Om att bli vad man tänker

Publicerad den av Hannas krypin

När jag kom hem från jobbet så loggade jag in på mailen och såg då ett inlägg från en av bloggarna som jag prenumererar på. Inlägget hade rubriken ”Jag blir vad jag tänker”. Jag skyndade mig att läsa inlägget, kände att det var väldigt passande med tanke på dagens humör. Jag hade faktiskt glömt bort det där påståendet om att bli vad man tänker. Jag kan helt klart relatera till påståendet om att bli vad man tänker. Det passar helt klart in i min livsfilosofi vad gäller positivt tänkande och att kunna påverka sitt mående till viss del.

För mig blev det en viktig påminnelse om att försöka tänka positivt. Jag sitter just nu lite fast i negativa tankar. Jag kan ingenting, ingen tycker om mig och jag är bara urdålig. Och jag tror på mig själv, att jag är precis så som mina tankar får mig att tro. Samtidigt som jag tänker så negativt har jag ett gäng personer som hela tiden uppmuntrar mig. Säger till mig att det kommer bli bättre, inget varar för evigt och att jag ska tänka positivt.

Det är svårt det där att vända på tankarna. När det negativa väl satt sig så sitter det där och stör i varje läge. Som en ettrig liten mygga som bara vill ha sin del och struntar i hur mycket jag än försöker vifta bort den.

Känslan av att inte kunna andas

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll ska jag träna pilates, tänkte jag i morse. Och så fick det bli. Letade fram en klass på 35 minuter på Pilates Anytime som jag kämpade mig igenom. Minns du att jag skrev ett inlägg om att det blev så jobbigt att andas när jag stretchade? HÄR finns det inlägget. Den senaste veckan har jag också fått det jobbigt under mina pass styrke- och konditionspass. Konstigt nog aldrig under löpning. Eller en gång förresten, under LIU-loppet i höstas men då kändes det inte alls på samma sätt och efter en stund fick jag kontroll på andningen.

När det sker hemma är det bara så otroligt obehagligt. Går ut och tar luft och då känns det lättare men så fort jag kommer in igen blir det jobbigt. Inser ju när jag skriver det här inlägget och beskriver vad som händer att det inte låter så bra. Jag har tre teorier, antingen så har jag ansträngningsutlöst astma eller så är det bara magen som är för stor. Kanske en kombo av båda. Och så min tredje teori att det bara är psykologiskt. Det där att uppleva att man inte kan andas triggar igång ångest vilket gör att det blir svårare att andas. Å andra sidan börjar det inte med ångest utan den kommer av den upplevda känslan av att inte kunna andas.

Som en sagovärld och stress

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Jag skulle jobbat natt i natt om jag inte behövt ändra mitt schema (igen…) Eftersom jag inte skulle jobba ett dagpass tog jag ut en semesterdag istället. Det passade väldigt bra eftersom jag och Rickard har ett möte efter lunch. Morgonens väder bjöd på dimma, någon minusgrad och så solen som gjorde tappra försök att ta sig igenom dimman. Gick ut och drog upp lite ogräs vid rosen och passade också på att ta lite bilder på sagovärlden.

Dagligt skrivförslag
Hur hanterar du stress?
Visa alla svar

Dagens jetpackfråga handlar om stress. Jag tänker att kortvarig stress egentligen inte är farligt utan att det är bristen på återhämtning under lång tid som skadar. Tror vi är många som hamnar i stressiga situationer, både i vardagen och på jobbet. Så hur hanterar jag då när det blir för mycket? Min största ventil är helt klart fysisk aktivitet. Det mest effektiva jag testat är faktiskt yin yogan som jag kört i perioder nu. Hela kroppen går ner i varv om jag kör ett pass innan läggdags, så somnar jag direkt.

Söndagslistan vecka 42

Publicerad den av Hannas krypin

Det är söndag kväll, jag har haft en lugn hemmadag, perfekt för att ladda batterierna. Innan lunchen tog jag en promenad i skogen och höstvädret var fantastiskt vackert. Annars har jag sett klart på sista säsongen av Gossip girl. S har önskemål om att titta på Vampire diaries. Det vill jag också men nu får det vara nog med serie-tittande på ett tag. Hamnar lätt i min asociala bubbla.

Känsla: Sådär kan man väl säga. Men det blir väl bättre. Gårdagens inlägg beskriver känslan väldigt väl.

Väder: Det har verkligen varit en kallare vecka och i morse var det minusgrader. Första frostnatten och mina paletter dog direkt. Tycker det är sent med första frostnatten i oktober.

