Personligt

Det är inte mitt ansvar!

Löpning är medicin för själen! Jag ställde mig på löpbandet, värmde upp och rev därefter av 15 snabba intervaller. Det var precis det jag behövde då jag verkligen inte mått bra idag. Under tiden jag sprang så rann den ledsna känslan av mig och istället för att vara ledsen kände jag mig bara arg. Arg för att jag inte kan ta ansvar för hur jag får andra människor att känna sig när jag bara är mig själv och inte behandlar någon illa. Jag kan inte påverka andra men däremot så kan jag påverka mig egen självbild och mina egna tankar kring olika saker.
För några år sedan sa en person till mig att ”vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra”. Jag vet inte hur många gånger som jag tagit fram de orden och påmint mig om. Så också idag. På förmiddagen hände det en grej som jag blev så ledsen över, alltså tårarna bokstavligt sprutade Jag tänker såklart inte berätta exakt vad som hände. Däremot tänker jag berätta om några tankar som jag fick.
Hur mycket ansvar kan jag lägga på andra vad gäller mitt eget mående, min känsla av att våga vara mig själv oavsett? Jag har kommit fram till ingenting. Den enda som kan ta ansvar är jag själv. Därför blir det så fel att skylla sin egen osäkerhet på andra. Sen kan det såklart hända saker som gör att man blir sårad och ledsen av andra människors agerande och därför blir osäker. Dock så är det ens eget ansvar att inte låta det bryta ner utan att göra en starkare istället. Det är heller inte det jag skriver om i det här inlägget. Utan det är just det där att kunna känna sig bekväm med och vara sig själv i alla lägen.
Sägs det iallafall, själv funderar jag över om allt som hänt verkligen gjort mig starkare eller om det bara gjort mig mer osäker istället. Men jo, visst är jag starkare i mig själv i att våga vara jag, passar inte mitt sätt att vara så får det helt enkelt vara. Ord som jag ofta peppar mig själv med.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 Comments on “Det är inte mitt ansvar!

  1. Jag känner igen mig lite i de du skriver. När ja inte mår bra så tar ja en snabb promenad en riktig powerwalk men hade vädret varit annorlunda nu hade ja sprungit typ joggat faktiskt få ut alla känslor 🙂 men du är grym!

  2. Håller verkligen med dig, alltid kommer någon reta sig på hur man är. Men är man sig själv helt ut, ser man också vilka som uppskattar en för den man är och det är ju dom som är värd att ha kvar i ens liv ❤️

  3. Som yngre lät jag alltid folk knäcka mig och oroade mig ständigt över vad folk tänker om mig. Vred ut och in på mig själv för alla andra. Idag har jag blivit så mycket bättre på det även om det fortfarande känns tungt när någon tror något om mig kan jag idag hantera det bättre och låter det inte hindra mig från att vara mig själv. Precis som du säger har vi inte med vad andra tycker & tänker om oss även om det ibland kan vara svårt att tänka så. Kramar vännen❤️

  4. Håller verkligen med om att löpning är som medicin för själen! Funkar alltid så bra när tankarna snurrar och visst får man massa kloka ideer på samma gång. Vissa dagar tycker jag det är svårare att inte bry sig om vad andra säger medans andra dagar bryr man sig inte ett skvatt. För mig beror det nog lite på vilket humör jag är på sedan innan 😛

  5. Åh känner så väl igen mig i det du skriver.
    Man kan inte ta ansvar för vad andra tycker och tänker om en själv.
    Men tyvärr är jag en som bryr mig för mycket om vad andra tänker att jag själv blir lidande i slutändan.
    En sak, som inte är riktigt med det här inlägget att göra är att jag hela sommaren har simmat 2000 meter. Vi hade då egen pool och det kändes så bra. Sen flyttade vi och här har vi en stor gemensam pool med andra hus och jag har inte simmat en enda gång. Varför? För jag bryr mig för mycket om vad folk tänker om mig, min kropp osv.
    Vem blev lidande? Bara jag… och grannarna kunde nog inte bry sig minder om hur jag ser ut…
    Nä… man ska skita i alla andra (så länge man inte är elak och sårar någon) och så får de tänka och tycka vad de vill.
    kram kram

  6. Jobbigt när man inte mår bra . Har märkt att innan ja kunde gå bättre har gillat att gå ut tänka o gå sen mår man bättre

Lämna ett svar till UllieAvbryt svar