Gästbloggare

Gästblogg: Sandi Fighter

Idag är det dags för fina Sandra att blogga här hos mig. Vill du också gästblogga hos mig så tveka inte att skicka iväg en kommentar eller maila till hanna_widerberg@hotmail.com
Först av allt vill jag tacka fina Hanna för att jag fått chansen att gästblogga här. Hanna är en stor inspirationskälla för mig och jag älskar hennes blogg om träning och pilates.

Nu till mig, jag heter Sandra och är snart 40 år gammal, jag bor i en liten by ute i de värmländska skogarna med min man och två barn. Jag bloggar på nouw som sandi_fighter. En fighter har jag nämligen fått vara i hela mitt liv. När jag var 10 år började jag för första gången känna av vad depression var. Jag var mobbad på skolan och min pappa utförde psykisk mobbning på mig hemma. Min mamma levde också med depression, hon hade också kronisk värk och det var detsamma som jag fick, 19 år gammal. Mina minnen är borta och de första minnena infann sig när jag var 9 år, mitt liv innan detta är borta. Därför fick jag reda på att jag blivit utsatt för incest av min morbror vid 5 års ålder, först när jag var 19 år och inte tidigare. Min depression har funnits med i alla år sedan jag var 10 år och idag är det konstaterat att den är kronisk. Jag har 3 olika antidepressiva för att orka ta mig igenom vardagen.

1998 när jag fick min fibromyalgi så berättade läkaren för mig att jag aldrig kommer kunna träna och att jag bara kommer bli sämre. På en punkt har han rätt, med fibromyalgi blir man sämre genom åren, men så för ett par år sedan så kom det fram från forskare att just lättare styrketräning är en bra medicinering för fibromyalgi.  Jag har dock tagit det en nivå högre och i dag tränar jag ganska så tung styrketräning och jag mår riktigt bra av det. Värken finns där, hjärntröttheten finns där, men skoven kommer mer sällan. Ni kan läsa mer om vad fibromyalgi är och hur min barndom var i min blogg.

För min mentala hälsa är träningen superviktig, men en sak jag alltid har hört är, hur orkar du träna? Är det säkert att du har fibromyalgi, för man ska inte orka styrketräna då. Depression är en av symtomen på fibromyalgi och pga detta är fysiskt aktivitet superviktigt. Däremot är det många som drar sig för att träna och jag tror att en av orsakerna till detta är att träningsvärken blir dubbelt så illa för oss med fibro. Man får influensasymtom och kan bli liggandes i dagar, men om man pushar sig igenom detta, om man törs att utmana fibron så kan ens psykiska hälsa bli så mycket bättre, vilket hjälper en hel del. Hur gör man då för att börja styrketräna med fibro? En sak är att man måste ta det enormt försiktigt. Jag började träna utan vikter. Visst kände man sig larvig, men det var viktigt för att jag sakta skulle kunna bygga upp musklerna, att jobba med sin egna vikt är jättebra i början, att känna av övningarna och att vänja sig sakta. Här nedan följer några bilder på övningar man kan göra.

 

I början tränade jag 2 ggr i veckan beroende på hur jobbig värken blev utav det, var det för tufft så fick jag vila ut det, men jag gav inte upp utan fortsatte vidare. Efter en månad så ökade jag vikterna lite försiktigt, men samtidigt lyssnade jag hela tiden på kroppen, för det är viktigt samtidig som man måste ge sig sjutton på att fortsätta. Fibron gör allt för att man inte ska utmana den, men jag gör det hela tiden. I alla fall så körde jag och fortsätter köra en månad i taget med de nya vikterna. När man sedan börjar bli van med träningen och lägger upp sin egna träningsschema så känner man av själv vad man klarar av och hur man ska öka.
En sak som är svårt med fibromyalgi är att gå längre sträckor eller att ge sig ut och jogga. Långa distanser blir tuffa för höfterna och detta har jag insett via flera olika källor som kämpar med just fibromyalgi också, vi har alla samma problem. Däremot försöker jag komma ut på en 30-minuters promenad när jag kan för att få solljus och frisk luft som är bra för min depression. 30 minuter klarar man utan några problem.
Nu vet jag att alla inte kommer hålla med mig om mitt inlägg, men jag tror absolut på att alla kan, om man törs leva med lite extra värk ett litet tag, för att orka hantera sin värk varje dag så tror jag det är viktigt att musklerna byggs upp.
Jag har gått från att lyfta ingenting till att idag göra 100 kg i benpress, 20 kilo i armpress, 8 kg biceps osv. Om någon vill veta mer om mitt upplägg så är det bara att höra av sig, jag hjälper gärna till och berättar mer.
I min blogg kan man läsa om träning, min värk, min psykiska ohälsa och mitt familjeliv och hur man får allt detta att gå ihop med heltidsjobb. Ni är välkomna in för att följa mitt liv om ni vill.
Med detta säger jag tack för mig, och igen Hanna, tack för att jag får dela med mig av mitt liv i just din blogg.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 Comments on “Gästblogg: Sandi Fighter

