Ibland händer det saker som gör att jag tänker till lite. Att leva här och nu har aldrig varit så viktigt som nu.
Som du vet har min pappa varit sjuk länge. Igår fick jag, min bror och Rickard veta att den här sjukdomen är kronisk och det finns ingen bot. Det är ett mycket ovanligt syndrom (12 personer av 100000) som långsamt gör att musklerna försvinner. Det finns risk att jag har den här genförändringen och om jag har den så är det femtio procents risk att mina barn också ärvt den.
Jag blev så ledsen när jag fick reda på att sjukdomen som pappa har inte går att bota. Någonstans har jag såklart vetat om det men när det blir svart på vitt att det är så gör det ont. Det gäller att ta tillvara på tiden som vi har med våra familjer. En dag tar det slut och den dagen kan komma snabbare än vad vi tror.
Det är så många tankar som spinner i huvudet och den mest framträdande är såklart kontakten jag och pappa haft. Så mycket tid som gått mellan gångerna som vi pratats vid i telefon och träffats. Livet väntar inte på någon, tiden går och en dag kan det vara försent. Det är sorgligt att det ska behöva hända tråkiga saker för att den poletten ska trilla ner.
Stor kram <3
Beklagar. Man får passa på att ta vara på livet så gott det går!
Men så tråkigt! Förstår precis hur du känner. Bara att ta vara på tiden och så hoppas jag att sjukdomen går långsamt. Kramar till dig <3
Det hoppas jag med! Tack fina du! Kram <3
Usch usch usch vad jobbigt! Kommer du ta reda på om du har genen? Eller gör man inte det? Njut så mycket du bara kan av att vara med din pappa. Det måste vara jättejobbigt 🙁 Kram
Usch vad hemskt och många styrkekramar <3
Tack så mycket! Kram <3
Beklagar verkligen <3
Fy, beklagar. Det är så hemskt med sådana sjukdomar och det får en verkligen att tänka att man ska leva livet och inte gnälla för småsaker.
Kramar
Nej men usch! Det var verkligen inte roligt. Man får verkligen perspektiv på sitt liv när sånt händer.
Kram på dig!