Ja, den här meningen kom över mig igår kväll. Det är mycket som man kan göra och med teknikens framsteg blir saker som tidigare varit omöjligt möjligt att göra. Ibland känns det som att det gränslösa blivit ett ideal. Tekniken går framåt i rasande tempo. Hinner ens vi själva med?
Att man kan göra en sak, betyder det verkligen att man ska. Jag tänker spontant att det finns en hel del etiska dilemman kring temat. Hur lätt är det inte att ryckas med? Med covidvaccinen och mRNA-tekniken väcktes funderingarna kring vad som mer är möjligt med tekniken. Vilka sjukdomar kan man bota. Jag som aldrig varit för de där vaccinen tänker istället vilken mer skada kan man orsaka.
När allt går så fort är det lätt att bli fartblind. Vilka långsiktiga konsekvenser kan det finnas och vilka problem skapar man på lång sikt. Det behöver såklart inte bli så men jag tycker att det är viktigt att ha med i bakhuvudet. Som det här att alla bankärenden ska göras elektroniskt via bankid. Att förlita sig helt på teknik i vardagen är inte smart. Vad gör man den dagen tekniken ligger nere?
Det här med att genmodifiera, vem bestämmer vilka gener som är önskvärda. Vad händer med synen på människor som inte passar in i den där perfekta mallen? Och så har vi AI, hinner våra lagar och det etiska med det som är möjligt rent tekniskt. Kommer vårt ansvar försvinna när det är datorer som styr?
Oj vad många frågor det blev i det här inlägget. Många frågor och egentligen inte särskilt många svar. Jag tror att vi behöver sakta ner ibland. Inte för att stoppa utvecklingen – det vore varken möjligt eller önskvärt – utan för att hinna ställa de viktiga frågorna. För vem utvecklar vi? På vems bekostnad? Och vad lämnar vi efter oss?
I slutändan handlar det inte om teknikens gränser, med teknik kommer vi alltid att kunna göra mer. Det handlar om våra egna gränser, vår förmåga att säga: ”Här går vi inte vidare, inte än.” För att vi inte vet tillräckligt. För att konsekvenserna är för stora. Eller helt enkelt för att det strider mot vad vi uppfattar som mänskligt.
”Det här med att genmodifiera, vem bestämmer vilka gener som är önskvärda. Vad händer med synen på människor som inte passar in i den där perfekta mallen?” Jag håller med dig, det är verkligen svårt att veta var gränsen ska gå. Jag undrar som du -Bara för att man kan, betyder det att man ska? Jag tänker spontant nej på många grejer, (inte allt såklart.)
Tänker också nej på mycket men inte på allt. Tack för kommentaren.
Hoppas det går att kommentera nu, såg ut som om det gick igenom igår. I de här frågorna har vi nog fundamentalt motsatta åsikter. Själv har jag arbetat på ett genetiskt laboratorium i många år där vi bl a gjorde kromosomanalyser både på blod, fostervatten och andra vävnader. Jag tycker faktiskt det är en självklarhet att man ska kunna avsluta en graviditet där barnet t ex bär på en svår eller obotlig sjukdom, som ibland är ärftlig och tidigare har drabbat ett barn till de blivande föräldrarna. Ibland kan man t o m undersöka ett befruktat ägg för att kunna plantera in ett friskt om risken kanske är 50%.
Sedan jobbade vi med många cancermediciner som griper in på gennivå och som därmed räddat många som inte haft en chans tidigare.
Vad gäller vaccinationer har jag ingen förståelse för föräldrar som inte vaccinerar sina flickor mot HPV, numera även killar? På så sätt elimineras risken för svår livmoderhals/ äggstockscancer…
Det här blev långt men det är mina tankar, som vanligt är det tur att vi inte alla tycker lika…
Ja, problemet med dina kommentarer verkar vara löst nu. Använder du wordpress eller mail? Funderar på om det var en ruta med godkännande av cookies som ställde till det. Jag tag bort den inställningen i alla fall.
Jag är såklart inte emot all forskning och utveckling, jag menar bara att vissa saker kanske man inte ska gå in och greja i. Reflektera kring om man verkligen måste göra allt som man kan. Vissa saker kanske har fler negativa konsekvenser på lång sikt än positiva. Å andra sidan, hur ska man kunna veta om man inte testar.
Vilket viktigt och intressant jobb du har haft ändå. Det får du gärna berätta mer om vid tillfälle om du vill.
Det är mycket jag kan göra, men det betyder absolut inte att jag ska göra det eller ens vill sätta igång.
Att vara helt beroende av bland annat band-id är livsfarligt enligt mig. Det har ju hänt några gånger att bankernas system har brakat ihop och vad händer då…
AI – ja, vad ska jag säga då. Leker ju med bilder, gratulationskort med mera och AI, för jag tycker det är kul. Men när jag upptäckte en helt ny matsajt idag som jag aldrig sett förut och läste recepten och sättet dom var skrivna på, viste jag att det var AI. Suck säger jag bara…
Precis som du är jag ingen bakåtsträvare heller, men jag vill gärna avgöra själv vilka ”nymodigheter” jag vill sätta igång med.
Jag leker också mycket med AI. Tycker inte att det bara finns nackdelar. Jag vill mest reflektera kring om man man verkligen ska göra allt som är tekniskt möjligt och vilka problem som kan finnas med det.
Det där med vaccinet har jag varit precis som du. Aldrig tagit det tidigare, men när det gällde covid så kände jag mig tvungen för att kunna resa hem till Sverige och barn och barnbarn. Annars hade det dröjt för länge innan vi setts.
AI är skrämmande tycker jag och det går för snabbt.
Ha en bra torsdag.
Carin
Det kan jag förstå. Tycker dock att det var galet att man indirekt blev tvingad till det för att kunna träffa familj. Det är så mycket under pandemin som bara var så fel.