Patientsäkerhet på Livgrenadjärmässen och varför springer jag ens?

Publicerad den av Hannas krypin

Hur ofta händer det att det är 20 grader första oktober? Det är verkligen brittsommar och jag hoppas att jag får njuta av det vackra vädret ett bra tag till! Idag fick jag en stunds sovmorgon eftersom jag har varit på utbildning. Jag tog Agda till Garnisonen och Livgrenadjärmässen. Det är en plats där jag aldrig varit tidigare och jag kunde verkligen känna historiens vingslag. Livgrenadjärmässen byggdes 1923 och användes som officersmäss ända till regementet vid garnisonen las ner 1997. Nu är platsen framförallt hotell, konferens- och festlokal. Vill du läsa liten historia kan du klicka HÄR.

Salen där min utbildning hölls heter Norra Banérrummet. Vi var en grupp på elva personer och så utbildarna då, en chefsläkare och en chefssjuksköterska. Jag har fått förkovra mig i patientsäkerhet och lärt mig en hel del nytt. Det var även kul att utbildarna tyckte att vi var en rolig grupp med bra diskussioner.

Förmiddagsfikat, en rejäl macka intogs i biblioteket. Alltså jag tog så många bilder på allt spännande som fanns att titta på. Nej inte allt förresten, men en hel del.

Lunchen var suveränt god: Biff a la Lindström med persiljesmör och stekt potatis. Hade gärna ätit en portion till.

Eftermiddagsfikat inmundigades i Blå salen. I den där pampiga fåtöljen satt jag bra.

När jag åkte hem var det tjugo grader. Jag måste ut i skogen tänkte jag trots att jag hade lite ont i mitt ben. Lufsade upp till skogen och joggade ett varv. Det var helt klart en sån där dag då huvudet ville springa mer än kroppen. Det var också en sån där dag då jag ifrågasätter skarpt varför jag ens ger mig ut och springer. Det onda benet var inte det största problemet utan snarare känslan av att ha betong i benen. Hur kunde dessa ben springa 4+9 kilometer i somras på Victorialoppet??

Inte nog med tunga ben, jag hade visst också glömt bort att knyta ena skon. Det är bra passform det, måste jag säga, haha.

Grön eller grå?

Publicerad den av Hannas krypin

Om jag var pigg igår så var jag allt annat än pigg idag. Jag var så trött när klockan ringde och igår när jag kom hem från fotbollen så skrev jag mitt blogginlägg och när jag stängt ner datorn så somnade jag direkt. Trött är bara förnamnet. Imorgon får jag lite sovmorgon då jag ska på en patientsäkerhetsutbildning. Det är inför mitt nya ansvarsområde som avvikelsesamordnare. Det ska bli intressant.

Efter en vår med problem med att få till ett leasingavtal så blev det till slut klart någon gång i slutet på augusti/början på september: det blir inget nytt leasingavtal. Istället blev vi ägare till en sprillans ny Dacia Jogger. Vi har funderat, kommer vi få en grön eller grå bil. Enligt det första avtalet skulle vi nämligen få leasa en grå bil. Nu vet jag svaret för Rickard lämnade tillbaka leasingbilen och hämtade ut vår egna bil. Och det blev en grön bil. Har aldrig haft en grön bil faktiskt så det kändes lite kul. Bilen var dessutom över förväntan. Jag är så nöjd.

Jag och Rickard möttes upp vid Bilprovningen för att besiktiga Agda. Skulle bilen gå igenom? Och jodå, den enda anmärkningen blev på halvljuset då en av lamporna gått sönder. Det förvånade mig inte ett dugg med tanke på att jag tyckte det var lite dåligt ljus i mörkret i morse. Jag brukar inte besikta bilen så kände att jag skaffade mig lite vuxenpoäng genom att vara där. Med tanke på alla bilproblem blev jag så glad. Trodde det skulle upptäckas fler problem. Min lilla Ford levererar!

Direkt när jag kom hem ställde jag mig på löpbandet. Det var ett tag sedan nu som jag sprang intervaller. Med tanke på veckans dåliga sömn ville jag springa intervaller men inte ta ut mig helt. Så det blev 5*400 meter med joggvila. Det blev alldeles lagom jobbigt.

