Jag satt här och funderade på dagens blogginlägg. Tänkte jag skulle fråga ”Chattis” om förslag. Jag fick en gedigen lista med riktigt bra teman. (Känn dig fri att sno rubrikerna om du vill, de är ju inte mina). Exempelvis:

• Saker jag ändrat åsikt om
• Vad jag trodde att jag skulle ha koll på vid 40 – och vad jag faktiskt har koll på
• Saker jag gör på autopilot
• Det här har jag fortfarande inte lärt mig
• Mina märkligaste små vanor

Men vet du, det slutade med att jag landar i mitt vanliga ändå. Inte för att förslagen var dåliga utan för att jag alltid gör så här. Frågar om något och skriver sedan mitt egna ändå. AI är väldigt bra vad gäller att låta mig reda ut vad jag inte vill ha.

Redan klockan fem i morse tyckte min kropp att det var morgon. Ironin i att inte ha väckarklockan ställd, ha sovmorgon och vakna tidigare än när när jag ska till jobbet…. Försökte somna om men det gick verkligen inte.

Så jag hade en lugn förmiddag där jag egentligen inte gjorde något särskilt betungande och lagade sedan mat till oss. Det fick bli chili con carne med nachos och creme fraiche. Efter maten packade jag min domarväska och åkte till Borensberg för att döma herrar division 6. Jag hade verkligen alla väder under matchen: sol, regnskur, fint regn och blåst. Det som saknades var hagel. Matchen gick riktigt bra så jag åkte hem med en bra känsla. Nu är det inte många matcher kvar innan serierna tar slut för i år. Det har verkligen gått snabbt.

När jag började blogga hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle fortsätta så länge. Att intresset för att skriva skulle utveckla sig på det här viset. Med tanke på att jag alltid gillat att skriva, drömt om att bli författare och skrivit dagböcker är det nog inte så konstigt egentligen. Det mesta av mitt tidigaste bloggande finns inte här, det följde inte med över när jag flyttade mitt arkiv till Hannas krypin, det ligger kvar på min gamla blogg som är lösenordsskyddad. Så här kan du läsa ända bak till 2010 om du vill.

Ibland tänker jag att jag skulle kunna göra en bok av bloggen. Har sett att det finns företag som kan erbjuda den tjänsten. Men vill jag verkligen bevara precis allt eller finns det inlägg som jag helst skulle radera? Samtidigt är de en del av vem jag var då och hur det har format mig till den jag är idag.

Det finns helt klart mycket att fundera över vad gäller mitt lilla krypin. Det som däremot är säkert är att jag inte har några planer alls på att sluta. Min blogg kommer finnas kvar länge.

Nu ska jag ställa mig på löpbandet och springa av mig lite negativ energi.

Idag hade jag admin-tid och eftersom bilen skulle lämnas in på verkstan utnyttjade jag lite flex och kom in vid kvart i åtta istället för kvart i sju. Den timmen gör mycket kan jag säga. Jag åt frukost i lugn och ro, stekte två ägg åt I, sånt jag inte kan göra annars när jag åker redan kvart i sex på morgonen.

En före detta kollega kom förbi jobbet på morgonen och det var så kul att prata med henne en stund. Jag saknar henne verkligen! Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Där kan man snacka högt i tak.

Men vet du vad jag gjorde? Jag skulle ju på ett möte på Clinicum och få information om HLR-rådets nya riktlinjer men glömde alldeles bort det. Chefen fick sig ett gott skratt när hon frågade mig om jag inte skulle ha varit på möte och jag kom på att jag glömt… Pinsamt värre. Jag gick på eftermiddagen istället och fick en ny instruktörsbok och ny matnyttig information.

Alltså jag blev så irriterad på vägen hem. Verkstan ringer och berättar att de åtgärdat läckaget. Men!!! Det har inte löst problemet, bilen går tydligen bra när de provkörde den fast skiftnyckeln tänds. Så nu behöver de ha in bilen igen, för vad blir det femte gången kanske. Jag litar inte ett dugg på att det här besöket kommer lösa problemet. Det enda positiva är att de åtgärdar just det här felet utan extra kostnad. Fattas bara annat nu när bilen varit inne så många gånger och där reparationerna inte löst problemet. Jag tänker inte ens försöka med någon positiv slutkläm.

På vägen hem hände det dock en obehaglig sak. Noterade en bil som låg väldigt nära mittlinjen och jag kände direkt att jag inte ville ligga bakom utan ville komma väck från situationen. Jag höll dock på att bli nerprejad i diket när jag körde om bilen som körde i fyrtio på sjuttioväg. Usch så obehagligt det var! Hade hjärtat i halsgropen hela vägen hem. Föraren hade verkligen ingen koll på var den hade sin vänstra sida eller mittlinjen för den delen.

Så med det sagt ska vi prata om roligare grejer. Loppförberedelser och själva loppet. Inte din cup of tea? Scrolla vidare, du kanske gillar föregående inlägg som är en kort bokrecension.

Laddade upp med en bit äpplekaka som I gjort på hemkunskapen. Nom, nom, nom!

Funderade över om vi kommer klara oss från regnet. Förra året kom det ett rejält skyfall någon timme innan start så det var lervälling i skogen. Det slapp vi i år.

Campushallen triggar alltid löptestångest. Alla misslyckade löptest kommer som ett brev på posten.

De flesta körde i långärmat och långa tights. Jag då? Sprang i linne och blommiga korta tights. Frös innan uppvärmningen så tänkte köra i långärmat men konstaterade sedan efter den slarviga uppvärmingen att det skulle bli för varmt. Och i slutändan var mitt klädval perfekt.

I parken vid Campushallen finns statyn ovan och den där texten. Jag tycker att både statyn och texten är fruktansvärda och ska skriva ett blogginlägg med mina reflektioner. För det triggade verkligen. Fattar inte att kommunen eller så är det väl kanske LIU som lägger pengar på sådant skräp. Ännu mindre fattar jag texten Hollowness på Campus. Kände mig som ett stort frågetecken.

Blommor och en fontän var betydligt trevligare att titta på!

Efter allt fotande, slarvande med uppvärmning och irritation över fruktansvärda statyer var det dags för start. Jag sprang iväg och kände att kroppen ändå var pigg. Dock tog det ett tag innan andningen var med på tåget. Får skylla mig själv eftersom det var segt och jobbigt med uppvärming…

Vid första kilometerskylten hade jag ett bra tempo: 5:45min/km. Men jag skulle ju ta mig uppför vallabacken. Stod på benen men väl uppe på krönet tog det sedan ett tag innan andningen var lugn. Den ser inte så tuff ut på bild men den är kort och brant och suger bra i benen.

Här märkte jag att det var en ny bana: normalt sett vid krönet fortsätter banan åt höger men i år skulle vi springa vänster istället. Efter den branta backen var det inte dumt att ha nerförsbacke ända till Gamla Linköping innan det började slutta svagt uppför igen. Långa uppförsbackar men minst lika långa nerförslut bjöd banan på. Efter fyra kilometer springer man ut ur skogen på en lång grusväg där man ser hur långt som helst innan man springer förbi Vallastaden på asfaltsväg där man också ser hur långt som helst. (Sorry alla man, funderade på om det i just det här fallet var bättre med jag men tyckte inte det).

Efter Vallastaden är det bara dryga femhundra meter kvar till mål och där stod Rickard och hejade på mig. Sprang till slut i mål på dryga 32 minuter. Hade det varit en 6 kilometers bana så hade jag hamnat en bra bit under 36 minuter. Hur nöjd som helst! Det enda jag inte är nöjd med är att kilometerna inte riktigt stämmer med min klocka. Den här gången tänker jag gå efter kilometerna på banan och inte klockan… Det känns betydligt bättre. Jag är riktigt nöjd!

De har hängt ihop i över ett decennium. Snart ska Matti, Anja, Ebba, Leo, Emanuel och Helena fylla trettio och under några omtumlande månader börjar de gamla banden mellan dem lossna. För vad händer med kompisgänget när någon får barn och en annan vill vara barnfri? När någon har det gott ställt medan en annan spelar bort sina pengar. När de som inte får förälska sig i varandra ändå gör det. Kan vänskapen bära när livet förändras?

Jag var inte imponerad först, men ju längre in i boken jag kom, desto mer växte den. Jag satt hela kvällen igår och läste sida efter sida. Det är den bästa känslan, när jag fastnar så där i en bok. När jag börjar känna med karaktärerna, hoppas på dom och bara vilja att allt ska bli till det bästa. Jag var bara tvungen att fortsätta och se hur allt skulle bli.

