Känsla: Jag tänker så mycket på minbloggkompis BPoch undrar hur hon har det. Nu har även Rickard börjat jobba så nu känns det verkligen att semestern är slut för i år. Känns lite vemodigt. Jag har också känt mig gnällig eftersom det är så segt med det onda i händerna. Dubbla budskap från arbetsterapeut och lite mycket med andra saker.
Väder: Det har varit kallt den här veckan, så där så jag är glad över att jag inte har semester just nu. Men mycket roligt har vi gjort ändå. Vandringar passar ju ypperligt när det inte är hett ute.
Veckans träning:
Måndag: 4 kilometers promenad i skogen med Rickard.
Tisdag: Skulle springa distans men det blev ett intervallpass istället. 30*30*30.
Onsdag: Tog en morgonpromenad på dryga fyra kilometer innan jobbet.
Torsdag: Tog en promenad på nästan tre kilometer innan jobbet och sprang ett distanspass på jobbet.
Fredag: Vilodag.
Lördag: Jag, Rickard och barnen gick rundslingan runt Birgittas udde. Sprang också 1000-meters intervaller på kvällen.
Söndag. Jag och Rickard gick Älvarumsleden. Sög bra i benen så det får bli dagens träning.
Mina positiva från veckan:
Så glad över de nya bladen på klätterrosen.
Turen vid Bergs slussar tillsammans med Rickard. Det var så trevligt och välbehövligt.
Att få med alla barn på utflykt till Birgittas udde. Inte S då, han var på egna äventyr.
Jag och Rickard hade en trevlig tur runt Älvarumsleden runt Omberg.
Cravings: Glass i stora lass och Ahlgrens bilar.
Något dumt: Jag testade arbetsterapeutens råd om att anstränga händerna lite i vardagen. Drog upp ogräs och det gjorde inte ont under tiden. Däremot så gör det riktigt ont i dag. Hur ska jag veta vad som blir för mycket när jag inte får responsen direkt?
Bilder från veckan: Har fler såklart men du får se fler bilder i inläggen som kommer i veckan.
Idag tänkte jag lägga några rader på att berätta om gårdagens träningspass. Det blev ett pass som verkligen visade var min gräns går. Tanken var att springa 1000m*3. När jag springer den typen av intervaller brukar jag alltid välja att ha gåvila. Det gjorde jag inte den här gången. Istället joggade jag riktigt långsamt i tre minuter innan nästa intervall. Efter den andra kände jag att nej, det här är riktigt jobbigt. Men du vet ju hur jag är, jag vill gärna pressa gränserna. Och det gjorde jag med besked. Efter 500 meter på den sista intervallen var jag tvungen att hoppa av löpbandet och kräkas.
Att pressa sig på det här sättet är såklart inte bra, det blev för mycket. Fördelen är att jag vet var min gräns går. Nästa gång jag ska springa den här typen av intervaller får det bli med gåvila.
Men vad är det egentligen som händer rent fysiologiskt? Det blev jag väldigt nyfiken på. Jag tog min kompis AI till hjälp för att reda ut det hela.
Kroppen prioriterar musklerna som jobbar och hjärtat har fullt upp med att pumpa ut stora mängder blod. Blodflödet till magen minskar samtidigt eftersom matsmältning inte står högst på listan över funktioner att prioritera.
Kroppens stressystem drar igång ordentligt. Både adrenalin och noradrenalin ökar samtidigt som hjärtat slår hårt och andningen jobbar intensivt.
Det blir också en stor värmeproduktion i kroppen. Att det var kallt ute och att jag hade ytterdörren öppen precis vid löpbandet hjälpte som du förstår inte.
Alla dessa funktioner kan bidra till illamående och när belastningen blir för hög kan kroppen utlösa kräkreflexen. Smart sätt att få mig att sänka tempot…. Ibland händer det också att jag mår illa efter tävlingar. Senast det hände var i Västervik. När jag kommer i mål är kroppen fortfarande på högvarv samtidigt som belastningen upphör. Inte undra på att det blir knas.
