Vemod

Publicerad den av Hannas krypin

Den här tiden på året känner jag mig alltid så vemodig. Jag älskar verkligen hösten men i den där brytpunkten mellan sensommar och höst känner jag alltid saknad och nästan lite sorgsen. För varje dag blir det mörkare och solnedgången kommer tidigare och tidigare. Men när hösten väl är här, då är det okej igen. Då uppskattar jag den friska luften och jag uppskattar alla färger.

Jag gick ut i trädgården för att mota bort känslan av höst. Gick först till min stjärnöga. Där var känslan av höst total. Men jag nöp bort de vissna blommorna och så hoppas jag på att den vill blomma ett tag till. Suddig bild blev det visst med men äsch, strunt samma.

Min rudbeckia blommar mer nu än vad den gjorde i somras.

Hittade inte en endaste liten humla i oreganon.

Däremot fångade jag en humla i luften. Ser du den?

Mina paletter trivs fortfarande!

Så kom jag in igen och paletterna på fönsterbrädan har inte heller kommit på att det börjar bli kallare. De lär nog vara fina ett bra tag till.

Hoppa på tåget #någon badstrand

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har varit ute och dömt fotboll idag. Trodde det skulle bli en blöt tillställning men inte då. Fick till och med sol på nosen. Men det är ju ingen vidare värme just idag, runt 17 grader. När jag satt i bilen på vägen hem så kom jag på vad mitt bidrag till Hoppa på tåget ska vara denna vecka. Min första tanke var nämligen att skriva om Tofta (igen!!) men just därför att jag skrivit om den tidigare fick det bli en helt annan strand. Men fortfarande på min favorit-ö Gotland. Det är väl heller ingen badstrand men högst unik: Sigsarve strand.

Sigsarve strand ligger i naturreservatet Hall Hangvar på Gotland och omges av höga klintar, barrskog och vackra vyer över havet. Det är också ett gammalt fiskeläge vilket min bild överst i inlägget berättar om.

Jag och Rickard gick här när vi gick Klintkustleden i april, går man hela klintkustleden så har man gått över 15 kilometer när man kommit hit. Geografiskt ligger Sigsarve strand bara ett stenkast från Ihreviken som är en härlig badstrand. Dock en av de vildare badstränderna på Gotland.

I somras när vi åkte till Gotland med barnen blev det också ett besök här. Det är verkligen ingen stor skillnad mellan ett besök här i juni jämfört med i april. Men det är inte så konstigt, barrskog är inte så föränderligt. Känns inte som att mycket förändrats här, tiden står stilla. Jag vet inte varför jag får den känslan. Kanske för att de små husen är välbevarade eller klintarna som omger inte förändras. Fast det vet jag ju inte riktigt stämmer med tanke på att det sker ras från klintarna ibland. Det finns det också tydliga spår av.

PS: Hoppa på tåget är alltid Åkes lördagstema. Häng på du också! DS

Stortaxi och Fem en fredag vecka 36: Spretigt

Publicerad den av Hannas krypin

Det var lite konstigt väder i morse. Samtidigt som det regnade så gick solen upp så jag fick se en sådan fin regnbåge. Började direkt tänka på vad som egentligen finns vid regnbågens slut. Hittar jag en skatt nåntro? När regnbågen var som vackrast satt jag i bilen så bilden ovan är när jag parkerat och skulle ta mina apostlahästar till jobbet. Jag har aldrig någonsin sett en regnbåge på morgonen. Har du?

När jag kom hem från jobbet låg det ett efterlängtad paket i brevlådan: de tre böckerna som jag beställde någon gång i augusti. Flora Wiströms ”Stortaxi”, ”här ruvar havet” och ”hålla andan”. Väntan har varit lång kan jag säga och jag blev så glad när fick sms:et i morse om att böckerna kommit.

Har du sett att jag ändrat slogan i min header? Från Hannas krypin – Hälsa och träningsglädje till Hannas krypin – Mitt liv, min vardag och allt däremellan. Min blogg är så mycket mer än bara hälsa och träningsglädje så det känns inte som att texten i headern ger rätt bild av min blogg längre.

Veckans fem frågor hos Elisa har rubriken Spretigt och det passar ju väldigt bra här hos mig. Bara det här inlägget spretar ju åt alla håll. Vill du vara med på fem en fredag? Du kan antingen svara på frågorna i din egen blogg eller i en kommentar här hos mig eller hos Elisa. Glöm inte att länka till henne.