Jag kände sorg över relationer som går sönder. Men också glädje över att karaktärernas vänskap i slutändan består, trots allt som de går igenom. Eller kanske tack vare. Det är en konst tycker jag att som författare lyckas få läsaren att verkligen känna med karaktärerna. Oavsett om det är glädje, ilska, sorg med mera. Det blir liksom verkliga personer.

Det roliga med att ha haft min blogg i så många år är att det finns väldigt mycket sparat. Många minnen, många vackra bilder och påminnelser om saker som jag annars glömt bort. Jag tänkte att vi ska gå tio år tillbaka i tiden. Vad skrev jag om, vad funderade jag över? Fokus har verkligen skiftat genom åren.

14 september 2025 En tillbakablick på veckan. Vet du att min söndagslista är mitt mest återkommande tema? Redan 2019 började jag skriva dessa listor med namnet Söndagslistan men just sammanfattningar av veckan har jag gjort betydligt längre än så. HÄR hittar du mina söndagslistor om du blir nyfiken och vill kika tillbaka.

14 september 2024 var visst en deppdag. Vi går vidare.

14 september 2023 Jag skrev ett inlägg om pilates för bättre hållning. Jag skrev också ett annat inlägg om planerna för dagen: plugga intensivvård med fokus på hjärnan.

14 september 2022 Det här är hösten som jag började plugga till specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. I inlägget från den här dagen skrev jag om problembaserat lärande och hur jag tänkte kring det. Bjöd också på otroligt härliga höstbilder som jag måste återpublicera här.

14 september 2021 skrev jag ingenting här på bloggen. Men jag kan ju visa en outfit som jag hade på mig dagen efter när jag var ute och åt med damdomarna. Den där kavajen är fin alltså!

14 september 2020 skrev jag två inlägg: Höstlistan 2020 och så tipsade jag om läsvärda inlägg från mitt arkiv. September verkar vara en bra månad för den typen av inlägg.

14 september 2019 Skrev ett inlägg om min ketogena frukost och så flamsade vi med Googles AI-assistent.

14 september 2018 åkte jag och Rickard till Tinnerö. Delade med mig av en bildbomb.

14 september 2017 planerade jag ett pilatespass som jag skulle ha med min mamma och så skrev jag ett inlägg om varför jag inte vill träna yoga.

14 september 2016 skrev jag om vän-tid, om att vara forever business owner och testa olika produkter och så var jag visst väldigt glad.

Idag har jag varit ute dömt en division 6 match. Det var en riktigt tuff drabbning med mycket känslor. Jag fick också stoppa matchen en halvtimme då vi behövde få dit en ambulans då en spelare skadade sig allvarligt. Vad svårt det var att komma igång igen i både ben och huvud efter det där stoppet. Men det gick bra och som helhet är jag nöjd med insatsen.

Känsla: Veckan startade med att bara vara extremt trött. Längtade efter sovmorgon och mer oregelbundna tider igen. Känner mig understimulerad men har fått fin feedback av en läkare och en annan kollega. Det kändes väldigt uppmuntrande.

Väder: Höstväder får jag väl ändå lov att säga. Gråväder vissa dagar och temperaturen har väl legat som högst på 20 grader.

Mina positiva från veckan:

• Jag är riktigt nöjd med loppet och min prestation i onsdags.
• Det var ett bra val att flytta ut bokhyllan från sovrummet. Det känns redan mycket luftigare och större i sovrummet.

Veckans träning: Eftersom att jag var så trött både måndag och tisdag så fick det bli helvila. Verkligen välbehövligt. Det gav mig energi att springa snabbt på loppet i onsdags och intervallerna i fredags.

• Måndag: Vilodag
• Tisdag: Vilodag
• Onsdag: Sprang Skärblackaloppet 6 km.
• Torsdag: 5 kilometers promenad i Tinnerö med två av kollegorna.
• Fredag: Jag sprang intervaller i skogen.
• Lördag: Fyra kilometers promenad med Rickard.
• Dömt fotboll, herrar division 6.

Cravings: Redan förra veckan fick jag dille på att göra en variant på pizzasallad. Den innehåller vitkål, rårivna morötter, paprika och så äppelcidervinäger, rapsolja, svartpeppar, salt och socker.