Ventiler, sol och fotboll

Publicerad den av Hannas krypin

Oj nu känner jag hur trött jag egentligen är och det har varit två långa dagar. Jag och Rickard var hemma vid två i natt och så hade jag jobb på schemat. Hade inte en tanke på att jag hade kunnat ansöka om semester idag, det kom jag på igår när jag insåg hur lite jag faktiskt skulle få sova. Men det har gått riktigt bra på jobbet.

Rickard var och hämtade min bil idag. Bromsarna är lagade men bilen ska in igen i nästa vecka. Följetongen fortsätter men nu äntligen vet vi vad det är för fel som orsakar felkoden i bilen. Ford fick ta till experthjälp och de hade varit med om det här felet tidigare och hade därför en teori. Det är en ventil som gått av och orsakar en läcka vilket gör att avgaserna går åt fel håll och motorn får jobba hårdare. Det är det som gör att skiftnyckeln dyker upp. (Fråga mig inte hur det går till rent tekniskt för det förstår inte jag). Varför bilen ger felkod för sensorerna, det förstod faktiskt inte Ford-experten. Inte jag heller men Agda är väl som en bestämd gammal dam som vill göra på sitt sätt.

Ikväll har jag varit ute med damdomarna. Vi sågs på Linköpings arena och mötte upp Lovisa Johansson, en elitdomare. 2009 gick jag steg 2 på elitlägret i Halmstad, där träffade jag Lovisa. Av den grupp som var där då så är det bara jag och Lovisa som fortsatt att döma fotboll. Det har gått riktigt bra för henne vilket är kul. Hon var i Linköping för att döma derbyt i Svenska cupen mellan LFC-IFK Norrköping. Efter att ha pratat med Lovisa en stund så var det dags att käka lite innan matchen. Det fick bli en kebabtallrik för min del och därefter knallade vi tillbaka till arenan för att se matchen. Det blev en spännande historia där IFK Norrköping till slut gick hem som segrare efter förlängning. Och det var den här dagen det och nu ska jag sova.

Landskamp på Strawberry arena

Publicerad den av Hannas krypin

Det är halvtid mellan Sverige och Polen när jag började skriva på det här inlägget. Fotbollsdomarklubben arrangerade en resa till nationalarenan för att titta på fotboll. Vi är ett glatt gäng på 20 domare som ville följa med.

Jag blev hämtad av Rickard start innan fyra och då åkte vi tillsammans till mötesplatsen. Det var för övrigt en riktigt pysslig måndag. Jag fyllde min tid väldigt väl om man säger så.

Så åter till matchen då, domaren hann bara blåsa igång första halvlek så slängde Polens hejarklack in långa pappersrullar.  Jag säger då det. Varför måste man hålla på så mycket?

Kan man gå däruppe började jag fundera över. Är det staket på båda sidor? Jag har nog sett för många skräckfilmer tror jag för jag började tänka konstiga fallolyckor…. 🔽

Matchen slutade 3-1 till Sverige så det var roligt att det gick så bra. Vi ställde bilen på en parkering nästan 2 kilometer från arena så det blev en rejäl promenad både till matchen och efter. Att ta sig från Stockholm tog sin lilla tid då det var många vägarbeten.

En kanottur på Rängen

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Idag kommer jag inte hinna blogga något så det här inlägget skrev jag igår kväll. Som du kunde läsa igår så var jag, Rickard och grabbarna ute på sjön. Vi skulle paddla från Vårdnäs till Hovetorp, enkel tur 9 kilometer.

Vi bor så bra att vi kan ta en ”bakväg” till Kisa. Den vägen är krokig men makalöst vacker. Särskilt i höstskrud. Igår skulle vi inte till Kisa utan till Vårdnäs som ligger ganska så precis mellan Bestorp och Brokind.

Framme i Vårdnäs! Som östgöte säger man inte ”Vadstena” utan man säger ”Vasstena”. Men man säger inte ”Vårsnäs” utan betonar d:et i Vårdnäs. Som det stavas då med andra ord.

Jag har varit på Vårdnäs stiftsgård tillsammans med jobbet. Förra året lyssnade vi på Robin (och nu har jag glömt bort vad han heter mer. Får ta bloggen till hjälp.) Just det Robin Wiktorsson heter han. Om du vill kan du läsa det inlägget HÄR. Det var en rätt grå dag då, där i början på april. Desto finare var det igår.

