Drömstart och felsökning

Publicerad den av Hannas krypin

Idag börjar min semester på riktigt. Förra veckan hade jag ”bara” lediga dagar på schemat. Vädret har väl inte varit så där jättekul. Se bara:

Idag spelade Sverige sin första match mot Tunisien i VM. Jag ställde klockan tio minuter innan matchstart som var klockan fyra på morgonen. Jag och Rickard gick upp tillsammans, kändes givet att se matchen. Gick dock in med inställningen att om Sverige spelar dåligt så går jag och lägger mig. Men det gjorde de inte, redan efter dryga fem minuter stod det 1-0. Tunisien var aldrig nära och Sverige vann med 5-1. Hatten av för Sverige säger jag! Vägen till VM har varit lång och ingen har trott på Sverige. Efter den här jordskredssegern lär det vara andra ljud. Fantastiskt kul!

I morse lämnade vi också in min bil för felsökning. Det tog hela dagen innan vi fick hämta bilen. Det verkar som att det är ett luftläckage någonstans. Förhoppningsvis ingen reparation som kommer kosta skjortan. Jag har sovit ett par timmar, det behövdes efter den tidiga morgonen och så har jag läst ut boken Gileads döttrar. Till skillnad mot tjänarinnans berättelse fick jag lite mer svar men tycker fortfarande att serieversionen av Gilead och människornas öden är bättre och mer fullständig. Jag gillar inte det där när jag inte får ett tydligt avslut utan får hitta på mitt egna slut.

Nu mer fotboll och så kvällsmat: tomatsoppa och ett gott bröd till. Spanien har i skrivande stund inte lyckats få hål på Kap Verde. Gillar verkligen när blåbärsnationerna lyckas stå upp mot de bättre lagen. Kap Verde är 64 på FIFAS världsranking och Spanien ligger tvåa.

Söndagslistan vecka 24

Publicerad den av Hannas krypin

Känsla: Kan jag vara annat än glad när semestern 2026 äntligen är här?

Väder: Det fortsätter att blåsa men det har varit riktigt ändå. Under dagens match kom det ett riktigt oväder som bara varade dryga tio minuter.

Träning:

  • Måndag: Sprang nästan sju kilometer på löpbandet.
  • Tisdag: Träning med domarklubben, jag sprang 30 sekunder snabbt och gick 30 sekunder. Upprepades 20 gånger vilket blev ett riktigt bra pass.
  • Onsdag: Promenad i skogen, fyra kilometer.
  • Torsdag: Fem kilometers promenad med Rickard.
  • Fredag: Vilodag. Fick ihop 2000 steg av mina 6000 steg.
  • Lördag: Jag dömde flickor 15 regional med assisterande domare.
  • Söndag: Dömde herrar division 7 med väldigt bra resultat.

Mina positiva från veckan:

  • Fint studentfirande för A.
  • Semester såklart!
  • Bra träningsvecka där jag kunnat springa två pass och dömt två matcher. Inte helt utan smärta såklart men det funkar.
  • Kul matcher på fotbollsplan!

Sämsta: Att jag vaknade med halsont i onsdags. Som tur var så blev det inget mer med det än just halsont ett par dagar.

Cravings: Vaniljglass med färska jordgubbar. Vill äta det varje dag.

Läsning: Tjänarinnans berättelse och så Gileads döttrar. Men Gileads dötter har jag väl kanske en fjärdedel kvar av. Precis som Madeleine skrev så är den inte som serien. Men jag gillar den ändå.

Bilder från veckan:

En vårsäsong med fotboll

Publicerad den av Hannas krypin

Idag dömde jag vårsäsongens sista match. Tänker i alla fall att det blir sista eftersom jag lagt in ledighet i veckan och definitivt inte vill döma tre matcher på rad. Det misstaget gjorde jag ju den där helgen i maj och det var ett misstag. Hur som helst, jag hade en division sju match ute i Björsäter. Det var en rolig match och jag blir extra glad när jag fick fin feedback efter matchen. En av mina styrkor är att jag pratar i situationerna och det är något som är uppskattat. Jag upplever att jag vinner mer på att prata med spelarna än att vara tyst. Jag har testat båda varianter. Men det krävs en del rutin och mod att våga prata.

