Jag vill inte grotta ner mig alltför mycket i mina händer men sedan jag började jobba igen tycker jag allt att det gör mer ont i händerna. Det känns ärligt talat rätt så hopplöst, kommer mina händer någonsin bli bättre? Ibland tänker jag att jag struntar i handvila och börjar leva som vanligt. Men jag känner ju att det inte går. Men nog om det, nu ska jag skriva lite mer positivt från min dag!
Den där gulliga lilla minionen satt på en av skärmarna ute i samordningen på jobbet. Den gjorde mig glad!
A kom tillbaka från sin semester idag och så kul det var att få jobba tillsammans igen.
Jag och Rickard tog en kvällspromenad i skogen och pratade om allt möjligt. Att gå ut tillsammans är det perfekta tillfället att prata ostört med varandra.
Klätterrosen trivs som fisken i vattnet. Massor med nya gröna blad har tittat fram.
Lagom till vi kom in tittade solen fram på baksidan.
På framsidan såg det dock ut som att det skulle kunna bli oväder när som helst….
Det är måndag och ny vecka och jag tänkte dela ett inlägg med reflektioner från årets fotbolls-VM. Scrolla vidare om du inte är intresserad av fotboll. Det kommer nämligen bli ett relativt långt inlägg. 🙂
Finalen: Spelades mellan Argentina och Spanien. Argentina hade inga skott på mål och fick en man utvisad (fick sitt andra gula) innan fulltid. Jag har aldrig sett Argentina äga så lite boll. Sjukaste situationen var också att Spanien fick ett mål bortdömt. Domaren blåser frispark, en frispark som Argentina absolut inte ska ha. VAR-rummet går heller inte in och ändrar. Det förstärker helt klart bilden av att Argentina favoriseras. Jag är glad över att Spanien i slutändan tog hem titeln.
Fundering: Har Sverige någonsin vunnit en VM-match med så många mål som mot Tunisien?
Konsekvenser: Tunisiens förbundskapten fick sparken efter matchen mot Sverige.
VAR: Trots all kritik tycker jag att VAR fungerat bättre än tidigare mästerskap. Oavsett VAR eller inte kommer vi aldrig komma ifrån diskussionerna om matchavgörande beslut. Jag tycker allt att fler svåra situationer ändå blivit rätt bedömda.
Publiken: Trots farhågor inför mästerskapet har stämningen på läktarna ofta varit riktigt bra. Det märks att ett VM lockar supportrar från hela världen. Det jag däremot funderar över är hur folk har haft råd att åka. Läste någon rubrik om att en biljett till finalen kostade över 100000 kronor.
Hemmaplan: USA fick en hel del uppmärksamhet, både på och utanför planen. Ibland kändes det nästan som att arrangörerna ville skapa den perfekta berättelsen om ett framgångsrikt amerikanskt landslag.”Make America great igen” tänker jag lite på.
Överraskningen: Att flera mindre fotbollsnationer visade att avståndet till de traditionella stormakterna fortsätter att minska. Kap Verde är det tydligaste exemplet, men de var inte ensamma.
Mästerskapsformatet: Det utökade VM-formatet har fått kritik, men jag tycker faktiskt att det också gett fler nationer chansen att visa upp sig. Samtidigt blir det fler matcher och en längre turnering, vilket inte alla uppskattar.
Favorittrycket: Det här mästerskapet visade ännu en gång att stora namn inte vinner matcher på förhand. Tyskland och Nederländerna fick erfara det den hårda vägen.
Otippade: Att både Tyskland och Nederländerna åkte ur i åttondelsfinalen.
Känslan: Jag saknar ibland att VM får handla om bara fotboll. Det känns som att varje mästerskap numera omges av fler diskussioner om politik, ekonomi och makt än om spelet på planen. Det är för mig helt fel fokus.
Skrällen: Kap Verde lyckades spela 0-0 mot Spanien. Kap Verdes målvakt Vozinha stod för ett gäng fenomenala räddningar. Eftersom Spanien till slut gick till final blir insatsen från Kap Verde ännu större.
Domarinsatsen: Som helhet tycker jag att domarna gjort det bra. Förutom två undantag jag verkligen minns. Paraguay spelade verkligen fult mot Frankrike. De skulle ha haft minst ett rött kort och flera varningar. De fick inte en enda och Frankrike fick tre. Helt klart riktigt svag insats. Sen tänker jag på matchen mellan Argentina och Egypten. Vilken kämpainsats Egypten gjorde och att Argentina till slut vann, ja det kan vi delvis tacka domarna för. Ett bortdömt mål och så i alla fall en missad straff. Hade dessa domslut hanterats annorlunda så tror jag att Egypten varit det lag som gick vidare.
