av Ett inlägg om dagen tycker jag gott att jag borde kunna få till. Inte för någon annans skull utan för min egen. För att det är roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag egentligen pysslat med. Idag har jag jobbat och det var en trött Hanna som klev upp ur sängen och knallade iväg till tåget. Egentligen var det perfekt cykelväder men jag har ju ett tågkort och det borde användas. Så jag gick i sakta mak till station: Det behöver ju inte alltid gå så fort….
Igår var jag ledig efter helgens jobb och jag roade mig med att läsa klart ”vita nätter” och eftermiddagen spenderades med att måla staketet vitt. Konstaterade att ett vanligt staket med fyra sidor har väldigt många sidor. Det kommer behöva målas en gång till men så fort det blir väder ska vi ta tag i staketet på baksidan. Alex och Ida hjälpte till att måla. En kul grej att göra tillsammans. Efteråt hade jag färg precis överrallt. Men fint blev det!
Yes, vit och prickig blev jag. Och rufsig håret. Men äsch! Staketet bakom mig har vi tänkt att måla vitt med. Måste bara köpa en roller så det inte blir målat på andra sidan av misstag. Mina ben ska vi inte prata om…
Men gissa om jag hade ont i mina höfter igår kväll. Det sitter fortfarande i. Typ som foglossning känns det bara det att jag inte är gravid. (Och har inga planer på att bli heller). Så jobbigt ju!
Idag hade jag en sån där dag när jag bara kände mig helt värdelös. Det var ingen som var dum mot mig och det är ingens fel att jag kände så. Problemet ligger helt enkelt hos mig. Men det är ju bra att jag är medveten om problemet. Värre vore det ju om jag beskyllde andra för mina knäppa tankar. Jobba med mig själv var det ja….
