av För drygt 1½ år sedan så skrev jag i bloggen om att jag kände mig andfådd i vardagen.Jag har inte gjort något åt det fast mina nära och kära (läs Rickard) tjatat på mig om att göra en astmakontroll. När jag blåser i en PEFmätare (mäter lungfunktion kan man säga) så har jag kapacitet som en 60-70åring. Vilket är extremt konstigt eftersom jag tränar som jag gör. Igår hade jag iallafall tid på vårdcentralen och jag fick lämna lite blodprover och så kommer jag få tid för att göra en spirometri. Då får vi se min lungkapacitet. Hoppas på att det inte dröjer alltför länge innan jag får komma.
Idag var jag med om en lite läskig händelse. Jag var med på en undersökning där det skulle tas prover från körtlar i lungorna. Jag tyckte inte att det var så obehagligt men det tyckte däremot min kropp. Jag känner hur jag börjar bli yr, fick ont i magen och jag försöker fokusera på att andas. Smög av mig munskyddet lite diskret för att kunna andas bättre. Hjälpte dock inte. Jag visste att ett blodtrycksfall var på väg så jag satte mig ner på en pall. Det hjälpte dock inte utan jag satte mig på golvet och då larmade de så en sjuksköterska kom och hämtade mig. Jag var alldeles kallsvettig och helt vit i ansiktet. När jag då skulle gå känner jag hur det inte går längre. Jag hinner ut i korridoren, säga till sköterskan att det här går inte och så svimmade jag. När jag vaknar till ser jag längre bort några patienter som tittar på mig och jag får hjälp in på en brits där jag får vila upp mig. När jag kommer tillbaka till avdelningen säger en av eleverna att jag var blå om läpparna. Det trodde jag inte riktigt på men kikade i spegeln och jo, visst var jag lite blå fortfarande fast jag ändå kände mig okej. Undrar då hur jag såg ut när jag låg där på golvet helt väck. En sak är säker, jag ska inte börja jobba på operation. Jobbigt läge om jag skulle svimma på operation. Men jag funderar faktiskt på att leta upp videos på undersökningar och försöka härda mig lite. Kom att tänka på en elev som jag hade på mitt gamla jobb som svimmade när jag la om ett trycksår. Det är rätt vanligt ändå att kroppen reagerar så….
Men stackare! Jag blir så där när jag står stilla rakt upp och ner. Mitt låga blodtryck klarar inte det.
Tur det gick ok ändå!
Har du kollat din sköldkörtel? En del av de "problem" du upplever emellanåt (som du skriver om här) påminner om hypothyreos nämligen.
Men gud så otäckt gumman – ja hade blivit livrädd 🙁 jag har aldrig i mitt liv svimmat vette fan hur ja skulle reagera om ja gjort de 🙁 kram fina du hoppas att du mår bra nu