Fångat i rabatten

Publicerad den av Hannas krypin

I morse drog jag på mig min vita löpartröja och en randig tröja från Lindex. Men det var riktigt kallt om benen. Morgonen bjöd på endast sju grader. Desto varmare var det när jag åkte hem. Men snart kan inte ens jag hålla ifrån mig känslan av höst.

Jag är helt klart för gammal för att gå och lägga mig efter elva på kvällen. Nya rön påstår att det inte är så noga med åtta timmars sömn per natt. Jag säger att de har fel. Jag känner direkt skillnad när jag som i natt bara sovit runt sex timmar. 😛 Det är för lite. Men dagen på jobbet gick bra och när jag kom hem fick det ändå bli ett träningspass.

Jag har tänkt att jag har match lördag och söndag men det är ju fredag och lördag. Kände verkligen att jag inte ville ha två vilodagar på rad så jag värmde upp i tjugo minuter på crosstrainern och därefter fick det bli tre varv med mina tuffa styrkeövningar. La till ”idioten”, det är bra med en lång hall och det blev några vändor fram och tillbakapå trettio sekunder. Efter tre varv med alla övningar kände jag att benen inte ville mer.

Så till rubriken då. Jag har mängder med humlor i rabatten. Men jag har även noterat att jag har ett par fjärilar som kommer och samlar nektar. Igår lyckades jag fota den och den är bara så fin. Lite suddig bild dock men man kan inte få allt.

Censur, konspirationer och källkritik

Publicerad den av Hannas krypin

Hur ofta har man inte snubblat över ett inlägg där någon skriver: ”jag skrev om det här, sen blev mitt konto begränsat”. Jag gör det flera gånger i veckan. Oftast följs det sedan av resonerande kring censur och att någon vill tysta en. Jag är den första att skriva under på att det var exakt så under pandemin. Minsta lilla kritiskt mot covidhanteringen och vaccinets vara eller inte vara så försvann inlägg, videos på youtube med mera.

Men jag funderar samtidigt på om erfarenheterna från pandemin gjort att slutsatsen om censur dras för snabbt. När något försvinner betyder det ju inte att det verkligen är censur. Det kan ju lika gärna handla om algoritmer eller tekniska fel. Kanske är det säkerhetsåtgärd utifrån lagar eller regelverk på olika plattformar. Och så finns det de fallen där det är exakt så: censur.

I dagens samhälle är det otroligt viktigt att vara källkritisk. Jag tänker att det gäller oavsett källa, oavsett om det är en tidning eller forskning eller inlägg i sociala medier. Det intressanta är att fundera över, hur vet personen att kontot begränsades av just det inlägget. Det är ju uppenbart om personen får ett meddelande med texten ”vi har begränsat ditt konto” och varför. Men det är ju inte så i alla fall. Det kanske bara råkade bli så att två saker hände samtidigt.

Något som jag tycker är intressant är hur ett konto som krånglar eller ett inlägg som försvinner kan börja handla om censur. Och visst, i en del fall är det absolut så, som under pandemin. Men kanske kan det också vara så att man bestämmer sig för att saker och ting är på ett visst sätt utifrån sin egen världsbild.

Blodomloppet Jönköping 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll var det återigen dags för årets Blodomlopp i Jönköping. Jag, Rickard och A åkte ner. Vi sprang loppet för första gången förra året. Riktigt trevligt faktiskt där starten går i Knektaparken och sedan springer man fem kilometer runt sjön. 10 km går på samma bana första fem men vid målet varvar man och springer fem kilometer till i en annan bana. Jag skulle springa fem kilometer såklart. Med målet att vara snabbare än förra året såklart. Men vi ska väl ta det från början tänker jag.

Blått och rosa eller rosa och blått.

Som vanligt funderar jag över kläder och i år var det svårare än vanligt att välja outfit. Fick en rosa långärmad tröja av Rickard från Craft, den ville jag gärna ha. Men frågan var ju också det där med nederdel. Gärna mina blå tights från Nike som jag inte haft på evigheter. Då var frågan också, kommer jag störa mig på de halvlånga benen. Läste racereports från förra året och konstaterade att när jag sprang Jätten Bule-löpet förra året hade jag kunnat springa i korta tights. Då kan jag ju inte springa i halvlånga tights i augusti. Gillar för övrigt att tröjan är ”fluffig”. Till slut valde jag att åka i de korta tightsen och ha de längre med mig. Ifall jag skulle ändra mig.

