En kanottur på Rängen

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Idag kommer jag inte hinna blogga något så det här inlägget skrev jag igår kväll. Som du kunde läsa igår så var jag, Rickard och grabbarna ute på sjön. Vi skulle paddla från Vårdnäs till Hovetorp, enkel tur 9 kilometer.

Vi bor så bra att vi kan ta en ”bakväg” till Kisa. Den vägen är krokig men makalöst vacker. Särskilt i höstskrud. Igår skulle vi inte till Kisa utan till Vårdnäs som ligger ganska så precis mellan Bestorp och Brokind.

Framme i Vårdnäs! Som östgöte säger man inte ”Vadstena” utan man säger ”Vasstena”. Men man säger inte ”Vårsnäs” utan betonar d:et i Vårdnäs. Som det stavas då med andra ord.

Jag har varit på Vårdnäs stiftsgård tillsammans med jobbet. Förra året lyssnade vi på Robin (och nu har jag glömt bort vad han heter mer. Får ta bloggen till hjälp.) Just det Robin Wiktorsson heter han. Om du vill kan du läsa det inlägget HÄR. Det var en rätt grå dag då, där i början på april. Desto finare var det igår.

Rickard hade hyrt två kanoter så vi delade upp oss i två par. Jag och Rickard i den ena och S och A i den andra. Föreståndaren som lämnat ut nycklar och kartor sa att vi skulle hålla vänster för att komma till Stora Rängen. Det ska man inte kan jag meddela. Håller man vänster får man paddla genom kanalen och ut till Lilla Rängen. Så först ska man paddla åt höger runt 100 meter och därefter åt vänster. Men nu går jag händelserna i förväg. När vi kom fram till den andra bron tyckte vi att det var konstigt men tänkte inte mer på det. Men efter några kilometers paddlande insåg vi att vi inte var ute på Stora Rängen utan snarare Lilla Rängen och vi istället skulle hamna i Brokind.

I Brokind tog vi fikapaus. Rickard hade stekt äggmackor som vi inmundigade. Här vid Brokind kan man välja mellan att paddla samma väg tillbaka eller fortsätta en bit ut på Järnlunden. Vi valde det första.

Ingen av oss vurpade ute på öppet vatten vilket jag var väldigt nervös över. Men det gick ju alldeles utmärkt och den där kanoten är stadigare än vad jag trodde. Hur som helst, efter vår fikastund bytte vi båtkompisar. Jag paddlade med S och Rickard med A. Det gick betydligt snabbare att paddla tillbaka, paddlade 6,5 kilometer på dryga timmen. Det är inte så långsamt faktiskt. Men jag tappade mina solbrillor i vattnet. De sjönk som en sten.

Söndagslistan vecka 39

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll och snart stänger vi den här söndagen. Idag har jag, Rickard, S och A varit ute på sjön och paddlat kanot. Det var en perfekt dag för det äventyret men mer om det tänker jag inte skriva. Det får bli ett eget inlägg imorgon istället.

Igår när vi kom hem från matchen upptäckte vi att det inte fanns något tryck i vattenkran. Hela vårt samhälle var drabbat av en vattenläcka. Så vi har fått livea 1800-tal i helgen och tekniska verken körde ut en tankbil. Igår så var det tomt i butiken på flaskvatten utan bubblor. Eftersom vi var ute på andra äventyr idag märkte vi som tur är inte av det så mycket.

Känsla: Det har varit så skönt att vara ledig en vecka. Jag behövde det verkligen. Enda nackdelen är att jag fått mersmak på både ledig tid och vandringar med Rickard.

Väder: Inte riktigt sommarkänsla men solen har lyst från en nästan klarblå himmel. Perfekt tajming med tanke på alla mina och Rickards utflykter.

Mina positiva från veckan:

  • All ledig tid. Det var verkligen välbehövligt.
  • Jag och Rickard har betat av tre rundor tillsammans och det har varit så mysigt.
  • Lugn och trevlig match igår.
  • Kul att strosa runt i Söderköping. Konstaterade att det är lite som Visby innerstad. Det går inte att gå vilse. På ena sidan har du kanalen och berget och på andra sidan E22.
  • Det var så kul att vara ute och paddla tillsammans med barnen.

Veckans träning: Det har varit fokus på lågintensiv träning, det enda löppasset som blivit av är matchen som jag dömde igår. Alla promenader hade dock gjort susen var gäller den pigga känslan i kroppen.