Rickard hade hyrt två kanoter så vi delade upp oss i två par. Jag och Rickard i den ena och S och A i den andra. Föreståndaren som lämnat ut nycklar och kartor sa att vi skulle hålla vänster för att komma till Stora Rängen. Det ska man inte kan jag meddela. Håller man vänster får man paddla genom kanalen och ut till Lilla Rängen. Så först ska man paddla åt höger runt 100 meter och därefter åt vänster. Men nu går jag händelserna i förväg. När vi kom fram till den andra bron tyckte vi att det var konstigt men tänkte inte mer på det. Men efter några kilometers paddlande insåg vi att vi inte var ute på Stora Rängen utan snarare Lilla Rängen och vi istället skulle hamna i Brokind.

I Brokind tog vi fikapaus. Rickard hade stekt äggmackor som vi inmundigade. Här vid Brokind kan man välja mellan att paddla samma väg tillbaka eller fortsätta en bit ut på Järnlunden. Vi valde det första.

Ingen av oss vurpade ute på öppet vatten vilket jag var väldigt nervös över. Men det gick ju alldeles utmärkt och den där kanoten är stadigare än vad jag trodde. Hur som helst, efter vår fikastund bytte vi båtkompisar. Jag paddlade med S och Rickard med A. Det gick betydligt snabbare att paddla tillbaka, paddlade 6,5 kilometer på dryga timmen. Det är inte så långsamt faktiskt. Men jag tappade mina solbrillor i vattnet. De sjönk som en sten.

Söndagslistan vecka 39

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll och snart stänger vi den här söndagen. Idag har jag, Rickard, S och A varit ute på sjön och paddlat kanot. Det var en perfekt dag för det äventyret men mer om det tänker jag inte skriva. Det får bli ett eget inlägg imorgon istället.

Igår när vi kom hem från matchen upptäckte vi att det inte fanns något tryck i vattenkran. Hela vårt samhälle var drabbat av en vattenläcka. Så vi har fått livea 1800-tal i helgen och tekniska verken körde ut en tankbil. Igår så var det tomt i butiken på flaskvatten utan bubblor. Eftersom vi var ute på andra äventyr idag märkte vi som tur är inte av det så mycket.

Känsla: Det har varit så skönt att vara ledig en vecka. Jag behövde det verkligen. Enda nackdelen är att jag fått mersmak på både ledig tid och vandringar med Rickard.

Väder: Inte riktigt sommarkänsla men solen har lyst från en nästan klarblå himmel. Perfekt tajming med tanke på alla mina och Rickards utflykter.

Mina positiva från veckan:

  • All ledig tid. Det var verkligen välbehövligt.
  • Jag och Rickard har betat av tre rundor tillsammans och det har varit så mysigt.
  • Lugn och trevlig match igår.
  • Kul att strosa runt i Söderköping. Konstaterade att det är lite som Visby innerstad. Det går inte att gå vilse. På ena sidan har du kanalen och berget och på andra sidan E22.
  • Det var så kul att vara ute och paddla tillsammans med barnen.

Veckans träning: Det har varit fokus på lågintensiv träning, det enda löppasset som blivit av är matchen som jag dömde igår. Alla promenader hade dock gjort susen var gäller den pigga känslan i kroppen.

  • Måndag: Orrnässlingan vid Vättern, en mil vandring.
  • Tisdag: Vilodag.
  • Onsdag: Rundslingan Motala runt. Check på 19 kilometer.
  • Torsdag: Nävekvarnsslingan. Blev dryga 12 kilometer.
  • Fredag: Spatserade fyra kilometer i Söderköping.
  • Lördag: Dömt herrar division 6
  • Söndag: Räknas kanotturen? I skrivande stund försöker jag övertala mig själv att ta mig ut på en runda i skogen.

Veckans media: Började titta på Gossip Girl. Får se hur länge jag står ut med alla intriger och struntprat.

Bilder från veckan: Jag har såklart massor med bilder. Men frågan är om jag ska välja några stycken bara. Ta de som representerar veckan bäst.

