Fem en fredag vecka 43: Ge dig

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är fredag och jag är ledig. Hur härligt som helst ju. Vädret är väl mindre roligt och i helgen varnas det för riktigt busväder. Känns ju så där men vädret kan man inte påverka. Hur som helst, Elisas fem en fredag hade bra och tänkvärda frågor den här veckan. Häng på du också. 🙂

  1. Vad har du svårt att släppa taget om? Gamla vanor och hur det varit förr. Exempelvis min forna löparform. Jag har blivit bättre och snabbare men jag tänker nästan dagligen på hur formen var när jag var som bäst. Dumt dock att jämföra då det nu är åtta år sedan min storform. Påminner mig själv om att jag får skapa nya personbästa, nu som 40+.
  2. Vad är du envis med, helt i onödan? Kanske det där att vilja klara mig själv. Trots att jag just nu kanske behöver lite mer hjälp. Ogillar starkt att be mina kollegor om hjälp exempelvis vad gäller saker som jag egentligen ska kunna göra själv. Men som jag såklart inte kan eller ska göra med mina händer.
  3. Vad försvarar du trots att du vet att du har fel? Jag vet inte om jag försvarar det som jag vet är fel. Varför skulle jag vilja försvara det felaktiga? Däremot är jag orimligt envis med mina ståndpunkter, ända tills jag är överbevisad vill säga.
  4. Vad skulle du gärna göra oftare om du bara kom ihåg det? Vattna mina stackars törstande blommor.
  5. Vad tycker du är värt att vara sist med? Att hoppa på olika ”flugor” bara för att det råkar vara trenden just nu känns helt ovärt. Jag kör på mitt race och sedan när det inte är på modet längre får jag kanske för mig att testa.

Lite fredagskänsla fast det är torsdag

Publicerad den av Hannas krypin

Det har allt varit lite tråkig stämning här på bloggen. Menar verkligen inte kommentarerna, jag har fått så många fina, peppande och inkännande kommentarer, vill säga stort tack för din omtanke. Jag kan ju inte svara på alla, vill hellre prioritera att försöka kika in hos dig som tar dig tiden att skriva några rader till mig. Jag uppskattar verkligen varenda en!

Med tråkig stämning menar jag däremot mitt egna mående och därmed mina inlägg. I morse var jag så nära på att sjukanmäla mig från jobbet. Men jag är inte sådan att jag ”flyr”, finns ingenting som blir bättre av att köra huvudet i sanden. Så jag åkte till jobbet med tanken att jag skulle tänka positivt. Lite lura mig själv, ”fake it til´ you make it”. Jag måste vara den mest lättlurade, på samma sätt som jag kan få mig att tro på att jag inte kan någonting så kan jag också lura mig själv till positivare tankar.

Jag åkte hem med en bra känsla och så lite fredagskänsla på det. Fredagskänslan kommer säkerligen av att jag är ledig imorgon. Att vädret är gråaste grått vill jag inte tänka på nu. Det känns helt klart som en försmak av mörkaste november. Många tycker det är för tidigt med julpynt men jag börjar bli väldigt sugen på att ta fram lite pynt. Kan säkerligen bero på att det är så mörkt. Jag behöver ljuset! Det är snart dags att rota fram lite ljusstakar och börja tända ljus.

Om att bli vad man tänker

Publicerad den av Hannas krypin

När jag kom hem från jobbet så loggade jag in på mailen och såg då ett inlägg från en av bloggarna som jag prenumererar på. Inlägget hade rubriken ”Jag blir vad jag tänker”. Jag skyndade mig att läsa inlägget, kände att det var väldigt passande med tanke på dagens humör. Jag hade faktiskt glömt bort det där påståendet om att bli vad man tänker. Jag kan helt klart relatera till påståendet om att bli vad man tänker. Det passar helt klart in i min livsfilosofi vad gäller positivt tänkande och att kunna påverka sitt mående till viss del.

