I skenet av ljus

Godmorgon!

Det var länge sedan som jag satt ner vid datorn en stund innan jobbet. Förr ställde jag alltid alarmet tidigt för att hinna hälsa på hos bloggkompisar och även skriva ett eget inlägg. Men det var innan jag började jobba heltid och innan jag började jobba kvart i sju. Den kvarten gör stor skillnad på morgonen. Sen också såklart det faktum att jag alltid vill komma tidigt till jobbet för att slippa det värsta parkeringskaoset.

Jag har stekt ett par ägg till I som hon kan ta sedan innan hon går till skolan och jag dricker en mugg te med honung i. Jag tog på mig min leotröja och så ett par lila tights. Förra veckan testade jag att vara civil. Jobbar ju bara administrativt så tyckte det var lite onödigt att byta om. Men konstaterade att jag inte gillar det så idag är jag tillbaka till ”mig själv”. Det vill säga träningstights och fluffig tröja.

Önskar dig en fin måndag!

Söndagslistan vecka 45

Jag och Rickard tog en kort promenad i eftermiddags. Det var en grå eftermiddag, inte alls lika soligt och fint som det var i förmiddags. Tog lite bilder och det var verkligen grått och trist. Vädret matchade mitt humör men det var skönt med frisk luft.

På förmiddagen gick vi ut och tog nya bilder på skadorna på bilen. I solljuset syntes bucklorna betydligt tydligare än innan.

Känsla: En tanke jag tänkt många gånger den här veckan är det faktum att få hälsoproblem på grund av någon annan. Att få den här skadan och det är inte ens mitt fel. Att springa trots att jag har ont i en muskel är ju helt och hållet mitt val. En risk jag utsätter mig för frivilligt. Men att bli påkörd bakifrån och få den här nackskadan. Finns ingenting i det som är mitt fel. Det var någon annan som inte hade koll på att jag var där. För övrigt känner jag mig sliten, som att jag åldrats tio år på en vecka.

Väder: Kalla nätter och ganska kalla dagar. Det har varit flera frostnätter och jag har behövt skrapa rutorna på bilen.

Mina positiva från veckan:

  • Mina händer gör mindre ont. Börjar tänka att jag kanske slipper operation ändå. Det håller vi tummarna för eller hur!

Veckans träning: I början av veckan blev jag helt nedslagen. Gjorde misstaget att googla löpning efter whiplash och alla källor sa att jag kan börja springa om tidigast fyra veckor. Jag som behöver löpningen för alla endorfiner och måbra-hormoner. Ännu mer nedslagen blev jag efter besöket hos fysioterapeuten. Det kommer bli en lång resa att bli frisk igen.

Veckans Sverige: Alltså det här politikertramset och regeringsfrågan. Det är som småbarn som bråkar om en spade på bästa sändningstid. Tycker allt att man ska kunna kräva mer av ledarna för partierna. Den enda som jag tycker har tagit ett ansvarsfullt beslut i frågan är Jimmie Åkesson. Han backar från sina krav för att få till någon form av regering. Oavsett om det blir en blå regering eller röd så går hans parti i opposition. Och Magdalena Andersson, hur resonerar hon egentligen? Om vi leker med tanken att det blir de blåa partierna som till slut bildar regering. Väljer hon att stötta de blå partierna så kommer de ju inte behöva stöd av SD. Så här ritar alltså Magdalena Andersson upp nya röda linjer.

Bilder från veckan:

En tvåa, rädsla och helvila från löpningen

Efter min krock tänker jag väldigt mycket på de som blir påkörda bakifrån i hög hastighet. Jag blev ”bara” påkörd i låg hastighet och har fortfarande besvär. Så kommer det nog vara ett bra tag. Och inte nog med att jag har ont och är stel och hindrad i min vardag så har jag också blivit rädd vad gäller att vara ute i trafiken. Är rädd för personer som kommer bakifrån, kommer de hinna stanna? Är de helt uppmärksammade på att jag finns där på vägen? Personen som körde in i mig missade nämligen att jag var på vägen.

