Det börjar mörkna nu när jag sitter och skriver om mitt träningspass. Det kan man inte tro att dessa bilder faktiskt är från mitten av september. Det ser mer ut som en härlig sommarkväll. Ärligt talat tänkte jag först springa backintervaller på löpbandet. Men sen när jag tittade ut så ångrade jag mig. Snart kommer det vara mörkt, kallt och ruggigt så bäst att passa på. Jag värmde upp en kilometer runt fjället, det gick undan, fem minuter och trettiofyra sekunder tog det att värma upp. Haha, det behöver ju inte gå riktigt så fort. Tänkte först springa uppför kullen men tyckte det var alldeles för mycket gräs så valde istället att springa uppför den andra backen där det var en nertrampad stig.
Jag sprang 10 gånger snabbt, valde kort och brant. Därefter sprang jag fyra vändor totalt mellan de båda ”fjällen”. Bästa träningsbacken finns helt klart bakom huset. Det här var inte ett dugg skönt eller härligt träningspass. Det var bara jobbigt. Men som jag njöt av vädret. Hur ofta är det sommarväder i september? Känns som det var väldigt länge sedan sist.
Bilden talar sitt tydliga språk,det verkar inte alls som om backeträningen var jobbig. Du ser ju glad och lättfotad ut. Mig lurar du inte🙂
Jag kan dölja hur trött jag egentligen är. Ett glatt leende fixar biffen.
När det är sommarväder i september är det nästan straff på att springa inne på löpband. Ett så härligt träningspass du fick, åtminstone efteråt!
Det håller jag med om! Haha, ja efteråt var jag väldigt nöjd.
Tänkte samma sak som du idag – 19 september 20 grader och en klarblå himmel. Det är inte ofta vi nordbor får njuta av en sådan sensommar. För det är faktiskt fortfarande sommar enligt kalendern. Några få dagar till;-)
Är det inte meningen att träningspass ska vara jobbiga, eller har jag missuppfattat nåt där;-)
Hehe, nej du har inte missuppfattat. Men det finns ju grader av ”jobbighet”. 😛