Jag har funderat på att jag rent generellt använder bilder på ett lite annat sätt än många andra bloggare. Jag gillar att använda mig av gallerier, där de används för att förstärka texten jag precis skrivit. Men för mig är de sällan själva berättelsen utan tanken är att komplettera min text.

Ta mina vandringsinlägg som exempel. Där vill jag förstås dela med mig av allt det vackra, men också ge en känsla för leden. Hur ser stigen ut? Är det brant? Hur stenigt är det? Hur ser utsikten ut när man väl kommit upp? Mina bilder hjälper till att berätta det som mina ord ibland har svårt att beskriva.

Samtidigt har jag också börjat fundera på något annat. När jag läser andra bloggar märker jag att bilder kan användas på ett helt annat sätt. I vissa inlägg är det nästan som att bilderna är själva berättelsen. Texten fungerar mer som ett komplement. Då gäller det att varje bild verkligen tillför något nytt, eftersom det är bilderna som i mitt tycke driver läsaren framåt.

I mina egna inlägg är det nog oftast tvärtom. Jag skriver först och visar sedan. Bilderna får förstärka det jag redan försökt beskriva med ord. Bilderna visar hur det såg ut, hur vackert ljuset föll mellan träden eller hur utsikten faktiskt såg ut när jag väl kämpat mig uppför den där sista sega backen.

Men jag är verkligen inte perfekt. Jag kan också fastna i att flera bilder känns för lika varandra. Ibland är det säkert en bild för mycket. Eller två. Kanske till och med tre. Det är väldigt lätt hänt när jag själv minns känslan bakom varje bild och verkligen vill visa upp hur fint det var. Då är det så mycket svårare för mig att välja bort. Hur skulle jag kunna välja bort ett maffigt stenparti i Tiveden som verkligen ger upplevelsen en extra dimension, eller en vacker solnedgång över Östersjön i hundra (nåja) olika vinklar…

Sedan varierar jag också ganska mycket. Vissa inlägg har bara en enda bild. Andra har inga bilder alls. Och ibland, framför allt efter en riktigt fin vandring, blir det ett helt gäng. För mig handlar det nog inte om att ett inlägg ska innehålla ett visst antal bilder, utan om vad det aktuella inlägget behöver.

Hur går dina tankar? Är bilderna själva berättelsen när du bloggar, eller är de ett sätt att förstärka det du redan skrivit?

Det här blir det tredje löpningsrelaterade inlägget på rad. Men sedan lovar jag att jag ska fokusera på annat. Hur som helst, ikväll var det dags för årets mittsäsongsträff med fotbollsdomarna. Här vill coacher och instruktörer se att man inte tappat flåset under sommaren. Grabbarna springer 1600 meter på tid och tjejerna springer 1400 meter.

Jag funderade hela dagen på vilket tidsmål som är rimligt, vad jag kan tänkas orka springa. Jag hade förra årets tid och vårens tid för jämförelse men de tiderna är från 1600 meter. Jag ville såklart vara bättre än i våras. Orkar jag springa i fem minuter/km i 1400 meter i värmen? Det är den hastigheten jag springer mina intervaller i på löpbandet men det är inte riktigt samma sak, löpband och löparbana. Drömmen är att lyckas springa på 7 minuter blankt. Men det tror jag blir lite för tufft.

Fyspasset började med uppvärmning och sedan skulle vi sprinta 3*40 meter. Jag fick galet jobbiga förutsättningar för vet du vad jag gjorde när jag kom i mål på den andra intervallen? Jo, jag fällde mig själv på något konstigt sätt, gjorde världens vurpa och skrapade upp mitt högra knä och gjorde illa båda handflatorna när jag tog emot mig. Andra vurpan inom en vecka. Det går bra nu… Så hur som helst. Efter en kort vila var dags att ställa upp för själva testloppet, 1400 meter på tid. Under tiden kände jag verkligen inte att jag hade mer att ge, jag orkade verkligen inte öka. Gissa att jag kände mig ursämst då jag inte lyckades vara bättre än i våras trots bra träning. Men det var varmt, jag gjorde en ordentlig vurpa i sprinten så jag ska vara snäll mot mig själv. Svårt dock…

Efter en förmiddag där jag inte gjorde många knop tog jag mig ut i skogen för en långsam jogg. Min plan var två varv men eftersom jag fick kämpa med det mentala ända från start tänkte jag att det får räcka med ett varv i det långa spåret i skogen. Elljuspåret är 2,3km och så…

Som att stå på samma ställe och stampa

Jag skrev inlägget ovan för ett år sedan. Minns precis känslan, hur dålig jag kände mig, hur mycket jag slet och frustrationen över att känna att jag aldrig blev bättre. Om framtiden vet jag ingenting. Tänk om jag då hade vetat vad jag vet idag:

• Springer återigen fem kilometer på tävling under trettio minuter.
• Jag springer bättre på matcherna.
• Jag lyckades med en riktig utmaning: springa Victoriajoggen och Victorialoppet på samma kväll.
• Även mitt tempo under promenad har ökat!
• Jag orkar springa tuffa löppass även efter att jobbat dag.

Hade jag vetat att min form skulle vara så pass mycket bättre hade jag inte deppat ner mig. Jag har heller inte gjort det helt själv. Hela förra hösten bestod av alternativ träning. Därefter kunde jag börja jogga igen i januari, sprang löptest och kunde därefter komma igång med mer seriös löpning. Alltså intervaller. Rickard gjorde ett träningschema som jag höll nästan till punkt och pricka. Jag behövde anpassa mig efter matcherna så alla pass blev inte av. Men de viktigaste sprang jag. Schemat kunde jag hålla i tre månader, sen skadade jag mig ju igen. Den här gången ledde inte skadan till att jag tappade fysik. Tvärtom så har jag fortsatt bli bättre.

Godmorgon måndag!

Gick och la mig tidigt igår med avsikten att kunna sova så pass bra att jag orkade jogga en runda innan jobbet. Jag misslyckades helt, haha. Har väl sovit sisådär sex timmar i natt. Det är alldeles för lite. Men upp kom jag för att jogga min planerade lugna runda. Jag mötte S när jag var på väg ut. Han sa ”Ska du ut och springa nu”, jag svarade såklart ja. Fick ett sådant roligt svar men det ska jag kanske inte skriva här. Drack lite vatten och tog ett par dextrosoltabletter. Jag var helt ensam, de enda jag såg var två harar och ett rådjur som sprang över vägen. Så check på mina fem kilometer. Det bästa av allt: träningen är gjord och behöver inte tänka på det efter jobbet!

Så innan jag åker till jobbet tänkte jag dela med mig av några av alla lärdomar jag snappat upp genom årens lopp. Några små löpartips för den som vill.

1. Jämför dig inte med andra. Den enda du ”ska” tävla mot är dig själv.
2. Alla pass som blir av är bra träning! (Egentligen oavsett om det är löpning eller något annat.
3. Springa långsamt är det som bygger mest uthållighet och håller dig skadefri.
4. Om du vill bli snabbare på en viss distans måste du kombinera punkt tre med olika typer av intervaller.
5. Underskatta inte vikten av vila. Det är i vila kroppen byggs upp.
6. Om du använder pulsklocka, stirra dig inte blind på pulszonerna. De är typ omöjliga att hålla sig inom på de låga zonerna.
7. Du behöver bra skor men de kommer inte springa åt dig. Lite som att anlita en personlig tränare. Formen kommer inte av sig själv.
8. Alla löpare har träningspass där det känns som att man inte orkar något.
9. Du kommer inte älska varje löprunda. Det gör inte jag, under vissa pass känner jag mest för att aldrig mer ta ett löpsteg….
10. Du kommer betala för att plåga dig på lopp och fundera på varför du gör det…. Varje gång….

Känsla: Startade veckan pigg som en lärka med bra sömn. Har verkligen känt skillnad i mitt mående de dagar jag sovit över åtta timmar och de nätter som det blivit färre timmar. Min nya löparklocka mäter allt möjligt spännande så jag har hjärnkoll på hur jag sovit i veckan. (Tänker att jag ska skriva mer om klockan i ett inlägg framöver.)

Väder: Det eviga blåsandet fortsätter. Det har varit över trettio grader i veckan men just i helgen har det bara varit dryga tjugo. Det svänger fort.

Mina positiva från veckan:

• Är glad för min riktigt bra träningsvecka där jag inte känt av min skada under löpningen.
• Det var fint att träffa min mamma och brorsa en sväng på min mammas födelsedag!
• I onsdags hittade jag sju knoppar i min klätterros. Jag hittade också en knopp i min röda rosbuske. Är verkligen inte bortskämd med att den blommar om. Nu i helgen har jag hittat tre knoppar till. Åh så jag ser fram emot att de ska börja blomma!

• Jag har fått så många fina ord av mina kollegor vilket gör mig så glad. Till exempel att det känns tryggt att ha mig på jobbet med tanke på den kunskap jag har. En annan person tyckte också att jag verkligen skulle passa på IVA. Du som följt min blogg länge minns kanske att jag sökte jobb där men fick nej tre gånger.
• Fått till två pass med stretch, ett igår och ett idag.

Träning: Det har varit en riktigt bra träningsvecka där jag fått in lite allt möjligt. Det som fattas är ett bra styrkepass.

• Måndag: Promenerade 2 kilometer på morgonen.
• Tisdag: Jag gick fyra kilometer på morgonen och på kvällen sprang jag 10*400 meter.
• Onsdag: Fyra kilometers promenad i skogen med Rickard.
• Torsdag: Joggade Lokmilen vilket verkligen var svettigt i trettio graders värme.
• Fredag: Vila från träningen, jag och Rickard tog en kort promenad på 3,5 kilometer i skogen.
• Lördag: Jag sprang 4*300+200 på löpbandet. Det blev ett riktigt bra pass där jag slutade när känslan var på topp. 30 minuter stretch.
• Söndag: Inget i skrivande stund. Men tanken är att jag på eftermiddagen ska få till ett pass med styrka och explosivitet. 30 minuter stretch.

Läskiga: Sov med fönstret öppet i veckan och vaknar med ett ryck av att det skramlar till vid fönstret. Jag blev fullständigt livrädd. Förmodligen bara ett djur men ändå… Stängde fönstret direkt och hade sedan svårt att somna om.

Ett ögonblick i vardagen: Alla stunder då jag fastnat vid rabatten och fascinerats av all febril aktivitet.

Planer för veckan:

• Jobb måndag-fredag.
• På tisdag är det dags för mitträff innan fotbollssäsongen drar igång igen.
• Fredag ska vi fira mamma.
• Döma höstsäsongens första match.

Bilder från veckan:

Väder: Sol, växlande molnighet och så den där blåsten som aldrig drar vidare.

Dagens avslappning: Jags har inte stretchat något seriöst sedan i vintras. Men idag var det dags. Mina stressnivåer (enligt min klocka som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg) sjönk från tjugofem till fyra. Jag sov också en timme vilket verkligen var välbehövligt.

Dagens jag: Lila t-shirt och lila shorts från samma märke, grön träningsoutfit från Stronger och så ikväll vitt linne och blommig kjol.

Träning: När jag läste min träningskategori häromdagen blev jag påmind om ett pass som jag inte kört på väldigt länge: 500 meter uppdelat på 300+200meter. Senast jag körde det här passet så la jag upp det så att jag springer 300 meter i fem minuter/km och ökar tempot de sista 200 meterna. De 200 meterna har jag sprungit i 4 minuter/km. Vila i en och en halv minut emellan. Så idag tänkte jag att det fick bli precis det passet och exakt samma farter som sist.

Fundering: Kommer mina paletter som står ute gaska upp sig? De blev nog lite uppstressade av att köras ut i friska luften direkt. Efter lite näring har de ändå gaskat upp sig. Ska bli spännande att se hur de kommer se ut om en vecka.

Dagens bild:

Hur var juli? Juli började med semster och det har varit en otroligt fin månad med familjetid, härliga naturupplevelser och så roliga träningsutmaningar. Jag och Rickard åkte till Arkösund, bodde på hotell och åkte skärgårdsbåten Arkösund-Harstena. Hur mysigt som helst. Åt också en otroligt god plankstek. Den vill jag äta igen. Sprang också traditionsenligt både Byrundan, Västervik city run och Victorialoppet.
Månadens jobb: Jag hade semester halva juli och resten av juli har jag jobbat som samordnare. Spindeln i nätet vad gäller vårdplatser, boka patienter och hjälpa vårdlagen med mer administrativa uppgifter.
Månadens extra: Det måste vara att springa Victorialoppet, både fyra kilometer och nio kilometer på samma kväll.
Månadens festliga: Inga festligheter den här månaden. Firande av min mammas åttioårs-dag blir nu i augusti.
Månadens tv: Sommaren med släkten vilket är standard under sommaren. I år såg vi hela serien fyra gånger.

Månadens plagg: Jag följer såklart sport-temat som vanligt med några få undantag.
Månadens film: Har sett ett par filmer under juli, rekommenderar en av dom: ”Voicemail for Isabelle”. Handlar om en tjej som förlorar sin syster i sjukdom. Systern som är kvar fortsätter att ringa till sin systers telefon. Det hon inte vet är att en kille har fått hennes systers nummer på sin nya jobbtelefon. Han blir kär i henne och söker upp henne. Det blir diverse förvecklingar såklart.
Månadens böcker: Jag har inte läst en enda bok under juli månad.
Månadens konstupplevelse: Konst är inte riktigt för mig så inga upplevelser på det temt.
Önskningar inför kommande månad? Att mina händer ska bli bra så jag kan börja jobba patientnära igen. Beställa Floras bok ”stortaxi”. Döma en massa roliga matcher, inte klokt ju att säsongen 2026 bara har ett par månader kvar.