Fysioterapeutens undersökning igår provocerade nacken rejält och det gjorde också att jag insåg att det här kommer ta tid att läka. Min nackskada är av fysioterapeuten graderad till en tvåa på en fyragradig skala. Nu för tiden rekommenderas inte helvila utan man ska hålla igång. Men hålla igång innebär inte att springa tuffa intervallpass eller ens lugn löpning. Fördelen med att jag inte får springa alls gör ju såklart att min skada i muskeln (den i baksida lår) som jag haft ett tag får chansen att läka.

Men vem är jag utan min löpning? Utan endorfinerna som håller mitt humör i schack. Jag måste vara snäll mot mig själv och öva på tålamod. Skynda långsamt och försöka hitta andra sätt att hålla rastlösa Hanna i schack. Inte deppa ner mig helt, det är en utmaning som heter duga.

En fredag med sol

Det har varit riktigt kallt idag. Minusgrader och strålande sol. Lite snö hade varit pricken över i:t tycker jag. Hur som helst så blir jag glad av det soliga vädret. Säger tack för det, jag behövde lite sol!

Det är skönt med helg! Få vila huvud och nacke och bara ta det lugnt. Jag träffade fysio idag och fick lite övningar för nacken. Har också fått en riktigt bra bedömning på min skada så har nu skickat iväg min skadeanmälan till försäkringsbolaget.

Apropå försäkringsbolag så har både jag och Rickard tyckt det varit konstigt att vi inte hört något om bilen och skaderegleringen. Och vad får vi för besked när jag ringde? Jo att bilverkstan ska komma in med mer bilder men det har de inte gjort än. Vet inte riktigt varför och anledningen spelar väl mindre roll. Vi har heller inte fått information om att det behövs fler bilder. Så i helgen ska jag ta nya bilder på de delar som saknas och också bifoga mina bilder som jag tog precis när olyckan hände. Efter reparationen av skadorna tänker jag nog inte ha något med den här bilverkstan igen. Förtroendet är tyvärr inte på topp. Den personen jag pratade med satt i Jönköping och fick ta lite irritation från mig. Underströk till honom att jag absolut inte var irriterad på honom. Det var ju inte hans fel. Tänker att irritationen med alla misslyckade reparationer och felsökningar fortfarande sitter i.

Jag blev sugen på bubs så jag och Rickard åkte till ICA och handlade lite snask. Det har kommit en ny Maria Wern så den har vi kollat på ikväll. Tyckte den var riktigt bra och spännande. Har du sett de nya Maria Wern-filmerna?

Viktigheter och oviktigheter

Brukar himlen vara så rosa? Det är en fundering som ockuperade min hjärna när jag åkte hem från jobbet idag. Längs med vägen hade jag verkligen den perfekta vyn över solnedgångens effekter. Det mest framträdande var såklart rosa. Mina bilder som jag tog hemma när jag ställt bilen är definitivt inte rättvisande. Dagens jag förresten i jeans. Händer typ aldrig till jobbet, haha.

Dagligt skrivförslag
Har du några helt meningslösa fakta som du älskar att dela med dig av?

Dagens jetpackfråga känns som en riktig ”Hanna-fråga”. Älskar ju att dela med mig av viktigheter. Extrema viktigheter för mig alltså. 😛

Det första jag tänker på är såklart situationer på fotbollsplan som jag känner det där behovet av att dela med mig. Jag vill nämligen alltid dela med mig till personer som är totalt ointresserade av fotboll. Till exempel när det blir ett felbeslut eller något en spelare säger och gör. Vem bryr sig ens om att jag varit ute och dömt en match? Om man inte gillar fotboll själv vill säga.

Sen det här med vädret. Minns en gång när jag började prata väder och personen jag pratade med svarade ”sluta vara så svensk”. Är det typiskt svenskt att prata väder? Kanske det, jag vet faktiskt inte. Min blogg är hur som helst ett typexempel på oviktiga väderobservationer. Men jag tycker på något sätt att det ändå är väsentligt eftersom bloggen handlar till stor del om min vardag. Vad vore bloggen utan alla mina små vädertankar. Eller alla bilder på humlorna som jag observerar. Extremt viktigt såklart. Men återigen kanske egentligen bara för mig.

