Hanna funderar

Jag läste ett inlägg hos Underbara Clara för ett tag sedan. Det var i samband med att allmän rösträtt i Sverige firade 100 år. Det var ett inlägg som handlade om dåvarande kvinnors kamp för allmän rösträtt och vikten av att idag utnytta sin rätt att rösta. Det är ett mycket viktigt inlägg men det kommer ett litet men. Jag vill rösta och kunna påverka Sveriges riktning med min röst. Men vad gör man om man som jag känner att det inte finns något parti som jag kan lägga min röst på? Som anser att det är alldeles för mycket pajkastning och skitsnack och alldeles för mycket fokus på vad ”alla andra” gör fel i debatterna. Jag vill inte veta vad andra partier gör dåligt, jag vill veta hur partiet har tänkt att jobba för att det ska bli bättre.

Någon tänker kanske att jag kan engagera mig politiskt. Ja, det är en bra idé men problemet är då att välja vilket parti. Alla har minus och jag är sådan att har jag inget förtroende för partiledaren så kan inte partiet få min röst heller, oavsett hur bra politiken är. Så det blir problem för mig redan där.

Tänk ändå så många som platt lade sig ner och lät demokrati och det fria ordet inskränkas under de senaste två åren. Då var det ingen som stod upp och kämpade, ingen som kom ihåg var vi kommer ifrån och de som kämpat för att vi är där vi är idag. De få som gjorde det, de kallades för foliehattar.

Jag läste en kommentar i ovan länkade inlägg som jag tänkte spinna vidare på. Är demokrati och kamp bara eftersträvansvärt när det är en kamp för ”rätt” sak? När det är politiskt korrekt? Jag tror inte att de kvinnor som kämpade för allmän rösträtt ansågs som särskilt politiskt korrekta på den tiden. Idag är de hjältar. Precis som många offrat sina karriärer, förlorat familj och vänner nu under pandemin kan jag garantera att dessa kvinnor också förlorade en hel del. Men de ansåg det vara värt det, att saken var viktigare än förluster. Att jämlikhet var viktigare än vad de eventuellt förlorade för sakens skull. Utan dessa eldsjälar som offrat en hel del så hade vi inte varit där vi är idag.

Just nu känner jag dock att vi är på väg bakåt i utvecklingen. Vi går mot ett mer censurerat samhälle, vi går mot ett samhälle där färre och färre vågar säga vad de tycker och tänker. Vi går mot ett samhälle där fler är tysta på grund av rädsla för repressalier på ett eller annat sätt. Vill vi det? Vill vi ha ett samhälle där makten bestämmer vår väg som individer?

Har du sett den här bilden cirkulera runt i sociala medier? Jag tänkte först dela den utan närmare eftertanke men så kände jag att jag ändå behövde ha lite mer kött på benen innan.

Det första jag tänkte var att det måste vara ett aprilskämt. Hur kan memes bli farliga? Jag blev skeptisk först och jag kunde inte verifiera äktheten i kampanjen mot desinformation som bli inte lurad står för. Bilden är därifrån under rubriken skratt som kan skada.

Sidan ser seriös ut, det är samma kontaktuppgifter som till myndigheten för psykologiskt försvar. Det är en myndighet som inrättades för att jobba mot desinformation i sociala medier, etablera factcheckers även i Sverige och också upptäcka när främmande makt försöker få in sina tankar.

Så jag fick grotta ner mig. Igen…. Jag har läst hela ”Att möta informationspåverkan – Handbok för journalister” och hittade inget stöd för bilden jag började mitt inlägg med. Inte den delen med memes iallafall men däremot satir. Till slut hittade jag några artiklar kring kampanjen och den säkraste källan till att kampanjen ändå är trovärdig är Morgan Johanssons video på Facebook där han själv nämner kampanjen och att det är Myndigheten för psykologiskt försvar som ligger bakom sidan.

Det jag tycker är intressant i såna här varningar kring desinformation är vem som egentligen avgör vad som är sant och inte. Är det politikernas narrativ som automatiskt står för sanningen? Det har vi ju sett i Ukrainakriget att det pågår informationsdelning från båda sidor. Hur ska man egentligen kunna veta?

