Jag gick ut i trädgården för att mota bort känslan av höst. Gick först till min stjärnöga. Där var känslan av höst total. Men jag nöp bort de vissna blommorna och så hoppas jag på att den vill blomma ett tag till. Suddig bild blev det visst med men äsch, strunt samma.

Min rudbeckia blommar mer nu än vad den gjorde i somras.

Hittade inte en endaste liten humla i oreganon.

Däremot fångade jag en humla i luften. Ser du den?

Mina paletter trivs fortfarande!

Så kom jag in igen och paletterna på fönsterbrädan har inte heller kommit på att det börjar bli kallare. De lär nog vara fina ett bra tag till.

Det var lite konstigt väder i morse. Samtidigt som det regnade så gick solen upp så jag fick se en sådan fin regnbåge. Började direkt tänka på vad som egentligen finns vid regnbågens slut. Hittar jag en skatt nåntro? När regnbågen var som vackrast satt jag i bilen så bilden ovan är när jag parkerat och skulle ta mina apostlahästar till jobbet. Jag har aldrig någonsin sett en regnbåge på morgonen. Har du?

När jag kom hem från jobbet låg det ett efterlängtad paket i brevlådan: de tre böckerna som jag beställde någon gång i augusti. Flora Wiströms ”Stortaxi”, ”här ruvar havet” och ”hålla andan”. Väntan har varit lång kan jag säga och jag blev så glad när fick sms:et i morse om att böckerna kommit.

Har du sett att jag ändrat slogan i min header? Från Hannas krypin – Hälsa och träningsglädje till Hannas krypin – Mitt liv, min vardag och allt däremellan. Min blogg är så mycket mer än bara hälsa och träningsglädje så det känns inte som att texten i headern ger rätt bild av min blogg längre.

Veckans fem frågor hos Elisa har rubriken Spretigt och det passar ju väldigt bra här hos mig. Bara det här inlägget spretar ju åt alla håll. Vill du vara med på fem en fredag? Du kan antingen svara på frågorna i din egen blogg eller i en kommentar här hos mig eller hos Elisa. Glöm inte att länka till henne.

1. Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mina händer, i början av veckan kändes det faktiskt riktigt bra och jag kände att jag kunde våga göra lite mer. Satte en infart, tog prover och kontroller, efter det hade jag ont ett dygn….
2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Hm, inget särskilt faktiskt.
3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Eftersom jag jobbar med det jag gör så är jag ändå van vid snabba puckar, att saker och ting kan förändras från ena minuten till den andra och att jag behöver ta snabba beslut. Så det första jag då tänker är det när personer backar från en överenskommelse. Det kan rubba mina cirklar rejält.
4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Jag säger många positiva saker under en veckan. Vill gärna fokusera på det som är bra istället för tvärtom. Dessa är ett axplock av det jag sagt: ”Alltså det är så fint”, ”Bra jobbat”, ”Jag är så nöjd” och ”Det är fredag”.
5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Dricka vatten kanske, stretcha fast kroppen verkligen uppskattar det.

Godmorgon!

Hoppas att du har sovit gott, jag har sovit helt okej. Jag är glad att det är torsdag i dag. Jag har varit så trött den här veckan så det känns skönt att snart få vara ledig. En kompis sa till mig ”om du testar att jobba måndag-fredag så kommer du vänja dig och tycka om det till slut”. Nu har jag jobbat måndag-fredag sedan i mars och konstaterat att nä, det där är inget för mig. Jag vill ha mina oregelbundna pass. Sovmorgon mitt i veckan är inte dumt alltså. Jag börjar till och med bli sugen på att jobba kväll igen fast jag sover dåligt efter ett kvällspass.

Igår så fick jag sådana cravings efter Ahlgrens bilar. Original och så de sursockrade vill jag ha. Rickard var snäll och gick och handlade åt mig. Ibland tänker jag att jag är väldigt bortskämd. Så Rickard smaskade i sig choklad och jag bilar. Det fick också bli en gammal Beck-film: familjen.

Rubriken kommer från den svenska filmen med Alicia Vikander i huvudrollen, hennes genombrott och en av de bästa svenska filmerna som jag sett. Det som var vackert i går kväll mina rosor, solnedgången och så färgskiftningarna i mina paletter. Men mest himmelen faktiskt.

Rickard brukar alltid säga att jag vill bo överallt. Och ja, han har nog faktiskt rätt. Jag säger ofta när vi går förbi någon fin plats: ”så här skulle jag kunna tänka mig att bo”. Igår kväll var det att bo ute på landet där alla färgskiftningar bland molnen kunde fångas på bild utan en massa irriterande hus i vägen. Men mest vill jag bo där jag redan bor. Förutom Gotland då men det är inte i närtid om det skulle bli av.

