När jag skjutsade S till tåget ikväll så doftade det verkligen sommar. Så där som det gör när det kommit ett stilla sommarregn. Fast det är inte sommar än, våren har bara börjat. Älskar den här tiden, det får inte gå för fort bara.
I förmiddags spelade vi padel. Det var riktigt kul och det gick helt klart bättre för mig än när jag och Rickard spelade med domarklubben. Det är så konstigt, de lätta bollarna missar jag men svårare bollar missar jag inte lika ofta. Antar det har med fokus att göra. Vi spelade med poäng och var jämna så det var kul. I eftermiddags sprang jag även intervaller på löpbandet, det blev 20*30 sekunder med en minut vila.
Hur ser påsken ut för dig i år? Idag långfredag är jag ledig. Vi ska iväg och spela padel med barnen. Resten av helgen ska jag göra något så roligt som att jobba.
Har du något favoritrecept som du alltid lagar till påsk? Nopp, jag firar knappt påsk. Något år har det blivit ett litet minipåskbord. Men det är alltid samma som på julbordet så ingen skillnad alls.
Hur många ägg räknar du med att äta under påsk? Jag har inte planerat något, vi får se.
Har du någon tradition på påsken? Det skulle vara att jobba, haha.
Kommer det förbi några påskkärringar hos dig? Det kom två små flickor igår. De var så söta med sina utklädnader men jag fick dåligt samvete att jag öppnade dörren eftersom jag inte hade en endaste godisbit att ge bort.
De där godisäggen förresten, Anton Berg. Jag undrar så vad de egentligen stoppat i äggen eftersom de är sedan 2015 och fortfarande inte möglat bort….. Bilderna är inte från i år. Jag har inte tagit fram det lilla påskpynt jag har.
Igår tog jag tag i veckans första pass med stretch. Av någon anledning har jag slarvat fast kroppen behövt det särskilt mycket den här veckan efter helgens matcher och onsdagens tuffa pass med domarklubben. Hur som helst så sträckte jag ut mig mina trettio minuter men gjorde misstaget att inte stänga av ljudet på tv:n. Musklerna fick såklart en härlig stretch men jag kände verkligen skillnaden. Tankarna kunde inte sluta snurra och jag fick inte det där flytet i andningen. Den där känslan när andningen och musklerna är i samklang. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, den måste nästan upplevas. Igår kväll fick jag vila i stretchen men samtidigt inte eftersom att huvudet inte slappnade av .Ljudet från tv:n störde möjligheten för mig att verkligen komma ner i varv. Då började jag fundera på hur samhället ser ut idag. Med den konstanta uppkopplingen mot omvärlden, pushnotiser och allt. Man får aldrig riktigt vara i fred. Som tur är så kan man stänga av pushnotiser, man kan stänga av mobilen.
Vi lever i en tid där allt ska optimeras på bästa vis. Hälsan, sömnen, kosten, träningen – till och med återhämtningen. Steg räknas, puls mäts, sömn analyseras. Och när vi inte tränar kroppen, tränar vi sinnet. Mindfulness på schema, tystnad i appformat. Det är lätt att jämföra sig och känna att det man gör inte gör bra nog. Man vill göra mer och ställer högre krav på sig, Och trots det eller kanske på grund av det är det som att något skaver. En rastlöshet som inte riktigt vill ge med sig, en känsla av att vilja göra mer men inte veta hur. Handlar det så mycket om att vara trött fysiskt eller är det mer mentalt. I kombination med alla krav man har på sig blir det för mycket att att också värna hälsan.
