Oj vad länge sedan det var som jag sprang på lätta ben. Jag har glömt bort att träning kan kännas så här. Jag skulle bara värma upp på löpbandet och därefter köra ett pass benstyrka och explosivitet. Men benen kändes lätta så det blev tempoträning light. Värmde upp i 10 kilometer i timmen i 1 kilometer, därefter 1 km i 11km/h och den sista kilometern i 12 km/h. Det kändes så bra! 
Fokus idag skulle inte vara på löpning utan på styrka så medan jag sprang så hjälpte Rickard mig att plocka fram grejerna som jag skulle använda till styrkan. Det blev höga knän på madrass, snabba fötter på stepbräda, marklyft och höftlyft. Det blev ett pass på drygt 35 minuter, en kvart löpning och 20 minuter styrka. Jag kommer garanterat ha träningsvärk i mina baksida lår imorgon.
Jag gjorde ett gäng höftlyft idag men utan bollen.
2018 var mitt guldår, ett år då jag presterade bra på tävlingarna och farten började finnas i mina ben. Sen började jag med keto och så blev jag skadad. Jag har inte den marginalen i formen att jag kan vara skadad och och inte kunna springa. Så det senaste året har varit rena uppförsbacken. Men jag har kämpat på. Många av passen har jag sprungit med tårar i ögonen och med en känsla av att ha förstört allt och att vara i en katastrofal form. Det är därför jag har fått tvinga mig till varje pass. För att jag visste hur jobbigt det skulle bli. Kroppen var liksom inte med på tåget. Att springa var ungefär som att springa på inga kolhydrater alls innan kroppen vant sig vid att använda fett som energi. Fast jag åt kolisar så var känslan något annat.
Men nu känns det som att det äntligen börjar vända. Att den träning som jag tvingat mig till ändå gett resultat. Gissa lyckan jag känner. Nu ser jag fram mot nästa pass. Sen vet jag såklart att vissa pass fortfarande kan vara aptunga men just att känna att det inte var några problem att springa under 6 minuter/kilometer. Det var länge sen! Avslutar därmed veckan på topp!
avatar
Om författare

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

0 kommentarer

  1. avatar

    Härligt att du känner att det börjar vända =D, heja =D

  2. avatar

    vi håller tummarna att det är sådär bra i fortsättningen oxå då
    kram o fin vecka

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: