Jag och mina krumsprång

Publicerad den av Hannas krypin

Det har varit en sådan solig och vacker måndag. Jag hade ingen lust att vara inomhus på jobbet. Men jag hade såklart inget annat val. Drog på mig mina favvotights i morse och det blev ju alldeles för varmt när jag åkte hem. Bytte snabbt om till kjol när jag kom hem. Rosa är fint alltså, tycker jag i alla fall.

Kände mig lite dum idag vad gäller en sak. Min hjärna gör imponerande krumsprång, så där så jag undrar hur jag som är så logisk för det mesta egentligen tänker… Min förnuftiga sida har det inte lätt alltså med Känslo-Hanna.

I helgen band jag upp en gren på min ros som växer så det knakar. Kände jag behövde styra den lite åt rätt håll. Undrar om den kommer blomma mer framöver. När jag kom hem från jobbet rensade jag bort några vissna blommor. Så här såg den ut i juni:

Från en sak till en annan, i fredags var det elva år sedan jag hade min första match i herrar division fem. Vad fort tiden har gått! Då hade jag fortfarande möjligheten att komma högre upp som domare. Jag fick mina chanser men lyckades inte prestera på rätt nivå. Dock så är en av de matcher som inte ansågs tillräckligt bra fortfarande en av mina bästa matcher. Kan inte riktigt släppa att jag under några år var tillräckligt bra för att döma herrar division fem men ändå inte tillräckligt bra för att platsa i damer division ett. På den tiden kunde jag också springa på ett annat sätt (2018).

Och till en tredje sak. Den här outfiten var en av mina favoriter 2015. Hittade bilden när jag läste inlägg från 2015. Har kvar både toppen och byxorna i garderoben. Såna där favoriter som jag inte kan göra mig av med, trots att brallorna är för tajta och att toppen stramar över axlarna. Slås också av vinkeln på mina handleder…. Det fungerar inte idag kan jag säga där jag hela tiden måste tänka på raka handleder…

När allt är de girigas fel… Eller?

Publicerad den av Hannas krypin

Det dök upp en intressant post i mitt flöde på Facebook. Jag är verkligen ett fan av att ta hand om sig själv, emot att jämt fokusera på symtomlindring och inte gå till botten med grundorsaken. Vi har absolut skapat ett samhälle där ohälsa florerar. Men är det verkligen så enkelt som att det är de girigas fel? Innan vi går vidare med vad jag tycker tänker jag presentera inlägget som jag läste:

Om vi inte hade låtit giriga styra, hade vi inte haft så mycket sjukdomar. Kanske inga alls.

Då hade maten varit ren och nyttig.

Då hade man botat sjukdomar, istället för att bara dämpa symptomen.

Då hade det varit mer lokalt styrt, anpassat efter de förutsättningar som finns just där.

Då hade vi inte behövt medicinera barn och vuxna, för att de ska passa in i ett system.

Då hade man använt alla olikheter och gåvor, och anpassat systemet efter det.

Då hade de samhällsbärande yrkena som bönder, skola, vård och polis, varit de högst värderade.

Om vi inte lät de giriga styra, hade världen kunnat blomstra.

Men vi låter dem göra det. Genom att tro att de ska rädda oss. När det egentligen är vi som behöver göra jobbet.

Så mina tankar då. Jag tänker att vi behöver backa bandet, säg 100 år för att inte göra perspektivet för stort. För bara 100 år sedan dog människor i sjukdomar som vi idag kan bota. Ta bara penicillinet som exempel. Utan den viktiga medicinska upptäckten hade vi inte kunnat bota bakteriella infektioner. Tack vare människor i läkemedelsbranschen har möjligheterna att bota sjukdomar ökat.

Men det är också här jag tycker att resonemanget blir lite för enkelt. För vad menar vi egentligen när vi pratar om sjukdom och ohälsa? Är all ohälsa ett resultat av hur vi har byggt vårt samhälle? Eller finns det sjukdomar som helt enkelt är en del av att vara människa? Som finns oavsett hur samhället utvecklas?

