Jag fastnade i en serie igår: 13 orsaker varför. Den handlar om Hannah Baker, en tjej som går i highschool. Hon är ny och har svårt att få vänner. En dag tar hon livet av sig och ingen förstår varför. Eller? Det visar sig att innan hon dog spelade hon in tretton band. Hon berättar om händelser som gjorde att hon till slut kände att hon inte hade något annat val än att avsluta sitt liv.
Serien är hemsk men verkligen tänkvärd. Hur viktigt det är att lyssna när någon berättar om sin smärta. Ibland kan det vara små subtila tecken som kanske inte verkar vara så mycket här och nu men som är allt om man verkligen försöker lyssna på det som sägs mellan raderna.
Jag vet hur det är när någon inte vill leva mer. Jag har sett den ångesten på nära håll. Hur den påverkar hela tillvaron. Den där önskan som anhörig att bara kunna göra allt bra igen. Att kunna trycka på en knapp och så är all smärta och ångest bara som bortblåst. Men det finns ingen knapp. Det enda man kan göra är att finnas där.
(HÄR finns boken och det är också därifrån bilden kommer. På Netflix finns serien. )