Det blev en viktig lärdom kring vad jag klarar av just nu. Budskapet som jag fick gick inte att missförstå. Och jag kommer givetvis lyssna, nästa gång jag springer den här typen av intervaller så kommer jag köra gåvila. Det ger helt klart mer kvalitet.
Idag åkte jag, Rickard, A och I till Birgittas udde. Birgittas udde är dels en historisk plats och dels en rundslinga på Östgötaleden. Det är också en del av Pilgrimsleden Birgittaleden.
Lite fakta om Birgitta uddes rundslinga:
Var: Vid sjön Boren och i närheten av Ulvåsa slott.
Längd: 4,5 km.
Svårighetsgrad: Lättvandrad på grusvägar.
Parkering: Parkeringen ligger 800 meter från där rundslingan börjar. Annars är själva rundan bilfri och man får bara åka med bil där om man ska till något av torpen som finns längs med vägen.
Vid den här skylten kan man välja att följa leden åt vänster eller åt höger. Vi valde vänster men tar man åt höger så kommer man fram till Ulvåsa slott. Otroligt maffig byggnad som vi bara observerade på avstånd från bilen.
Den första historiska plats vi kom till var Galgbacken. Det var tättbevuxet så ingen av oss ville knata upp där. Rickard och barnen fortsatte vidare medan jag läste så jag fick sedan springa i kapp dom.
Efter att ha gått några hundra meter kom vi fram till Tegelslagartorpet och i hagen gick det ett gäng får och betade. Under 1800-talet låg det ett tegelbruk här där man grävde lera direkt ur marken för att tillverka tegel. Det finns tyvärr inget kvar av bruket nu mer än gropar som var omöjliga att se i det höga gräset.
Vi fortsatte vidare och kom fram till ett vägskäl där vi kunde svänga vänster eller höger. Vi valde återigen vänster. Här ska man om man vill komma snabbare till Birgittas udde följa vägen åt höger/neråt istället. Längre upp längs vägen finns ett sådant gulligt torp. Kunde inte fota eftersom det var en massa människor där just då. Uppförsbacken här trodde jag aldrig skulle ta slut…
Dock så fotade jag ett annat gulligt torp som enligt skylten heter Dalen. Drömde mig bort till att själv ha ett litet torp så där mitt ute i skogen.
Till slut var vi framme vid huvudmålet: Ulvåsa medeltida borg som anlades i början av 1200-talet. Skulle det vara en riktig ruin eller bara stenar? Och jodå, visst var det en ruin. Det som finns kvar är vallgraven som sannolikt varit betydligt djupare och så källaren.
Gick längst ut på udden. Där var det några som fiskade och så såg vi på avstånd ett gäng segelbåtar. Tror det var en seglartävling då vi hörde speakern över sjön.
När vi var nöjda med titten här fortsatte vi tillbaka mot bilen igen. Under hela rundan föll det ett stilla regn. En solig dag hade platsen varit 100 gånger finare. Solglitter gör allt vackrare. Hur som helst, regnet lockade fram små, små bebisgrodor som ingen av oss ville trampa på. Lurigt dock att se dom eftersom de såg ut precis som stenarna.
Det är dags att skriva lite om min torsdag och min fredag. Gårdagen startade med att jag gick min korta runda som är 2,8 kilometer. Hehe, jag hade fart i benen och gick dessa kilometer på inte ens 26 minuter. Min uthållighet som jag fått i löparspåret har även haft den effekten att jag kan gå i ett snabbare tempo. Dagen flöt sedan på och när jag kom hem vilade jag en stund för att sedan ta tag i min träning: ett distanspass på löpbandet. Eftersom min högra fot varit lite tråkig ute i spåret ville jag testa på löpbandet. Och det är så konstigt för kände ingenting. Undrar om det är en mental grej.
