Konsten att vara snäll

Så har jag då läst ut ”konsten att vara snäll” av Stefan Einhorn. Det var S som tipsade om boken. Det här kommer kanske bli ett lite långt inlägg då boken väckte många tankar. På flera sätt är det en läsvärd bok. Stefan blandar etiska dilemman, konkreta exempel på när att vara snäll blir kontraproduktivt och även att göra gott utifrån olika religioners perspektiv.

Så innan jag går in på mina reflektioner tänkte jag sammanfatta lite kort. Att vara snäll innebär inte att:

• låta andra köra över en eller att man själv tar ansvar för andras dåliga beteenden.
• att aldrig säga ifrån.
• att alltid säga ja, trots att det sker på bekostnad av ens egna välmående.
• att alltid försöka undvika konflikter.
• att inte säga något när något känns fel.
• att alltid vilja vara till lags för att andra ska tycka om en.

Har du tänkt på att det i dagens samhälle nästan ses som ett skällsord att vara snäll? Eller att man anses vara lite dum om man är snäll? Jag tänker också att vara snäll med lätthet kan kan blandas ihop med att vara konflikträdd. Man biter hellre ihop än att riskera att skapa obehaglig stämning. Men det är en stor skillnad mellan att välja vänlighet och att undvika konflikter. Ibland är det mest snälla man kan göra att faktiskt säga ifrån, även om det känns jobbigt i stunden.

Att vara snäll på riktigt, som Einhorn beskriver den, handlar inte om att alltid sätta andra före sig själv, utan om att ta ansvar – både för sina handlingar och för hur de påverkar andra. Det innebär också att ta ansvar för sig själv. Att visa respekt för sina egna gränser är en förutsättning för att kunna visa genuin respekt för andra.

Jag fastnar särskilt för tanken att snällhet kräver att man gör medvetna val. Det är inte bara ett personlighetsdrag man antingen har eller saknar, utan något man kan öva på. Att stanna upp, tänka efter och välja hur man vill agera, även när man är trött, stressad eller sårad. I boken görs det också en tydlig skillnad mellan snällhet och undfallenhet. Snällhet handlar inte om att bli överkörd, att alltid säga ja eller att tiga när något känns fel. Tvärtom kräver äkta snällhet ofta mod. Mod att sätta gränser, att säga ifrån på ett respektfullt sätt och att ta ansvar både för sina egna och andras känslor.

Undrar om det är just därför som att vara snäll uppfattas som svaghet – för att den ofta är tyst och inte gör så mycket väsen av sig. Fast den kanske i själva verket kräver både styrka och integritet. Att vara snäll på riktigt innebär att stå stadigt och möta andra med omtanke. Att inte säga ifrån när någon beter sig på ett sätt som gör en illa är inte snällt – varken mot sig själv eller mot den andra. I längden skapar det snarare bitterhet, obalans och oärlighet. Att vara snäll kräver också att man respekterar sig själv.