Träning: Jag har fokuserat på styrketräning och alternativ konditionsträning. Vill springa igen men får ta det lite lugnare ett tag nu. Så kanske min ledsna muskel läker igen.

  • Måndag: Styrka och explosivitet
  • Tisdag: Ankarsrumsleden med Rickard.
  • Onsdag: 35 minuter på crosstrainern
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Styrka och explosivitet
  • Lördag: 35 minuter på crosstrainern och en kvart pilates.
  • Söndag: 40 minuters promenad i skogen.

Mina positiva från veckan:

  • Det var så härligt att komma ut på en vandring med Rickard.
  • Jag är också glad över att jag fick till en kvart pilates.
  • Fick fin feedback av en av läkarna.

Sämsta: Det har varit en tuff vecka känslomässigt. Har haft ont och fått tråkigt besked av läkaren. Ett besked som jag egentligen redan visste skulle bli men som jag hoppades på att slippa. Min nya skena Hildur ger mig dessutom trycksår. Bilden underdriver.

Bilder från veckan:

Råd till yngre Hanna

Publicerad den av Hannas krypin

Åren efter gymnasiet var väldigt jobbiga för mig. Inte för att det hände en massa jobbiga grejer utan för att jag tvivlade så mycket på mig själv. Jag litade inte på att det jag gjorde var bra nog. Alla andra var hela tiden bättre, smartare och snyggare. (Som om just det var viktigt….) Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag inte ha oroat mig så mycket. Men jag antar att det är en del i att bli vuxen, att inte veta. Att gå på nitar och utvecklas. Få livserfarenhet helt enkelt. Så med det här i bakgrunden ska jag svara på dagens jetpackförslag:

Dagligt skrivförslag
Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge ditt yngre jag ett råd, vad skulle det vara?
Visa alla svar

Det första jag skulle säga är att saker och ting kommer ordna sig, sannolikt inte alltid särskilt smidigt och inte utan att ibland bli både ledsen och sårad. Tvivel hör till att bli vuxen, hur jobbigt det än är i stunden.

Jag skulle också påtala vikten av att våga vara sig själv. Ingen kommer tacka dig för att du inte vågar vara den du är. Var sann mot dig själv och personer i din närhet.

När det lilla blir det stora

Publicerad den av Hannas krypin

Jag måste ta en stund och skriva om det här att känna mig begränsad. Idag vaknade jag med en riktigt tråkig känsla i kroppen. Känner mig nedstämd och ur slag. Jag ska kanske inte klaga egentligen, det finns ju dom som är begränsade på riktigt. Jag har ju ”bara” ont i mina händer och den där envisa skadan i muskeln i baksida lår. Eller om det är senan, tror mest på senan tyvärr. Jag har ångrat mig så många gånger att jag i våras ville hjälpa tillsättaren och dömde tre matcher på samma helg. Den tredje var för mycket. Jag har fortsatt springa ändå eftersom skadan ändå inte blivit värre och för mitt mentala välmående. Utan löpningen hade jag garanterat varit mer nedstämd än vad jag redan är.

Det är lite intressant det där att tycka att jag inte ska klaga för att det finns dom som har det värre. Men sanningen är ju den att om jag alltid ska tänka på de som har det värre kan jag aldrig tillåta mig att må dåligt i min egen situation. Och jag är ju ändå på något sätt mig själv närmast.

Just idag drömmer jag om att:

  • Kunna ta tag i min dröm om att ha pilates på Friskis och Svettis.
  • Röja och rensa här hemma.
  • Storstäda
  • Ta något extrapass och få ihop några extra slantar.
  • Få springa ett riktigt långpass på minst en mil.
  • Kunna jobba tillsammans med sjuksköterskorna igen på vårdlag.

Läkarbesök och veckans fem en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

När klockan ringde i morse så var min dominerande känsla att vad skönt det är att det är fredag. Har ”slarvat” två kvällar i rad och gått och lagt mig vid elva. Det är för gammalt för en tant som jag när jag ska upp och jobba. Den sena läggtiden kan vi beskylla Gossip girl för. Är inne på slutet av säsong fem. Måste ju veta om framförallt Chuck och Blair får varandra, du som sett serien vet precis vad jag pratar om.

