
”Jag vill inte prata med dig om du pratar med dom och jag vill inte stötta din budget. Det ska vara min annars får det vara”.
Kompromisser existerar inte, inte utan motkrav och villkor. De senaste fyra åren, eller är det längre? så har det varit katastrof i Sveriges politik Det måste blivit så när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. De fick verkligen rollen som vågmästare. Jag är nog inte längre ensam om att inte veta vad jag ska rösta på framöver när det är dags för val. Nivån är under all kritik och jag blir bara trött. Ärligt talat så tycker jag att politikerna beter sig som ett gäng småbarn. Om det ser ut så här offentligt, hur ser det då ut bakom stängda dörrar? Kan ju hoppas på att nivån där är bättre.
Magdalena Andersson blev imorse framröstad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Men så röstar centerpartiet på Kristerssons budget och då backar miljöpartiet. Så då måste Magdalena avgå. Bara sju timmar efter att hon blev vald. Gråter inte direkt över att miljöpartiet lämnar regeringen, det är nog det parti som jag har absolut svårast för. Absolut är miljön viktig men det finns andra problem som är närmre till hands att prioritera just nu. Vård, skola och omsorg till exempel. Eller alla skjutningar och gängkriminaliteten.
Läste nu att det som händer härnäst att hon ändå kommer bli framlagd som statsminister imorgon och att socialdemokraterna kommer regera som enpartiregering. Men hur blir det med demokratin då egentligen? Känner att jag kan alldeles för lite om det här området.
Lekstuga deluxe!
Men ett av grundproblemen är systemet vi har med negativ parlamentarism. Det funkade bra när det var 4-5 partier i riksdagen och tydliga block, men nu när det är 8 stycken blir resultatet bara låsning på låsning liksom.. :/