Det är första september idag. I morse när jag vaknade såg det så mörkt ut, min mobiltelefon påstod att det skulle regna idag. Det vet jag inte riktigt var det kom i från. Det har inte fallit en droppe än. De där ovädersmolnen svepte förbi när vi lunchade. Kan jag konstatera att ovädret undviker mig? Nja kanske inte. Hur som helst så drog jag på mig långbrallor, konstaterade när jag kom ut till bilen att det var 15 grader. Betydligt varmare än i förra veckan när jag gick barbent. Konstigt jag tänker, bara för att det helt plötsligt är lite mörkare behöver ju inte det innebära att det också är kallare. Men jag vet inte, det är väl något med det mörkare ljuset som gör att hjärnan tycker det behövs mer kläder.

Ikväll kunde jag och Rickard åkt i väg på domarträning men det passade rätt dåligt i slutändan. Efter helgens matcher har jag ont i min onda muskel i baksida lår så känner jag behöver ta det lite lugnt mellan matcherna. Vi tog istället en promenad tillsammans där vi kunde prata om det senaste kring den ena bilen. Inte min lilla Agda utan den bil vi leasar. Det har varit så många turer fram och tillbaka men har slutat med att vi istället köpt en bil till samma kostnad som det hade blivit om vi leasat. Känns som flera ton tygnd fallit av våra axlar. Särskilt Rickards, vi behöver nämligen två bilar med tanke på fotbollen och domarskapet. Men också våra oregelbundna arbetstider.

Jag har varit väldigt sugen på falukorv i ugn och hemgjort potatis. Det ska vara just hemgjort och pulvermos kommer inte in i mitt hus. När jag var gravid med I så hade jag cravings på just pulvermos men så fort hon var född försvann suget. Det måste varit något i moset som kroppen verkligen behövde. Så efter min och Rickards promenad fick det bli just falukorv och potatismos. Gjorde en sallad av vitkål och morötter och slängde på lite äppelcidervinäger. Det smakade väldigt mycket äpple kan jag säga men tyckte ändå det passade bra ihop med käket. Konstaterade också att köksarbete i form av matlagning är lite för mycket för händerna. Nu i skrivande stund gör det rätt så ont. Det intressanta nu är om det gör lika ont i morgon. Om det släpper tänker jag att det ändå var okej belastning.

Godmorgon!

Det är lördag och jag har fått sovmorgon. Det behövdes verkligen, så skönt att få sova ut. Igår kväll gick jag ut på en kort kvällspromenad. Satte igång Shania Twains låt ”from this moment on” i lurarna och det satte igång en myriad av nostalgi. Dels genom att Spotify fortsatte spela låtar på samma tema, ex Roxette´s gamla klassiker ”it must have been love”, Britney Spears ”sometimes” och Savage gardens ”truly, madly, deeply”. Plus en hel massa annat.

När jag var gick på gymnasiet fanns det en karaokebar i stan, Lis, hette den. Minns dock inte om den stavades med z eller med s. Spelar ingen roll såklart. Jag älskade att sjunga karaoke och en av låtarna som jag alltid sjöng var just ”from this moment on”. En kompis sjöng istället alltid ”karma chameleon” och en annan kompis sjöng ”all I have to is dream” med Everly brothers. Medan jag gick promenaden så konstaterade jag också att jag minns alla texter. Alltså verkligen alla. 2000-talsnostalgi när den är som bäst!

Det blir en lång dag idag tänkte jag i morse när klockan bara vara åtta men hips vips var klockan halv fyra och jag fick åka hem. Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå ut och röja ogräs. Måste ta tag i det där med att lägga någon form av barriär så jag slipper allt eländigt gräs och annat ogräs. Det blev helt klart mycket bättre. Räknas stäppsalvian som en invasiv växt? I min trädgård har den verkligen slagit rot. Men hellre stäppsalvian överallt än en massa ogräs.

Jag tänkte vara med på Elisas fem en fredag. Som vanligt kan du delta i din egen blogg eller om du vill lämna en kommentar här hos mig eller hos Elisa. Glöm inte länka till henne. Rubriken på veckans fem en fredag är ”Av bara farten” och det passar väl rätt så bra.

1. Vad är det första du tänker på när du hör ”helg”? Fotboll och just nu lediga helger eftersom jag inte jobbar helger alls.
2. Vad får dig att tänka ”det här var värt det”? Vackra utsikter fast vägen dit var jobbig. Som Marbergen vid Omberg.

