Om författaren

avatar

Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Men jag drömmer också om att plugga till sjuksköterska och det närmsta målet just nu är att plugga till specialistundersköterska inom intensivvård och akutsjukvård. Det ska jag ta tag i nästa höst. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Visar: 1 – 10 av 10 118 artiklar

Vad var det som hände egentligen?

Följande text har jag tagit från Sjuksköterskeuupropet. Att vi har en vård i kris är ingen nyhet, det vet alla. Men hur kunde vi hamna där vi är nu? Vad var det som hände egentligen?

För att förstå hur det kunde bli så här illa så måste vi ta ett kliv ut för att se hela bilden. Det är nämligen inte en isolerad händelse som skapat den situation vi befinner oss i 💚

På 1980-talet kunde en relativt frisk patient vara inlagd för utredning i en månad, göra diverse undersökningar och ta olika blodprover. Det var inte ovanligt att det spelades poker i dagrummet på kvällarna och visserligen hade den ansvariga sjuksköterskan fler patienter att ansvara över tillsammans med undersköterskor och vårdbiträden men vårdtyngden skiljde sig betydligt mot vad vi ser idag.

Det har under dessa decennier sparats in på allt från blodprover, kostnad på maten, städning och inte minst arbetsmiljö för vårdpersonalen men detta har skett i så många små steg att väldigt få har haft förmågan att se förändringen.

Visst har det funnits all anledning att se till att få till ett bättre flöde och spara in på rena slöserier men när passerade vi gränsen då det inte längre går att utföra en säker vård? Är det så att sjukvårdspersonalen likt grodor lagda i kallt vatten som långsamt värmts upp låtits sig både sjudas och nu till slut ha nått kokpunkten? Vi misstänker att så är fallet.

Vilken läkare, sjuksköterska, undersköterska som helst skulle före pandemin ha bekräftat att läget var tufft. Man jobbade på under långa arbetspass, höll näsan över vattenytan men orkade inte göra det lilla extra. Behövde det sista unset av energi för att orka stressa till dagis, släpa runt trötta barn i affären, laga mat, kanske skjutsa till träningar, eventuellt orka träna själv och sedan kasta sig i säng för att börja om med samma rutin dagen efter. Känns det igen?

Mitt i detta så kom då den senast utlysta pandemin…

Vad hände då?
Jo, dessa fantastisk lojala människor som sökt sig till vården för att göra gott, fick ytterligare en temperaturökning i grytan. Vad gjorde det då med en empatisk människa som redan innan börjat att stänga av vissa känslor för att slippa må dåligt av att inte hinna med att sitta ned och hålla någon i handen som gråter av smärta eller frustration?

Vi såg det allihop. Vi såg hur många av våra kollegor blev aggressiva, såg människor som närmade sig sjukhusen som potentiella hot, följde nya riktlinjer slaviskt utan eftertanke och njöt av att plötsligt firas som hjältar i media för att de gjorde ”rätt”, dvs följde order och skrek på de som försökte närma sig med argument som motsade ledningens.

Inom sjukvården har det oftast skämtats om att vi är så svältfödda på att få det lilla extra när vi slitit hårt. Detta vet läkemedels- och förbandsföretagen väl och de bullar upp med pennor och godis som försvinner som en isbit i en het panna när de dukar upp sina bord i korridoren.

Är det då så konstigt att sjukvårdspersonalen plötsligt blev oerhört motiverade att göra rätt när media hyllade dem, människor applåderade och de t.o.m. fick hjälp att göra (på sina håll väldigt påkostade) filminspelningar av en emellanåt väl koreograferad dans? Vi tycker inte det.

Vi vet att många känner att de har gjort fel, att de litat blint på de riktlinjer de fått och i efterhand insett att de med rätt information hade gjort ett annat val. Är de oskyldiga? Självklart inte men om vi ska komma någon vart så kan vi inte sätta upp murar emellan oss. I stället måste vi mötas och diskutera det som hände och tyvärr fortfarande pågår.

Vi sträcker därför återigen ut en hand för att nå våra kollegor. Vi finns här och förstår att det är tufft men vi måste göra detta för att vi tillsammans ska kunna komma vidare.