  1. Gråter när jag läser. Skriver. Vilken jävla styrka, rent ut sagt. Min mamma skulle behöva läsa detta, som gått igenom kusligt liknande liv. Idag mår hon sämre än någonsin. Tack för att du berättar, kommer visa detta vidare♥️

  2. SAndra har jag följt ett tag nu. hon är en toppen tjej som sprider positivitet även om hon alla gånger inte har det så lätt. Kram till dig Sandra

  3. Sån himla inspiration!! Kul att få läsa även om jag följt hennes blogg ett tag. Så fint ditt inlägg var på hennes blogg också. kramar <3

  4. Alltså ni två, ni är för goa!!! Kul att ni ser till att boosta varandra, det är egenskaper jag verkligen älskar. Fina ni och du och du <3

  5. Riktigt spännande att få reda på mer om hur du klarar av träningen trots sin fibromyalgi. Vad ledsen jag blev av att läsa att du utsätts för övergrepp när du var liten. Du är en riktigt fin människa Sandra ❤

  6. Vilket intressant och inspirerande inlägg. Jag har inte själv några problem med värk, utan för mig är det hjärnspöken som jag måste jobba med. Att läsa om det här ger lite jävlar anamma om att jag som mår rätt bra fysiskt också ska kunna klara av träningen.

  7. Oj så mycket du har gått igenom under uppväxten. Förstår att det måste ha varit riktigt svåra år. Samtidigt måste jag säga att jag beundrar din kämparanda. Du har så rätt i att man kan klara saker som dom flesta inte tror, om man vågar pusha sig själv över trösklar som kan göra riktigt ont. Jag skriver inte inte mycket om mitt förflutna, men kan säga att jag levde i många år med en rent helvetisk värk efter något jag var med om som ung. Mitt sätt att lindra smärtorna utöver värktabletter var träning.

  8. Tack för det här fina inlägget. Det måste vara mycket påfrestande att leva med fibromyalgi. Så positivt det ändå är att du har hittat en väg att bemästra det.

  9. Åh älskar när du har gästbloggare så man hittar lite nya personer, dock är underbara Sandra inte ny för mig. Älskar hennes blogg, en riktig inspiration är hon. Så kul att få läsa lite om henne och hennes träning 🙂 <3

  10. Vad kul med gästbloggare! Blev sugen nu men vill höra om du har tankar på vad du vill att dina gästbloggare ska skriva om eller går det med det mesta?
    Sand i, vad jobbigt att du inte har minnen från barndomens tidiga år och att du hade det så jobbigt i skolan och hemma med mobbning. Härligt att du kämpar på 🙂 Kram

  11. Jag är med dig helt och hållet. Tror det har blivit en "grej" av det. "Nu är jag sjuk, och då lägger jag mig ner och ger upp" Hitta det som funkar, aldrig jämföra sig med någon än sig själv, och sin dagsform. Du är verkligen grym, och en sådan bra förebild

  12. Åh, älskar hennes blogg! Så ärlig där lycka speglas med sorg, precis som i inlägget. De återspeglar verkligen livet, hur det går upp och ner.

  13. Vilket spännande inlägg! Det är verkligen inspirerande att få höra om din resa och hur du trots alla motgångar kämpar vidare som den fighter du är. Jag ser fram emot att läsa mer på din blogg. Kram

Lämna ett svar till ÅseAvbryt svar