Gästbloggare

Gästblogg: Madeleine Kirk

Först vill jag bara tacka underbara Hanna som låter mig gästblogga här. Har allt velat fram och tillbaka om vad jag ska skriva om, inte vart lätt och komma fram till ett ämne. Har verkligen fått gräva djupt. Först kan jag presentera mig lite. Heter Madelene och är 20 år, är inne på mitt 5:e år på gymnasiet efter att jag gick in i väggen i 2an så bytte jag linje och gick om. Om lite mer än 100 dagar är det äntligen min tur att springa ut från skolan. Arbetslös då eller inte får vi se.

Min tid i skolan har aldrig vart fläckfri. Mycket avundsjuka från andras håll, mobbning osv. Knappt några vänner i skolan och utanför. Kan nu räkna på en hand om hur många vänner jag faktiskt har. Detta har då vart så tufft med tanke på min omkrets så få vänner som jag har och haft. Mått så dåligt över hur jag har blivit behandlad och ridningen har alltid ALLTID vart min flykt från jobbiga grejer. Ridning är verkligen en del av friskvård då jag verkligen alltid vart lycklig i stallet. Jag blev presenterad för ridningen helt och hållet när jag och min mamma besökte ett stall i närheten. Efter det var jag extremt fast och vi letade efter närmaste klubb och skrev in mig direkt. Sedan dess har jag vart fast vid hästar i hela mitt liv.

En annan flykt jag även haft har vart träningen, grymt sätt att ta ut sin ilska på istället för att ta ut den på sina nära. Även träningen har gjort mig mer lycklig när ridningen inte fungerat och vice versa. Nu idag, står jag här utan ridning och utan gym. Bra mående från och till självklart. Men mycket lyckligare, inte lika arg. Visst spenderar en del tid i stall då jag både praktiserar och jobbar i ett stall vilket underlättar en del med mitt mående. Snart efter min rejäla dipp i slutet av oktober när de kommer till träningen ska jag åter till gymmet och bli starkare i min kropp och upp snabbare i vikt. Har mer ett mål med allt nu än vad jag hade när jag verkligen behövde gå och träna och rida för att faktiskt må bra. Men nu mår jag bra, har nästan varje dag ett leende på mina läppar och vill träna nu enbart för att bli starkare och upp i vikt. Stallet är jag nu i för att tycker det är så hemtrevligt och man kan alltid trivas där, en liten trygg punkt fortfarande fast min ridning inte är aktiv utan bara som jobb.

Min väg att må bra psykiskt har vart otroligt lång och tufft, men jag har lyckats. Fick ta den tiden det tog och har bara blivit starkare psykiskt med tanke på allt som har hänt.

Hoppas ni vill kika in på min blogg och läsa mer om mitt liv. Kramar

Min blogg: nouw.com/madelenekirk

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 Comments on “Gästblogg: Madeleine Kirk

  1. Trots all mobbning o skit som ingen ska behöva uppleva så är det ju tur att ridningen fick bli lita utav din undanflykt . Djur kan verkligen göra så mkt 💕

  2. Djur har en fantastisk gåva att få en att må bra. Sen om de är hästar, katter eller hundar , kaniner.Ja de spelar de samma. Fantasktiska är dom, våra djur <3

  3. Ååhh vad kul att höra om Madelene och att hon hittat sitt stora intresse. Red också förut, saknar det så himla mycket! Roligt med gästbloggare och att höra andras historia. Kram

  4. Hästar är verkligen en bra flyktväg. Själv hållit på över 20 år och saknar det nu. Var tvungen att sälja min förra häst för ett år sedan pga en skada i mitt ben

  5. Trist att du har haft det så himla besvärligt i skolan och att du behövt ta till flykt för att du inte haft vänner och mått väldigt dåligt över det 🙁

  6. Fina Madeleine, vad fint av dig att skriva i Hannas blogg och även att du faktiskt erkänner att du är lyckligare utan träning och ridning. Du gör det på ditt sätt med annan fokus och så länge det funkar så kör!

  7. Kul med gästblogg och få veta mer om dig! Har inte heller många vänner men hellre få äkta än flera falska! Ridning är verkligen terapi, har själv använt den metoden för psykisk ohälsa förr i tiden❤️

  8. Otroligt jobbigt att ha det så under sin skoltid!! Starkt att ta sig ur det och ta sig an livet med glädje trots allt!!

  9. Hästar är såna underbara djur kan verkligen hjälpa med psykiska ohälsan, så kul med gästbloggande spännande att läsa 🙂

  10. Så skönt att läsa att du hittade former där du kunde och kan hitta positiv energi som gett dig styrka att orka må bra igen. Viktigt att människor som tagit sig igenom svåra perioder visar på att det går att se positivt på livet igen trots svåra perioder och händelser.
    Du är en toppen tjej Madeleine som ska springa ut till sommaren med mössan och vara så stolt över dig själv. Grymt jobbat!

  11. Kul att få följa hennes resa, har tyvärr helt missat hennes blogg men ska kika in nu. Det där med träning känns igen, det är en bra tillflykt dock tycker jag.

Lämna ett svar till AmandaAvbryt svar