För mig blev det en viktig påminnelse om att försöka tänka positivt. Jag sitter just nu lite fast i negativa tankar. Jag kan ingenting, ingen tycker om mig och jag är bara urdålig. Och jag tror på mig själv, att jag är precis så som mina tankar får mig att tro. Samtidigt som jag tänker så negativt har jag ett gäng personer som hela tiden uppmuntrar mig. Säger till mig att det kommer bli bättre, inget varar för evigt och att jag ska tänka positivt.

Det är svårt det där att vända på tankarna. När det negativa väl satt sig så sitter det där och stör i varje läge. Som en ettrig liten mygga som bara vill ha sin del och struntar i hur mycket jag än försöker vifta bort den.

Känslan av att inte kunna andas

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll ska jag träna pilates, tänkte jag i morse. Och så fick det bli. Letade fram en klass på 35 minuter på Pilates Anytime som jag kämpade mig igenom. Minns du att jag skrev ett inlägg om att det blev så jobbigt att andas när jag stretchade? HÄR finns det inlägget. Den senaste veckan har jag också fått det jobbigt under mina pass styrke- och konditionspass. Konstigt nog aldrig under löpning. Eller en gång förresten, under LIU-loppet i höstas men då kändes det inte alls på samma sätt och efter en stund fick jag kontroll på andningen.

När det sker hemma är det bara så otroligt obehagligt. Går ut och tar luft och då känns det lättare men så fort jag kommer in igen blir det jobbigt. Inser ju när jag skriver det här inlägget och beskriver vad som händer att det inte låter så bra. Jag har tre teorier, antingen så har jag ansträngningsutlöst astma eller så är det bara magen som är för stor. Kanske en kombo av båda. Och så min tredje teori att det bara är psykologiskt. Det där att uppleva att man inte kan andas triggar igång ångest vilket gör att det blir svårare att andas. Å andra sidan börjar det inte med ångest utan den kommer av den upplevda känslan av att inte kunna andas.

Som en sagovärld och stress

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Jag skulle jobbat natt i natt om jag inte behövt ändra mitt schema (igen…) Eftersom jag inte skulle jobba ett dagpass tog jag ut en semesterdag istället. Det passade väldigt bra eftersom jag och Rickard har ett möte efter lunch. Morgonens väder bjöd på dimma, någon minusgrad och så solen som gjorde tappra försök att ta sig igenom dimman. Gick ut och drog upp lite ogräs vid rosen och passade också på att ta lite bilder på sagovärlden.

Dagligt skrivförslag
Hur hanterar du stress?
Visa alla svar

Dagens jetpackfråga handlar om stress. Jag tänker att kortvarig stress egentligen inte är farligt utan att det är bristen på återhämtning under lång tid som skadar. Tror vi är många som hamnar i stressiga situationer, både i vardagen och på jobbet. Så hur hanterar jag då när det blir för mycket? Min största ventil är helt klart fysisk aktivitet. Det mest effektiva jag testat är faktiskt yin yogan som jag kört i perioder nu. Hela kroppen går ner i varv om jag kör ett pass innan läggdags, så somnar jag direkt.

Söndagslistan vecka 42

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll, jag har haft en lugn hemmadag, perfekt för att ladda batterierna. Innan lunchen tog jag en promenad i skogen och höstvädret var fantastiskt vackert. Annars har jag sett klart på sista säsongen av Gossip girl. S har önskemål om att titta på Vampire diaries. Det vill jag också men nu får det vara nog med serie-tittande på ett tag. Hamnar lätt i min asociala bubbla.

Känsla: Sådär kan man väl säga. Men det blir väl bättre. Gårdagens inlägg beskriver känslan väldigt väl.

Väder: Det har verkligen varit en kallare vecka och i morse var det minusgrader. Första frostnatten och mina paletter dog direkt. Tycker det är sent med första frostnatten i oktober.

Träning: Jag har fokuserat på styrketräning och alternativ konditionsträning. Vill springa igen men får ta det lite lugnare ett tag nu. Så kanske min ledsna muskel läker igen.

  • Måndag: Styrka och explosivitet
  • Tisdag: Ankarsrumsleden med Rickard.
  • Onsdag: 35 minuter på crosstrainern
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Styrka och explosivitet
  • Lördag: 35 minuter på crosstrainern och en kvart pilates.
  • Söndag: 40 minuters promenad i skogen.