Under vårsäsongen har jag dömt 25 matcher, en bra blandning mellan herr-damfotboll och ungdomar. Som helhet är jag nöjd med vårsäsongen, jag hade en dipp där jag helt seriöst övervägde att sluta döma fotboll. Mest för att det kändes som att det inte spelade någon roll vad jag gjorde. Allt var fel och självförtroendet och självkänslan var någonstans nere i skosulorna. Men jag valde att inte göra något i affekt. Och tur var väl det för nu avslutar jag vårsäsongen med en riktigt bra känsla.

Tjänarinnans berättelse

Publicerad den av Hannas krypin

Spoiler: Läs inte det här i inlägget om du har tänkt att läsa tjänarinnans berättelse.

Jag läste Tjänarinnans berättelse efter att ha sett tv-serien The Handmaid’s Tale, och om jag ska vara helt ärlig så önskar jag nästan att jag hade låtit bli. Boken är verkligen inte dåligt skriven, Marrgaret Atwood skapar en obehaglig och trovärdig dystopi. Det är lätt att förstå varför berättelsen blivit en modern klassiker. Det stora problemet för mig är alla frågor som boken lämnade, frågor utan svar.

Efter flera säsonger av tv-serien hade jag förväntat mig att romanen skulle ge mer bakgrund, fler förklaringar och en djupare förståelse för karaktärerna. I stället fick jag en betydligt smalare berättelse. Relationer som känns viktiga i serien, exempelvis mellan Offred och Janine, är knappt utvecklade. Karaktären Emily får ett helt annat öde. Många händelser och berättelser som jag förknippat med The Handmaid’s Tale visar sig vara seriens egna tillägg.

Det som frustrerade mig mest var slutet. När boken tog slut satt jag mest med känslan: ”Var det inte mer än så här?” Offreds öde förblir okänt och alldeles för många frågor lämnas obesvarade. Jag förstår att det är ett medvetet val av författaren men för mig skapade det mer en känsla av tomhet snarare än eftertanke.

Samtidigt gav boken mig en större förståelse för hur mycket av det jag uppskattat faktiskt kommer från tv-serien. Serien har helt klart byggt ut Gilead, fördjupat karaktärerna och skapat berättelser som inte finns i originalromanen. Det gör att bok och serie i praktiken känns som två olika verk som utgår från samma grundidé.

För den som inte sett serien tror jag att Tjänarinnans berättelse kan vara en stark och tankeväckande läsupplevelse. Men för mig, som läste boken efter tv-serien, blev upplevelsen mest att jag fick fler frågor än svar. Jag tror att jag hade uppskattat berättelsen mer om jag aldrig hade öppnat boken. Jag fick känslan ”var det inte mer än så här”. Frågan är också om jag vågar öppna boken ”Gileads döttrar” som är fortsättningen på boken. Mer frågor eller fler svar. Det är frågan.

Lite äldre och tryggare

Publicerad den av Hannas krypin

Ser jag ut att vara över fyrtio? Ser jag inte ganska ung ut? Ja dessa viktiga tankar filosoferade jag över igår när jag sminkade mig inför A:s studentfirande. Mina skrattrynkor talar definitivt för att jag är lite ”äldre” men annars?

Det här med ålder är lite märkligt. När jag var tjugo tyckte jag att tjugofem var lastgammalt. Hade till och med tankarna ”kommer jag få fylla 25”. Minns att jag tyckte det var hemsk att fylla 25. Märkligt nog hade jag mer åldersnoja när jag skulle fylla 25 jämfört med när jag fyllde 30. Trettio var en bra ålder och fylla fyrtio var också helt okej.