3. Vad är du gärna tidig till? Jag är alltid tidig. Värsta jag vet att är att komma för sent.
4. Vad är en sak du aldrig riktigt lär dig? Tänka först och prata sen. Det är som att hjärnan inte hänger med munnen….
5. Vad är det mest vuxna du gör? Tar hand om barnen, jobbar och betalar räkningar.

PS: Trodde humlorna gjort sin sorti men idag fanns det faktiskt ett gäng. DS

Temperaturen svänger verkligen hela tiden. Kallt på nätterna och varmt på dagarna. Fördelen är ju att det blir fantastiskt vackra morgnar. Som en sagovärld liksom! Var tvungen att gå ut försöka föreviga. Det är vackert med dimma tycker jag.

Kunde stanna på ett ställe längs med vägen och fota. Men på det vackraste och mest sagolika stället fanns det inget bra ställe att stanna på. Jag får behålla minnet i huvudet istället. Alternativt kliva upp tidigt och ta cykeln till samma ställe. Fast mina händer uppskattar nog inte en cykeltur…

Igår hade jag vilodag från träningen men jag och Rickard tog en promenad i skogen tillsammans. Det var varmt men intelligenta jag drog på mig en svart långärmad tröja. Den lilla grejen sätter tonen för resten av mitt inlägg.

• Precis innan jag skulle sova började jag grubbla över en jobbsak. Såklart liksom… Varför lyckas jag alltid med det?
• Pratar med en kollega idag: ”vid elva får du vara samordnare medan jag går på möte.” Jag fastnar dock i en sak vid datorn och glömmer helt bort. Så när det var dags för möte kommer hon och jag säger direkt: ”nej jag kan inte avbryta det här nu”. Kollegan: men du skulle väl på möte?” Ridå… snacka om minne som en guldfisk… 
• Jag skulle ju ha ett klart svar till Rickard när han frågar mig vad jag vill äta ikväll. Standardsvaret är nämligen ”vet inte”. Det tänkte jag ju inte säga idag… Men jag glömde bort att jag skulle fundera på mat…. Fail igen då…

• Igår sa jag till en kollega att jag vägrar långa byxor. ”Det är fortfarande sommar”. Hanna idag: drar på sig sina rosa favoriter. Man kan inte anklaga mig för att vara konsekvent…. Men imorgon är jag nog tillbaka till bara ben igen… Det var nämligen lite svettigt när jag skulle hem….

Nej det var nog det jag ville berätta just nu. Nu ska jag ut och försöka springa ett distanspass. Målet är en mil. Men jag tänkte köra med lite omvänd psykologi. ”Du behöver bara springa ett varv”.

Man kan ju tycka att en märkesverkstad ska ha koll på bilmärket som de ska vara experter på. Efter alla vändor med Agda kommer jag aldrig mer ta det för givet. Hur som helst så vet vi nu äntligen vad det är för fel på min bil: det finns nämligen en tredje sensor som var bra sliten. Tre timmars jobb tog det att hitta felet efter att tidigare ha bytt två sensorer som inte behövde bytas, kört ett rökläckage-test*2 och kollat samtliga kablar. Jag säger då det, men då ska väl det här problemet förhoppningsvis snart vara ur världen. Enda fördelen med just det här felet är att bilen har kunnat användas som vanligt.

Jag brände mig på min matlåda på jobbet: tog det som var närmast till hands: ett mjölkpaket med bara en liten slatt kvar. Hjälpte bra faktiskt men vi kan också konstatera att jag ser väldigt gravid ut i min jobboutfit… Men väldigt, väldigt glad, haha. Förutom en bild som jag la ut här 2019 så är det här nog den mest osmickrande bilden på mig… Men äsch, du får skratta.

Planen idag var att träna. Träna med domarklubben eller inte, det var frågan. Till slut åkte jag och Rickard i väg för att få till ett bra pass med andra domarkollegor. Supertusingar stod på schemat men också 4*100 meter mellan varje supertusing. Jag var med på första varvet med 4*100 meter och sedan körde jag supertusingarna i mitt tempo. För dig som inte vet vad en supertusing är så kan jag berätta att det är som en stege där 1000 meter delas upp på fyra:

• 100 meter
• 200 meter
• 300 meter
• 400 meter

Man börjar med den kortaste först och kör sedan i ordning, jag gick 100 meter mellan varje sträcka och så efter 400 meter gick jag 200 meter. Eftersom det var länge sedan som jag körde supertusingar fick det bli 3 stycken. Avslutade passet med att maxa 2*100 meter och sprang i ett för mig riktigt bra tempo. Grymt nöjd och så fick du som kikar in här förslag på ett riktigt bra pass.

