Har du tänkt på hur lite du egentligen vet om andra? Det har jag tänkt på många gånger, ur perspektivet att jag egentligen bara vet det som andra väljer att dela med sig av. Det finns så mycket som inte syns, varken i bilder eller genom det som man väljer att dela med sig av.
Ingen ser att du inte har sovit ordentligt på tre veckor. Att du kanske vaknar före alla andra och går och lägger dig sist, med en hjärna som vägrar släppa taget om allt du borde ha gjort annorlunda.
Eller att du stirrat in i skärmen på lunchen, inte för att du hade jobb att göra – utan för att du inte orkade prata. Att du vissa dagar klär dig snyggt bara för att försöka lura dig själv att det känns bättre än det gör. Ingen ser att du bar hem tunga matkassar med en arm, och höll telefonen i den andra, samtidigt som du försökte svara vettigt på ett sms och tysta ett barn som just tappat humöret.
Att du svettades mer av livet än av själva promenaden.
Att du aldrig riktigt var i samtalet – eller i dig själv – utan bara försökte hålla ihop alla lösa trådar.
Ingen ser att du log på jobbet. Att du skrattade i rätt ögonblick. Att du sa att helgen var fin. Men att du egentligen bara ville ha en paus från att vara “duktig”. Att du var trött på att bära, på att fixa, på att ha ett svar på allting.
Och ingen vet att du egentligen ville säga: ”Jag orkar inte idag.”
Men att du i stället svarade som alltid: ”Det är lugnt.”
Gomorron!
Att vara människa är inte alltid en dans på rosor och alla tar vi oss framåt i tillvaron på olika vis 🙂
Jag har en stark tro på den mentala styrkan i att sätta agendan även mentalt… jag tänker att om jag ler (även att jag kanske inte alltid känner för det) så får jag tillbaka en bättre energi vilket kanske är just vad jag behöver den dagen 🙂 Men det är också fundamentalt att ha en insikt och förståelse i att alla har sina egna bagage i olika grad och att allt inte är, eller ens behöver vara perfekt.
Jag brukar tänka att jag är en positiv realist, som alltid försöker gräva fram nåt bra i det mesta, samtidigt som jag för längesedan insåg att livet kan bjuda på åtskilliga och svåra utmaningar och hantera… och så är det ju för alla:)
Kram!
Tack för din personliga kommentar. Visst kan ett leende göra mycket. Hur glad blir man inte av att möta ett leende ansikte.
Alla personer har en verklighet och det är viktigt att inte döma utan att veta vad som pågår, men det är lättare sagt än gjort, eller hur? Att bemöta ngn med ett varmt leende kostar så lite. Jag försöker alltid vara xtra vänlig i butiken tex. Man vet ju liksom inte hur den fd kunden behandlade den som står i kassan tex.
Bra reflektion och tankar där. 😊
En sak jag lärt mig är att försöka att inte vara så snabb med att döma andra människor. Vi vet ju ingenting om den personen vi möter. Det syns inte utanpå.
Hoppas verkligen att du inte pratar om dig själv i det här inlägget…
Upplevs det deppigt? Det var inte meningen . Mitt inlägg var bara en allmän reflektion.