Onödiga: Vattenpaus absolut när det verkligen behövs men inte tre minuters uppehåll med reklam i varje halvlek. Helt klart förtäckt reklam. Tycker också att fotboll ska spelas i två halvlekar. Inte fyra som nu under VM.
Politiska spelet: FIFA ordförande Gianni Infantino har synts och hörts mer än vanligt under mästerskapet. Lägg därtill Donald Trumps närvaro och utspel i samband med VM. Det här är något som verkligen gör att man fokuserar på annat än fotbollen.
Kontroversen: Att USA:s avstängde spelare fick sin avstängning hävd i tid för att kunna spela lagets sista match väckte många frågor. Behandlas verkligen alla nationer lika? Jag tycker att beslutet var fel. Har man fått ett rött kort så ska man vara avstängd nästkommande match. Punkt slut.
Pengarna: Reklamavbrott under vattenpauser, VIP-arrangemang och ett ständigt fokus på sponsorer påminner om hur mycket pengar som styr dagens fotboll. VM ska vara världens största fotbollsfest. Dock så tycker jag att den här gången känns det som att affärerna fått ta större plats än själva sporten.
Känsla: Då har jag jobbat en vecka efter semestern. Kom ju snabbt in i själva jobbet. Även om det känns som att jag har glömt allt så stämmer inte det. Det finns kvar i ryggmärgen.
Väder: Kontrasternas vecka om man säger så. Från trettio grader i skuggan till lite svalare 13 grader.
Träning: En bra kombination av utmaning och vila. Känner verkligen att konditionen finns i kroppen fast känslan är mer att jag ”bara” vilar.
Måndag: En kort promenad.
Tisdag: Vilodag
Onsdag: Sprang Victorialoppet på Öland, 4 km på 23,53 och 9 kilometer på 58,11.
Torsdag: Jag och Rickard tog en kort återhämtningspromenad i skogen på fyra kilometer.
Fredag: Vilodag
Lördag: Joggade en runda men fick lite ont i en fot så valde att gå istället. Blev en runda på 5,6 kilometer.
Söndag: Jag sprang 10*400 meter på löpbandet, Kroppen kändes förvånansvärt bra vilket gläder mig.
Godaste: All smarrig glass som inmundigats.
Mina positiva från veckan:
Otroligt nöjd och glad över att jag lyckades med min utmaning om att springa båda loppen på Victorialoppet i onsdags.
Det har varit en lugn och bra första vecka på jobbet.
Det var så mysigt att åka till Smultronstället igår och äta god glass tillsammans med Rickard och barnen.
Veckans haha: Vid en av skrivarna sitter den här lappen. Det stämmer så väl. Är man stressad så blir det direkt fel på apparaten.
Veckans jag: Passade på att använda tre av mina sommarklänningar. Annars är det träningskläder som vanligt.
Gårdagens distanspass blev ju en liten missräkning eller vad man ska säga. Kroppen ville inte alls och det kändes som att all min uthållighet bara flugit sin kos. Fick nämligen mjölksyra av att bara ta mig uppför en backe i långsam gång.
Så hur skulle det då gå idag när tanken var att springa 10*400 meter med joggvila? Alldeles utmärkt skulle det visa sig. Jag tänkte först att det skulle räcka med 6*400meter, att jag inte skulle vilja springa fler. Men hjärnan är uppenbarligen väldigt lättlurad för efter den sjätte intervallen var det ju bara fyra kvar. Tänkte då att om jag inte orkade kunde jag köra gåvila på de fyra sista. Men återigen var min hjärna lättlurad, de fyra sista sprangs igenom relativt lätt. Det märkliga är att det oftast är den första intervallen och den sista som är jobbigast. Den första för att min kropp inte kommit igång än och den sista för att jag har några kilometer i benen. Resten går av bara farten eller vad man ska säga.
Vilket busväder det har varit idag! Efter lunchen laddade jag för ett lugnt distanspass. Jag ville dock inte ge mig ut när det både åskade och ösregnade. Så det där med ett träningspass fick skjutas till senare. Istället åkte vi, jag, Rickard och barnen, till Söderköping. Planen var att ta oss en varsin härlig glass på Smultronstället.
I mysiga Söderköping var det riktigt grått och regnigt. Jag var glad över både långärmad tröja och varma brallor. En jacka hade varit pricken över i:et, hehe.
Jag tog samma glass som förra året. Den där är så god! Under grädden och mjukglassen finns tre kulor: saltkola, pecannöt och jordgubb.
Jag var dock glad ändå! En suddig springselfie!
Efter ett par timmars slöande tog både jag och Rickard en sen löprunda. Kunde konstatera att det inte var uppladdningen i form av glass som skapade något problem. Snarare min högra fotled, den strular alltid när jag behöver någon mer dags återhämtning efter tuffa träningspass. Konstigt det där, eller snarare att kroppen vet vad den behöver. Imorgon är tanken att jag ska springa intervaller igen. Vi får hoppas att kroppen vill hänga med på det tåget.
Jag och Rickard har varit i valet och kvalet och vi ska se på bronsmatchen mellan England och Frankrike. Nu när vi båda är pigga efter den sena löprundan blir det fotboll ändå. Experterna tror dock på en rätt så tråkig match eftersom att inget av lagen vill spela bronsmatch.
”Alla” är så glada över värmen. Jag däremot längtar efter regn just idag. Inte för att jag vill att sommaren ska ta slut, utan för att naturen verkligen behöver det. Gräsmattorna gulnar, mina blommor i rabatterna slokar. Det är även torrt i skogen. Det känns lite märkligt att önska sig regn mitt i juli, har sett att jag är ensam om det bland bloggkompisarna. Men just idag är det några timmars sommarregn som behövs och just det som jag längtar efter.
Fredag betyder också att det är dags för Fem en fredag, där Elisa bjuder på fem frågor att fundera över. Jag har dock inte varit med de senaste två veckorna men just idag kände jag att det passade.
Vad blir godare på sommaren? Färska jordgubbar. Gärna med mjölk och en skvätt grädde. Det påminner mig om min farmor och andra barndomsminnen.
Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag? Den sena kvällen när värmen börjar lägga sig, ljuset fortfarande dröjer sig kvar och jag och Rickard går en lugn promenad. Det är då jag hinner landa och verkligen uppskatta dagen.
Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag? Om det inte ösregnar tycker jag faktiskt om att vara ute ändå. Annars är det ju rätt så mysigt att krypa upp i soffan med en kopp te, läsa bloggar eller se en bra film medan regnet smattrar mot rutorna. Kanske inte just te förresten på sommaren. Då vill jag dricka något kallt.
Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på? Att se trädgården blomma och upptäcka något nytt varje dag. Eller en stilla kvällspromenad när naturen är som allra vackrast och sommaren känns oändlig. Sen ska vi inte glömma bort härliga solnedgångar. Det behöver inte vara en solnedgång över Östersjön för att jag ska njuta.
Vad har du minst bråttom med just nu? Att skynda vidare till nästa årstid. Jag vill ha sommar och sommaren får gärna ta den tid den vill. Att stanna upp och ta vara på tiden känns väldigt viktigt.
Så här kommer då mitt sista inlägg om de två dagarna som jag och Rickard hade i Arkösund. Rickard bokade in oss på skärgårdsbåten M/S Svanö som går från Arkösund till Tyrislöt i St Annas skärgård och så vidare till Harstena. Det tar ungefär 2½ timme att åka till Harstena. Det var en kvinnlig kapten som körde båten som också berättade om en historisk plats samt Missjökanalen. HÄR kan du läsa mer om turen och boka biljett.
I hamnen i Arkösund! Vi var inte många som gick ombord här, bara vi och sisådär fem par till. Lugnt och behagligt med andra ord.
Kobbar och skär var man än tittar!
I Tyrislöt klev det på många barnfamiljer så då var friden slut. Trodde jag skulle bli tokig på ett av barnens skrik. Alltså inte ett ”jag är ledsen-skrik” utan skrik under bus. Bilderna ovan är kanalen genom Missjö, otroligt vackert naturreservat som man såklart bara kan ta sig till med hjälp av båt.
Framme i Harstena där området dominerades av röda hus med vita knutar.
Det finns två restauranger på Harstena: Restaurang Loftet precis i hamnen och så Lisas Bakficka längre in på ön. Om man känner för köttbullar och potatis på Loftet för 245 spänn så är det restaurangen man går till. Det fanns andra rätter också men inget som vi var sugna på till dom priserna. Så då var det bra att vi hittade Lisas Bakficka där man kunde köpa hamburgare och korv till betydligt bättre priser.
Efter vi ätit våra hamburgare knallade vi vidare. På en klippa satt vi en bra stund och bara filosoferade. Hur härligt som helst! Vi fortsatte vår vandring in i skogen men vände efter en stund. Jag var helt klart nervös över att missbedöma tiden och missa båten tillbaka.
Det här måste ju vara en jättebjörnloka. Eller vad tror du?
Nere vid hamnen fanns en glasskiosk. Det var rejäla kulor vi fick. Jag tog med smak av kladdkaka och Rickard blåbär. Det slutade med att vi åt av varandras glass. Nom, nom, nom! Den mumsade vi i oss i väntan på att båten skulle åka tillbaka till Arkösund.
Blev det någon fin bild nåntro?
När vi var tillbaka i Arkösund efter dryga två timmar på Harstena åkte vi hem. Fyllda av energi efter alla fina naturupplevelser.
Innan jag sprang de båda loppen i onsdags så var jag rädd för att jag kanske tagit mig vatten över huvudet. Med tanke på min skadehistorik så hade det ju inte varit konstigt om jag drog på mig något. Särskilt också med tanke på hur kroppen kändes direkt efteråt.
Igår vilade jag i princip hela dagen. Satt i mitt hörn i soffan och efterstreamade matchen mellan Argentina och England. På kvällen så gick jag och Rickard ut i skogen för en uppmjukande promenad. Lättnaden och glädjen var stor över att jag återhämtat mig så snabbt.
Det är säkert all glass jag ätit… 😛
Idag jobbar jag och sedan har jag en ledig helg framför mig, en ledig helg då jag inte har några planer alls över huvudet taget. Vad ska du göra?
Jag har haft en dröm under många år och den här gången handlar inte drömmen om pilates. Dock fortfarande på temat träning såklart. 2015 sprang jag och Rickard Victorialoppet första gången. Jag sprang nio kilometer trots att jag egentligen var skadad och sprang mitt allra bästa nio kilometers lopp någonsin. Sen har vi försökt att åka ner varje år. Men av olika anledningar har det såklart inte alltid gått. Jag har haft mina perioder med skador och inte kunnat springa 9 kilometer. De senaste två åren har jag sprungit 4 kilometer på grund av skador.
Rickard har haft som tradition att springa både Victoriajoggen (4km) och Victorialopet (9km) på samma kväll. Det har varit min dröm att kunna göra det jag med men som du vet har diverse skador förföljt mig. I år anmälde jag mig faktiskt till båda loppen. Men jag fick lite ågren när jag tänkte på att det totalt blir 13 kilometer. Men det ska väl gå bra tänkte jag, jag och Rickard gick tre mil på Gotland när vi var där i april så uthålligheten finns.
Förra året åkte jag och Rickard själva men i år följer brorsan med. Han kom redan igår kväll och då tittade vi på matchen mellan Frankrike och Spanien. Och vilken match och det säger jag inte som något positivt. Frankrike hade nämligen aldrig någon chans, jag har aldrig sett Frankrike spela så dåligt. Eller så var det Spanien som gjorde det svårt. Jag hoppades på att England skulle slå ut Argentina men Argentina har verkligen nio liv. De är riktigt duktiga på att avgöra i slutet. Men nog om det, åter till loppen!
I förrgår kom Rickard hem med två par solglasögon. Jag fick välja men landade i att jag ville ha båda, haha. De med blått glas när jag springer och de andra i vardagen. Kan inte låta bli att tänka på en flugas fasettögon.
Med rätt frisyr och kläder passar de perfekt! Outfiten ovan blev outfiten som jag hade till båda loppen. Vitt och blått är så fint tycker jag.
Mina startnummer. Nu blev det väldigt påtagligt vad jag hade gett mig in i.
Resan till Borgholm gick ändå relativt smidigt. Vi funderade på om vi skulle ta ”bakvägen” via Kisa, Vimmerby men landade till slut i att ta största vägen via Oskarshamn trots vägarbeten. I Borgholm var det fruktansvärt varmt. Kände direkt att hur ska det här gå egentligen? Jag är ingen springa i värme-person. Det första vi gjorde var att hämta ut nummerlapparna, som vanligt fick vi parkeringsplats vid nummerlappsutdelningen.
Satte oss i skuggan vid väggen en stund innan det var dags att knalla bort och titta på barnloppen.
I det första barnloppet var det nog deltagarrrekord, det kom så många barn. När vi trodde att det var det sista barnet så kom det ett gäng eftersläntrare till.
Efter barnloppen var det dags att göra sig i ordning för start på fyra kilometers loppet. Jag var så nervös och min klocka larmade till och med för att jag hade ovanligt hög puls. Värmen var intensiv men fyra kilometer ska väl gå tänkte jag. Vid start värmde jag upp lite slarvigt, hängde med på den offentliga uppvärmningen och pratade lite med Niklas, Rickards bror. Jag hade ett mål med det här loppet: springa snabbare än förra året och komma under 24 minuter. Sista kilometern kroknade jag av värmen, eftersom loppet är så kort finns det inga vätskekontroller och så går i stort sett hela banan i solen. Jag nådde båda mina mål och snabbaste kilometern gick i 5:30-fart. Det är riktigt bra av mig i värmen!
Min officiella tid blev tre sekunder snabbare än vad jag hade på klockan i mål. Så väl i mål var det dags för återhämtning. Vatten, salt och kolhydrater. Den största utmaningen var nämligen kvar: Victorialoppets nio kilometer. Jag hade nästan lite ångest när det började närma sig start. Vad har jag gett mig in på? Men jag tänkte lite, vad är det värsta som kan hända? Det är ju bara att gå om jag inte orkar.
Jag och brorsan (Marcus) ställde upp på startlinjen tillsammans och Rickard ställde sig långt fram. När startskottet väl gick fick vi gå i sakta mak fram till startlinjen och kunde sedan börja springa vid startlinjen. Mina ben undrade vad jag höll på med men kom igång efter en stund. Skönt att få springa en kilometer nerför där i början tänkte jag och Marcus sprang iväg i sitt tempo. Som alltid då, hehe. Publikpeppen runt banan var total. Det är så mycket folk, förutom just vid kilometer 6 där man springer lite mer avsides. Fram till kilometer fem lyckades jag springa snabbare än vad jag tänkt mig men efter backen där vid fem kilometer så började benen krokna och efter kilometer 6 var det ren viljestyrka som drev mig framåt. Fördelen med allt folk runt banan är ju att jag pressar mig själv. Jag vill verkligen inte stanna och gå. Det är såklart inget fel med det utan det sitter i mitt huvud. Kullerstenarna mellan kilometer sju och åtta gjorde dock att jag ville gå. Det gick så sakta, så sakta och när det var dags att springa in i skogen hade jag kramp i mina lår. Men jag tog mig i mål till slut, målet var att klara dessa nio kilometer på under timmen vilket jag gjorde med typ två minuter.
Syns inte att jag precis kommit i mål och är helt färdig. Skenet bedrar..
Efter loppet möttes vi upp med Rickards två bröder och brorson som också var där och sprang. Det fick bli mat på McDonalds och en pratstund innan vi alla åkte hemåt åt varsitt håll. Kul dag och jag är så nöjd. Tänk att jag klarade av att springa båda loppen på samma kväll! Jag har ju velat göra det så länge och nu kan jag sätta check på det. Fint också att känna att jag verkligen har uthållighet. Vårens träning har verkligen gett resultat.
Idag när jag skriver det här inlägget känns benen över förväntan. När man gör en sån här grej finns alltid risken för överbelastningsskador men så känns det inte idag. Trots att det gjorde ont typ överallt när jag kom i mål igår.
Ute på Vikbolandet hittar man Dalmyragruvan. I Dalmyragruvan har man sedan medeltiden brutit järnmalm och svartmalm. Idag ligger gruvan på en udde i en damm där man vid sekelskiftets början anlade Rippetorps kvarn.
Den enda skylten ute vid vägen. Hur lätt som helst att missa, vi åkte väl sisådär 5 kilometer för långt. När man hittat rätt får man gå ungefär 500 meter och längs med vägen kan man se massor med små figurer. Jag fotade bara ett par av dom:
En liten bit innan stranden finns det också en fornborg. Som alltid med fornborgar är det lite lurigt. Är det en ”riktig” borg eller är det bara stenar så man måste använda fantasin. Här var det såklart det senare. Men vyn över sjön var fin!
Man kan komma till gruvan från andra hållet också via en östgötaled. Från det håll vi kom i från måste man dra sig över med hjälp av flotten.
Här finns det tre gruvschakt varav den största är 25*7 meter och djupet är 55 meter. Som med alla gamla gruvor är de vattenfyllda.
