Det här inlägget är delvis inte för den som är äckelmagad. Men vad jag menar med det kommer jag komma först till senare i inlägget. Först ska jag berätta om att jag har jobbat delad tur och tog mig iväg till gymmet på rasten. Jag hade sådan energi innan, under tiden av passet och efter. Så skönt att känna mig piggelinus. Mitt pass såg ut så här:
10 min powerwalk
2 km rodd uppdelat i 200 meter *10
10*3 axelpress
10*3 Benpress 80 kg
10*3 Hip abduction
10*3 Hip adduction
10*3 Latsdrag
Passet avslutades med lite stretch och därefter åkte jag tillbaka till jobbet för att laga till min lunch som bestod av bacon, ägg, broccoli, avakado och smör. Alltså lyckan när man får en perfekt avokado. Det är alltid en chansning när jag köper i lösvikt. Tror iallafall att tricket är att den ska vara en aning hård. Men bara en aning.
Men då var det ju det där med rubriken. Vadå blod? Den som var uppmärksam såg i min veckosammanfattning att jag köpt nötblod. Någon (inte på bloggen) undrade om jag bokstavligen menade blod från kor. Och ja, det var precis det jag menade. Så ikväll när jag ändå skulle laga till köttfärs tänkte jag att jag lika gärna kunde slänga i mitt nötblod. Jag blev förvånad när jag öppnade locket för jag trodde att det skulle lukta lite. Men jag konstaterade att det är helt luktfritt. Men då vågar jag ju prova tänkte jag för det har varit mitt största problem om det skulle lukta eller smaka blod. I köttfärsen hällde jag även i stora delar av min benbuljong. Så nu var det bara det där med att smaka… Ärligt talat så var ångesten rätt stor. Vi pratar om tjejen som aldrig tyckt om blodpudding. Jag har ätit det som barn men annars nej tack! Vad har keto egentligen gjort med mig….
Så vad tyckte jag då? Nu är du allt bra nyfiken va?
Första tuggan var ärligt talat ”jag vill spy”. Inte för att det smakade illa (faktiskt inte) utan för att det är blod. Jag har verkligen en mental spärr. Sen kom jag på att jag inte kryddat maten något. Utöver min benbuljong, grädde och smör som jag vräkte i alltså. Och vitkålen. Så på med lite salt och peppar. Och smaka igen. Faktiskt mycket bättre. Det var pricken över i:et. Imorgon ska jag testa en omelett med min köttfärs i 🙂 Och så tar jag med i matlåda. Japp, så blir det. Så kanske spärren är borta sen. Eller inte. Vi får se.
avatar
Om författare

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 kommentarer

  1. avatar

    Tror framförallt att det är en mentalspärr man får, hade nog inte vågat smaka men vet man inte om att det är blod i så skulle man nog inte märka det tänker jag. Kanske missade vad anledningen var att du har i det men gissar att det skall vara bra

  2. avatar

    Träningspass – ja, tack! (bra pass förresten)
    Blod – nej, tack! 😂 Jag har ätit både blodpalt och blodpannkaka i mina dar, och det är jättegott. För som du skriver, det smakar inte nåt särskilt. Men nä, känner inte att jag behöver det…
    Hoppas det går bra för dig 😊

  3. avatar

    Duktig du är!! Skickar du hit lite motivation och energi? 😉

  4. avatar

    Jag håller med dig – det är någon slags spärr som kickar in när det gäller just blod. Det är lite konstigt egentligen då det ju borde vara minst lika obehagligt att äta hela kroppsdelar från ett djur.. Vad är anledningen till blodet förresten? 🙂 Du har säkert nämnt det tidigare men jag har ju varit så off från bloggvärlden så jag har i sådant fall missat det!

  5. avatar

    Men grymt jobbat att ta sig iväg på rasten! Önskar jag var så duktig..
    det var modigt! Nu är jag visserligen vegan och har vart sen jag fyllde 9 (16 år sen nu) men jag minns när min mamma skulle äta blodpudding hos min gammelfarmor, och hag störtgrinade😂

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: