Östgötaleden: Orrnässlingan

Publicerad den av Hannas krypin
  • Var: Leden börjar mitt i Ödeshög och leder sedan ut på en vacker tur längs med Vättern och fornminnen längs en kulturstig.
  • Längd: 10 km
  • Svårighetsgrad: Lätt till svår skulle jag säga.
  • Parkering: Rekommenderar att parkera bilen inne i Ödeshög. Där finns en 12 timmars parkering och där är det lätt att välja håll då parkeringen ligger längs med leden.
  • Markering: Orangea Östgötaledsmarkeringar

Idag åkte jag och Rickard till Ödeshög för att gå Orrnässlingan, en del av Östgötaleden. Vi parkerade bilen och valde sedan att gå upp genom rondellen och fortsätta. Här gick vi mitt i Ödeshög någon kilometer innan vi fortsatte på asfaltsvägen bort till Svämb.

Bron vid Svämb

Efter fotopausen vid Svämb fortsatte vi längs med grusvägen. Här blåste det iskalla vindar så mitt hårband från Stronger värmde gott. Kommer fram till en gård. Gillade verkligen de röda väggarna och de gröna detaljerna. Tyckte dock att det var lite läskigt med de där stora tjurarna för elstängslet var inte högt. Om de ville hade de lätt kunnat ta ett kliv rätt över. Tvärsöver hagen kunde man se Orrnäs bränneri. Jag har zoomat in för att kunna se lite mer hur det ser ut.

Vi kom dock förbi tjurarna och så ledde vägen fram till ett gulligt rött hus där vi skulle fortsätta. Kändes nästan som att kliva in på en tomt men leden gick där.

Och här kommer vi till ledens första krävande del. Leden ledde oss nerför trappor och längs med kulturstigen. Kulturstigen är ungefär 600 meter och det är fascinerande hur dåtidens människor kunde skapa fungerande kvarnar och en såg mitt i den steninga terrängen.

Jag tror jag fått fornminnena i rätt ordning. Lagom till vi kom ut ur skogen så tittade solen fram igen. Men här blev vi återigen påminda om hur mycket det faktiskt blåste. Inne i skogen i lä, där kändes det inte.

Det syns verkligen inte på mina bilder hur mycket det faktiskt blåste. Vättern var vild!

Här fick vi njuta av vågskvalp en bra bit och när vi följt markeringarna i ett par kilometer fanns det helt plötsligt ingen i direkt anslutning till stigen. Skulle vi gå vänster eller höger? Valde svänga vänster och till slut hittade vi en markering. Går man från andra hållet är det inte lika klurigt. Här fick vi följa grusvägen ett tag och sedan skulle vi gå igenom en hage. Vi följde stigen men det var lite på känsla. Gick vi rätt? Men jodå, när det inte finns några avtagsstigar är det ju bara att följa stigen men riktigt så lätt var det inte.

Så när vi kom ut ur bokskogen kom vi fram till Öninge Hamn. Så vackert. Här finns också en toalett om man behöver.

Här fick vi knalla uppför en riktigt brant backe och därefter var det bara att följa asfaltsvägen tillbaka till Ödeshög. Vi packade in oss i bilen och besökte Ellen Keys Strand och Alvastra klosterruin. Men det får nog bli ett eget inlägg.

Jag som inte ens gillade fotboll….

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.

Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:

Dagligt skrivförslag
Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?
Visa alla svar

När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.

Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.

Söndagslistan vecka 38

Publicerad den av Hannas krypin

Söndag kväll igen då och näst sista helgen i september. Nu är det väl ändå höst på riktigt tänker jag. Fast jag fortfarande har blommor i rabatten som blommar. Höstastern växer så det knaka så borde få vackra blommor ett tag till. Behöver också ta in min stjärnöga. Hur jag ska lyckas övervintra den vet jag inte men jag måste såklart försöka.

Känsla: Alltså bilproblemen har verkligen präglat veckan. Jag har känt mig irriterad och har extremt kort stubin. På tisdag ska handbromsen fixas och det sista problemet med skiftnyckeln. Sen har vi väl haft nog med bilproblem för ett tag tänker jag.

Väder: Runt 15-18 grader och så omväxlande sol och regn.

Veckans träning: Det har verkligen varit en tuff träningsvecka. Kände under matchen idag att jag var trött i benen. Och nu när jag sammanställer min vecka är det inte konstigt. Det har inte varit någon fysisk aktivitet varje dag men verkligen tillräckligt för att nu känna mig fysiskt trött.

  • Måndag: Vilodag
  • Tisdag: LIU-loppet 5,6 kilometer
  • Onsdag: Vilodag
  • Torsdag: 5*500 meter i skogen. Det blev intervaller som rymde både längd och backar. Det var ett bra pass men orkade inte ens jogga hem.
  • Fredag: 3,5 kilometers promenad bara.
  • Lördag: Dömde herrar division 6
  • Söndag: Dömde herrar division 7.

Mina positiva från veckan:

  • Jag var topp trettio på loppet i tisdags. Är så nöjd eftersom jag lyckades springa riktigt snabbt.
  • Att nu ha semester en vecka. Jag behöver verkligen en paus och ladda batterierna.
  • Roliga matcher i helgen. Dagens match var ett derby och såklart extra tufft. Fick bra cred av ledare och spelare efter matchen. Bland annat att jag hade en bra nivå och att jag pratade bra med spelarna.

Valet 2026: Ulf Kristersson har avgått som statsminister, Magdalena Andersson ska få bilda regering. Centern vägrar ge sig och Vänsterpartiet vägrar ge sig. Hur socialdemokraterna kan fira förstår jag faktiskt inte. De har gjort sitt historiskt sämsta val någonsin och i dagsläget är det långt i från att Magdalena ska lyckas få ihop något vettigt. Och det här har alltså svenskarna röstat fram.

Sämsta: Vi fick bärga Agda till verkstan. Bärgningskillen lyckades lossa ena bromstrumman men den andra var envisare. Så i helgen har jag kört hyrbil, en Opel mokka.

Köp: Beställde ett par tights med jordgubbar på.

Veckans media: Jag och Rickard har tittat lite på gamla Beck-filmer. Väntar otåligt på att nästa Maria Wen ska komma ut med. Får alltså hålla tillgodo med Beck vilket inte är helt fel. Läste ut Stortaxi i måndags och skrev en bokrecension som du kan läsa HÄR om du vill.

Bloggrelaterat: Jag fick frågan av Anna hur jag tänker kring kommentarer. Skulle kanske skriva ett eget inlägg om det men väljer att baka in det i min söndagslista. Jag har alltid modererat mina kommentarer, dels för att jag vill se vilka som är nya och dels för att jag vill ha koll på vad som släpps ut på bloggen. Dock så är jag otroligt seg med att godkänna.

Tidigare har jag haft problem med en riktigt otrevlig person här på bloggen så därför har det känts ännu viktigare att moderera. Det räcker med att jag ser eländet. Jag blockera ip-nummer men personen bytte hela tiden så till slut blockerade jag ett stort antal ip-adresser via Wordfence. Det har fungerat nu i över ett år. Tidigare i augusti lyckades dock någon komma igenom med otrevliga kommentarer. Om det är samma person vet jag inte men blockerade dessa ip-nummer med. HÄR finns ett inlägg kring hur jag tänker med kommentarer.

Bilder från veckan:

Ett nostalgiskt fotbollsminne

Publicerad den av Hannas krypin

Visst är känslan av höst total nu. Vinden viner runt knutarna och det blir bara mörkare och mörkare på kvällarna. Det är stadigt runt 15-18 grader om dagarna och fotbollssäsongen börjar gå mot sitt slut. Men så går jag ut i trädgården för att titta till mina blommor. Och vad hittar jag? Tre humlor som fortfarande samlar nektar i min lavendel. Känns fint att tänka på att de hittar käk så här långt in på hösten.

Jag ville ha fem veckors semester i somras men fick inte det. Valde istället att ta en semestervecka nu istället. Så i fredags när jag gick hem från jobbet kände jag mig inte ett dugg prillig över det faktumet. Jag var så irriterad på Agda som behövde bärgas till verkstan. (Jag har kört hyrbil över helgen. En Opel mokka som känns gigantisk i jämförelse med min lilla bil. Hur som helst. Den irritationen har så sakteliga försvunnit och idag känner jag mig alldeles prillig över att få vara ledig en vecka. Det känns nästan (men bästa nästan) som att ha fått gå på sommarsemester. Jag och Rickard vill väldigt gärna åka till Gotland och gå Klintkustleden tillsammans med grabbarna. Men vi får se hur det blir med den saken eftersom det inte var så lätt att hitta bra färje-avgångar. Bortsett från Gotland så vill jag väldigt gärna ta mig neråt Ödeshög och gå Orrnässlingan och besöka Ellen Keys strand. Nu när det inte är högsäsong längre borde det vara lite mindre folk i alla fall.

Men innan vi tar semester och semesterplaner så ska jag på eftermiddagen döma en match i herrar division sju på en mysig fotbollsplan ute på landet. När jag tänkte på dagens fotbollsmatch slog det mig vilken rutin jag har vad gäller att döma i dessa divisioner. 2015 dömde jag min allra första division 6-match. Jag fick börja med en återbudsmatch: ett hett lokalderby. Det var riktigt tufft och jag var nog ganska dålig. Eller orutinerad är kanske mer rätt ord. Spelarna ifrågasatte också varför just jag fick den matchen. ”Hur tänkte tillsättaren egentligen”, fick jag höra från en i publiken. Det fanns en annan domare tillsatt men den personen lämnade återbud så då fick jag med kort varsel ge mig iväg och försöka skipa rättvisa. Jag hade tuffa situationer, det regnade och jag blåste av, varnade en spelare och startade sedan spelet med en indirekt frispark. Precis som jag har rätt till enligt regelboken. Men ingen spelare fattade vad jag höll på med. När det kommer till regelbrott vad gäller olämpligt uppträdande väntar de flesta till nästa spelavbrott.

Jag frågade Chattis….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag satt här och funderade på dagens blogginlägg. Tänkte jag skulle fråga ”Chattis” om förslag. Jag fick en gedigen lista med riktigt bra teman. (Känn dig fri att sno rubrikerna om du vill, de är ju inte mina). Exempelvis:

  • Saker jag ändrat åsikt om
  • Vad jag trodde att jag skulle ha koll på vid 40 – och vad jag faktiskt har koll på
  • Saker jag gör på autopilot
  • Det här har jag fortfarande inte lärt mig
  • Mina märkligaste små vanor

Men vet du, det slutade med att jag landar i mitt vanliga ändå. Inte för att förslagen var dåliga utan för att jag alltid gör så här. Frågar om något och skriver sedan mitt egna ändå. AI är väldigt bra vad gäller att låta mig reda ut vad jag inte vill ha.

Redan klockan fem i morse tyckte min kropp att det var morgon. Ironin i att inte ha väckarklockan ställd, ha sovmorgon och vakna tidigare än när när jag ska till jobbet…. Försökte somna om men det gick verkligen inte.

Så jag hade en lugn förmiddag där jag egentligen inte gjorde något särskilt betungande och lagade sedan mat till oss. Det fick bli chili con carne med nachos och creme fraiche. Efter maten packade jag min domarväska och åkte till Borensberg för att döma herrar division 6. Jag hade verkligen alla väder under matchen: sol, regnskur, fint regn och blåst. Det som saknades var hagel. Matchen gick riktigt bra så jag åkte hem med en bra känsla. Nu är det inte många matcher kvar innan serierna tar slut för i år. Det har verkligen gått snabbt.

Att skriva en biografi i realtid

Publicerad den av Hannas krypin

Jag brukar alltid säga att jag inte skulle kunna skriva en biografi. Jag har så svårt att komma ihåg detaljer och vissa händelser. Men så tittar jag på min blogg och konstaterar att det är ju just det jag gjort. Inte i efterhand som de flesta utan snarare i realtid. Nästa år fyller min blogg 20 år och det ska jag såklart skriva om längre fram. Men inte nu, nu vill jag istället tänka på hur mycket jag har sparat av mitt liv. Det ligger digitalt och när jag tänker på det på det sättet blir jag ännu mer rädd att förlora det. Hur ska jag kunna bevara allt?

När jag började blogga hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle fortsätta så länge. Att intresset för att skriva skulle utveckla sig på det här viset. Med tanke på att jag alltid gillat att skriva, drömt om att bli författare och skrivit dagböcker är det nog inte så konstigt egentligen. Det mesta av mitt tidigaste bloggande finns inte här, det följde inte med över när jag flyttade mitt arkiv till Hannas krypin, det ligger kvar på min gamla blogg som är lösenordsskyddad. Så här kan du läsa ända bak till 2010 om du vill.

Ibland tänker jag att jag skulle kunna göra en bok av bloggen. Har sett att det finns företag som kan erbjuda den tjänsten. Men vill jag verkligen bevara precis allt eller finns det inlägg som jag helst skulle radera? Samtidigt är de en del av vem jag var då och hur det har format mig till den jag är idag.

Det finns helt klart mycket att fundera över vad gäller mitt lilla krypin. Det som däremot är säkert är att jag inte har några planer alls på att sluta. Min blogg kommer finnas kvar länge.

Negativa listan

Publicerad den av Hannas krypin
  • Att det verkar som att vi kommer byta regering. (Förnuftiga Hanna tänker dock att Magdalena har ett gediget arbete framför sig vad gäller att få ihop en regering).
  • Konstaterat att ”hela” bloggvärlden är vänster och så kommer jag som ett litet svart får som vill ha borgerlig politik.
  • Underbara Claras 20-års jubileumsinlägg från 2006. Måste sluta läsa hennes blogg. Vi kan också lägga till Bloggbevakning. Maken till oanvändarvänlig blogg. Kolla in bloggbevakning.se så förstår du vad jag menar. Eller gör inte det förresten, ge henne inte onödig trafik. Bloggbevakning alltså, inte Clara.
  • Allt jag gör vad gäller min egen blogg kommer kännas som en billig kopia jämfört med Clara. (Min egen blogg fyller 20 år i mars och det tänkte jag såklart skriva om framöver.)
  • Som om det inte räcker med bilproblem så har nu handbromsen fastnat i låst läge. Bilen går inte att rubba.
  • Jag har haft ont i magen i några dagar. Det beror helt klart på för mycket C-vitaminbrus. Vet ju att det inte fungerar med min mage men ändå ska jag på´t.

Nu ska jag ställa mig på löpbandet och springa av mig lite negativ energi.

Ska jag slänga ut Agda?

Publicerad den av Hannas krypin

Idag hade jag admin-tid och eftersom bilen skulle lämnas in på verkstan utnyttjade jag lite flex och kom in vid kvart i åtta istället för kvart i sju. Den timmen gör mycket kan jag säga. Jag åt frukost i lugn och ro, stekte två ägg åt I, sånt jag inte kan göra annars när jag åker redan kvart i sex på morgonen.

En före detta kollega kom förbi jobbet på morgonen och det var så kul att prata med henne en stund. Jag saknar henne verkligen! Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Där kan man snacka högt i tak.

Men vet du vad jag gjorde? Jag skulle ju på ett möte på Clinicum och få information om HLR-rådets nya riktlinjer men glömde alldeles bort det. Chefen fick sig ett gott skratt när hon frågade mig om jag inte skulle ha varit på möte och jag kom på att jag glömt… Pinsamt värre. Jag gick på eftermiddagen istället och fick en ny instruktörsbok och ny matnyttig information.

Alltså jag blev så irriterad på vägen hem. Verkstan ringer och berättar att de åtgärdat läckaget. Men!!! Det har inte löst problemet, bilen går tydligen bra när de provkörde den fast skiftnyckeln tänds. Så nu behöver de ha in bilen igen, för vad blir det femte gången kanske. Jag litar inte ett dugg på att det här besöket kommer lösa problemet. Det enda positiva är att de åtgärdar just det här felet utan extra kostnad. Fattas bara annat nu när bilen varit inne så många gånger och där reparationerna inte löst problemet. Jag tänker inte ens försöka med någon positiv slutkläm.

Racereport LIU-LOPPET 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Det är tisdag kväll och du ska få följa med mig under höstens LIU-lopp. Fast jag skriver inte i realtid utan efteråt. Det var jag, Rickard och A som skulle springa fem kilometer. I år var banan omgjord (fast det visste vi inte innan) och 600 meter längre. LIU-loppet är också ett sånt där lopp som vi sprungit flera gånger. Första gången var 2014, då sprang jag milen på 52,30. Det har jag aldrig gjort efter det. Snabb som en vessla. (Nåja…)

På vägen hem hände det dock en obehaglig sak. Noterade en bil som låg väldigt nära mittlinjen och jag kände direkt att jag inte ville ligga bakom utan ville komma väck från situationen. Jag höll dock på att bli nerprejad i diket när jag körde om bilen som körde i fyrtio på sjuttioväg. Usch så obehagligt det var! Hade hjärtat i halsgropen hela vägen hem. Föraren hade verkligen ingen koll på var den hade sin vänstra sida eller mittlinjen för den delen.

Så med det sagt ska vi prata om roligare grejer. Loppförberedelser och själva loppet. Inte din cup of tea? Scrolla vidare, du kanske gillar föregående inlägg som är en kort bokrecension. 🙂

Laddade upp med en bit äpplekaka som I gjort på hemkunskapen. Nom, nom, nom!

Funderade över om vi kommer klara oss från regnet. Förra året kom det ett rejält skyfall någon timme innan start så det var lervälling i skogen. Det slapp vi i år.

Campushallen triggar alltid löptestångest. Alla misslyckade löptest kommer som ett brev på posten.

De flesta körde i långärmat och långa tights. Jag då? Sprang i linne och blommiga korta tights. Frös innan uppvärmningen så tänkte köra i långärmat men konstaterade sedan efter den slarviga uppvärmingen att det skulle bli för varmt. Och i slutändan var mitt klädval perfekt.

I parken vid Campushallen finns statyn ovan och den där texten. Jag tycker att både statyn och texten är fruktansvärda och ska skriva ett blogginlägg med mina reflektioner. För det triggade verkligen. Fattar inte att kommunen eller så är det väl kanske LIU som lägger pengar på sådant skräp. Ännu mindre fattar jag texten Hollowness på Campus. Kände mig som ett stort frågetecken.

Blommor och en fontän var betydligt trevligare att titta på!

Efter allt fotande, slarvande med uppvärmning och irritation över fruktansvärda statyer var det dags för start. Jag sprang iväg och kände att kroppen ändå var pigg. Dock tog det ett tag innan andningen var med på tåget. Får skylla mig själv eftersom det var segt och jobbigt med uppvärming…

Vid första kilometerskylten hade jag ett bra tempo: 5:45min/km. Men jag skulle ju ta mig uppför vallabacken. Stod på benen men väl uppe på krönet tog det sedan ett tag innan andningen var lugn. Den ser inte så tuff ut på bild men den är kort och brant och suger bra i benen.

Här märkte jag att det var en ny bana: normalt sett vid krönet fortsätter banan åt höger men i år skulle vi springa vänster istället. Efter den branta backen var det inte dumt att ha nerförsbacke ända till Gamla Linköping innan det började slutta svagt uppför igen. Långa uppförsbackar men minst lika långa nerförslut bjöd banan på. Efter fyra kilometer springer man ut ur skogen på en lång grusväg där man ser hur långt som helst innan man springer förbi Vallastaden på asfaltsväg där man också ser hur långt som helst. (Sorry alla man, funderade på om det i just det här fallet var bättre med jag men tyckte inte det).

Efter Vallastaden är det bara dryga femhundra meter kvar till mål och där stod Rickard och hejade på mig. Sprang till slut i mål på dryga 32 minuter. Hade det varit en 6 kilometers bana så hade jag hamnat en bra bit under 36 minuter. Hur nöjd som helst! Det enda jag inte är nöjd med är att kilometerna inte riktigt stämmer med min klocka. Den här gången tänker jag gå efter kilometerna på banan och inte klockan… Det känns betydligt bättre. Jag är riktigt nöjd!

Stortaxi av Flora Wiström

Publicerad den av Hannas krypin

Igår läste jag ut Floras nya bok Stortaxi, en bok som är extremt hypad. Jag har bara läst positiva recensioner så förväntningarna var såklart riktigt höga. Jag tänkte först bara skriva hur boken beskrivs på bokomslaget.

De har hängt ihop i över ett decennium. Snart ska Matti, Anja, Ebba, Leo, Emanuel och Helena fylla trettio och under några omtumlande månader börjar de gamla banden mellan dem lossna. För vad händer med kompisgänget när någon får barn och en annan vill vara barnfri? När någon har det gott ställt medan en annan spelar bort sina pengar. När de som inte får förälska sig i varandra ändå gör det. Kan vänskapen bära när livet förändras?

Jag var inte imponerad först, men ju längre in i boken jag kom, desto mer växte den. Jag satt hela kvällen igår och läste sida efter sida. Det är den bästa känslan, när jag fastnar så där i en bok. När jag börjar känna med karaktärerna, hoppas på dom och bara vilja att allt ska bli till det bästa. Jag var bara tvungen att fortsätta och se hur allt skulle bli.

Jag kände sorg över relationer som går sönder. Men också glädje över att karaktärernas vänskap i slutändan består, trots allt som de går igenom. Eller kanske tack vare. Det är en konst tycker jag att som författare lyckas få läsaren att verkligen känna med karaktärerna. Oavsett om det är glädje, ilska, sorg med mera. Det blir liksom verkliga personer.