Mina positiva från veckan:

  • Det var så härligt att komma ut på en vandring med Rickard.
  • Jag är också glad över att jag fick till en kvart pilates.
  • Fick fin feedback av en av läkarna.

Sämsta: Det har varit en tuff vecka känslomässigt. Har haft ont och fått tråkigt besked av läkaren. Ett besked som jag egentligen redan visste skulle bli men som jag hoppades på att slippa. Min nya skena Hildur ger mig dessutom trycksår. Bilden underdriver.

Bilder från veckan:

Råd till yngre Hanna

Publicerad den av Hannas krypin

Åren efter gymnasiet var väldigt jobbiga för mig. Inte för att det hände en massa jobbiga grejer utan för att jag tvivlade så mycket på mig själv. Jag litade inte på att det jag gjorde var bra nog. Alla andra var hela tiden bättre, smartare och snyggare. (Som om just det var viktigt….) Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag inte ha oroat mig så mycket. Men jag antar att det är en del i att bli vuxen, att inte veta. Att gå på nitar och utvecklas. Få livserfarenhet helt enkelt. Så med det här i bakgrunden ska jag svara på dagens jetpackförslag:

Dagligt skrivförslag
Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge ditt yngre jag ett råd, vad skulle det vara?
Visa alla svar

Det första jag skulle säga är att saker och ting kommer ordna sig, sannolikt inte alltid särskilt smidigt och inte utan att ibland bli både ledsen och sårad. Tvivel hör till att bli vuxen, hur jobbigt det än är i stunden.

Jag skulle också påtala vikten av att våga vara sig själv. Ingen kommer tacka dig för att du inte vågar vara den du är. Var sann mot dig själv och personer i din närhet.

När det lilla blir det stora

Publicerad den av Hannas krypin

Jag måste ta en stund och skriva om det här att känna mig begränsad. Idag vaknade jag med en riktigt tråkig känsla i kroppen. Känner mig nedstämd och ur slag. Jag ska kanske inte klaga egentligen, det finns ju dom som är begränsade på riktigt. Jag har ju ”bara” ont i mina händer och den där envisa skadan i muskeln i baksida lår. Eller om det är senan, tror mest på senan tyvärr. Jag har ångrat mig så många gånger att jag i våras ville hjälpa tillsättaren och dömde tre matcher på samma helg. Den tredje var för mycket. Jag har fortsatt springa ändå eftersom skadan ändå inte blivit värre och för mitt mentala välmående. Utan löpningen hade jag garanterat varit mer nedstämd än vad jag redan är.

Det är lite intressant det där att tycka att jag inte ska klaga för att det finns dom som har det värre. Men sanningen är ju den att om jag alltid ska tänka på de som har det värre kan jag aldrig tillåta mig att må dåligt i min egen situation. Och jag är ju ändå på något sätt mig själv närmast.

Just idag drömmer jag om att:

  • Kunna ta tag i min dröm om att ha pilates på Friskis och Svettis.
  • Röja och rensa här hemma.
  • Storstäda
  • Ta något extrapass och få ihop några extra slantar.
  • Få springa ett riktigt långpass på minst en mil.
  • Kunna jobba tillsammans med sjuksköterskorna igen på vårdlag.

Läkarbesök och veckans fem en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

När klockan ringde i morse så var min dominerande känsla att vad skönt det är att det är fredag. Har ”slarvat” två kvällar i rad och gått och lagt mig vid elva. Det är för gammalt för en tant som jag när jag ska upp och jobba. Den sena läggtiden kan vi beskylla Gossip girl för. Är inne på slutet av säsong fem. Måste ju veta om framförallt Chuck och Blair får varandra, du som sett serien vet precis vad jag pratar om.