  • Måndag: Orrnässlingan vid Vättern, en mil vandring.
  • Tisdag: Vilodag.
  • Onsdag: Rundslingan Motala runt. Check på 19 kilometer.
  • Torsdag: Nävekvarnsslingan. Blev dryga 12 kilometer.
  • Fredag: Spatserade fyra kilometer i Söderköping.
  • Lördag: Dömt herrar division 6
  • Söndag: Räknas kanotturen? I skrivande stund försöker jag övertala mig själv att ta mig ut på en runda i skogen.

Veckans media: Började titta på Gossip Girl. Får se hur länge jag står ut med alla intriger och struntprat.

Bilder från veckan: Jag har såklart massor med bilder. Men frågan är om jag ska välja några stycken bara. Ta de som representerar veckan bäst.

Jag längtar ut…

Publicerad den av Hannas krypin

Det är lördag eftermiddag, sista lördagen i september. Jag hade verkligen tur med vädret idag. Det var lite grått och dant när jag skulle åka på match men väl på plats sprack det upp och blev riktigt fint. För dig som struntar fullständigt i fotboll så la jag in bilderna i ett bläddergalleri så kan du välja att titta eller inte. Jag hade en division 6-herrar, sista för säsongen som det ser ut just nu. Tror dock att jag kommer få någon match nästa helg med. Den absolut sista seriematchen blir en flyttad match i flickor 16-19.

Annars då? På måndag är det dags att gå till jobbet igen. Det har varit otroligt skönt att få vara ledig en vecka. Känner dock att jag kanske skulle tagit två veckor så hade jag fått vila ännu mer. Men jag är otroligt glad över den här veckan och alla vandringar som jag och Rickard varit ute på. Nackdelen är att jag fått mersmak. Vill helt klart ut på fler vandringar framöver. Näst på tur vad gäller utflykter så ska jag, Rickard, S och A ut och paddla kanot. Jag har inte paddlat kanot sedan jag var på lägerskola i högstadiet där jag och P paddlade tillsammans. P gick hastigt bort för ett par år sedan. Otroligt sorgligt, vi tappade dock kontakten redan som småbarnsmammor och hade inte pratat de senaste åren innan hennes bortgång.

Höst i Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin

I kväll skulle Rickard döma fotboll i Söderköping. Tänkte att det är ju perfekt om jag följer med. Så kunde jag strosa omkring lite, kika på alla gamla hus och kanske klättra upp på Ramunderberget. Inte bara kanske förresten. Tänkte på det att jag faktiskt bara sett berget i sommarskrud så var ”tvungen” att ta mig uppför berget.

De där trapporna suger bra i benen och jag funderade på hur många trappsteg det är. Jag räknade inte, hade nog med att andas… Det är märkligt det där med trappor. Hur vältränad jag än tycker att jag är så är det alltid jobbigt med trappor.

Vacker vy från Ramunderberget.

Och så jag då. Som en smällkaramell i rosa och orange. Och så mina leopants!

Men det gick snabbt när jag skulle ner igen. Fick så knäppa tankar så jag kunde inte komma ner fort nog. Mötte ett ungt par i trappan när jag var på väg ner och då slappnade jag av lite. Jag vill inte låta otäckheter som händer i samhället stoppa mig. Det ska inte få begränsa mig. Så därför kliver jag upp på ett berg själv.

Smultronstället är helt stängt nu. Så annorlunda Söderköping ser ut utan alla turister.

Nytt blandat med gammalt. Fast bara gammalt på den här bilden då.

Mysiga tvärgator, kanalen och gulliga hus.

Örtagården är öppen så knallade in där och fotade blommor. Bland annat aster och blågull.

Drothems kyrka.

Kollade klockan och såg att det var en halvtimme kvar till matchen så då fortsatte jag vägen fram och hittade faktiskt en liten kvarn på en kulle. Liten är dock en underdrift, hehe.

Efter besöket vid kvarnen knatade jag bort till fotbollsplan. Det var en match i division fyra som båda lagen ville vinna. Under matchen var det heta känslor så det var en väldigt rolig match att titta på.

Vi tror vi vet så mycket…

Publicerad den av Hannas krypin

Gång efter gång stöter jag på kategoriska påståenden. Personen tycker si alltså måste personen vara så. Vi är så snabba med att döma varandra, få förutfattade meningar och tro att vi vet den enda sanningen.

Men tänk om det är så att vi har fel? Att vi inte alls känner en person baserat på det som personen säger i en specifik sakfråga? Vi vet var personen står i aktuell sakfråga men säger det verkligen hela sanningen. Eller finns det mer?

Jag tror att det finns mer. För att dra en parallell, min blogg exempelvis. Jag tror nog att man kan få intrycket av att jag är en väldigt öppen person. Men det är snarare tvärtom, jag delar med mig av det som jag känner är mitt att dela. Jag har ingen aning om vilka som är här inne och läser. Förutom de som vill lämna en liten kommentar eller lämna en like på ett inlägg. Men det är ju bara en liten del av den lilla skaran som vill kika in här hos mig.

Så för att återgå till början av mitt inlägg. Jag tänker att det är skillnad på att vara övertygad om att saker och ting är på ett visst sätt och hålla det för sig själv jämfört med att sprida det online när man faktiskt inte har hela bilden. Även om jag tror att jag har helt rätt upplever jag att jag har ett ansvar att inte sprida mina eventuellt felaktiga slutsatser offentligt. För jag kan inte säkert veta.

Sörmlandsleden: Nävekvarnsslingan

Publicerad den av Hannas krypin

Vädret fortsätter leverera! Jag har verkligen valt en perfekt vecka att vara ledig. Jag och Rickard ville såklart åka ut på tur idag med. A fick frågan om att följa med men han tackade nej. Idag föll valet på att lämna Östergötland och styra skutan mot Sörmland men fortfarande till en vik av Östersjön, Bråviken. Rickard hade i alltrails-appen sett ut en runda på 6 kilometer. Men så kommer vi fram till en grillplats och där fanns det en skylt om nävekvarnsslingan på åtta kilometer. ”Ska vi inte ta den istället?” tyckte jag. Lite skulle vi veta…. Men jag tänker vi tar allt från början.

  • Var: Eftersom det är en rundslinga kan man väl egentligen börja var som helst. Vi parkerade vid Nävekvarns klint.
  • Längd: 8 kilometer
  • Svårighetsgrad: Lätt till svår och mest skogsstig. Delen vid Bråviken är tuff. Det är stenigt, rötter och uppför och nerför.
  • Markeringar: Orange markering och en blå prick för att markera att det är en del av en rundslinga.

Bara vägen mellan Norrköping och Krokek är sevärd! Särskilt en sån här vacker dag då Bråviken ligger helt spegelblank.

Smart med rosa tights då jag upptäckte när vi satt i bilen hem att det kröp en fästing på mig.

Vi parkerade bilen vid Nävekvarns klint naturreservat och följde sedan grusvägen nerför. Ganska snart kunde man svänga vänster in på Sörmlandsleden. Men då hade vi ju siktet inställt på 6 kilometersrundan och följde därför den istället för leden.

Hittade såklart svamp längs med leden: röd flugsvamp, någon sopp, någon riska och ett gäng andra svampar jag inte har någon aning om vad det var för sort.

Första utsiktsplatsen! Här kunde man hoppa på Nävekvarnsslingan och gå åtta kilometer istället. Det tyckte jag var en jättebra idé…

Den första historiska platsen: en kolerakyrkogård. Vi gick också förbi en ryssugn, en krutkällare och så Nygransgruvan. Tyckte det var så konstigt med elstängsel mitt i skogen och ännu konstigare tyckte jag att det var med viltstängslet…. Hoppla, vad fel jag kan ha. När vi kom närmre fattade jag ju varför det behövde vara ett högt stängsel.

Nävekvarn är ett otroligt mysigt litet samhälle. Här någonstans tappade vi rätt markeringar. Rickard ville följa ett spår men jag tyckte ju att vi följde ju de orangea markeringarna. Bara ett litet problem: Det fanns inget blått i markeringarna längre…

Eftersom vi tappade markeringarna fick vi också se Nävekvarns fotbollsplan. Där hade jag gärna velat döma. Som du vet älskar jag fotbollsplaner ute på landet och den här planen såg väldigt välskött ut. Googlade nu efteråt och ser att de spelar i division 7 herrar. Det skulle jag kunna döma. Vi fick se den två gånger eftersom vi kom ut på etapp 36 som ledde oss åt helt fel håll. Gick väl en kilometer åt fel håll innan vi dubbelkollade leden och då var det bara att vända.

När vi äntligen var på rätt köl igen!

Vacker vy över Bråviken. Här njöt vi av vyerna och passade på att äta lite. Vi hittade också en liten snokunge som snabbt ringlade sig över vägen.

När vi äntligen var framme vid bilen igen. Rickard hade sju procent kvar i telefon när vi var framme. En runda som skulle ta dryga timmen, ha en distans på 6 kilometer slutade med över två timmar, 11 kilometer på klockan. Egentligen dryga 12 eftersom jag stoppade klockan när vi behövde stanna och ta reda på var vi var någonstans och så glömde jag starta den igen och kom på det när vi gått dryga kilometern. Det är noga med siffrorna, hehe. Det blev en riktigt trevlig runda.

Östgötaleden: Motala Runt

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag och Rickard varit ute och vandrat en slinga på Östgötaleden igen. Den här gången föll valet på Motala runt. Längs med rundan får man verkligen njuta av Motalas och Vätterns vackraste sida. På 18 km hinner jag ta väldigt många bilder så det kommer bli ett långt inlägg med många bilder.

  • Var: En rundslinga runt Motala
  • Längd: 18,5 km.
  • Tidsåtgång: Räkna med ca fyra timmar.
  • Svårighetsgrad: Lätt, det som gör att det skulle kunna bli svårt är längden och sedan en sträcka efter Marieberg.
  • Parkering: Vid Motala motormuseum i hamnen
  • Sevärdheter längs med leden: Göta Kanal, Motala motormuseum, Sveriges rundradiomuseum, Baltzar von Platens grav.
  • Underlag: Mest asfalt och grusväg. Där det är mer stig kan man välja en annan väg.
  • Markeringar: Orange. Vi råkade dock gå ungefär 500 meter fel på ett ställe. Fattar inte hur vi lyckades men det gjorde vi…

Länge, länge, (nåja) går leden längs med vattnet. Fantastiskt vackert. Jag stannade var tionde meter och fotade. Strandlinjen. Motalabron. Där kan man springa ett lopp om man vill: Broloppet. Vi har aldrig gjort det eftersom det alltid krockar med våra matcher.

Så fin udde där vi tog fikapaus. Har läst att Vättern sjunkit markant. Tyckte det var tydligt på flera ställen. Som den där stenstranden i galleriet här ovan.

Vid Marieberg hade vi gått sju kilometer och då kom vi fram till rundans första bostadsområde. Den kursen skulle vi inte hålla så länge för det skulle snart bli dags att välja håll.

Lätt väg eller svår väg? Tycker det är bra att man kan välja.

Vi valde svår som inte var svår utifrån det vi är vana vid. Kolla eken som delat sig i två! Den har stått där i många hundra år. Mycket fascinerande att tänka på.

Vackert vid Varamonbaden. Vi stötte också på M på Mjölby Hälsocenter. Som jag saknar att ha pilates hos henne. ”Tröstar” mig med att just nu kan jag inte hålla några klasser alls.

Här började det gå uppför. Hade jag vetat hur mycket mer det skulle vara av uppförsbackar så hade jag nog vänt istället. Tips från coachen: gå rundan åt andra hållet så får du allt uppför i början….

Efter Varamobaden och där vi gick fel går det uppför, utan att överdriva gick det mer eller mindre uppför i fyra kilometer med korta nerförslut. Men fram kom vi till Sveriges rundradiomuseum. Det var stängt för säsongen.

Gamla hus i en gammal del av Motala. Gillade verkligen det där rosa huset. Apropå rosa, vi blev omcyklade av en kvinna. Hon hade rosa cykel, rosa hjälm och rosa jacka. Det var verkligen genomtänkt. Gillade kombon.

Vänder mig om och då får jag den här vyn.

Göta Kanal, ungefär 3 kilometer av rundan gick längs med Göta Kanal och sedan går den ihop med Motala ström.

Här var jag bra trött så det blev lite ”beige” bilder på Baltzar von Platens grav. Det var betydligt maffigare än vad mina bilder visar.

Göta Kanalbolag. Huruvida det fortfarande är kanalbolagets säte vet jag inte.

Tillbaka i hamnen och rundans sista bild. Det ser mörkare ut än vad det var.

Ellen Keys Strand och Alvastra klosterruin

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är en vacker men kall tisdagsmorgon. Ute skiner solen men det är kallt, bara tio grader. Jag längtar ut men vi sa att vi inte skulle ge oss iväg på något. Känns dumt med tanke på att Agda är på verkstan och vi tänker lite att de kan ringa när som helst. Tror du att det är sista gången på ett tag nu? Jag vågar inte lita på min lilla bil, tyvärr. Kommer den hålla nu?

Jag har velat besöka Ellen Keys Strand hur länge som helst. Så jag drog med mig Rickard dit efter vår vandring runt Orrnässlingan. Men jag gjorde en liten miss, vilket jag upptäckte när jag skulle kolla när man kan se huset på insidan. Det var inte bara huset som var stängt för visningar utan även trädgården. Det är nämligen alltid stängt på måndagar. Så när jag upptäckte att vi egentligen inte fick vara där så gick vi direkt. Men jag hann ta ett gäng vackra bilder som jag såklart vill visa upp.

Vi pep snabbt vidare. Pinsamt ju att upptäcka att vi inte fick vara där när vi redan gått trappan hela vägen ner till stranden… Nästa besök fick bli Alvastra klosterruin. Där kunde vi strosa runt med gott samvete. Noterade att kommunen har restaurerat ruinen. Det syns tydligt vilka delar som är restaurerade. Funderade dock på vad som är värst, att allt faller samman eller att det syns att reparationer gjorts? Landade i att självklart är det bättre att ruinen restaureras. Så den kan stå många hundra år till.

Jag hittade ett träd i köksträdgården att sitta under. Doften av lavendel var fortfarande svag. Tänk att sitta här när lavendeln står i full blom!

Östgötaleden: Orrnässlingan

Publicerad den av Hannas krypin
  • Var: Leden börjar mitt i Ödeshög och leder sedan ut på en vacker tur längs med Vättern och fornminnen längs en kulturstig.
  • Längd: 10 km
  • Svårighetsgrad: Lätt till svår skulle jag säga.
  • Parkering: Rekommenderar att parkera bilen inne i Ödeshög. Där finns en 12 timmars parkering och där är det lätt att välja håll då parkeringen ligger längs med leden.
  • Markering: Orangea Östgötaledsmarkeringar

Idag åkte jag och Rickard till Ödeshög för att gå Orrnässlingan, en del av Östgötaleden. Vi parkerade bilen och valde sedan att gå upp genom rondellen och fortsätta. Här gick vi mitt i Ödeshög någon kilometer innan vi fortsatte på asfaltsvägen bort till Svämb.

Bron vid Svämb

Efter fotopausen vid Svämb fortsatte vi längs med grusvägen. Här blåste det iskalla vindar så mitt hårband från Stronger värmde gott. Kommer fram till en gård. Gillade verkligen de röda väggarna och de gröna detaljerna. Tyckte dock att det var lite läskigt med de där stora tjurarna för elstängslet var inte högt. Om de ville hade de lätt kunnat ta ett kliv rätt över. Tvärsöver hagen kunde man se Orrnäs bränneri. Jag har zoomat in för att kunna se lite mer hur det ser ut.

Vi kom dock förbi tjurarna och så ledde vägen fram till ett gulligt rött hus där vi skulle fortsätta. Kändes nästan som att kliva in på en tomt men leden gick där.

Och här kommer vi till ledens första krävande del. Leden ledde oss nerför trappor och längs med kulturstigen. Kulturstigen är ungefär 600 meter och det är fascinerande hur dåtidens människor kunde skapa fungerande kvarnar och en såg mitt i den steninga terrängen.

Jag tror jag fått fornminnena i rätt ordning. Lagom till vi kom ut ur skogen så tittade solen fram igen. Men här blev vi återigen påminda om hur mycket det faktiskt blåste. Inne i skogen i lä, där kändes det inte.

Det syns verkligen inte på mina bilder hur mycket det faktiskt blåste. Vättern var vild!

Här fick vi njuta av vågskvalp en bra bit och när vi följt markeringarna i ett par kilometer fanns det helt plötsligt ingen i direkt anslutning till stigen. Skulle vi gå vänster eller höger? Valde svänga vänster och till slut hittade vi en markering. Går man från andra hållet är det inte lika klurigt. Här fick vi följa grusvägen ett tag och sedan skulle vi gå igenom en hage. Vi följde stigen men det var lite på känsla. Gick vi rätt? Men jodå, när det inte finns några avtagsstigar är det ju bara att följa stigen men riktigt så lätt var det inte.

Så när vi kom ut ur bokskogen kom vi fram till Öninge Hamn. Så vackert. Här finns också en toalett om man behöver.

Här fick vi knalla uppför en riktigt brant backe och därefter var det bara att följa asfaltsvägen tillbaka till Ödeshög. Vi packade in oss i bilen och besökte Ellen Keys Strand och Alvastra klosterruin. Men det får nog bli ett eget inlägg.

Jag som inte ens gillade fotboll….

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.

Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:

Dagligt skrivförslag
Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?
Visa alla svar

När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.

Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.