Jag lyssnade för ett tag sedan på ett avsnitt av Modiga människor där Zoia intervjuade Anna Hallén Buitenhuis. Temat var bland annat flocken men också många andra klokskaper från Zoia och Anna. Det jag la på minnet var när de pratade om rädsla och hur rädsla gör att vi behandlar varandra på ett elakt sätt. Visst är det läskigt att gå emot strömmen och göra tvärsemot vad alla förväntar sig. Vad är det då som gör att människor blir elaka mot de som står upp för det som de tror på? Varför är man elak? Annas teori är att vi vill tillhöra en flock, det är därför vi helst inte står upp för det vi tycker utan gärna vänder kappan efter vinden och håller med gruppen. Allt för att inte sticka ut. Vi vill vara trygga och vi vill hålla ihop.
Under pandemin var det just det jag gjorde, stod upp för min sak. Idag känner jag stolthet över att jag stod pall mot trycket. Att jag var sann mot mina värderingar och det som var viktigt för mig. Att jag vågade ha is i magen och vänta och se. Ett beslut som många fördömde men ett beslut som var rätt för mig och definitivt fortfarande är. Jag ångrar ingenting vad gäller det.
