Det första jag tänker på är faktiskt glädje. Det finns så mycket i livet som gör mig alldeles lycklig och lite prillig. Glädjen över min fina familj är nog det största av allt. Sen finns det de där små stunderna som också betyder så mycket – som att sitta en varm sommardag och kika på humlorna och binas arbete. Det pratas ofta om att de minskar i antal, men på de platser jag varit har de surrat på som vanligt, och det gör mig glad.

Jag känner glädje i kroppen när jag får springa ett sånt där pass där allt stämmer, där det känns som att jag är oövervinnerlig och kan springa hur långt som helst. De är sällsynta nu för tiden men därför är det också mer värdefullt när det väl sker. Eller de där tillfällena när jag stretchar och kroppen liksom hittar en andra andning – en total avslappning både fysiskt och psykiskt.

Fotbollen är en annan källa till glädje. Att komma ut på planen, göra det jag ska och lämna med en bra känsla – det ger mig energi. Lika mycket tycker jag om att få döma på de små fotbollsplanerna ute på landet, där det är en sådan härlig känsla.

Och så finns de där större upplevelserna, som att kunna åka iväg med barnen på sommarlovet. Jag vet att det inte är en självklarhet, för allt kostar på ett eller annat sätt, men just därför känns det extra värdefullt. Några dagar på Gotland tillsammans med familjen ger energi och glädje så det räcker under den mörka, kalla vintern.

Självklart är inte allt kul hela tiden. Jag har dagar då jag ifrågasätter allt eller fastnar i problem som gör mig ledsen. Men den övervägande känslan är ändå glädje – och den blir tydlig när jag tänker på alla de här små och stora ögonblicken.