Jag längtar ut…

Publicerad den av Hannas krypin

Det är lördag eftermiddag, sista lördagen i september. Jag hade verkligen tur med vädret idag. Det var lite grått och dant när jag skulle åka på match men väl på plats sprack det upp och blev riktigt fint. För dig som struntar fullständigt i fotboll så la jag in bilderna i ett bläddergalleri så kan du välja att titta eller inte. Jag hade en division 6-herrar, sista för säsongen som det ser ut just nu. Tror dock att jag kommer få någon match nästa helg med. Den absolut sista seriematchen blir en flyttad match i flickor 16-19.

Annars då? På måndag är det dags att gå till jobbet igen. Det har varit otroligt skönt att få vara ledig en vecka. Känner dock att jag kanske skulle tagit två veckor så hade jag fått vila ännu mer. Men jag är otroligt glad över den här veckan och alla vandringar som jag och Rickard varit ute på. Nackdelen är att jag fått mersmak. Vill helt klart ut på fler vandringar framöver. Näst på tur vad gäller utflykter så ska jag, Rickard, S och A ut och paddla kanot. Jag har inte paddlat kanot sedan jag var på lägerskola i högstadiet där jag och P paddlade tillsammans. P gick hastigt bort för ett par år sedan. Otroligt sorgligt, vi tappade dock kontakten redan som småbarnsmammor och hade inte pratat de senaste åren innan hennes bortgång.

Höst i Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin

I kväll skulle Rickard döma fotboll i Söderköping. Tänkte att det är ju perfekt om jag följer med. Så kunde jag strosa omkring lite, kika på alla gamla hus och kanske klättra upp på Ramunderberget. Inte bara kanske förresten. Tänkte på det att jag faktiskt bara sett berget i sommarskrud så var ”tvungen” att ta mig uppför berget.

De där trapporna suger bra i benen och jag funderade på hur många trappsteg det är. Jag räknade inte, hade nog med att andas… Det är märkligt det där med trappor. Hur vältränad jag än tycker att jag är så är det alltid jobbigt med trappor.

Vacker vy från Ramunderberget.

Och så jag då. Som en smällkaramell i rosa och orange. Och så mina leopants!

Men det gick snabbt när jag skulle ner igen. Fick så knäppa tankar så jag kunde inte komma ner fort nog. Mötte ett ungt par i trappan när jag var på väg ner och då slappnade jag av lite. Jag vill inte låta otäckheter som händer i samhället stoppa mig. Det ska inte få begränsa mig. Så därför kliver jag upp på ett berg själv.

Smultronstället är helt stängt nu. Så annorlunda Söderköping ser ut utan alla turister.

Nytt blandat med gammalt. Fast bara gammalt på den här bilden då.

Mysiga tvärgator, kanalen och gulliga hus.

Örtagården är öppen så knallade in där och fotade blommor. Bland annat aster och blågull.

Drothems kyrka.

Kollade klockan och såg att det var en halvtimme kvar till matchen så då fortsatte jag vägen fram och hittade faktiskt en liten kvarn på en kulle. Liten är dock en underdrift, hehe.

Efter besöket vid kvarnen knatade jag bort till fotbollsplan. Det var en match i division fyra som båda lagen ville vinna. Under matchen var det heta känslor så det var en väldigt rolig match att titta på.

Vi tror vi vet så mycket…

Publicerad den av Hannas krypin

Gång efter gång stöter jag på kategoriska påståenden. Personen tycker si alltså måste personen vara så. Vi är så snabba med att döma varandra, få förutfattade meningar och tro att vi vet den enda sanningen.

Men tänk om det är så att vi har fel? Att vi inte alls känner en person baserat på det som personen säger i en specifik sakfråga? Vi vet var personen står i aktuell sakfråga men säger det verkligen hela sanningen. Eller finns det mer?

Jag tror att det finns mer. För att dra en parallell, min blogg exempelvis. Jag tror nog att man kan få intrycket av att jag är en väldigt öppen person. Men det är snarare tvärtom, jag delar med mig av det som jag känner är mitt att dela. Jag har ingen aning om vilka som är här inne och läser. Förutom de som vill lämna en liten kommentar eller lämna en like på ett inlägg. Men det är ju bara en liten del av den lilla skaran som vill kika in här hos mig.