  1. Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mina händer, i början av veckan kändes det faktiskt riktigt bra och jag kände att jag kunde våga göra lite mer. Satte en infart, tog prover och kontroller, efter det hade jag ont ett dygn….
  2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Hm, inget särskilt faktiskt.
  3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Eftersom jag jobbar med det jag gör så är jag ändå van vid snabba puckar, att saker och ting kan förändras från ena minuten till den andra och att jag behöver ta snabba beslut. Så det första jag då tänker är det när personer backar från en överenskommelse. Det kan rubba mina cirklar rejält.
  4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Jag säger många positiva saker under en veckan. Vill gärna fokusera på det som är bra istället för tvärtom. Dessa är ett axplock av det jag sagt: ”Alltså det är så fint”, ”Bra jobbat”, ”Jag är så nöjd” och ”Det är fredag”.
  5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Dricka vatten kanske, stretcha fast kroppen verkligen uppskattar det.

Racereport Sofialoppet 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll sprang jag ett lopp igen tillsammans med Rickard och A. Men innan vi går in på loppet och känslan där måste jag berätta om lite knasigheter jag tänkt och gjort under dagen.

  • Först min lilla bil, Agda. Älskar den men just idag får den faktiskt rött kort. Efter byte av den tredje sensorn finns felet fortfarande kvar. Eller så är det kanske verkstan jag ska ge rött kort som inte kan lösa problemet åt oss.
  • Jag blev biten av en nyckelpiga. Bits nyckelpigor tänkte jag och var tvungen att googla. Och jodå, det kan de visst göra men det är inte farliga bett.
  • Jag tog en banan för att få lite energi. Kollar mig sedan runt efter en papperskorg och ser sedan att den fanns rakt framför mig.
  • Jag hade lite otur när jag tänkte i morse. ”Jag kan åka till jobbet i utsläppt hår, jag ska ju bara jobba administrativt.” Väl på plats på jobbet kom jag på att jag ska ju springa ikväll och inte har möjligheten att åka hem emellan. Tänkte först klippa av en bit tubifast men kom sedan på att vi har en liten ”nödfallslåda” med tofsar. Det fick bli en rosa tofs.

Soptunnan som fanns rakt framför mig….

Plåt-Niklas i folkparken!

Blå himmel blå outfit. Det roliga var att vi alla hade någon nyans av blått på oss.

Sofialoppet är ett lopp som skapades till minne av Sofia Lindqvist som dog i cancer. Det är ett lopp på fem kilometer i Norrköping med start och mål i folkparken. Man väljer om man vill skänka sin startavgift till barncancerfonden eller till cancerfonden. Ikväll berättade de att överlevnaden hos barn med cancer ökat till 88%. Det tyckte jag är riktigt bra!

Så då ska jag berätta om min lopp-upplevelse. Känslan under uppvärmningen var mer hur det ska gå egentligen? Hela min kropp sa nej tack. Inte bara mina ben utan också det mentala. Jag frös och var bara allmänt opeppad. Fem kilometer kändes väldigt långt och ännu värre kändes det när jag tänkte på den där sista backen som jag vet är hemsk.

Men jag värmde upp en vända med Rickard och en med A och efter rundan med A fick jag faktiskt lite mer energi. Snart var det dags för loppet men först den officiella uppvärmningen på fem minuter, lite information kring själva loppet och så den officiella minuten med handklappning. Tills slut fick vi springa iväg. Om känslan under uppvärmningen var hemsk så var känslan när starten gick något helt annat. Skulle jag kanske lyckas komma under trettio minuter igen på fem kilometer? Jag kände mig pigg förvånansvärt länge och den sista backen sprang jag uppför som ingenting. Nåja, nu överdriver jag väl en aning men i jämfört med förra året då jag behövde gå så kände jag mig starkare och piggare. I slutändan sprang jag på två minuter och 6 sekunder snabbare jämfört med förra året. Det är jag väldigt nöjd med. Däremot är jag inte nöjd med hur kilometerskyltarna var uppsatta. Det diffade med fyrahundra meter vid i alla fall två av markeringarna. Jag sprang inte tre kilometer på 15:46 exempelvis…

Jag är jättenöjd i slutändan! Och ska tydligen lägga in någon avslappning… 😛

Till det som är vackert

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Hoppas att du har sovit gott, jag har sovit helt okej. Jag är glad att det är torsdag i dag. Jag har varit så trött den här veckan så det känns skönt att snart få vara ledig. En kompis sa till mig ”om du testar att jobba måndag-fredag så kommer du vänja dig och tycka om det till slut”. Nu har jag jobbat måndag-fredag sedan i mars och konstaterat att nä, det där är inget för mig. Jag vill ha mina oregelbundna pass. Sovmorgon mitt i veckan är inte dumt alltså. Jag börjar till och med bli sugen på att jobba kväll igen fast jag sover dåligt efter ett kvällspass.