Många tycker kanske att det är uttjatat med vaccinprat. Pandemin är ju över. Ja, inte enligt Lena Hallengren då.… Hon fortsätter med sitt mantra om att alla bara ska. Jag vill inte vara i hennes kläder framöver….. Igår plockades source control bort. Det vill säga att ha munskydd i patientnära arbete. I vissa situationer kommer jag dock fortsätta att ha munskydd. Till exempel i de lägen som jag vet att jag kommer behöva komma riktigt nära. Iallafall så känner jag snarare tvärtom. Det är ju nu den riktiga granskningen av pandemin och särskilt vaccinets risk/nytta-analys ska göras. När vi nu har mer data kring biverkningar och annat nyttigt.

Otroligt viktig video! Jag rekommenderar dig starkt att se denna video. Det är 24 minuter av ditt liv och kvinnan som intervjuas har gjort en granskning av de data som ligger till grund för att vaccinet godkänts. Resultaten är skrämmande. När jag lyssnar på den här videon med Per Shapiro och Anette Stahel är iallafall jag glad över att jag så stenhårt har följt min linje och vågat säga nej. Att inte falla för gupptrycker och hålla på det som jag har trott på. (Känner jag youtubes censur rätt så kommer den snart plockas bort, därför länkar jag här igen till en annan sida också om min första länk i inlägget inte funkar framöver. HÄR finns samma intervju.)

En annan viktig aspekt att prata om är det här med hjärtmuskelinflammationer, hjärtstopp och andra hjärtåkommor som läkarna nu inte hittar någon orsak till. För mig så går hela mitt alarmssystem igång. I denna video kan du lyssna på en mycket tänkvärd intervju med Robert Malone.

Jag tycker det är så hemskt att tänka på alla dessa människor som gjort det ”rätta” och på kuppen allvarligt riskerat sin hälsa. När kommer de få upprättelse och vem kommer ta ansvar för vaccinskadorna som blivit? Mitt hjärta blöder!

Jag har inga särskilda planer med mitt inlägg, inget mer än att jag bara ville skriva något. Så vi får se var det här inlägget hamnar. När orden och tankarna får komma helt fritt utan mål och syfte. Kanske blir det bara några rader, kanske blir det jättelångt.

Det första jag vill berätta är att jag kom på en sak igår gällande min sömn efter nattpassen. Jag har svårt att sova, inte att somna men jag vaknar lätt. Idag kom jag på att jag håller på på exakt samma sätt på nätterna. Vaknar till, vänder på mig, somnar om och vaknar sedan igen efter en stund och gör samma sak igen. Så där håller det på natt efter natt. Kom också på att jag skyllt på mina energidrycker och det ligger såklart nära till hands att anta. Men mamma har berättat att ända sedan jag var liten har jag haft svårt att sova. Hennes teori då var att jag var mörkrädd och det är jag fortfarande. Gillar verkligen inte mörker! Inbillar mig fortfarande att det ligger monster under sängen och jag måste ha täcke på fötterna. Annars känns det obehagligt. Jag vet att jag inte är ensam om just det här.

Jag har tönkt en hel del på bloggen, granskade min statistik för en stund sedan och konstaterade att nu har nog alla läsare från Hannafialotta hittat hit. Eller så har jag fått en hel hoper nya läsare. Vem vet. Sakta har läsarantalet ökat och det gör mig jätteglad att du som kikar in här vill läsa mina rader. Det har varit en del strul med olika bloggportaler och då har jag varit ännu mer nöjd med min flytt av min blogg. Just det här att kunna få kommentarer tycker jag är väldigt viktigt och gör bloggen till ett mer levande dokument och inte bara att jag sitter och skriver för mig själv.

Känner lite att min hjärna har gått i semestermood, snart får jag gå för fyra veckors efterlängtad ledighet. Det är bara sju pass kvar nu, nedräkningen har börjat och därmed har hjärnan checkat ut. Jag behöver ladda mina batterier, få vara med familjen och ladda! I år kommer det vara lite annorlunda mot tidigare år. Det gör lite ont i hjärtat men det vill jag inte fokusera på nu.

Måste berätta om en sak som jag inte tänkt på. Jag satt i bilen häromdagen och det regnade. Jag tyckte det var så fascinerande hur jag kunde välja om jag skulle fokusera på regndropparna på rutan eller på bilen framför. Den där ”zoomeffekten” har jag inte noterat förut. Kändes som en kamera där jag kunde välja var jag ville lägga fokus,

Kan man applicera det tänket på andra situationer? Zooma ut från saker som är ovidkommande, saker som stjäl energi och istället zooma in på det som ger energi. Mer fokus på det som är viktigt och som verkligen betyder något. Det vill jag iallafall!

