Vart hamnar jag om jag bara låter tankarna flöda här i mitt lilla krypin? Ja vi får se var jag hamnar, om inlägget får en röd tråd eller inte. Jag har en stund här på mitt nattpass då jag kan skriva några rader. För en stund sedan gick jag till förrådet och hämtade några kuddar. Kom då att tänka på när jag gick här allra första gången. När jag var på anställningsintervju hos L och T. En fråga som ställdes var: ”vad är det viktigaste för att du ska trivas på ditt jobb?” Mitt ögonblickliga svar var kollegorna. Har jag bra kollegor omkring mig så kan jag klara av det mesta. När man kan skratta mitt i kaoset som ibland blir. Skratt, glädje och roliga stunder är så enormt viktigt!
Jag kommer också att tänka på när L visade runt mig, pekade på receptionen och sa att ”när man jobbat ett tag kan man också bli samordnare”. Låter kul tänkte jag. Det vill jag gärna bli. Men trodde väl inte riktigt att jag skulle få det förtroendet framöver. Men jodå, ett par år senare fick jag frågan. Hade en bild av att som samordnade svarar man i telefon och inte så mycket mer. Det kan ju inte vara så svårt men oj så fel jag hade. Det är så mycket mer. Jag ska ha koll på vårdplatser, kalla patienter till olika undersökningar med mera. Jag gick inskolning med bästa E och hade väl något pass där jag gick ensam. Därefter hade jag praktik en månad på IVA. Tur då när jag kom tillbaka att jag hade E med sin rutin, kompetens och kunskap. Så många frågor jag hade och så mycket jag lärde mig av henne.
Det är fint att tänka på alla människor som på ett eller annat sätt gjort mig till den jag är idag. Hur jag lärt mig mycket och fått fina erfarenheter som förhoppningsvis gör mig till en bättre person.