Idag blev jag ledsen över två saker. Men jag fick sådan fin feedback av en av läkarna som jag pratade med. ”Du gör ett fantastiskt jobb”, att få höra det gjorde min dag. Det andra jag blev ledsen över är att jag träffade läkaren på hand och plastik. Fick vänta på henne i en halvtimme så många tankar hann korsa mitt huvud. Var inställd på att kunna få kortison en gång till men det går inte. Min högra hand har tagit lite skada av kortisonet och eftersom att den första dosen ändå inte hjälpte ville hon inte ge en till. Rimligt tänker jag men hade hoppats på ett annat svar. Läkaren gjorde ett ultraljud och hon tyckte det var svårt att se ordentligt eftersom det är svullet. Hur som helst, jag kommer att behöva opereras tyvärr. Kanske att jag inte behöver operera den vänstra handen. Om min skena hjälper så lever fortfarande hoppet. Så vi får se då när jag får tid för operation. Det kan bli före jul men också efter. Hoppas helt klart på efter jul. I julstöket vill jag inte vara mer begränsad med gips än vad jag redan är.

Jag skippade träning igår och körde ett pass ikväll istället. Det fick bli en kvart på crosstrainern och så styrka för benen. Som vanligt då när jag kör mina styrkepass. Skulle vilja komma igång med min pilatesträning igen. Fattar inte att det ska vara så svårt att få till. Vill ju egentligen inget hellre än att bli stark och smidig genom pilates igen.

Så efter allt vardagspladder tänkte jag avsluta inlägget med att svara på Elisas fem en fredag. Den här veckan ska vi prata om ”tänk om”. Ibland tänker jag ”tänk om tänk om inte fanns”.

  1. Tänk om du fick ett extra rum hemma, vad skulle det vara till för? Ett eget litet gym med pilatesreformer, löpband och allt annat som behövs för den hemmaträning som jag och Rickard vill köra.
  2. Tänk om du kunde bli riktigt bra på en sport, vilken hade det varit? Löpning! Tänk att kunna springa riktigt snabbt utan att tycka att det är särskilt jobbigt.
  3. Tänk om du kunde teleportera dig, vart skulle du åka först? Gotland, helt klart. Jag skulle ta med mig familjen.
  4. Tänk om du fick öppna en butik, vad skulle du sälja? Jag vill inte öppna en butik. Om jag ska sälja något så är det mina tjänster som pilatesinstruktör.
  5. Tänk om du fick vara med i en tv-serie, vilken hade du valt? ”The good doctor”.

Provocerande konst

Publicerad den av Hannas krypin

I parken vid Campushallen finns det ett stort antal konstverk i olika varianter. Man kan tex se anteckningar från Anna Odells journal i två stora glasformationer. Anna Odell gjorde ett konstprojekt av psykiatrin där hon utgav sig för att vara en psykotisk patient. Tog bilder men det går knappt att läsa texten, allt speglade sig. Men det är heller inte det konstverket som det här inlägget ska handla om.

Det ska snarare handla om konstverket ovan. I rondellen i Hackefors finns en staty i samma stuk, ”hello goodbye” heter den. Just för att om man åker åt ena hållet genom rondellen så säger den hej och kommer man från andra hållet säger den hej då. Något sådant i alla fall.

Men jag måste reflektera lite kring statyn. Det första jag tänkte är att den föreställer en kvinna som är sjuk i anorexi. Min andra tanke är att jag tycker det är hemskt att göra ett konstverk utifrån det. Googlade lite och konstnären heter Cajsa von Zeipel och statyn har fått namnet F-ble dimensions variable.

Personligen tycker jag att statyn är hemsk. Både för utformningen men också för att jag tycker det är hemskt att göra en staty med anorektiska proportioner. Inte för att de som är sjuka i anorexi inte får synas i samhället utan på grund av signalerna det sänder att göra konst av något så hemskt som anorexi. Med hemskt menar jag alltså lidandet som sjukdomen medför.

Jag funderar också på varför man valt att placera statyn på Campus. Finns det någon tanke med det eller ville man bara ha en park med konstverk i olika stilar? Jag vet att konst får vara ful och gärna väcka känslor. Men jag har svårt att se vad det är med just den här statyn som jag förväntas uppskatta. Kanske är det meningen att jag ska stanna upp och fundera, och det har jag ju uppenbarligen gjort.

Känslan av höst och sommar samtidigt

Publicerad den av Hannas krypin

I morse var det dags för jobb igen efter fyra dagars ledighet. Tyckte helt klart att det var lite dålig tajming med tanke på att det har varit strålande sol idag. När det är sol så längtar jag alltid ut. Utan undantag. Jag såg nu att solen går ner vid 18-tiden nu. Kvällarna blir helt klart kortare och kortare.

Jag har varit hos arbetsterapeut idag och fått en ny skena till min hand. Är inte riktigt nöjd med den, tycker den skaver och klämmer överallt. Det gjorde visserligen den till högra handen med men det känns inte helt hundra. Det känns lite som att vinkeln blivit fel vad gäller tummen men vad vet jag. Har fått en tid till läkare på fredag så då kan hon kolla om det verkligen är fel eller om jag bara tycker att det känns fel.

Ikväll har jag tränat en halvtimme på crosstrainern. Det var ungefär vad jag hade lust till. Det är inte klokt vad jag har varit låg vad gäller motivation till träning. Men det vänder väl snart igen. Hur som helst hade jag en vacker vy utanför fönstret.

PS: Rubriken har inte mycket med texten att göra utan mina bilder: kontrasten mellan höst och att min lavendel fortfarande blommar. Jag kan inte minnas att jag noterat så lång blomningstid förut eller så är det att jag är mer uppmärksam av någon anledning. DS

Ankarsrumsslingan

Publicerad den av Hannas krypin

I morse var det strålande sol, jag och Rickard var lediga tillsammans och min tid hos arbetsterapeut sköts upp till i morgon på grund av sjukdom hos personalen. Perfekt tänkte vi, inte sjukdom såklart, men att vi då kunde ta en tur tillsammans. Vi kunde dock snabbt konstatera att det bara skulle vara fint på morgonen men åtminstone inget regn.

Bilderna är Bruksmuséet. Här i parken kan man även se statyn av Harald Wiberg.
  • Var: I Ankarsrum, ett par mil från Västervik.
  • Längd: 12 km men går att göra leden längre om man vill.
  • Parkering: Den bästa parkeringen är vid Coop men man kan också stå vid Bruksmuseum. På båda platserna kommer man direkt ut på leden.
  • Svårighetsgrad: Lätt till medelsvår.
  • Underlag: Mestadels skogsstig och grusväg korta sträckor.
  • Markeringar: Orange markeringar och även skyltar där leden delar sig.
Är det här såna där bär som smäller funderade jag över. Testade inte så har inget svar.

Vi gick leden medsols och kom direkt fram till en liten bro och efter några hundra meter var det som att en timmerbil vält på vägen. Både jag och Rickard ignorerade skyltarna om att det kunde vara halt. Vi båda har nya trailskor som vi såklart ville sätta på prov. Nemas problemas kunde vi båda konstatera.

Jag hittade en endaste ståtlig röd flugsvamp. Däremot hittade jag också riskor och en spindling under vandringen. Längre fram snubblade jag också över någon vit svamp som jag blev väldigt nyfiken på vad det kunde vara för någon sort.

Snart kom vi fram till avstickaren Borgberget. Vi ville såklart upp på berget och se utsikten. Förundras lite över hur jag alltid blir förvånad över att det går uppför. Som att man kan komma upp på ett berg utan att behöva gå uppför….

Blev otroligt fascinerad över mossan. Det är som att någon slängt ut halloweenpynt mitt i skogen på berget. Ogillar starkt halloween men det var den första associationen som kom över mig. Säkert på grund av allt eländigt halloweenpynt som jag såg på Dollarstore igår.

Utsikten då? Skog, skog och lite mer skog. Lite vatten och så Rickard.

Vid avstickaren finns det också ett vindskydd i lite annorlunda form.

Längs med leden ser man spår av vildsvin. Jag funderade över vem som är mest rädd, jag eller grisarna. Sannolikt grisarna eftersom vi bara såg spåren av deras bökande.

Paus vid vattnet och sedan fortsatte vi vår vandring.

Ska man gå över den där bron?

Det skulle man visst….

Och så tog det stopp. Under eller vid sidan av var frågan. Det går lätt att ta sig förbi på sidan.

Nu fick vi njuta av att gå längs med vattnet en bra bit och det är sjön Isgölingen. Fram till en gammal smedja, en bro och en stuga. Bron ska man inte över utan leden fortsätter. Rickard var dock nyfiken på den lilla stugan och det enda som hittades där var en gammal säng.

Vi fortsatte vår vandring och snart gick det uppför. Här uppe på berget satt vi en stund och åt lite matsäck. Det var verkligen ingen värme i luften så vi satt inte kvar så länge.

Vad är det här för något? Blev orimligt nyfiken och det fanns inga skyltar. Förutom varningsskyltar då om att man absolut inte skulle uppehålla sig nere i fåran då luckorna till vattnet fjärrstyrs och öppnas utan förvarning.

Det fanns massor av de här vita svamparna längs med en gammal skogsväg. Och det var vandringens sista bilder det. Jag hade skapligt ont i tårna vid det här laget. Jag har bra grepp i mina skor men de är lite tajta över tårna. Tänker att jag kommer gå ut skorna ännu mer. Hur som helst, snart var vi framme i samhället igen. Vi stannade vid coop och köpte varsin köttbullebaguette. Det var så gott! Nu är jag hemma igen och tänkte inte göra många knop. Förutom att laga lite kvällsmat då.