av Känner du att det är högt i tak runt omkring dig? Vågar du säga och stå upp för det du tror på och tycker är viktigt eller faller du lätt in i att hålla med och senare ångra att du inte stod upp för din sak?
Det är inte helt lätt att våga vara den som ifrågasätter och delar med sig av sina funderingar. Särskilt inte när det är emot gängse uppfattning. Kan alla acceptera att alla i gruppen inte håller med?
Jag ska ta ett konkret exempel. För några år sedan så provjobbade jag en månad på ett ställe i stan. Min dåvarande gruppchef varnade mig för att säga det jag tyckte och att jag skulle hålla en låg profil. Den som känner mig kan förstås räkna ut att jag inte lyckades så bra med det. Samtidigt på det nya stället blev jag uppmuntrad till att tycka till om saker och ting eftersom jag kom in i gruppen med nya, fräscha ögon och hade inte hunnit bli hemmablind. Jag såg ganska snart vad som var bekymret och det sa jag också. Problemet var att det inte uppskattades när det var ledningen som fick ta kritiken. Så jag fick inte vara kvar, jag hade pratat ”skit”.
Om skitsnack brukar jag resonera att om jag kan säga det jag säger direkt till den det gäller så är det inte skitsnack. Skitsnack blir det när man pratar bakom ryggen på någon utan att också ta det med personen det gäller. Jag tycker också att man alltid måste ha rätt att få prata om sin upplevelse kring en situation även om det då visar sig att man pratar om en person. Ibland behöver man få input från någon annan också. Eller bara prata av sig.
Oj vilken märklig arbetsplats – som att de förväntade sig att alla skulle tycka samma och inte kritisera något…
Intressant resonemang om gränsen för vad som är skitsnack. Jag tycker generellt illa om när någon pratar illa om andra människor. Samtidigt kan jag komma på mig själv att man med t.ex. en vän eller kollega pratar av sig om en situation som kanske då rör en annan, och att jag i efterhand funderat ifall det egentligen handlar om skitsnack på ett sätt. Och det är ju som du säger – det kan handla om att ventilera något för att antingen få annat perspektiv eller inse att någon annan upplevt samma sak.
Ja, det blev verkligen konstigt. Särskilt eftersom cheferna ändå ville att jag skulle tycka till. Gränsen kan verkligen vara hårfin ibland.
Man ska verkligen stå för det man tycker och tänker.
Ha en fin söndag.
Carin
Jag tycker det med. Då blir det tydligt för alla var man står och ingen behöver fundera.
”Skitsnack blir det när man pratar bakom ryggen på någon utan att också ta det med personen det gäller.” Det är en bra mening tycker jag. Så försöker jag också att tänka.
Ja, jag tycker det är ett bra ledord. Det man inte kan ta med personen direkt ska man kanske inte säga till någon annan heller.
Jag har haft turen att bara vara på arbetsplatser där det varit högt i tak. Själv är jag väldigt rak och tydlig och tycker det är oerhört viktigt att göra saker talbara. Det är inte skitprat att föra fram kritik på ett sakligt vis. Kan inte ledningen hantera det så är det definitivt ett problem och en icke helt kompetent ledning.
Jag håller helt med!
Det där med hög till tak är något jag alltid fått höra på intervjuer. Sällan stämmer det, grejen är den att VISSA får men andra inte. Jag har slutat tro på sånt där, kommer alltid framföra saker men att tro att man får det gör jag inte.
Det beror helt och hållet på var man jobbar. Här där jag jobbar nu är det högt i tak och chefen uppmuntrar oss verkligen att stå upp för det vi tycker och tänker.
prata bakom ryggen gör jag inte, kan vara rak, och tiga ibland… för att inte göra någon ledsen.
Det är bra att inte prata bakom ryggen på folk!