Igår så fick jag sådana cravings efter Ahlgrens bilar. Original och så de sursockrade vill jag ha. Rickard var snäll och gick och handlade åt mig. Ibland tänker jag att jag är väldigt bortskämd. Så Rickard smaskade i sig choklad och jag bilar. Det fick också bli en gammal Beck-film: familjen.

Rubriken kommer från den svenska filmen med Alicia Vikander i huvudrollen, hennes genombrott och en av de bästa svenska filmerna som jag sett. Det som var vackert i går kväll mina rosor, solnedgången och så färgskiftningarna i mina paletter. Men mest himmelen faktiskt.

Rickard brukar alltid säga att jag vill bo överallt. Och ja, han har nog faktiskt rätt. Jag säger ofta när vi går förbi någon fin plats: ”så här skulle jag kunna tänka mig att bo”. Igår kväll var det att bo ute på landet där alla färgskiftningar bland molnen kunde fångas på bild utan en massa irriterande hus i vägen. Men mest vill jag bo där jag redan bor. Förutom Gotland då men det är inte i närtid om det skulle bli av.

Sakfrågor och förtroende inom politiken

Publicerad den av Hannas krypin

Klimatet spelar roll, för om vi inte tar hand om klimatet har vi snart ingen planet kvar”

Jag vet inte var jag läste citatet ovan. Men det spelar ingen roll egentligen. Jag köper delvis påståendet. Men jag skulle samtidigt också vilja vända på kakan:

  • tryggheten spelar roll
  • vården spelar roll
  • satsningar på skolan spelar roll
  • ekonomin och välfärden spelar roll.

Jag kan helt klart sympatisera med sakfrågor. Mina värderingar vad gäller vården är exempelvis röda. (Men inte bara, KD är faktiskt nära socialdemokraterna i vårdfrågan). Men för mig finns det så mycket annat också huruvida ett parti får min röst eller inte. Det handlar om förtroende. Jag förstår inte hur politiker kan komma undan med korkade uttalanden och ändå få folkets röst. Som med Nooshi och utfrågningen hon deltagit i under veckan. Det är så mycket goddag yxskaft över svaren att jag kände ”vad hände här” och hur kan folk fortfarande ha kvar förtroendet. Det finns en mätning som Demoskop gjorde 15 juli-19 augusti som visar att förtroendet faktiskt har dalat, från 21% till 18%.

Jag kan sympatisera i sakfrågor hos i stort sett alla partier i riksdagen men för att få min röst, då krävs det mer. På det sättet är jag nog rätt fyrkantig. Men jag har alltid varit sådan, förtroende=min röst.

En alldeles vanlig första septemberdag

Publicerad den av Hannas krypin

Det är första september idag. I morse när jag vaknade såg det så mörkt ut, min mobiltelefon påstod att det skulle regna idag. Det vet jag inte riktigt var det kom i från. Det har inte fallit en droppe än. De där ovädersmolnen svepte förbi när vi lunchade. Kan jag konstatera att ovädret undviker mig? Nja kanske inte. Hur som helst så drog jag på mig långbrallor, konstaterade när jag kom ut till bilen att det var 15 grader. Betydligt varmare än i förra veckan när jag gick barbent. Konstigt jag tänker, bara för att det helt plötsligt är lite mörkare behöver ju inte det innebära att det också är kallare. Men jag vet inte, det är väl något med det mörkare ljuset som gör att hjärnan tycker det behövs mer kläder.

Ikväll kunde jag och Rickard åkt i väg på domarträning men det passade rätt dåligt i slutändan. Efter helgens matcher har jag ont i min onda muskel i baksida lår så känner jag behöver ta det lite lugnt mellan matcherna. Vi tog istället en promenad tillsammans där vi kunde prata om det senaste kring den ena bilen. Inte min lilla Agda utan den bil vi leasar. Det har varit så många turer fram och tillbaka men har slutat med att vi istället köpt en bil till samma kostnad som det hade blivit om vi leasat. Känns som flera ton tygnd fallit av våra axlar. Särskilt Rickards, vi behöver nämligen två bilar med tanke på fotbollen och domarskapet. Men också våra oregelbundna arbetstider.

Jag har varit väldigt sugen på falukorv i ugn och hemgjort potatis. Det ska vara just hemgjort och pulvermos kommer inte in i mitt hus. När jag var gravid med I så hade jag cravings på just pulvermos men så fort hon var född försvann suget. Det måste varit något i moset som kroppen verkligen behövde. Så efter min och Rickards promenad fick det bli just falukorv och potatismos. Gjorde en sallad av vitkål och morötter och slängde på lite äppelcidervinäger. Det smakade väldigt mycket äpple kan jag säga men tyckte ändå det passade bra ihop med käket. Konstaterade också att köksarbete i form av matlagning är lite för mycket för händerna. Nu i skrivande stund gör det rätt så ont. Det intressanta nu är om det gör lika ont i morgon. Om det släpper tänker jag att det ändå var okej belastning.

Augusti 2026 i en lista

Publicerad den av Hannas krypin

Hur var augusti?  Som helhet en väldigt fin månad med en blandad kompott av allt möjligt. Lopp i Jönköping, väldigt mycket trädgårdspladder. Tittade bland alla bilder som jag laddat upp här på bloggen i augusti och majoriten är bilder från trädgården, humlor och rosor.
Månadens jobb: Jag har fortsatt behövt jobba administrativt men har börjat lite försiktigt kunna göra annat också. Fick en rejäl dipp när jag provade att jobba natt och det verkligen inte gick.
Månadens extra: Sprang snabbare på Blodomloppet i Jönköping jämfört med förra året. Har varit orimligt glad över alla humlor i rabatten och mina rosenknoppar.

Månadens teknik: Jag har snöat in orimligt mycket på min nya gps-klocka. Har koll på puls, träning, VO2max och en hel massa andra saker som jag aldrig tänkt på innan. HÄR finns ett inlägg där jag skrivit om klockan.
Månadens festliga: Vi firade min mammas åttio-årsdag i efterskott. Hade tänkt grilla men på menyn stod det istället baconinlindad fläskfilé. Hur gott som helst ju! Det blev en trevlig kväll där vi åt god mat och hade det väldigt trevligt tillsammans.
Månadens tv: Tills döden skiljer oss med Aliette Oppheim och Filip Berg i huvudrollerna.

Månadens plagg: Sport som vanligt. Men dammade faktiskt av min rosa klänning när jag var på afterwork/avtackning med kollegorna. Väldigt mycket rosa över huvudet taget, haha.
Månadens film: Har sett en del filmer faktiskt men jag minns inte titlarna. Det har mest varit såna där filmer som jag har hamnat i när det bara bläddrats mellan kanalerna.
Månadens böcker: Precis som i juli så har jag inte läst en endaste bok. Men jag har beställt tre böcker av Flora Wiström som jag hoppas på snart ska komma.
Månadens konstupplevelse: Inget att förtälja här heller.
Önskningar inför kommande månad? Så här skrev jag på min lista i juli:

Att mina händer ska bli bra så jag kan börja jobba patientnära igen. Beställa Floras bok ”stortaxi”. Döma en massa roliga matcher, inte klokt ju att säsongen 2026 bara har ett par månader kvar.

Man kan ju säga att augusti blev precis så. Jag har dömt massor med matcher och nu i augusti har jag haft en division 6 match varje helg. Faktiskt är det så att jag nu under hela det här året dömt fler matcher än vad jag gjorde förra året. Det är helt klart fördelen med att jag inte kunnat jobba helger: jag har kunnat döma fler matcher istället.

Så med det sagt, vad har jag då för önskningar för september? Mina händer börjar långsamt bli bättre och bättre så det hoppas jag på att det ska fortsätta gå åt rätt håll. Jag ska springa Sofialoppet och vill såklart vara snabbare i år än förra året. Att min muskel som börjat göra mer ont lugnar sig. Jag kommer behöva köra lite mer alternativ träning mellan matcherna. Att få sätta tänderna i ”stortaxi” som jag läst så mycket om.

PS: Listan är snodd från Floras blogg. DS

Söndagslistan vecka 35

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll och det är väl dags att skriva några rader igen. Helgen gick som vanligt alldeles för fort, den här sista helgen i augusti. På tisdag är det första september, det vill jag inte riktigt ta in. Veckan har gått så fort och vi hoppar väl direkt in på veckans söndagslista.

Känsla: Jag har varit både glad och irriterad och vemodig. Ja alla känslor som finns men inte samtidigt ska jag väl lägga till.

Väder: Det har varit sommar hela veckan. Men gissa jag var lite sur över att helgen varit betydligt gråare. Det var ingen vidare tajming med tanke på att jag var ledig. Fast varmt har det varit ändå.