Det har varit en sådan solig och vacker måndag. Jag hade ingen lust att vara inomhus på jobbet. Men jag hade såklart inget annat val. Drog på mig mina favvotights i morse och det blev ju alldeles för varmt när jag åkte hem. Bytte snabbt om till kjol när jag kom hem. Rosa är fint alltså, tycker jag i alla fall.

Kände mig lite dum idag vad gäller en sak. Min hjärna gör imponerande krumsprång, så där så jag undrar hur jag som är så logisk för det mesta egentligen tänker… Min förnuftiga sida har det inte lätt alltså med Känslo-Hanna.

I helgen band jag upp en gren på min ros som växer så det knakar. Kände jag behövde styra den lite åt rätt håll. Undrar om den kommer blomma mer framöver. När jag kom hem från jobbet rensade jag bort några vissna blommor. Så här såg den ut i juni:

Från en sak till en annan, i fredags var det elva år sedan jag hade min första match i herrar division fem. Vad fort tiden har gått! Då hade jag fortfarande möjligheten att komma högre upp som domare. Jag fick mina chanser men lyckades inte prestera på rätt nivå. Dock så är en av de matcher som inte ansågs tillräckligt bra fortfarande en av mina bästa matcher. Kan inte riktigt släppa att jag under några år var tillräckligt bra för att döma herrar division fem men ändå inte tillräckligt bra för att platsa i damer division ett. På den tiden kunde jag också springa på ett annat sätt (2018).

Och till en tredje sak. Den här outfiten var en av mina favoriter 2015. Hittade bilden när jag läste inlägg från 2015. Har kvar både toppen och byxorna i garderoben. Såna där favoriter som jag inte kan göra mig av med, trots att brallorna är för tajta och att toppen stramar över axlarna. Slås också av vinkeln på mina handleder…. Det fungerar inte idag kan jag säga där jag hela tiden måste tänka på raka handleder…

Igår kväll sågs vi ett gäng kollegor på Brasseriet här i stan. Lite afterwork och avtackning för L som ska börja plugga till intensivvårdssjuksköterska. Jag var först och så otroligt stelt det är att sitta själv och vänta på kollegorna. Det blev en riktigt trevlig kväll med mycket prat och skratt. Jag behövde avvika först eftersom jag skulle vidare till jobbet för att testa på att jobba en natt. Den här natten har varit inplanerad länge och eftersom jag tyckte att det blivit bättre med händerna så ville jag ha kvar mitt nattpass och testa lite.

Och vilket platt fall det blev. Tung belastning (och inte ens tung i den bemärkelsen) var för mycket så jag var rätt så ledsen när jag åkte hem från jobbet. Bra tajming då jag skulle träffa arbetsterapeuten igen. Vi pratade om hur jag ska tänka kring att börja belasta lite försiktigt, vikten av många pauser och så vidare. Jag fick även ett nytt träningsschema då jag nu får lägga på lite vikt för att långsamt vänja händerna igen, ett gummiband och kinesiologitejp som jag också kan använda som variation till mina handledsskydd. Så kontentan av det hela är att fortsätta med administrativt jobb i tre veckor till där jag successivt försöker lägga till lite andra sysslor också. Prova mig fram helt enkelt till en bra nivå. Om jag efter förra besöket kände mig förvirrad så kändes det betydligt klarare idag. Det blir till att ta myrsteg men samtidigt framåt. Det känns bättre än förväntat.

Avslutningsvis så vill jag vara med på fem en fredag. Temat är ”det lilla”, vilket passar utmärkt idag.

1. Vad är en liten sak du alltid blir glad av? Ett riktigt bra träningspass, ett leende, en fin komplimang. Eller lite sol på nosen och rosor. Haha, det blev visst mer än en sak.
2. Vad är något litet som du stör dig orimligt mycket på? För defensiv körning i trafiken.
3. Vad är något litet som kan rädda en dålig dag? Ett leende och ett tack. Eller ett litet ”bra jobbat”.
4. Vad är det minsta någon kan göra för att få dig att känna dig uppskattad? Att helt enkelt säga det till mig. Inte ”jag uppskattar dig” såklart men om jag gör något som en person uppskattar då vill jag gärna veta det. Eh, snurrigt värre, hehe, men du fattar nog vad jag mernar.
5. Vad är något du tycker borde vara mycket enklare än det är? Att vara människa med alla livets toppar och dalar. Oj så klyschigt det där lät. Skyller på dagens trötta hjärna.