Jag är tryggare i mig själv nu jämfört med åren där mellan tjugo och tjugofem. Jag vet vad jag tycker om, vet vad jag inte vill göra och jag vet både vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Kanske är det därför som jag ser så annorlunda på ålder nu jämfört med förr. Nu handlar det mer om personerna som jag mött, vilka erfarenheter jag fått och vad som gjort mig till den jag är idag. Fyrtio+ känns helt klart mycket bättre än vad tjugofem någonsin gjorde. Fyrtioåriga jag skulle nog dessutom ge tjugoåriga jag en kram och säga: ”Slappna av, det blir bättre än du tror.”

PS: Lite på det här temat skrev jag också i det HÄR inlägget. DS

Studenten 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Det har varit en intensiv dag. Både jag och Rickard vaknade tidigt och sedan har vi hållit igång. Förutom två timmar sömn på eftermiddagen vill säga. Det behövdes verkligen! Kände mig som en trasa precis när jag klivit upp. Du vet den där känslan när man kanske legat och trynat en liten stund för länge. Men så välbehövligt!

Jag har verkligen inga små barn längre. Idag har A tagit studenten! Han har gått grafisk design och tre års gymnasieskola är över. Vi åkte tidigt för att få en bra parkering. Så det blev en stunds väntan vid St Lars kyrkan. Till slut var det dags för ungdomarna att få springa ut.

A har undanbett sig ett stort firande så Marcus kom till utspringet. Mamma och pappa vill fira lite grann så på måndag ska vi ses. Hoppas på bra väder då så vi kan grilla. Ikväll fick det bli middag i form av tacos. Det var nämligen det som A ville ha, till efterrätt glass och jordgubbar.

PS: Jag har såklart bilder på ungdomarna från firandet men då de inte gillar att vara med på bilder egentligen så lägger jag inte ut några här. DS.

Skogspromenad och öppningsmatch

Publicerad den av Hannas krypin

Det är halvtid i matchen mellan Mexico och Sydafrika i VM. Och vilken halvlek, många målchanser, en målvakt i Sydafrika som håller kvar sina lagkamrater i matchen. Och så ett Sydafrika som dessutom går tufft in i alla situationer med rätt så vårdslösa satsningar. Domaren har helt klart mycket att göra och det är en matchbild som jag verkligen gillar. Det ska vara tufft!

I eftermiddags så tog jag och Rickard en promenad i skogen. Men vägen dit var rätt så lång. Två vägar in till stan är avstängda samtidigt och så lägg till att det även är vägarbete i den största rondellen. Det är bilar överallt! Men till slut kom vi fram till skogen där vi ville gå vår runda. Valde fem kilometers spåret. Solen sken och det var fint som jag inte vet vad.

Efter promenaden åkte vi till Maxi och handlade lite inför helgen. Det fick även bli tre lådor med riktigt fina jordgubbar. Nom, nom, nom! Väl hemma hjälptes vi åt att laga mat, det fick bli kyckling och nudlar. Och så godis till efterrätt.

Var tog den egna rösten vägen?

Publicerad den av Hannas krypin

Dagligen ser jag så många inlägg på sociala medier. Inlägg som ska väcka eftertanke, där skribenten vill dela något djupt och personligt. Det klassiska som jag tror alla ser är att man delar något djupt och så kommer det en filosofisk slutkläm där det helt plötsligt slutar vara personligt. En slutkläm som gör att jag direkt tänker att inlägget inte längre är skrivet av en människa utan snarare AI-genererat. Då tappar jag intresset direkt. För var tog den egna rösten vägen? Det känns inte längre äkta. Ett typiskt exempel (som är helt AI-genererat):

Ibland stannar jag upp och tänker på hur snabbt livet rör sig framåt. Vi fyller våra dagar med måsten, planer och tankar om framtiden, men glömmer lätt bort att verkligen vara här och nu.

Det är i de tysta ögonblicken vi ofta hittar de viktigaste insikterna. Inte i bruset, utan i pausen mellan allt det vi försöker hinna med.

Kanske handlar livet inte om att alltid veta vart vi är på väg, utan om att våga lita på vägen vi går.

För i slutändan är det inte målen som formar oss – utan hur vi väljer att möta varje steg på vägen dit.

Det behöver inte vara skrivet med AI, det kan ju faktiskt vara en person som lärt sig skriva på det sättet. Det finns dock ett stort ”men”. När samma sätt att uttrycka sig återkommer hos många oberoende av varandra så tänker jag direkt att det är en färdigpaketerad text och inte längre något äkta.

Jag tänker att det finns en fin avsikt och en äkta tanke bakom inlägget. Men det försvinner när sättet att skriva på blir samma. Alla använder sig av samma röst, det enda som skiljer är upplevelsen som inlägget började med.

Jag läser fortfarande men den där effekten och känslan som jag antar att skribenten vill att man ska få uteblir. För jag börjar direkt tänka i banor om att jag inte läser ett äkta inlägg. Jag letar efter små tecken som bekräftar min känsla. För att bli berörd av en text vill jag att det ska vara äkta. Jag vill att det ska kännas att det kommer från en människa. AI-generade texter missar helt målet.

Sommarfrukost och lite att läsa

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Vi bor ungefär 100 meter från skolan, nu hörs det in att skolavslutningen är igång. De brukar alltid vara på gräsplan här utanför. Men jag hör bara basen och inte vad de sjunger. Igår slutade I åttan och det var en skolavslutning utan föräldrar, i morgon tar A studenten. Känns konstigt att jag som förälder gick på den sista skolavslutningen för ett par år sedan. Brukar dock alltid vilja lägga ledigt på schemat dessa dagar. Tycker det är viktigt att kunna vara hemma med barnen.

Jag har precis ätit frukost, det fick bli yoghurt med färska jordgubbar, start och så ett par kokta ägg. Tycker att det är den perfekta sommarfrukosten.

I morse fick jag sms om att min bokbeställning kommit. Det är verkligen smidigt med leverans med early bird. Eftersom jag tittat både på The handmaids tale och the testaments var jag bara tvungen att läsa böckerna med. Hur mycket stämmer och hur mycket har manusförfattarna gjort om? Frågan är också vilken bok jag ska börja med.

Mer vila och årets första jordgubbar

Publicerad den av Hannas krypin

Det är onsdag och jag har sovit så dåligt. Känns som att jag stökat runt halva natten. Har dessutom vaknat med både träningsvärk och ont i halsen. Bra start på semestern 2026. Förhoppningsvis är det onda i halsen bara tillfälligt.

Jag har varit på vårdcentralen på morgonen. Läkaren där kunde inte göra så mycket mer än att skicka en remiss till hand och plastik. Hon kunde inte ge kortison för mina problem vilket sannolikt blir nästa steg. Vi får väl hoppas på att jag inte behöver vänta hela sommaren och att problemen ger med sig innan. Jag behöver ringa arbetsterapeut och be om nya handledsskydd men det har har jag ingen lust med idag.

På vårdcentralen fanns en liten glaslåda uppsatt på väggen där de visade gamla instrument. Jag är inte rädd för nålar och låter kollegor och studenter öva på mig vid behov. Men att bli stucken av de där nålarna vill inte ens jag frivilligt.

Jag och Rickard tog en promenad i skogen och diskuterade viktigheter kring nästa bil. I höst går leasingavtalet ut så det är mycket att fundera på nu. Samma märke, testa annan bil, behöver vi en stor bil i fortsättningen med, ja funderingarna är många.

När vi kom in igen fick det bli årets första tallrik med glass och jordgubbar. Och det var den här förmiddagen det. Nu ska jag vila händerna igen.