag sänker benen Du kan se på min mun hur jag andas. Den största utmaningen ligger i att bara vila lätt på armbågarna.
Pilates med band Läs mer
Vardagen

Höst i Tinnerö

Hannas krypinav Hannas krypin0
Imorse frågade jag Rickard vad han hade för planer för dagen. Inga alls sa han. Bra tyckte jag, då kan vi åka till Tinnerö och njuta av hösten i det soliga vackra vädret.

Vi gick där i godan ro och så tar jag upp telefonen och ser att jag fått mess från brorsan. Vi hade pratat lite löst om att träna pilates idag och det hade jag alldeles glömt bort…. Så det var bara att vända. Men lite sol på nosen fick jag och ett grymt bra pilatespass med brorsan som garanterat kommer kännas.

 
 
Höst i Tinnerö Läs mer
Racereports

Racereport Å-stadsloppet 2018

Hannas krypinav Hannas krypin0
Idag åkte jag, Sofia, Rickard, Marcus och Sofias vän Emma till Örebro för att springa ett lopp. Sofia skulle springa halvmarathon och vi andra milen. Vi åkte ganska tidigt i förmiddags för att hinna upp till Örebro och hämta nummerlapp och göra oss redo för start. Vädret har varit fantastiskt vackert. Jag var lite bekymrad om jag hade för mycket kläder på mig men det visade sig sen att det var alldeles lagom.
Starten gick vid Tybblelundshallen. Jag var så nervös under vägen upp, träningsvärk i baksida lår och armar efter ett alldeles för hårt träningspass igår och jag kände mig seg. Min målsättning blev milen på en timme. Allt under det var en bonus.
Till slut gick starten, i uppförsbacke. Kunde de inte lagt starten lite högre upp kunde jag inte låta bli att tänka. Ja det här var negativa tankarnas dag. Måste alla springa så fort? Min andning kom inte igång, benen kom inte igång, trots det gick första kilometern i drygt fem min/km. Ett tempo som jag sen inte skulle orka hålla hela loppet men det förklarade att det var tungt med andning.
Efter ett tag kom jag in i andningen och fick en annan känsla. Kunde njuta av omgivningarna och jag funderade över om jag skulle strunta i att försöka få en bra tid och stanna och fota istället. Jag valde dock att fortsätta löpa på mina ”härliga pigga ben”. De jobbigaste kilometerna var de sista tre, då ville inte mina ben mer. De sista två kilometerna gick det uppför i stort sett hela vägen. Varför utsätter jag mig för det här kunde jag inte låta bli att tänka. Lättnaden var stor när jag fick springa nerför sista biten och in i hallen. Äntligen! Officiell tid blev 55,31 vilket jag är mer än nöjd med. Nu efteråt vill jag såklart springa loppet igen men då ska jag inte köra ett hårt träningspass dagen innan. Eller så gör jag det ändå för det ger väldigt mycket pannben att pressa sig när kroppen helst vill lägga sig ner och inte ta ett steg till.
Efter loppet väntade vi på Sofia och vi räknade med att hon skulle komma i mål runt 1,40. Istället sprang hon in på 1,35. Grymt bra sprunget av oss allihopa. Marcus slog personbästa och Rickard sprang ruggigt bra. Lyckad utflykt!
Racereport Å-stadsloppet 2018 Läs mer
%d bloggare gillar detta: