Jag har praktik på akuten just nu och av nio pass har jag fem kvar. Och vet du, jag gillar verkligen inte känslan av att inte ha koll, att inte hitta grejer eller veta vad som förväntas av mig härnäst. På mitt vanliga jobb har jag hjärnkoll på var jag hittar saker, jag vet precis vad jag ska göra och när jag ska göra det. Jag trivs dock och tycker det är både roligt och intressant.
Igår fick jag vara på team A där de mest akut sjuka kommer in. Det var mycket spännande men som sagt känslan av att vara lost var ju total. På nio dagar är det inte lätt att komma in i det hela. Det tog dryga året innan jag kände mig helt bekväm på lungmedicin så vad kan jag förvänta mig av mig själv liksom.
Jag vet att det inte är rimligt, men jag vill gärna vara perfekt och kunna allt direkt. En aning höga och orimliga krav såklart så jag får helt enkelt vila i att med tiden kommer jag bli mer erfaren. En sak i taget liksom.
4 kommentarer
Allvarligt? Då lär du få det kämpigt för det finns ingen som kan allt. F ö tycker jag inte det är att vara ”perfekt” heller utan snarare har man missat vad ödmjukhet är.
Det fattar väl jag med! Jag delar med mig av tankar jag har. Ingenstans i inlägget har jag påstått att det var rimliga tankar. Intressant att du drar in ödmjukhet, jag är väl medveten om mina misstag som jag gör. Aldrig någonsin har jag sett mig som bättre än någon annan.
Man kan inte veta eller kunna allt med en gång 😉😃.
Carin
Nej jag vet. Jag gillar bara inte känslan av att ha så mycket att lära mig innan jag kan det nya. 😆🙈🤷♀️