Disclaimer 2: Eftersom min första disclaimer uppenbarligen försvann i min text så lägger jag in en till:

När jag pratar om fejkmat så menar jag:

• Ultraprocessade livsmedel där man i sin strävan efter att vara alla konsumenter till lags så har man tagit bort allt nyttigt. Mjölkfritt, äggfritt, sojafritt, glutenfritt, laktosfritt och så vidare. Där det naturligaste i bästa fall ör vatten.
• Det handlar inte om att det ”ska” vara vegetariskt eller veganskt.
• Varför trycka i fyra olika sorters socker i vanliga livsmedel?
• Såklart kvalar godis in och också mina nocco. Jag vet att inget av det är några hälsokurer direkt.

Vi måste prata om den moderna, ultraprocessade maten. Jag har all respekt för att man inte vill äta kött och det finns många problem omgärdat köttätandet. Men! det går inte att komma från att det ändå är naturlig mat som vår kropp är designad att äta, mat med så kort ingredienslista som möjligt. Inte modern hittepåmat där man knappt vet vad hälften av ingredienserna är för något. Det måste finnas bra alternativ, alternativen ska inte riskera orsaka ohälsa.

Vi må leva i ett modernt samhälle men våra kroppar är fortfarande stenåldersmänniskor som behöver det som är naturlig föda. Det håller inte att äta ultraprocessade livsmedel utan några näringsämnen om man vill bibehålla god hälsa.

Om man vill äta veganskt, mindre kött så måste det finnas hållbara alternativ. Mat som faktiskt ger näring och inte bara är tillsatser, e-ämnen och fettemulsioner på olika sätt. Mat som nedan veganska ostar är motorvägen till dålig hälsa. Inte ensamt såklart men i kombination med allt annat processat och som på pappret skulle vara ”bättre alternativ”

Vi är noga med våra husdjur, bara det bästa är gott nog. Varför tänker vi inte lika med våra egna kroppar?

Kroppen är som bekant tålig och det tar lång tid innan kroppen säger stopp. När kroppen väl säger stopp med olika sjukdomar är det, jag ska inte säga försent, men man har en tuff uppförsbacke framför sig för att vända på trenden av dålig hälsa. Där vill inte jag hamna.

Disclaimer: Innan någon nu tänker att jag bara dissar veganmaten så vill jag understryka att den råkade bara bli exemplet i det här inlägget. Samma sak gäller såklart köttalternativen som är processade. Nej fram för mer naturliga råvaror i maten oavsett kosthållning. Läs mer hos Ann Fernholm där jag snott bilderna.

Det känns inte rimligt att vaccinera mot precis allting. Hur ska vårt egna immunförsvar byggas upp om man hela tiden ska vaccinera mot alla möjliga sjukdomar?

Jag tror inte att det är covid19 som messat upp immunförsvaret, jag tror det är vaccinet och alla boosterdoser som människor tvingats ta. Ja, jag skriver tvingats för i många länder har det varit allt annat än frivilligt. Även i Sverige har vaccinet mot covid19 omgärdats med krav. Inte direkt men indirekt genom kravet om vaccinpass för att få vara i stora folksamlingar med mera. Till vilken nytta då, viruset spreds som en löpeld hos alla som bar på viruset oavsett vaccinationsstatus.

Vad gör det egentligen med kroppen att hålla på och experimentera på det här sättet som det har gjorts under pandemin? Vad gör det med kroppen att inte låta kroppen på ett naturligt sätt ta hand om eventuella sjukdomar?

Nu pratar jag om att att ständigt vaccinera mot alla tänkbara sjukdomar som kommer. Jag vet att WHO har en vaccinationsplan från 2015 där deras plan för att uppnå god hälsa i befolkningen handlar om just det att vaccinera så mycket som möjligt av det som går att vaccinera emot. Det låter kanske lite som en konspirationsteori men HÄR kan du läsa mer om det. Det är inget hittepå av ett gäng konspirationsteoretiker.

Vem vet, jag kanske bekymrar mig i onödan men tills motsatsen är bevisad kommer jag fortsätta vara skeptisk och ifrågasätta det rimliga i det som vi matas med.