Veckans träning: Det har varit en intensiv vecka med mycket fysisk aktivitet. Då trivs jag som bäst.

  • Måndag: Tog en promenad på 3.5 kilometer.
  • Tisdag: Tränade med domarklubben. Det blev ett bra pass med supertusingar.
  • Onsdag: Gick en promenad i skogen på 4,2 kilometer.
  • Torsdag: Tänkte springa lopp i Norrköping men tyckte det kostade lite väl mycket. Joggade istället en mil i skogen. Det är konstigt med det där spåret. Det är inte det mest backiga spåret jag sprungit men det sliter alltid så mycket.
  • Fredag: Gick en promenad på 3,5 kilometer och stretchade i trettio minuter.
  • Lördag: Jag dömde en match i herrar division 6.
  • Söndag: Dömde match idag igen, en match i pojkar 15.

Veckans wake up-call: Den här veckan har jag försökt använda mina händer lite mer. Komma igång igen efter knappt någon belastning sedan i mars. Och det känns kan jag säga. Dels gör det ont när jag ökar belastningen och dels så har jag tappat alla muskler i händerna. Att skiva en falukorv var besvärligt. Egentligen är det logiskt att musklerna försvinner, det vet jag ju men jag har inte tänkt på det. Nu behöver jag vänja händerna vid att göra saker utan att ha stöd av ortoserna.

Mina positiva från veckan: Det finns såklart positiva saker från veckan men just nu står det lite still i hjärnkontoret. Några punkter ska jag väl komma på.

  • Jag och Rickard kollade på en fotbollsmatch ikväll. Hur kul som helst. Det var ett tag sedan nu som vi kunde titta på fotboll tillsammans.
  • Det blev en riktigt bra träningsvecka.
  • Härligt med sommarvärme!

Mest note-to-self:

  • Jag kan köra bil utan mina handledsstöd.
  • Att plocka in disk i maskin går sådär.
  • Lägga in tvätt i maskin och hänga tvätt går också bra. Om jag har ortoserna på vill säga. Annars inte.
  • Ta prover och sätta infart går bra.
  • Det går också sådär att sova utan handledsstöden, gör jag det så har jag ont på morgonen.

Veckans media: Jag och Rickard har tittat på två gamla Beck-filmer. Tycker de gamla Beckfilmerna där rollfiguren Gunvald fortfarande finns med är klart bäst.

Vardagsbetraktelser:

  • Det sprang en stor svart råtta över vägen när jag åkte till min match idag.
  • Fortsätter på det nostalgiska temat från gårdagen. En låt som helt klart fortfarande står sig så här 30 år senare är the cranberries ”zombie”.
  • Min smultronplanta står sig också, mellan stenplattor där den valt att slå rot. Ihop med en självsådd oregano trivs den väldigt bra.
  • Passade på att spana lite kort på Vist kyrka. Gillar verkligen att spana på gamla kyrkor men jag gör det rätt så sällan.
  • Jag var i Åtvidaberg och dömde idag. Eftersom jag kom tidigt och ombytt passade jag på att besöka solkanonen i Åtvidaberg. Det är en kanon som avfyras med hjälp av solens strålar genom ett brännglas. Den byggdes tydligen 1853 och står i ett litet tegeltorn på Kanonkullen. Tyvärr lyckades jag komma dit vid helt fel tid och missade både smällen och själva kanonen.

En låt jag har på hjärnan: Dolly Parton gick bort i veckan och jag har hennes ”9 to 5” på hjärnan.

Bilder från veckan:

En nostalgisk kvällspromenad

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är lördag och jag har fått sovmorgon. Det behövdes verkligen, så skönt att få sova ut. Igår kväll gick jag ut på en kort kvällspromenad. Satte igång Shania Twains låt ”from this moment on” i lurarna och det satte igång en myriad av nostalgi. Dels genom att Spotify fortsatte spela låtar på samma tema, ex Roxette´s gamla klassiker ”it must have been love”, Britney Spears ”sometimes” och Savage gardens ”truly, madly, deeply”. Plus en hel massa annat.

När jag var gick på gymnasiet fanns det en karaokebar i stan, Lis, hette den. Minns dock inte om den stavades med z eller med s. Spelar ingen roll såklart. Jag älskade att sjunga karaoke och en av låtarna som jag alltid sjöng var just ”from this moment on”. En kompis sjöng istället alltid ”karma chameleon” och en annan kompis sjöng ”all I have to is dream” med Everly brothers. Medan jag gick promenaden så konstaterade jag också att jag minns alla texter. Alltså verkligen alla. 2000-talsnostalgi när den är som bäst!