Veckans media: Jag har kommit mindre än halvvägs i min bok ”Stortaxi”. Det är så roligt att läsa men jag prioriterar det inte. Det tänker jag på varje gång jag läser en bok. När jag var barn hade jag i stort sett alltid näsan i en bok.

Fem snabba:

• Irriterande att kommunal skickar partipolitisk propaganda dagen innan valet. ”För att det ska ske måste vi byta regering”. Jag vill ha ett fackförbund som är politiskt neutralt. Önska kan man ju alltid göra. För övrigt så även om det skulle gynna mig så är jag inte för att karensavdraget avskaffas. Kan tyvärr bara se nackdelar i det långa loppet. Inte för en enskild person såklart men vad gäller det allmänna. Tror tyvärr att det kommer kosta mer än det smakar och så kommer man tvingas återinföra det igen.
• Jag trodde att jag sett de sista humlorna men nog finns de allt kvar. Trodde också att lavendeln blommat klart men nehej då. Det kommer fler blommor.

• Slutdebatten i lördags blev precis som väntat. Det är inte rimligt!
• Nostalgi: Nocco har kommit med en ny smak och den påminner mig om när jag var barn. Som sjuåring var jag i Sydafrika tillsammans med mamma, pappa och brorsan. Där åt jag torkad frukt och den där noccon påminner mig om just den torkade frukten.

• När jag åkte till min match såg jag en person som var ute på promenad. Personen hade på sig både mössa och vantar och då funderade jag över hur stor skillnaden var på vädret där och hemma. Var det på den nivån att jag behövde underställ? Och nej, så kallt var det verkligen inte.

Bilder från veckan:

Jag har bra länge velat flytta ut bokhyllan som står i sovrummet. Tänkte först att bokhyllan kunde få plats bakom löpbandet men den är för bred. Så valet föll istället på hallen. Låter kanske lite konstigt att ha en bokhylla i hallen men tyckte den i slutändan passade väldigt bra där. Och så blev det mer luft i sovrummet. Missmatchar dock en aning med min farmors gamla byrå men mitt hem ska inte vara med i ett inredningsmagasin.

Jag har också dammsugit soffan och bytt plats på alla kuddar. Tur Rickard var på match för när jag städar blir det oftast stökigare först. Men det blir bra när allt är klart.

När jag städat i ordning allt kaos jag ställt till med fixade jag mat till barnen, sneglade på ”ett monster till svärmor” och fortsatte med boken ”Stortaxi”. Den imponerade inte i början men nu när jag börjar lära känna karaktärerna så växer den. Ser verkligen fram mot att läsa den till slutet.

Ikväll gick jag och Rickard ut på en promenad i skogen. Jag kände mig riktigt seg i benen, det var kvavt och jag förväntade mig att vi skulle hamna i ett oväder. Jag anade en regnbåge med när jag spanade på molnen. I skogen sken solen och när vi kom hem upptäckte jag att champinjonerna åter ploppat upp. Med tanke på vattenbristen och hur varmt det varit förvånade det mig.

Och vad ska man säga, det blev väl ungefär som förväntat. Pajkastning, partiledare som avbryter varandra och vägrar ge ett rakt svar på en fråga. Alltså, jag skäms när jag ser hur personer som vill leda Sverige beter sig. Som vill att jag ska rösta på just deras parti och deras politik.

Det är helt okej att politiker tycker olika, det är ju hela poängen med att vi har ett gäng olika partier. Men när de inte svarar på frågor, när de slingrar sig runt frågan och till på köpet bara klagar på de andra partierna. Då undrar jag lite hur det är ställt. Vill de vinna min röst eller vill de bara kasta paj?

Så avslutningsvis då mina ofiltrerade reaktioner vad gäller partiledarnas insatser.

• Nooshi som vägrar ge ett rakt svar på frågan om hon vill förbjuda niqab och burka. Hur svårt ska det vara? Ja eller nej liksom.
• Ulf Kristersson var nog den som var mest anonym. Nästan som en liten tyst mus.
• Jimmie Åkesson som ändå brukar kunna debattera, nej det var inte hans dag igår.
• Ebba – helt okej.
• Simona – Jag är inte liberal men hon är den som gjorde starkast avtryck. Vilken pondus ändå och debattör. Starkt!
• Amanda Lind – bättre än i utfrågningen.
• Magdalena Andersson – Övertygar mig inte.
• Elisabeth Tand Ringqvist – Varken bu eller bä, rätt så slätstruket.