av Jag har funderat ett tag på min fysiska form, hur är det egentligen ställt med kroppen. Nu menar jag enbart ur träningssynvinkel. Ofta känner jag mig trött, jag har ju i princip alltid ont i kroppen. Men, en person med dålig kondition kan inte döma tre matcher på tre dagar och sedan cykla nästan fyra mil på två dagar.
Var går min gräns? Hur mycket rent fysiskt pallar jag och var går gränsen för tuff träning? Alltså flera dagar i rad och att kunna transportcykla och samtidigt kunna träna mina tuffa löppass.
Ikväll skulle det springas löptest med några domare som inte kunnat springa vid de tidigare tillfällena. Jag hängde med faktiskt, kände mig inte sådär jättepeppad att springa innan men hängde på ändå utan uppvärming. Det är såklart inte det ultimata…. Syftet var att se hur min form verkligen är, var är min gräns. Sitter det mest mentalt eller har jag verkligen dålig kondition.
Iallafall, hela testet sprangs på bana och jag höll ytterspår. Eftersom att jag inte behövde springa för att peppa så kunde jag mer fokusera på mig själv. Jag konstaterade att min form är allt annat än dålig. Nästan varje intervall (75meter) sprangs på 17-18 sekunder. Det som kan vara lite missvisande är ju att vilan blev längre på det här testet än det svårare testet. Trots det så är det ändå en bra värdemätare med tanke på det som jag redan har i benen. En intensiv vecka med mycket fysisk aktivitet.
Jag känner iallafall att jag har fått självförtroende tillbaka. Uthålligheten finns. Det är det där lilla extra som behövs för sprinten som saknas. Men det finns hopp! Särskilt eftersom jag nu känner att mina ben håller. Så länge som det varit ett riktigt gissel för mig. Jag behöver ju inte förtydliga för dig att jag är väldigt glad ikväll.