Idag blev jag ledsen över två saker. Men jag fick sådan fin feedback av en av läkarna som jag pratade med. ”Du gör ett fantastiskt jobb”, att få höra det gjorde min dag. Det andra jag blev ledsen över är att jag träffade läkaren på hand och plastik. Fick vänta på henne i en halvtimme så många tankar hann korsa mitt huvud. Var inställd på att kunna få kortison en gång till men det går inte. Min högra hand har tagit lite skada av kortisonet och eftersom att den första dosen ändå inte hjälpte ville hon inte ge en till. Rimligt tänker jag men hade hoppats på ett annat svar. Läkaren gjorde ett ultraljud och hon tyckte det var svårt att se ordentligt eftersom det är svullet. Hur som helst, jag kommer att behöva opereras tyvärr. Kanske att jag inte behöver operera den vänstra handen. Om min skena hjälper så lever fortfarande hoppet. Så vi får se då när jag får tid för operation. Det kan bli före jul men också efter. Hoppas helt klart på efter jul. I julstöket vill jag inte vara mer begränsad med gips än vad jag redan är.

Jag skippade träning igår och körde ett pass ikväll istället. Det fick bli en kvart på crosstrainern och så styrka för benen. Som vanligt då när jag kör mina styrkepass. Skulle vilja komma igång med min pilatesträning igen. Fattar inte att det ska vara så svårt att få till. Vill ju egentligen inget hellre än att bli stark och smidig genom pilates igen.

Så efter allt vardagspladder tänkte jag avsluta inlägget med att svara på Elisas fem en fredag. Den här veckan ska vi prata om ”tänk om”. Ibland tänker jag ”tänk om tänk om inte fanns”.

  1. Tänk om du fick ett extra rum hemma, vad skulle det vara till för? Ett eget litet gym med pilatesreformer, löpband och allt annat som behövs för den hemmaträning som jag och Rickard vill köra.
  2. Tänk om du kunde bli riktigt bra på en sport, vilken hade det varit? Löpning! Tänk att kunna springa riktigt snabbt utan att tycka att det är särskilt jobbigt.
  3. Tänk om du kunde teleportera dig, vart skulle du åka först? Gotland, helt klart. Jag skulle ta med mig familjen.
  4. Tänk om du fick öppna en butik, vad skulle du sälja? Jag vill inte öppna en butik. Om jag ska sälja något så är det mina tjänster som pilatesinstruktör.
  5. Tänk om du fick vara med i en tv-serie, vilken hade du valt? ”The good doctor”.

Provocerande konst

Publicerad den av Hannas krypin

I parken vid Campushallen finns det ett stort antal konstverk i olika varianter. Man kan tex se anteckningar från Anna Odells journal i två stora glasformationer. Anna Odell gjorde ett konstprojekt av psykiatrin där hon utgav sig för att vara en psykotisk patient. Tog bilder men det går knappt att läsa texten, allt speglade sig. Men det är heller inte det konstverket som det här inlägget ska handla om.

Det ska snarare handla om konstverket ovan. I rondellen i Hackefors finns en staty i samma stuk, ”hello goodbye” heter den. Just för att om man åker åt ena hållet genom rondellen så säger den hej och kommer man från andra hållet säger den hej då. Något sådant i alla fall.

Men jag måste reflektera lite kring statyn. Det första jag tänkte är att den föreställer en kvinna som är sjuk i anorexi. Min andra tanke är att jag tycker det är hemskt att göra ett konstverk utifrån det. Googlade lite och konstnären heter Cajsa von Zeipel och statyn har fått namnet F-ble dimensions variable.

Personligen tycker jag att statyn är hemsk. Både för utformningen men också för att jag tycker det är hemskt att göra en staty med anorektiska proportioner. Inte för att de som är sjuka i anorexi inte får synas i samhället utan på grund av signalerna det sänder att göra konst av något så hemskt som anorexi. Med hemskt menar jag alltså lidandet som sjukdomen medför.

Jag funderar också på varför man valt att placera statyn på Campus. Finns det någon tanke med det eller ville man bara ha en park med konstverk i olika stilar? Jag vet att konst får vara ful och gärna väcka känslor. Men jag har svårt att se vad det är med just den här statyn som jag förväntas uppskatta. Kanske är det meningen att jag ska stanna upp och fundera, och det har jag ju uppenbarligen gjort.