Ibland kan jag känna att hur jag än vrider på mig blir det fel. Hur jag än gör saker och ting så blir de aldrig bra nog för vissa. Jag kan inte ändra på mig. Jag måste få vara den jag är med alla fel och brister som jag har.
Ibland funderar jag på hur jag ska ändra på mig för att passa in. Så ska jag inte behöva känna. Jag måste få känna mig omtyckt trots mina fel och brister, min förmåga att prata/göra saker först och tänka sen. Men så är det inte…… Jag tycker att om det är något man stör sig på så är det bättre att ta den saken direkt med personen det gäller istället för att hålla tyst och sedan vara otrevlig.
Idag är en sån här dag när bägaren runnit över och jag faktiskt är glad åt vissa saker trots att det inte kändes så för ett halv år sen. Men vem vet, imorgon har jag nog hunnit ändra mig igen.
Rörigt och gåtfullt inlägg, behövde skriva av mig. Inte meningen att det ska vara begripligt.