Godmorgon!

Skrev ju igår att jag önskade mig sovmorgon idag. Men se det gick inte. Men jag får skylla mig själv den här gången. Somnade alldeles för tidigt så kroppen tyckte det var morgon halv fyra. Jag försökte såklart somna om men eftersom jag grubblade på att jag borde ta tag i garderoben kunde jag inte somna om. Så check på att ha tvättat två maskiner med tvätt, hängt upp dessa och stuvat in alla kläder i garderoben som jag gärna sprider ut i sovrummet. (Läs fotändan av sängen….)

Jag gick också ut i trädgården en sväng, i bara strumplästen och det var så friskt och svalt ute. Hittade två små humlor som satt på lavendeln och sov, tidigare i veckan hittade jag sju stycken knoppar på min klätterros och idag hittade jag tre till. Ser så framemot doften när de slår ut. Jag passade också på att klippa bort ett gäng ledsna blad och blommor på min stjärnöga.

Jag råkade försova mig imorse, tur Rickard var hemma så han kunde väcka mig… Kläder hade jag valt kvällen innan. Vitt linne och rosa kjol. Det roliga var att en kollega också hade rosa kjol idag. Great minds think a like. Eller hur säger man?

Det har varit intensivt idag. Jag har försökt balansera upp det intensiva med att istället försöka vara som en lugn filbunke själv. Var kommer egentligen det uttrycket i från undrar jag. Samma som det där uttrycket med att sova som en kratta eller sova som en stock. Nej, dessa funderingar ska jag nog inte trassla i mitt stackars huvud i ikväll. Det är en riktigt trött tjej som sitter här. Är glad för ledig helg och att få sovmorgon.

Jag och Rickard tog en kort promenad i skogen, det var friskt att komma ut. Men ettriga flugor fanns det gott om. Det är verkligen nackdelen med skogen den här årstiden. Bad AI illustrera vår skogspromenad med de ettriga flugorna eftersom jag inte tog några bilder ute i skogen. Använde en bild från vår vandring längs med Älvarumsleden som grund. Lite för perfekt placerade flugor men annars är vi lika. Hur som helst, ikväll blir det tidigt sänggående. Behöver verkligen ladda batterierna. Har du haft en bra dag?

Alltså idag har jag gjort så mycket knasigt. Skäms en aning när jag tänker på det… Men äsch, jag får bjuda på det och så skyller jag på de trettio graderna som varit idag. Kände mig också extremt ful i morse så var tvungen att kladda på smink…. Inte för att det är viktigt att vara snygg men just idag ville jag inte känna mig ful. Lite rouge, lite ögonskugga och så lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.

Vi felsökte vår bil igen. Det visade sig att samma fel tyvärr kvarstår. Det kanske var ett måndagsexemplar på delen som byttes, vad vet jag. Turligt nog är det en väldigt ”billig” reparation: 1400 spänn. Det är ett bra pris för att vara märkesverkstad.

Redan igår tänkte jag att jag skulle springa ett distanspass. Men de trettio graderna som skulle vara idag kändes mindre lockande. Men igår när jag kom hem från jobbet så kände jag att jag verkligen inte orkade. Kändes ju sådär kul att springa idag istället i denna värme. Men vad gör jag om jag behöver döma en match i samma temperatur? Jag måste helt klart vänja mig. Så jag och Rickard åkte iväg tillsammans och jag blev väldigt snabbt påmind om varför jag verkligen inte gillar det där spåret. Det är backar, rötter och stenar och jag måste hela tiden titta var jag sätter fötterna.

Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen:

Vurpade i år igen och skrapade upp samma ben som förra året…

Det kom en snabb löpare bakom mig och jag blev så rädd att jag höll på att ramla ner i ett vattenfyllt dike när jag hoppade undan.

Magen ballade ur när det var två kilometer kvar.

Ogillar starkt alla uppförsbackar….

Men jag kan sätta check på en mil i trettio graders värme. Sa dock till Rickard att han skulle påminna mig om det här passet nästa gång jag får för mig att jag vill ge mig ut i just det här spåret.

Men är det verkligen bara eländigt? Och nej, givetvis finns det också anledningar till att springa Lokmilen med.

• Det bygger pannben! Att springa där i spåret och vara arg på alla rötter och stenar och ändå kämpa vidare och inte ge upp.
• Backarna bygger benstyrka och distansen uthållighet.
• Jag vurpade bara en gång i år. Förra året vurpade jag 2 gånger och höll på att vurpa tre gånger till…
• Vissa sträckor är riktigt vackra med små vattendrag och lummig grönska