Det skaver när man skriver att all ohälsa är de girigas fel. Människor blev nämligen sjuka långt innan det fanns läkemedelsföretag att skylla på. Dessutom dog de av sjukdomar som vi idag knappt behöver vara rädda för. Infektioner, lunginflammation, komplikationer efter förlossningar och en massa andra saker som idag går att behandla kunde förr innebära döden.

Och det här tycker jag är viktigt att komma ihåg när vi pratar om läkemedelsindustrin. Jag har absolut inga problem med att kritisera en bransch när det finns anledning till det. Självklart finns det ekonomiska intressen även där, det är jag den första att skriva under på. Läkemedelsföretag är företag och företag vill givetvis tjäna pengar och gå med vinst. Det är ingen större överraskning. Men allt är inte dåligt!

Jag har svårt att se hur man kan hävda att världen hade varit friskare om vi bara hade slutat låta ”de giriga” styra. Hade människor verkligen varit friskare utan insulin, antibiotika, vaccin, blodtransfusioner, modern kirurgi och alla andra medicinska behandlingar som idag tas mer eller mindre för givna? Jag tror inte riktigt på det.

Betyder den här långa utläggningen att jag tycker att skribenten har fel i allt? Nej, verkligen inte. Det har definitivt skapats ett samhälle där girighet har tagit en alldeles för stor plats. Jag håller också med om den indirekta kritiken mot livsmedelsindustrin. Dagens moderna ultraprocessade mat är allt annat än en hälsokur och jag tror att den maten i kombination med för mycket stillasittande är en stor bov vad gäller livsstilsrelaterade sjukdomar.

Söndagslistan vecka 34

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag tagit tag i mina paletter. Det har bokstavligt talat varit en skog på fönsterbrädan. Det var på den nivån att jag till och med behövde rensa bland skotten. De har också växt så det knakar. I förra veckan klippte jag till och med ett gäng skott och tog med till jobbet men det syns inte.

En rejäl rensning av skotten. Nu får de rota om sig då jag klippte av en rejäl bit. Dumt kanske om jag vill skapa ett palett-träd men med tanke på hur det växer lär jag snart få en ny chans.

Så efter rensningen blev det betydligt mer plats på fönsterbrädan. Förutom förmiddagens löprunda var det här det mest avancerade. Tänkte följa med Rickard på match men kände sedan att jag faktiskt hellre ville vara hemma. Har varit riktigt trött idag. Antar att det är någon trötthet efter nattjobbet i torsdag, detta trots att jag verkligen sovit bra i helgen.

Känsla: Jag blev besviken över att jag inte kan jobba helt i vården än men annars har det varit en bra vecka.

Väder: Sommarkänsla på dagarna och riktigt höstiga morgnar.

Veckans träning: Om förra veckan var en vecka med någon form av fysisk aktivitet varje dag så har den här veckan varit betydligt lugnare.

  • Måndag: Joggade 6,5 kilometer
  • Tisdag: Promenad på 3 kilometer.
  • Onsdag: Dömde herrar division 6.
  • Torsdag: Vilodag.
  • Fredag: Vilodag.
  • Lördag: Dömde herrar division 6.
  • Söndag: Joggade en mil.

Godaste: Bookmakertoast. Så gott ju!

Veckans media: Jag och Rickard tittade på den svenska serien ”tills döden skiljer oss”. Riktigt bra serie med Aliette Opheim och Filip Berg i huvudrollerna.

Mina positiva från veckan:

  • I onsdags så var jag utan mina handledsskydd hela arbetspasset. Det gick riktigt bra! Glad över det.
  • En otroligt trevlig afterwork med kollegorna i torsdags.
  • Självklart är jag helt prillig efter den fina feedback jag fick efter onsdagens match.
  • Träffade arbetsterapeuten i torsdags och nu känns det som att jag har en plan framåt.

Fundering: Är all ohälsa i dagens samhälle de girigas fel? Jag kommer utveckla det i ett eget inlägg i veckan.

Planer för veckan:

  • Jag ska jobba som samordnare hela veckan.
  • Träna med domarklubben på tisdag?
  • Det ska gå ett stadslopp i veckan. Funderar på att springa.
  • Döma fotboll.

Söndagsmilen och en kopparödla

Publicerad den av Hannas krypin

Jag ville verkligen få till ett distanspass idag. Det var länge sedan och jag kände verkligen det där suget efter att få gå ut och mata kilometer. Söndagar känns som en bra dag vad gäller att försöka springa lite längre, särskilt eftersom jag inte dömer några matcher på söndagar.

Jag höll dock på att falla för latmasken med tanke på att jag dömde en match igår. Men kroppen kändes pigg och då tycker jag att det är den känslan jag ska gå efter, inte någon automatisk vila bara för att jag dömde igår.

Gav mig upp till spåret där jag joggade två varv i det spår som är 2,8 kilometer och gav mig sedan ut i byn för de sista 4 kilometerna. Jag gillar verkligen att vi bara har 600 meter till skogen och spåret. Skrämde en kvinna när jag hoppade undan för en kopparödla, det var nog det mest dramatiska som hände under min mil. Jag sprang milen på dryga 65 minuter vilket är mer än okej med dagens form.

Min nya klocka

Publicerad den av Hannas krypin

Inför loppen i juli beställde Rickard en GPS-klocka åt mig. Jag själv har bara skjutit upp det eftersom det inte är något fel på själva klockan, bara armbandet. Vilket kan vara nog som anledning. Se själv, den här tyckte jag alltså var användbar eftersom det ändå gick att använda eltejp och tejpa ihop armbandet.. Imponerande logik…

Hur som helst, det blev en Garmin Forerunner 55, en klocka med betydligt mer funktioner än vad jag är van vid. Den mäter puls, distans, hastighet, body battery, kort sagt en hel massa funktioner som jag själv inte ens tänkt på att jag behöver. Jag har nu använt klockan mer än en månad och har alltså lite data att berätta om.

Eftersom att den mäter puls och sömn så har jag blivit en person som använder armbandsklocka hela tiden. Jag har börjat uppskatta att kunna ha koll på min puls, både i vardagen och under träning. Vad sägs om en vilopuls på 48 som lägst? Jag har också noterat att pulsen är högre när jag sovit dåligt. Klockan skvallrar verkligen om allt men såklart får inte klockan bli den som styr mig i allt. Men trots det så är det ganska roligt att kunna följa sådant och se hur väl min känsla stämmer med datan som klockan visar. Och ofta stämmer känslan med klockan. Sedan finns det förstås en hel del annat som jag inte hade en aning om att jag skulle bry mig om. Eller ens vetat om att det går att hålla koll på.

Body Battery är ett sådant exempel. Jag hade aldrig ens tänkt tanken innan på att jag behövde veta hur mycket ”batteri” jag har kvar under dagen. Nu kan jag däremot bli lite smått fascinerad över hur klockan tycker att jag har återhämtat mig efter en natt. Och ibland verkar den faktiskt ha bättre koll på hur trött jag är än vad jag själv vill erkänna. 😛

Sedan finns sömnmätningen, VO2max, återhämtningstid och en massa andra siffror som jag plötsligt går omkring och tittar på. Klockan har med andra ord lyckats göra något jag inte trodde var möjligt: få mig att bli intresserad av statistik om mig själv.

Däremot så är vi inte kompatibla vad gäller min återhämtningstid efter träningspass. Som du vet så är jag van vid att vara väldigt aktiv. Det har inte min klocka fattat än. Det roligaste var när den tyckte jag skulle vila 24 timmar efter trettio minuter stretch. Jag hann ju knappt bli varm innan klockan tyckte jag skulle vila. En fotbollsmatch ger fyra dygn. Det är ju rimligt när jag ska döma fotboll även dagen efter…. Det här med återhämtningen är helt klart något att förhandla om.

Afterwork och myrsteg

Publicerad den av Hannas krypin

Igår kväll sågs vi ett gäng kollegor på Brasseriet här i stan. Lite afterwork och avtackning för L som ska börja plugga till intensivvårdssjuksköterska. Jag var först och så otroligt stelt det är att sitta själv och vänta på kollegorna. Det blev en riktigt trevlig kväll med mycket prat och skratt. Jag behövde avvika först eftersom jag skulle vidare till jobbet för att testa på att jobba en natt. Den här natten har varit inplanerad länge och eftersom jag tyckte att det blivit bättre med händerna så ville jag ha kvar mitt nattpass och testa lite.

Vacker kvällshimmel vid US.

Och vilket platt fall det blev. Tung belastning (och inte ens tung i den bemärkelsen) var för mycket så jag var rätt så ledsen när jag åkte hem från jobbet. Bra tajming då jag skulle träffa arbetsterapeuten igen. Vi pratade om hur jag ska tänka kring att börja belasta lite försiktigt, vikten av många pauser och så vidare. Jag fick även ett nytt träningsschema då jag nu får lägga på lite vikt för att långsamt vänja händerna igen, ett gummiband och kinesiologitejp som jag också kan använda som variation till mina handledsskydd. Så kontentan av det hela är att fortsätta med administrativt jobb i tre veckor till där jag successivt försöker lägga till lite andra sysslor också. Prova mig fram helt enkelt till en bra nivå. Om jag efter förra besöket kände mig förvirrad så kändes det betydligt klarare idag. Det blir till att ta myrsteg men samtidigt framåt. Det känns bättre än förväntat.

Avslutningsvis så vill jag vara med på fem en fredag. Temat är ”det lilla”, vilket passar utmärkt idag.

  1. Vad är en liten sak du alltid blir glad av? Ett riktigt bra träningspass, ett leende, en fin komplimang. Eller lite sol på nosen och rosor. Haha, det blev visst mer än en sak.
  2. Vad är något litet som du stör dig orimligt mycket på? För defensiv körning i trafiken.
  3. Vad är något litet som kan rädda en dålig dag? Ett leende och ett tack. Eller ett litet ”bra jobbat”.
  4. Vad är det minsta någon kan göra för att få dig att känna dig uppskattad? Att helt enkelt säga det till mig. Inte ”jag uppskattar dig” såklart men om jag gör något som en person uppskattar då vill jag gärna veta det. Eh, snurrigt värre, hehe, men du fattar nog vad jag mernar.
  5. Vad är något du tycker borde vara mycket enklare än det är? Att vara människa med alla livets toppar och dalar. Oj så klyschigt det där lät. Skyller på dagens trötta hjärna.

Med hjärtat som morot

Publicerad den av Hannas krypin

Jag snubblade över ett sådant intressant blogginlägg. I en forskningsstudie har man undersökt vad fysisk aktivitet kan göra för hjärtat jämfört med annan typ av träning. Deltagarna var i en ålder om 53 år vid start av studien. I kontrollgruppen fick deltagarna inte träna någon kondition utan endast styrketräning och exempelvis yoga och balansövningar. Den andra gruppen fick ett strukturerat träningsprogram: Båda grupperna skulle göra sin träning under två år. I träningsgruppen hade deltagarnas VO₂max, alltså kroppens förmåga att ta upp och använda syre under fysisk ansträngning, ökat med 18 procent Hjärtats vänsterkammare hade också blivit betydligt mer följsam, fyllde sig bättre och hade blivit bättre på att pumpa runt blodet i kroppen.

Så det här ledde mig till att fundera över min egen träning. Inte nog med att jag behöver ha bra kondition för att orka mina matcher, jag gör dessutom mitt hjärta en stor tjänst. När jag tränar tänker jag ofta på det kortsiktiga perspektivet, här och nu. Tränar för att bli snabbare på fem kilometer och kunna prestera bättre på löptestet. Men de långsiktiga effekterna tänker jag inte på vilket är lite knasigt. Jag som ofta skriver om att så som man tar hand om sin kropp nu får man skörda frukterna av när man blir äldre. Nu har jag ytterligare en anledning att fortsätta som jag gör: för ett starkt hjärta när jag är äldre och bättre förutsättningar för att hålla mig frisk långt upp i åren.

HÄR finns hela studien om du vill läsa den.

Plättar och hallonsorbet

Publicerad den av Hannas krypin

Det är torsdag och jag ska faktiskt inte jobba dag idag. Nej, jag ska jobba i natt för första gången på ett halvår. Jag ville verkligen inte ta bort mitt nattpass, känns som att en natt är ett bra sätt att testa mina händer lite.

I morse gick jag ut och tittade till mina rosor. Njöt en stund av doften och så hittade jag en liten humla som sov i oreganon. Så gulligt ju! Usch jag blev så nervös på morgonen. I åker skolskjuts till skolan och så ringde taxin och efterlyste henne. En massa hemska tankar flög igenom mitt huvud innan jag fick tag på henne. Det visade sig att taxin hade hämtat fel barn. Ja, jag säger då det.

Jag gick och la mig och sov efter det, lyckades sova fyra timmar vilket är en bra förberedelse inför natten. Någon träning blir det inte idag, istället åt jag plättar och hallonsorbet till lunch och har tittat på en svensk serie, Robsons, har sett den flera gånger och skrattar alltid.

Finaste feedback efter en match

Publicerad den av Hannas krypin

I våras var det tufft att döma fotboll. Jag hade en helg där jag började fundera på vad jag egentligen höll på med. Jag fick inget förtroende och allt jag gjorde var fel. Tyckte inte att jag dömde annorlunda mot vad jag brukade men inget blev bra ändå. Men jag tänkte att jag ska inte sluta i affekt. Så jag har fortsatt att döma såklart och också gjort bättre matcher.

Ikväll har jag dömt säsongens helt klart bästa match. Hade en herrar division 6, bortalaget låg i toppen och hemmalaget i mitten. Det regnade, det var tungsprunget och jag fick döma två lag som verkligen ville spela fotboll. Det var riktigt bra tempo och mina ben fick jobba hårt. Jag hade roligt på plan.

Efter matchen fick jag sådan fin feedback. En i publiken kom fram, ville skaka hand och sa att det var den bästa domarinsats att han sett på den här nivån. Fick också höra att det var kul att spela, att det var fantastiskt bra dömt och att jag var konsekvent under hela matchen. Tror aldrig att jag under mina snart tjugo år som domare fått sådan fin feedback. Jag satt och log i bilen hela vägen hem.

Promenad i kvällssolen

Publicerad den av Hannas krypin

Jag gick ut på en kort kvällspromenad i solen. Snart är den tiden förbi när jag kan njuta av kvällsljuset. Bäst att passa på. Men det vill jag faktiskt inte tänka på just nu. Jag var fullt upptagen med att spana på rönnbären, bli bländad under promenaden eftersom jag som vanligt glömde solglasögonen. Varför tänker jag alltid att jag bara behöver solglasögonen när jag springer och inte under promenader? Knasigt värre….

Det hinner flöda en del tankar under promenaden. Trots att jag hade musik i lurarna. Det är tisdag och den artonde augusti. Skolan har börjat igen, I började nionde klass igår. Det är inte klokt vad tiden går. Tänker på det ofta att jag inte längre har några små barn och kommer heller aldrig mer vara småbarnsmamma. Den tiden är förbi. Ibland kan jag tänka att det skulle vara mysigt med en liten sladdis men den tanken slår jag snabbt ifrån mig. Jag vill verkligen inte börja om nu när barnen är så stora. Nej om jag skulle haft ett fjärde barn så skulle det ha varit när I var en liten parvel. Inte nu.

När jag kom hem igen passade jag på att vattna i rabatterna. Jag plockade också en liten bukett av lavendel. Känner doften av lavendel nu när jag sitter här och skriver. Konstaterade även att nu är nog humletiden slut för i år. Min oregano bjuder mest på torra löv och de vita blommorna som varit så framträdande vissnar mer och mer. Även stäppsalvian och lavendeln börjar sjunga på sista versen. Astern däremot frodas, i alla fall den ena. Hoppas på ett gäng blommor framöver. Det vore fint.