Så för att återgå till början av mitt inlägg. Jag tänker att det är skillnad på att vara övertygad om att saker och ting är på ett visst sätt och hålla det för sig själv jämfört med att sprida det online när man faktiskt inte har hela bilden. Även om jag tror att jag har helt rätt upplever jag att jag har ett ansvar att inte sprida mina eventuellt felaktiga slutsatser offentligt. För jag kan inte säkert veta.

Sörmlandsleden: Nävekvarnsslingan

Publicerad den av Hannas krypin

Vädret fortsätter leverera! Jag har verkligen valt en perfekt vecka att vara ledig. Jag och Rickard ville såklart åka ut på tur idag med. A fick frågan om att följa med men han tackade nej. Idag föll valet på att lämna Östergötland och styra skutan mot Sörmland men fortfarande till en vik av Östersjön, Bråviken. Rickard hade i alltrails-appen sett ut en runda på 6 kilometer. Men så kommer vi fram till en grillplats och där fanns det en skylt om nävekvarnsslingan på åtta kilometer. ”Ska vi inte ta den istället?” tyckte jag. Lite skulle vi veta…. Men jag tänker vi tar allt från början.

  • Var: Eftersom det är en rundslinga kan man väl egentligen börja var som helst. Vi parkerade vid Nävekvarns klint.
  • Längd: 8 kilometer
  • Svårighetsgrad: Lätt till svår och mest skogsstig. Delen vid Bråviken är tuff. Det är stenigt, rötter och uppför och nerför.
  • Markeringar: Orange markering och en blå prick för att markera att det är en del av en rundslinga.

Bara vägen mellan Norrköping och Krokek är sevärd! Särskilt en sån här vacker dag då Bråviken ligger helt spegelblank.

Smart med rosa tights då jag upptäckte när vi satt i bilen hem att det kröp en fästing på mig.

Vi parkerade bilen vid Nävekvarns klint naturreservat och följde sedan grusvägen nerför. Ganska snart kunde man svänga vänster in på Sörmlandsleden. Men då hade vi ju siktet inställt på 6 kilometersrundan och följde därför den istället för leden.

Hittade såklart svamp längs med leden: röd flugsvamp, någon sopp, någon riska och ett gäng andra svampar jag inte har någon aning om vad det var för sort.

Första utsiktsplatsen! Här kunde man hoppa på Nävekvarnsslingan och gå åtta kilometer istället. Det tyckte jag var en jättebra idé…

Den första historiska platsen: en kolerakyrkogård. Vi gick också förbi en ryssugn, en krutkällare och så Nygransgruvan. Tyckte det var så konstigt med elstängsel mitt i skogen och ännu konstigare tyckte jag att det var med viltstängslet…. Hoppla, vad fel jag kan ha. När vi kom närmre fattade jag ju varför det behövde vara ett högt stängsel.

Nävekvarn är ett otroligt mysigt litet samhälle. Här någonstans tappade vi rätt markeringar. Rickard ville följa ett spår men jag tyckte ju att vi följde ju de orangea markeringarna. Bara ett litet problem: Det fanns inget blått i markeringarna längre…

Eftersom vi tappade markeringarna fick vi också se Nävekvarns fotbollsplan. Där hade jag gärna velat döma. Som du vet älskar jag fotbollsplaner ute på landet och den här planen såg väldigt välskött ut. Googlade nu efteråt och ser att de spelar i division 7 herrar. Det skulle jag kunna döma. Vi fick se den två gånger eftersom vi kom ut på etapp 36 som ledde oss åt helt fel håll. Gick väl en kilometer åt fel håll innan vi dubbelkollade leden och då var det bara att vända.

När vi äntligen var på rätt köl igen!

Vacker vy över Bråviken. Här njöt vi av vyerna och passade på att äta lite. Vi hittade också en liten snokunge som snabbt ringlade sig över vägen.

När vi äntligen var framme vid bilen igen. Rickard hade sju procent kvar i telefon när vi var framme. En runda som skulle ta dryga timmen, ha en distans på 6 kilometer slutade med över två timmar, 11 kilometer på klockan. Egentligen dryga 12 eftersom jag stoppade klockan när vi behövde stanna och ta reda på var vi var någonstans och så glömde jag starta den igen och kom på det när vi gått dryga kilometern. Det är noga med siffrorna, hehe. Det blev en riktigt trevlig runda.