Våra patienter behöver en vård värd namnet och sjukvårdspersonalen behöver bättre redskap, arbetsmiljö, möjlighet att förkovra sig inom sitt yrke och högt till tak när det kommer till att diskutera vetenskaplig fakta och observationer som görs.

Skriv till oss via messenger eller mejla oss via kontaktaoss@sjukskoterskeuppropet.se så löser vi detta tillsammans på bästa sätt 💚

Allmänt onsdagspladder

Förmiddagen har spenderats med att läsa dels kring intubering (när man söver en patient och sedan skapar fri luftväg med hjälp av en tub genom munnen och ner i svalget) och en uppgift kring samarbete. Tänk att det ska vara så svårt att beskriva saker och ting. Kände mig helt ärligt lite dum i huvudet men lyfte frågan jag kört fast på med Rickard och fick då några nya infallsvinklar så jag kom vidare. Jag upplever att det svåraste är inte vad jag ska skriva utan hur jag ska skriva …

Från balett till fart och fläkt

Jag började på ett annat inlägg med ett helt annat tema men väljer att hålla lite på det. Precis som jag har sisådär 10 påbörjade inlägg som bara väntar på rätt tid. Funderar mycket på om jag vill sticka ut hakan just nu, känner dock att jag vill ligga lite lågt med det. Tråkigt dock för dig som läser här som kanske kikar in just för mina mer tankeväckande inlägg. (Som inte blir lika många längre men jag har inte ändrat ståndpunkt. Inte ens yttepytte, snarare tvörtom.) Ikväll var det …

Just nu 16:50

Jag har varit på praktiken idag, varit hemma dryga timmen. Klockan är strax efter halv fem och det är fortfarande ljust ute. Underbart ju! I köket har Alex och Ida precis spelat färdigt ett parti UNO. Jag har också förklarat för Ida varför en bränd tändssticka böjer sig. Det fick bli en liten lektion om eld samtidigt. Jag försöker samla kraft att ta tag i någon av mina uppgifter. Känns som att kliva upp för ett högt berg och ångesten är total. Vad ska jag börja med idag är frågan. …

En analys av min form

Jag tänkte att jag skulle ta dagens match till att verkligen testa var min form ligger. Frågorna var många innan match. Det trevliga svaret är att min uthållighet faktiskt finns. Just vad gäller uthållighet sitter det mest i huvudet. Det kändes väldigt skönt faktiskt att få det svart på vitt. Kändes också skönt att de långa intervallerna på det kommande löptestet kommer bli en piece of cake. Det jobbiga svaret är att jag måste byta fokus i min träning. Jag kan såklart inte bara träna explosivitet och styrka men det …

Söndagslistan vecka 5

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på flera år. Jag tittade på Melodifestivalen och ja vad ska man säga. Jag förstår varför jag slutade titta för det har ju inte direkt blivit bättre. Och så programledarna som försöker så hårt att vara roliga och så blir det bara fånigt istället. Jag fick även förklara för Ida varför Tone ser ut som en tjej men låter som en man. Det var inte lätt för henne att förstå det här att vissa människor upplever sig födda i fel kropp. Låten lät för övrigt som Ricky Martins gamla dänga livin la vida loca. Inte hela såklart men vissa partier.

Känsla: Blir på dåligt humör varje gång jag går igenom uppgifterna. Känns som ett stort berg att klättra upp för. Men jag har kommit en bit på vägen ändå så det får jag vara glad över.

Väder: Kylslaget om man säger så.

Mina positiva från veckan:

  • härlig promenad med Sofia. Det var länge sedan vi sågs och som alltid hade vi mycket att prata om.
  • att det har varit soligt.
  • jag är så glad över att träningen känns rolig igen.

Veckans låt:

Veckans länk:

Träning:

  • Måndag: Långpromenad med Sofia.
  • Tisdag: Promenad till och från resecentrum
  • Onsdag: Samma som ovan.
  • Torsdag: Promenad till och från resecentrum och sprungit 30*30sekunder.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Sprungit fem kilometer

Sociala medier:

Sämsta: Att Läkaruppropet blivit utslängda från Facebook. Freedom of speech är det första jag tänker. Det andra jag tänker är att en sanning tål att stå emotsagd. En lögn däremot kan man snabbt bryta ner. Är det därför de är så snabba med att plocka bort allt som inte passar?