Pynt, träning och pladder

Häromdagen skrev jag om den här önskan om att pynta. Det begäret eller vad man ska säga blir inte direkt mindre. Jag vill ha granris och ljus i varje hörn. Kanske skulle vara fint med gröna gardiner i vardagsrummet. Jag tänker någon vintrig och mörkare nyans. Har den perfekta nyansen i huvudet men svårt att beskriva. Jag vet när jag ser den. Om den finns vill säga.

Något mer jag känner begär efter är träning. Rickard ska ut med domarklubben ikväll men tuffa intervaller i skogen känns ju inte helt optimalt. Jag får hålla tillgodo med lugn fysisk aktivitet. Det fick bli en kombo av crosstrainer och lugn promenad i tjugo minuter. Fick också bli några lugna pilatesövningar. Det är lätt att bara se begränsningar men lite kan jag allt göra.

Idag är första dagen på över en vecka då jag inte har något smärtstillande i kroppen. Jag var tvungen att ta en paus då magen inte tål ipren i längden. Tabletten är ffektiv mot smärta men verkligen inte snäll mot magen. Ikväll har jag tvättat en maskin tvätt och också hängt den. Det var rätt så trevligt att göra något praktiskt med mina händer. Annars är jag rätt så bortskämd med en snäll man som gör det mesta för mig.

Färgstarka november

November är ju generellt en ganska mörk och trist månad. För några år sedan startade Lillasyster upp ”Färgstarka november”. Idag blev jag påmind om temat. Så jag grottade ner mig i mitt bildarkiv på bloggen. Har jag några färgstarka bilder att bjuda på nåntro? Kände spontant att jag inte ville ha med de juligaste bilderna men det fick bli en ändå. Det är väl inte för inte det även pratas om ”novent”.

Och jodå, vi börjar med det frusna äpplet från november förra året…..

Och fortsätter med en suddig och röd bild från Konsert och kongress 2024. Jag och I skulle gå på baletten Svansjön. Bilden får vara med just för att den är så färgstark. Ignorera det suddiga, hehe.

En av mina favoritövningar: open leg rocker, från Mjölby Hälsocenter 2022. Tror bilden är från den sista kursen jag hade. I min favoritfärg rosa såklart.

När det glittrar och glimrar i huvudet

Jag kan inte riktigt fatta att det är november, hjärnan är nämligen kvar i oktober. Med november har också den där lusten att pynta och pyssla infunnit sig. Längtar efter glitter och ljus! Något mer jag längtar efter är att bli mig själv igen. Hälsoåret 2026 har verkligen varit sådär. Samtidigt som jag lyckats bli bättre på fem kilometer har jag brottats med inflammation i handlederna och så den där envisa skadan som jag fick tillbaka i våras. Lägg till krocken som verkligen är pricken över i:t men då inte på ett positivt, peppande och härligt sätt.

Jag känner inte igen mig själv. Den där positiva och glada Hanna känns långt borta. Börjar helt seriöst fundera på om jag blivit deprimerad. Alltså inte nattsvart-deprimerad eller vad man ska säga utan bara den där känslan när det varit för begränsande fysiskt för länge. Om vi leker med tanken att jag får operationstid i januari, är sjukskriven sex veckor och kan börja jobba igen i slutet på februari. Då kommer det vara lite mindre än ett år sedan som jag sökte till arbetsterapeut första gången. Jag har så många vårdbesök nu att jag kommit upp i frikort. Har aldrig haft frikort till öppenvården. Och det är ”bara” för två händer….

Söndagslistan vecka 44

Det är den första november idag och vi är framme vid månaden då både jag och I fyller år. Med bara en dags mellanrum. Trodde vi skulle dela födelsedag men så blev det inte i slutändan. Tio dagar över tiden fick vi vänta. Men nog om det. Veckans söndagslista blir en kortis. Imorgon ska jag jobba igen. Har en måndag-fredag vecka framför mig.

Känsla: Min vecka har präglats av mitt mående efter påkörningen bakifrån. Jag har verkligen inte mått bra och det får mig att tänka på de som blir påkörda bakifrån i hög fart. Min krock var ju ingenting i jämförelse. Av det kan jag konstatera att det behövs ingen stor smäll för att nacken ska reagera.

Väder: Typisk höstväder får man väl ändå säga. Kallt, grått, dimmigt och så lite sol.

Träning: Av förklarliga skäl har det varit en lugn träningsvecka. Körde ett lugnt styrkepass och idag lufsade jag höstfemman i Åby. Jag tänkte verkligen inte springa men Rickard och A skulle dit så jag följde med. Det satt långt inne men efteranmälde mig till slut. Någon gång måste jag komma igång igen. Men jag kommer aldrig ihåg från år till år hur gräslig höstfemman faktiskt är. I år var den såklart extra gräslig. Mitt enda mål var att i lugnt tempo ta mig runt. Det lyckades jag med.

Mina positiva från veckan:

  • Att jag och Rickard fick en fin dag tillsammans i trakterna i Ydre igår.
  • Att jag mår bättre efter krocken.
  • Att verkstan lyckades fixa felet på bilen.

Min bil: I veckan körde vi in bilen till den verkstad som lagade kamremmen. Och de hittade felet, nämligen ett trasigt membran. Hur Holmgrens som är experter på Ford inte kunnat hitta det felet förstår jag inte. De har ju haft bilen så många gånger. Den ”nya” verkstan har öppnat bilen en gång och hittade felet direkt. Agda går nu som klockan igen.

Jätten Bule-löpet 2026 DNS

Idag var det dags för det årliga loppet Jätten Bule-löpet. Varken jag eller Rickard var anmälda eftersom jag ville vänta och se om jag skulle ha återhämtat mig så pass att jag kunde jogga en lugn runda. A ville inte följa med och brorsan som brukar vilja springa kunde inte.

Jag och Rickard packade in oss i bilen men jag kände rätt så snart att det är något helt annat att bara vara hemma. Det blev inget lopp, istället så valde vi att göra en klassisk Rickard och Hanna: utforska naturreservat. Här hemma var det en solig men dimmig morgon. Dock började det spricka upp. Ju närmre söderut vi kom, desto dimmigare var det på sina ställen.

Hur som helst så började vi med Nästånger (Bilderna överst i inlägget är från sjön vid rastplatsen Nästånger.) men det var väl sådär om man inte vill ut och freestajla i skogen. Det kände jag faktiskt inte för. Så vi styrde kosan till Vassviksbergets naturreservat. Tog en kik vid Kungabordet och strosade mot Jonssons udde. Som bara var skog och kraftledningar. Om vi valde att gå åt rätt håll vill säga… Det ska jag låta vara osagt.

Enligt Länsstyrelsens hemsida ska man kunna njuta av vackra vyer över Sommen vid Vassvikberget.

Men inte idag. Långt där nere (60 meter) kunde man ana konturerna av en båt. Fortsätter man leden så kan man gå en rundslinga på 2,5 kilometer. Det ville vi göra men helst en dag när det inte var så dimmigt.

Hittade lite ”naturliga” halloween-dekorationer. Fattar inte varför jag associerar så hela tiden… Halloween är som jag skrivet tidigare ingen favorit…

Så efter besöket här fortsatte vi och tog kurs mot Lillöringens naturreservat. Där hamnade vi på en smal grusväg som jag trodde skulle slå sönder underredet på bilen. Vi fick snart vända och tog då kursen hemåt. Fantastiska vyer över vattnet! Sjön ovan är Övre Föllinge.

Det sista vi gjorde var att stanna vid Hackelboön naturreservat. Förra hösten när vi var där blev vi ivägskrämda av en lösspringande hund. Det slapp vi idag. Här kände jag dock att energin var på upphällningen. Nu ska jag ta en tupplur innan hockeyn.

PS: DNS betyder Did not start. DS