Jag har inga särskilda planer med mitt inlägg, inget mer än att jag bara ville skriva något. Så vi får se var det här inlägget hamnar. När orden och tankarna får komma helt fritt utan mål och syfte. Kanske blir det bara några rader, kanske blir det jättelångt.
Det första jag vill berätta är att jag kom på en sak igår gällande min sömn efter nattpassen. Jag har svårt att sova, inte att somna men jag vaknar lätt. Idag kom jag på att jag håller på på exakt samma sätt på nätterna. Vaknar till, vänder på mig, somnar om och vaknar sedan igen efter en stund och gör samma sak igen. Så där håller det på natt efter natt. Kom också på att jag skyllt på mina energidrycker och det ligger såklart nära till hands att anta. Men mamma har berättat att ända sedan jag var liten har jag haft svårt att sova. Hennes teori då var att jag var mörkrädd och det är jag fortfarande. Gillar verkligen inte mörker! Inbillar mig fortfarande att det ligger monster under sängen och jag måste ha täcke på fötterna. Annars känns det obehagligt. Jag vet att jag inte är ensam om just det här.
Jag har tönkt en hel del på bloggen, granskade min statistik för en stund sedan och konstaterade att nu har nog alla läsare från Hannafialotta hittat hit. Eller så har jag fått en hel hoper nya läsare. Vem vet. Sakta har läsarantalet ökat och det gör mig jätteglad att du som kikar in här vill läsa mina rader. Det har varit en del strul med olika bloggportaler och då har jag varit ännu mer nöjd med min flytt av min blogg. Just det här att kunna få kommentarer tycker jag är väldigt viktigt och gör bloggen till ett mer levande dokument och inte bara att jag sitter och skriver för mig själv.
Känner lite att min hjärna har gått i semestermood, snart får jag gå för fyra veckors efterlängtad ledighet. Det är bara sju pass kvar nu, nedräkningen har börjat och därmed har hjärnan checkat ut. Jag behöver ladda mina batterier, få vara med familjen och ladda! I år kommer det vara lite annorlunda mot tidigare år. Det gör lite ont i hjärtat men det vill jag inte fokusera på nu.
Måste berätta om en sak som jag inte tänkt på. Jag satt i bilen häromdagen och det regnade. Jag tyckte det var så fascinerande hur jag kunde välja om jag skulle fokusera på regndropparna på rutan eller på bilen framför. Den där ”zoomeffekten” har jag inte noterat förut. Kändes som en kamera där jag kunde välja var jag ville lägga fokus,
Kan man applicera det tänket på andra situationer? Zooma ut från saker som är ovidkommande, saker som stjäl energi och istället zooma in på det som ger energi. Mer fokus på det som är viktigt och som verkligen betyder något. Det vill jag iallafall!