Som löpare hör jag ofta talas om runnershigh. Ett stadie där man får känslan av att kunna springa hur länge som helst. Kroppen bara går av sig självt och det går till och med att öka tempot. Exakt så blev det för mig igår. Helt plötsligt var det inte jobbigt längre och kroppen bara sprang av sig själv. Min runnershigh kommer efter sex kilometer. Hehe, lite jobbigt att behöva springa så långt innan det känns lätt och ledigt…
Idag fick jag frågan om jag var trött eller ledsen. Ironin i att få en sådan kommentar när jag sovit nästan nio timmar i natt… Dagen fortsatte med allmänt tråkiga grejer. Ville hjälpa en kollega med en sak och konstaterade att det inte gick. På grund av mina händer alltså. Det här kommer låta hårt men jag känner mig helt värdelös. Samtidigt som jag underlättar för mina kollegor vad gäller logistik och annat. Så jag började gråta när jag pratade om det med chefen och en annan kollega. De var så snälla och försökte muntra upp mig. Sen hände ett par andra saker där jag bara kände att hit men inte längre. Skönt med fredag och helg säger jag.
Jag träffade arbetsterapeut idag på hand och plastik. Jag får dubbla budskap och känner mig bara förvirrad. Jag får inte köra det träningsprogram med vikter som jag fick av rörelse och hälsa. Däremot får jag belasta om det gör ont men bara om smärtan sedan minskar. Hela tiden har jag fått höra att så länge det gör ont så får jag inte belasta utan händerna måste vila. Tror du att jag blir förvirrad eller vad… I praktiken gör det ju ont mer eller mindre hela tiden så det är bara att fortsätta som jag gjort de senaste fyra månaderna.
I morse skickade jag ett mess till Rickard (han jobbade natt). Ska vi inte ses efter jobbet och hitta på något, typ fika och promenad, skrev jag. Såklart var inte Rickard sen att hoppa på. Så han hämtade mig efter jobbet och så åkte vi vidare till Bergs slussar. Köpte glass och satte oss och kollade lite vid kanalen. Det var broöppning precis när vi satte oss och vilka puckon. Flera bilar körde över och en löpare skulle tvunget springa över precis när bommarna gått ner. Pucko säger jag, det finns verkligen folk till allt.
Efter glassen gick vi hela slusstrappan ner. Det var en tysk båt som skulle slussas och en flicka på sisådär 15 bast hade ansvar för linorna vid slussningen. Funderade lite på hur det skulle vara att åka båt, hela vägen från Tyskland ända till Göta kanal. Det måste vara en häftig upplevelse! Hur som helst så satt vi nere vid Roxen en stund innan det var dags att styra kosan hemåt igen.
Halva 2026 har gått och jag tänkte att det kunde vara kul att reflektera kring årets träning. Det är lätt att bli ”hemmablind” och tänka att det står still i utvecklingen. Trots alla fina resultat på träningspass, på fotbollsplan och på loppen.
Året började knaggligt med att komma igång igen efter min långdragna skada. Hela hösten 2025 körde jag alternativ träning, crosstrainer och explosiv styrka för benen. I december kunde jag börja löpträna försiktigt. Under dessa pass fokuserade jag på att springa under en visst tid: 45 minuter och inte att komma ett visst antal kilometer. Det fokus ger bra uthållighet som behövs för att kunna bli snabbare.
Årets första löppass blev ett intervallpass på löpbandet: 5*200 meter med joggvila mellan varje. Jag och Rickard var också med på ett träningspass som domarklubben ordnade på Friskis och Svettis. Jag utmanade mig och var med på träningen med domarklubben. Det är alltid svårt och utmanande att träna tillsammans med killarna i domarklubben som är på en helt annan nivå än jag. Jag fortsatte med lugna distanspass med fokus att bygga uthållighet. Rickard skrev ett träningschema åt mig som jag följde så gott det gick mellan fotbollsmatcherna. Målsättningen med träningschemat var att kunna springa fem kilometer på 25 minuter. Det är en tid som är utmanande för vem som helst! Jag är verkligen inte där än, springer just nu 400meters intervaller i det tempo jag måste hålla för att kunna springa 5 kilometer på 25 minuter.
I januari sprang jag löptest och det gick riktigt bra. Inte på de korta intervallerna, det är mitt stående problem men de långa intervallerna gick så klart galant. Under februari, mars och april kunde jag träna det jag ville och jag kände hur jag blev bättre och bättre för varje vecka. Träningsschemat var riktigt utmanande men precis det jag behövde för att långsamt bli bättre och bättre.
Skadan höll sig borta men i maj hände det som inte fick hända: jag drog upp min skada igen när jag ville hjälpa domartillsättaren och dömde tre fotbollsmatcher på rad. Inte samma dag såklart, men fredag, lördag, söndag. Så därefter fick det bli mer alternativ träning igen. Jag har trots skadan fortsatt döma fotboll och nu under sommaruppehållet känner jag att den är nästan helt läkt. Vi får se hur kroppen reagerar sen när det är dags för matcher igen.
Den största skillnaden i min form har jag märkt under matcherna. Jag är mer uthållig, förr kunde jag känna mig helt tom i huvudet efter en match men den känslan har jag inte längre på samma sätt. Jag orkar också ta fler löpningar, känner mig pigg i kroppen betydligt längre.
Vi måste ju såklart avsluta det här inlägget med att skriva om hur det gått med mitt mål att kunna springa fem kilometer på under trettio minuter igen. Och det lyckades jag med under Himmelstalundslopet i våras. Sedan har det blivit ett gäng lopp: blodomloppet i Linköping, Byrundan i Gamleby, Västervik city run och så årets viktigaste lopp: Victorialoppet på Öland. I flera år har jag velat springa båda loppen på samma kväll och det kan jag nu sätta check på. Är så nöjd med det, både snabbare totalt på loppen och så den utmaningen som det är att springa 13 kilometer på det sättet samma kväll. Jag är helt klart på väg tillbaka igen!
Vad ska jag skriva om idag då? Vi börjar väl från början kanske. 03:58 tyckte min kropp att det var morgon. Försökte verkligen somna om men nej det gick inte. Klev upp, tog en dusch och skrev någon bloggkommentar. Åkte sedan in till jobbet, tänkte jag kunde passa på och ta en promenad när jag ändå var vaken.
Utanför pizzerian som finns vid jobbet kom det en liten hare. Den tittade på mig, beredd att skutta iväg. Jag fortsatte dock åt mitt håll och då satte sig den lilla haren och käkade gräs istället. Såg senare två harar på fotbollsplan som jag gick förbi. Även dom var fullt upptagna med att käka gräs och brydde sig inte om mig. Härlig start på dagen!
Annars har jag haft en pysslig dag på jobbet, jag fyllde min tid om man säger så. Önskar mig en mindre pysslig dag imorgon. Förutom jobbet så ringde jag även till hand och plastik för att få tid till arbetsterapeut. Behöver ju verkligen byta mina handledsstöd och jag fick en tid redan på fredag, så det känns skönt att få det ordnat. Det blir tidigt sänggående idag.
Men imorgon är det torsdag och så är det bara en dag kvar till helg efter det. Jag får väl se om kroppen tänker bjuda på sovmorgon i morgon, eller om den tycker att 03:58 är en fullt rimlig tid att starta dagen även fortsättningsvis. Jag hoppas på det förstnämnda.
Jag har en teori vad gäller mina händer. Jag tror att det är mina nya handledsortoser som inte låser tummen som är problemet med att smärtan ökat. Läkaren sa till mig att det finns ny forskning som visar att det inte har bättre effekt att låsa tummen. Men jag är alltså tveksam. För dig som kanske är ny här och inte vet, så har jag fått en överbelastning i båda mina handleder, morbus de quervain. Det är en inflammation i senfacket i handleden och ska vilas bort. Jag får med andra inte belasta handlederna. Det är verkligen inte lätt. Idag ringde jag hand och plastik men arbetsterapeuterna hade inga tider kvar så ska ringa igen imorgon. Jag behöver helt klart andra stöd.
Det råder febril aktivitet i mina rabatter. Humlor och bin trivs som fisken i vattnet.
Fångade ett bi i ”flykten”. Ser lite ut som att jag lagt på ett filter men bilden blev så när jag klippte bort lite av bakgrunden.
Passade på att vattna i rabatterna och min stjärnöga trivs. Behöver bara plocka bort blommorna som vissnat.
Efter lite soffhäng efter jobbet var det dags för veckans första träningspass. Min plan var enkel: jogga lugnt en timme i skogen. Men jag vet inte vad det är. För andra gången inom bara några dagar fick jag ont i min högra fotled. Fattar inte vad det är med min fot. Intervallerna på löpbandet i söndags gick nämligen hur bra som helst.
Ville egentligen inte springa intervaller alla redan eftersom jag gjorde det i söndags. Men intervaller fick det bli. Sprang, 30*30*30, allltså 30 sekunder snabbt, lika lång vila och så upprepa 30 gånger. Gissa om benen var sega när jag sprungit mina trettio intervaller och jag och Rickard sällskapade hem i från skogen. Han sprang ett distanspass med inbakad tempoökning. Bra träningsdag trots att det inte blev som jag tänkt mig. Imorgon får det bli en vilodag.
PS: Är det någon av er som kikar in här som vet vad som hänt med oppet-spar.se? DS
Jag vill inte grotta ner mig alltför mycket i mina händer men sedan jag började jobba igen tycker jag allt att det gör mer ont i händerna. Det känns ärligt talat rätt så hopplöst, kommer mina händer någonsin bli bättre? Ibland tänker jag att jag struntar i handvila och börjar leva som vanligt. Men jag känner ju att det inte går. Men nog om det, nu ska jag skriva lite mer positivt från min dag!
Den där gulliga lilla minionen satt på en av skärmarna ute i samordningen på jobbet. Den gjorde mig glad!
A kom tillbaka från sin semester idag och så kul det var att få jobba tillsammans igen.
Jag och Rickard tog en kvällspromenad i skogen och pratade om allt möjligt. Att gå ut tillsammans är det perfekta tillfället att prata ostört med varandra.
Klätterrosen trivs som fisken i vattnet. Massor med nya gröna blad har tittat fram.
Lagom till vi kom in tittade solen fram på baksidan.
På framsidan såg det dock ut som att det skulle kunna bli oväder när som helst….
Det är måndag och ny vecka och jag tänkte dela ett inlägg med reflektioner från årets fotbolls-VM. Scrolla vidare om du inte är intresserad av fotboll. Det kommer nämligen bli ett relativt långt inlägg. 🙂
Finalen: Spelades mellan Argentina och Spanien. Argentina hade inga skott på mål och fick en man utvisad (fick sitt andra gula) innan fulltid. Jag har aldrig sett Argentina äga så lite boll. Sjukaste situationen var också att Spanien fick ett mål bortdömt. Domaren blåser frispark, en frispark som Argentina absolut inte ska ha. VAR-rummet går heller inte in och ändrar. Det förstärker helt klart bilden av att Argentina favoriseras. Jag är glad över att Spanien i slutändan tog hem titeln.
Fundering: Har Sverige någonsin vunnit en VM-match med så många mål som mot Tunisien?
Konsekvenser: Tunisiens förbundskapten fick sparken efter matchen mot Sverige.
VAR: Trots all kritik tycker jag att VAR fungerat bättre än tidigare mästerskap. Oavsett VAR eller inte kommer vi aldrig komma ifrån diskussionerna om matchavgörande beslut. Jag tycker allt att fler svåra situationer ändå blivit rätt bedömda.
Publiken: Trots farhågor inför mästerskapet har stämningen på läktarna ofta varit riktigt bra. Det märks att ett VM lockar supportrar från hela världen. Det jag däremot funderar över är hur folk har haft råd att åka. Läste någon rubrik om att en biljett till finalen kostade över 100000 kronor.
Hemmaplan: USA fick en hel del uppmärksamhet, både på och utanför planen. Ibland kändes det nästan som att arrangörerna ville skapa den perfekta berättelsen om ett framgångsrikt amerikanskt landslag.”Make America great igen” tänker jag lite på.
Överraskningen: Att flera mindre fotbollsnationer visade att avståndet till de traditionella stormakterna fortsätter att minska. Kap Verde är det tydligaste exemplet, men de var inte ensamma.
Mästerskapsformatet: Det utökade VM-formatet har fått kritik, men jag tycker faktiskt att det också gett fler nationer chansen att visa upp sig. Samtidigt blir det fler matcher och en längre turnering, vilket inte alla uppskattar.
Favorittrycket: Det här mästerskapet visade ännu en gång att stora namn inte vinner matcher på förhand. Tyskland och Nederländerna fick erfara det den hårda vägen.
Otippade: Att både Tyskland och Nederländerna åkte ur i åttondelsfinalen.
Känslan: Jag saknar ibland att VM får handla om bara fotboll. Det känns som att varje mästerskap numera omges av fler diskussioner om politik, ekonomi och makt än om spelet på planen. Det är för mig helt fel fokus.
Skrällen: Kap Verde lyckades spela 0-0 mot Spanien. Kap Verdes målvakt Vozinha stod för ett gäng fenomenala räddningar. Eftersom Spanien till slut gick till final blir insatsen från Kap Verde ännu större.
Domarinsatsen: Som helhet tycker jag att domarna gjort det bra. Förutom två undantag jag verkligen minns. Paraguay spelade verkligen fult mot Frankrike. De skulle ha haft minst ett rött kort och flera varningar. De fick inte en enda och Frankrike fick tre. Helt klart riktigt svag insats. Sen tänker jag på matchen mellan Argentina och Egypten. Vilken kämpainsats Egypten gjorde och att Argentina till slut vann, ja det kan vi delvis tacka domarna för. Ett bortdömt mål och så i alla fall en missad straff. Hade dessa domslut hanterats annorlunda så tror jag att Egypten varit det lag som gick vidare.
Onödiga: Vattenpaus absolut när det verkligen behövs men inte tre minuters uppehåll med reklam i varje halvlek. Helt klart förtäckt reklam. Tycker också att fotboll ska spelas i två halvlekar. Inte fyra som nu under VM.
Politiska spelet: FIFA ordförande Gianni Infantino har synts och hörts mer än vanligt under mästerskapet. Lägg därtill Donald Trumps närvaro och utspel i samband med VM. Det här är något som verkligen gör att man fokuserar på annat än fotbollen.
Kontroversen: Att USA:s avstängde spelare fick sin avstängning hävd i tid för att kunna spela lagets sista match väckte många frågor. Behandlas verkligen alla nationer lika? Jag tycker att beslutet var fel. Har man fått ett rött kort så ska man vara avstängd nästkommande match. Punkt slut.
Pengarna: Reklamavbrott under vattenpauser, VIP-arrangemang och ett ständigt fokus på sponsorer påminner om hur mycket pengar som styr dagens fotboll. VM ska vara världens största fotbollsfest. Dock så tycker jag att den här gången känns det som att affärerna fått ta större plats än själva sporten.
Känsla: Då har jag jobbat en vecka efter semestern. Kom ju snabbt in i själva jobbet. Även om det känns som att jag har glömt allt så stämmer inte det. Det finns kvar i ryggmärgen.
Väder: Kontrasternas vecka om man säger så. Från trettio grader i skuggan till lite svalare 13 grader.
Träning: En bra kombination av utmaning och vila. Känner verkligen att konditionen finns i kroppen fast känslan är mer att jag ”bara” vilar.
Måndag: En kort promenad.
Tisdag: Vilodag
Onsdag: Sprang Victorialoppet på Öland, 4 km på 23,53 och 9 kilometer på 58,11.
Torsdag: Jag och Rickard tog en kort återhämtningspromenad i skogen på fyra kilometer.
Fredag: Vilodag
Lördag: Joggade en runda men fick lite ont i en fot så valde att gå istället. Blev en runda på 5,6 kilometer.
Söndag: Jag sprang 10*400 meter på löpbandet, Kroppen kändes förvånansvärt bra vilket gläder mig.
Godaste: All smarrig glass som inmundigats.
Mina positiva från veckan:
Otroligt nöjd och glad över att jag lyckades med min utmaning om att springa båda loppen på Victorialoppet i onsdags.
Det har varit en lugn och bra första vecka på jobbet.
Det var så mysigt att åka till Smultronstället igår och äta god glass tillsammans med Rickard och barnen.
Veckans haha: Vid en av skrivarna sitter den här lappen. Det stämmer så väl. Är man stressad så blir det direkt fel på apparaten.
Veckans jag: Passade på att använda tre av mina sommarklänningar. Annars är det träningskläder som vanligt.