  • Bästa: Att min blogg nu haft totalt 50000 sidvisningar. En droppe i havet för många men jag tycker det är lite kul.

Veckans bilder:

Min lördag i ord och bild

Det är första helgen i februari. Något som känns konstigt är att för första gången på säkert 10 så går inte jag domarutbildningen tillsammans med division fem och division fyra domarna. Något som är skönt är att ha sluppit den där löptestångesten, känslan av misslyckande efter att ha misslyckats som förra året. Det slipper jag nu. Dock så har jag mitt löptest kvar men ett test på en lägre nivå och det är jag inte alls lika nervös över. Tvärtom, det testet har jag varit ”hare” på så många år så den farten har jag i kroppen. Så jag har varit ensam hemma idag medan Rickard är på kurs.

En sammanfattning av dagen ser ut så här:

  • Det var väldigt kallt på morgonkvisten. Ser nu att det är ännu kallare nu än vad det var imorse.
  • Hittat min favvotröja från Nike
  • Pluggat och stört mig på avsaknaden av perspektiv.
  • Sprungit fem kilometer.
  • Jag och Ida har hjälpts åt med att göra fint hos ödlorna.
  • Fick ett infall och bjöd hit mamma och pappa. Pappa kunde dock inte komma då han var upptagen med annat. Men mamma kom. Vi spelade Uno med barnen och jag och mamma pratade och hade det trevligt.
  • Ätit champinjonsoppa till kvällsmat men jag glömde köttbuljongen och den gör hela grejen.

Ett perspektiv som jag saknar

Jag har suttit med mina studier idag och har jobbat på en uppgift kring omvårdnad. Det är inte dumt att ha tillgång till regionens riktlinjer kring hur man bör göra saker och ting. Det underlättar men är fortfarande väldigt svårt ska jag erkänna. Men du känner väl mig, att ge mig finns inte på världskartan. Satt även med min etikuppgift men där går jag lite bet. Allt material som jag hittar berör sjuksköterskor, även när jag specifikt söker på undersköterskor. Antar det beror på hur att undersköterskors examensarbeten inte publiceras på samma sätt. Det är dumt tycker jag. Särskilt eftersom undersköterska kommer bli en skyddad yrkestitel framöver. Min yrkesgrupps kunskaper kommer bli mer och mer viktig.

Så jag tog en paus i mina studier, dels för att fixa mat åt barnen men också för att springa en runda. Det blev fem kilometer, ska inte skriva att jag lufsade för blev bra trött. Jag har fått till en riktigt bra träningsvecka där jag upplever att formen finns där och det nog mest handlar om hjärnspöken. Hjärnspöken och dåliga förutsättningar inför passet. Blir spännande att se hur det går att döma fotboll imorgon. Nej nu måste jag tillbaka till studierna. Tänkte skriva lite mer om min dag ikväll.

Fem en fredag vecka 5: Godnatt

Jag har kämpat hela eftermiddagen med att försöka hitta lite disciplin till mina studier. Det är bara att konstatera att det är en sådan vecka när det är tufft. Tur att varken tenta, basgruppsuppgifter eller inlämningsuppgifter ska vara klara i det närmaste. Jag har gått igenom mina mål för praktiken och vet nu vad jag behöver kika mer på. Ett av målen och en av uppgifterna handlar om att delta i akuta situationer. Det förutsätter dock att det händer något så just det målet är jag nervös över om det …

Det finns inga genvägar!

Den helt klart vanligaste frågan jag får här på bloggen är hur man kommer igång med sin träning. Det tråkiga svaret är att det inte finns några genvägar. Det är bara att göra det ändå. Ungefär som att man betalar sina räkningar varje månad fast man inte har lust. Det är något som man bara gör. Som bonus mår man bättre. Motivation och disciplin är något som man behöver jobba för. Jag har en relativt väletablerad träningsvana men majoriteten av passen måste jag övertala mig själv till att köra. Ofta …

%d bloggare gillar detta: