Något att tänka på i dessa tider med polarisering och skapande av ett vi mot dom-samhälle.
Jag har inte alltid varit så öppen med mina ståndpunkter. Men jag tror på att det är viktigt att våga ifrågasätta och jag tror på att det är viktigt att faktiskt läsa på och inte köpa allt man blir matad med. Det finns alltid nya perspektiv och nya synvinklar. Förutsättningen är dock att man vågar vara öppen och tänka ett steg till. Våga vidga sina vyer och se att det inte är så svart eller vitt.
Det uppmuntras alltid till att våga tänka själv, tänka kritiskt och inte köpa allt med hull och hår. När man då gör det så är inte det okej för då är det ”fel” ståndpunkt. Att ifrågasätta är att vara vaken och medveten och jag tror det är klokt att ha en lite avvaktande hållning. Att inte tänka bara med sina känslor utan att kunna se fakta också. Det är så mycket som inte stämmer och det börjar fler och fler upptäcka och förstå. Fler och fler vågar också vara öppna med det.
Vi har en vård i kris men det är inte på grund av corona. Pandemin har synliggjort krisen. Under flera års tid, långt innan corona har media rapporterat om neddragningar på personal, färre personer ska göra samma jobb och ta hand om samma antal patienter, personalflykt på grund av det och neddragningar av vårdplatser. För mig är det logiskt att ett sådant hanterande av sjukvården leder till kris. Det kaos vi ser är skapat av politiker som inte kunnat tänka ett steg längre utan enbart tänkt kortsiktigt och vad de sparar pengar på på kort sikt. Det är precis det vi får se resultatet av nu. Hade personal fått bra villkor och rimlig arbetsbelastning så hade personalen inte lämnat. Där har vi det stora problemet och det är där jag önskar att det kunde satsas mer pengar. Rusta upp sjukvården på riktigt och inte bara springa runt och släcka bränder.
Så nog om det, nu tänkte jag istället berätta om dagens träning och känslor kring det. Efter dagens jobb och en tupplur på soffan tog jag tag i träningen. Det var riktigt tufft och jag ville helst låta latmasken vinna. Men 1-0 till Hanna iallafall och latmasken fick gå och gömma sig. Körde mitt 30/30-pass. Check på 20 slitsamma minuter med styrka och kondition. Just nu är varje pass endast slitgöra och jag känner inte den där riktiga träningsglädjen. Vet av erfarenhet att det vänder men dessa perioder är bara så jobbiga…. Bit ihop och kör ändå försöker jag peppa mig med! Varje pass som blir av är ju ändå bättre än att falla för latmasken. Det är ju inte ett dugg bättre.
 
avatar
Om författare

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Lämna ett svar

%d bloggare gillar detta: