HANNAS KRYPIN

I måndags var det dags för lopp i Västervik igen. Jag och Rickard åkte själva då ingen av ungdomarna ville följa med. (Min racereport finns HÄR). Vi passade på att åka tidigare och då samtidigt göra något. Valet föll på att besöka Västerviks museum och naturrum. Vi hade dryga trettio minuter på oss att besöka muséet men det hanns med gott och väl. Lite konstigt tycker jag allt att det är att museet stänger redan halv fem så här en vardag under semestern.

Det är ett sjöfartsmuseum med Sveriges sjöfartshistoria. Riktigt intressant tyckte jag och så häftigt att så mycket är bevarat. Den största utställningen visade en hel del kring Vasakungarnas skepp från 1500-talet. Utställningen bjöd på många intressanta föremål och berättelser. Vet inte om jag egentligen fick fota så visar bara lite grann av utställningarna.

Precis bredvid museet ligger Kulbacken och dessa byggnader har skänkts från andra ställen i bygden. Här strosade vi runt en stund och så gick vi även upp till tornet. Det här tornet heter Unos torn och byggdes med hjälp av en donation från Gamleby-bon Uno Malmberg. Under museets öppettider kan man gå upp i tornet.

I det här området finns det en liten damm som man kan gå runt. Där hittade vi såklart en snok som snabbt som blixten ringlade sig ner i dammen. HÄR finns mer information om hela området.

Jag tänkte ta med dig tillbaka till en dag i förra veckan, nämligen sista juni. Första juli skulle S börja jobba igen så vi ville passa på att göra något alla tillsammans. Det fick bli en tripp till Arkösund. Vi ville gå bryggpromenaden och gärna Arkösundsleden som är fyra kilometer. Vi gick ut till Badholmarna och vilken skillnad att vara här jämfört med i vintras när det var precis genomfruset överallt.

Vackert värre!

Jag var klädd i en helvit outfit, löparkjol och så linne från Stronger.

Här satt jag en stund och doppade fötterna. Riktigt skönt i vattnet men alldeles för mycket alger för min smak för att kliva i och doppa nig helt.

Så trevliga omgivningar!

Efter bryggpromenaden satte vi oss vid Arkös krog där vi åt glass. Jag ville ha en chokladdoppad mjukglass. Men maskinen till chokladen var trasig tyvärr.

Därefter blev det en runda minigolf vid Arkösunds hotell. Det här hotellet ligger så vackert nere i hamnen och jag och Rickard pratade om att sova en natt där och passa på att besöka naturreservat och annat som kanske inte lockar ungdomarna så mycket egentligen. Så åter till minigolfen. Jag kom tvåa och S vann. Kul och annorlunda bana med 12 hål och skärgårdstema.

Mina paletter har verkligen trivts i sommar. Minns du de här rangliga paletterna ovan? Chansade på att de skulle ta sig med lite näring, solljus och lagom med vatten. Idag såg de istället ut så här:

Klippte bort toppskotten och fick ett gäng nya fina skott. Rensade bort de skott som sett sina bättre dagar.

Note to self är att inte hälla gödning i skotten som står i vatten. Det blir helt grönt….

Min spacecake fick plats i en stor, röd kruka.

Blandade tre sorter i två krukor, det kanske blir en häftig variant sedan när de växt till sig.

En del av skotten ställde jag ut. Hoppas på att det inte är för kallt bara. Men om de inte klarar sig är det ingen katastrof.

Det blir väldigt stökigt under tiden…

Så här ser det då ut efter att ha klippt ner och planterat om. Vi får se hur de kommer ta sig nu då.

• Var: Rundslinga i Hästholmen i Ödeshög.
• Underlag: Skogsstig och asfalt
• Distans: 4 kilometer
• Svårighetsgrad: Helt klart lätt.
• Parkering: Antingen vid pendlarparkeringen eller nere i hamnen.
• Historiska platser: Inne i Hästholmen kan man ta en avstickare och titta på hällristingar, man kan också kika på Sverkerstenen om man vill. Vid Ålebäcken finns också ett gammalt kvarnområde.

Men vi ska såklart ta rundan från början efter denna korta infotext. Barnen ville inte följa med på någon aktivitet men jag och Rickard ville göra något tillsammans. Jag föreslog ett besök vid Stjärnorpsravinen men Rickard kom med ett ännu bättre förslag: Hästholmen rundslinga. Vem säger nej till storslagna vyer över Vättern? Inte jag i alla fall.

Så vi valde att gå åt det ena hållet där vi började med att följa fältet ner mot Vättern. Fint som jag vet inte vad.

Den här stigen ledde oss bredvid strandkanten och längs med ett fält..

Såg solens strålar genom bladverket och såg framför mig ett vackert fotomotiv. Jag var bara tvungen att dra med mig Rickard en kortis till klippan. Lika fint på bild som på plats! För att komma ner hit behöver man gå nerför två rätt så höga trappsteg och så är det väldigt brant.

Ute på klippan satt vi en stund och njöt av vyerna. Jag var som vanligt tvungen att känna på vattnet. Kändes riktigt härligt och jag fick den där lusten att plumsa i. Utan badkläder blev det inget dopp.

Stigen leder vidare bredvid klipporna, det var många som badade vid klipporna så jag kunde inte fota allt jag ville. Tur det kanske, haha, för det blev bra många bilder ändå…. Fram till ett vetefält. Blev glad över att se vallmon och tog ett gäng bilder.

Har även velat fota blåklint och sa till Rickard, ”pricken över i:et hade varit att fota blåklint med”. Hehe, jag hann bara gå ett par meter och så hade jag hur mycket blåklint som helst. Efter vetefältet gick vi in i en hage. Bredvid Ålebäcken en sväng och så över en bro. Här blev jag varse att även om jag kanske inte är så rädd för fästingar så finns det ju brännässlor som kan orsaka problem. Så nästa gång jag tänker ge mig ut på vandring i korta tights ska jag påminna mig själv om den här rundan. Långbyxor är alltid bäst i skog och mark.

När vi gått förbi Ålebäcken och fornminnena som finns där så kom vi fram till en grusväg. Här lurades skyltarna en aning. Vi skulle fortsatt grusvägen en bit till och sedan kommit ut på asfalten. Istället följde vi åkern och kom nästan inte ut på vägen igen. Hittade dock ett ställe där det inte var några brännässlor i alla fall.

Den här skylten är lite lurig. Hästholmenslingan leder tillbaka till Ålebäcken och Hästholmen leder ut på åkern. Vi följde skylten mot Hästholmen och följde åkern en bit. Sen när vi skulle ut på vägen igen fanns det ingen nertrampad stig. Var skulle vi egentligen gå? Följ skylten mot Omberg tills du kommer fram till nästa skylt är mitt bästa tips. Vi vet det eftersom vi tog bilen bort när vi var klara med rundan för att se exakt hur det såg ut. Väl ute på vägen är det lätt att följa markeringarna igen.

Vad är det där för konstigt gräs tänkte jag? Sen kom jag närmre och fattade att det var ett kornfält.

Tog asfaltsvägen tillbaka.

Ett ödehus som jag fotade ohämmat.

Hamnen och fyren i Hästholmen. Funderade på att äta på någon av restaurangerna i hamnen. Blev dock snåla, hittade nämligen inget i menyerna som vi blev sugna på och betala en rejäl slant för. Vi stannade på Rasta där Rickard tog deras pannbiff och jag tog en bakad potatis med räkröra.