Det var lite kris på jobbet så bytte bort helgens nattpass mot att jobba kväll istället. Det är inte så dumt att få sova i min säng i natt. Finns alla fördelar med bytet, min jobbiga arbetsperiod som jag har framför mig blev genast mycket lättare.
Jag kom hem för en stund sedan. Det första jag gjorde var att larma på huset och sedan sträcka ut på mattan. Även idag var det svårt att slappna av. Känns som att tanke och kropp måste vara på samma plats för att det ska bli bra. Idag ville jag fota lite i övningarna och det blir ju inte bra alltså. Gör om och gör rätt säger jag kring det. En annan anledning kan säkert vara att det känns så tomt här, ett barn saknas. Samuel har nämligen efter en vecka hemma åkt hem till sitt. Blir alltid så gråtmild när det är dags att säga hej då för den här gången. Vänjer man sig någonsin vid att vara ”halv”? Jag är tveksam till det. När barnen var små läste jag att ”få barn är som att för alltid leva med en del av hjärtat utanför kroppen”. Det är så sant som det var skrivet.
Smart att byta bort nattpass mot kvällspass. Då slipper ju kroppen alla omställningar. Perfekt!
Återigen beundrar jag din disciplin att komma hem sent och det första du gör är att stretcha. Du är verkligen fantastisk med den inställningen. Du verkar dock ha mera ”kontroll” över din kropp än dina tankar och få dom att synka på något sätt. Kan inte riktigt relatera till dina tankar kring barn, då jag inte har några. Så jag har lite svårt att förstå dina känslor där.
Ja det är mycket bättre på alla sätt och vis. Enda nackdelen är väl att jag förlorar lite nattob men det får det vara värt. Kanske var det som var problemet att jag egentligen inte alls hade lust att stretcha. Men kroppen var glad efteråt iallafall.