Väl i Jönköping hittade vi snabbt och smidigt en parkeringsplats. Det har varit vägarbeten längs med E4 så vi var osäkra på hur långt innan vi behövde åka. Man kan ju säga att vi åkte med goda marginaler vilket inte var så dumt. Nummerlappar hämtades ut och därefter letade vi efter ett bra ställe att lägga grejerna. Startområdet just då var nästan helt öde. Men parken skulle snart fyllas med människor såklart.

Rickards två bröder och brorson kom också dit för att springa. Det börjar bli en liten tradition att ses på lopp så här. Kul ju!

Det blev dags för uppvärmning. först kändes mina ben riktigt tunga och jag funderade över hur jag skulle kunna nå mit mål om max trettio minuter och snabbare än förra året. Men det är ju det uppvärmning är till för. Mjuka upp kroppen och få igång cirkulationen. Apropå uppvärmning så vet jag inte riktigt hur instruktören tänkte med den officiella uppvärmningen. Hon hittade på en massa övningar som krävde en del utrymme och det var trångt i startområdet. Jag som har noll koordination tänkte att det där, det är jag inte med på.

Hur som helst, starten gick och jag hade valt en bättre position jämfört med förra året. Jag kunde nämligen nästan direkt springa i mitt tempo. Det var kul att känna mig så pass pigg och farten kändes kontrollerad. Ända fram till kilometer tre vill säga, då tappade jag lite och vad gäller sista kilometern så orkade jag inte alls. Eller det gjorde jag ju, jag kom ju i mål. Men den där spurten jag hade tänkt mig i slutet ville kroppen inte alls vara med på. Men vad spelar det för roll? Jag nådde mitt mål och var hela två minuter snabbare än förra året. Trenden att vara snabbare på loppen i år jämfört med förra året står sig. Men som jag längtar efter fler distanspass, mer intervaller och mer styrka.

Inget lopp är komplett utan ett par bilder på mig och Rickard!

Envist värre…

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag faktiskt en ledig dag, det var länge sedan jag var ledig mitt i veckan, eller i det här fallet på en tisdag. Eftersom mina händer blivit så pass mycket bättre ville jag inte göra fler schemaändringar just nu. Hoppas på att kunna jobba mina planerade nattpass i nästa vecka. Håll gärna tummarna för mig. 🙂

Jag tänkte att jag tagit död på min rudbeckia. Hur jag nu kan tänka det då den faktiskt blommar, det förstår jag inte… Men, men… Jag gick loss med sekatören och klippte bort alla tråkiga kvistar. Det blev en rejäl klippning men nu får knopparna som tidigare varit dolda av alla blad och kvistar lite solljus. Jag rev också upp lite gräs. Detta eländiga och envisa gräs som verkligen tar över rabatten om jag inte ser upp.

Klippte också bort vissna löv och döda blommor på stjärnögan. Den är så tacksam, blommar om hela tiden. Dock ingen humlefavorit men det kompenserar både stäppsalvian, lavendeln och oregonon för med råge.

Jag rev upp så mycket gräs och räfsade rejält i jorden. Blev betydligt bättre efteråt!

Rensade också vid rosen. Där är det inte lika mycket ogräs…. Skulle behöva klippa stäppsalvian igen men humlorna hittar fortfarande nektar så den får vara kvar ett tag till.

Som vid den minsta lilla rabatten där ogräset lite tagit över. Lavendeln och stäppsalvian är stark. Frågan är hur det kommer gå för min aster som nog får alldeles för lite sol. Men vi får se, den får hänga kvar där då jag inte vill flytta på den. Jag vill verkligen inte att ogräset i just den här rabatten sprider sig ännu mer.

Det svänger ju….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänkte skriva några rader redan i morse när jag satt vid köksbordet och drack min mugg med te. Men så kände jag bara att jag inte hade lust. Mitt ”zombie-inlägg” var tidsinställt och fick vara morgonens inlägg. Har du inte läst det så scrolla vidare så får du se en galen bild på mig.

På jobbet ville jag verkligen träna men när jag satt i bilen på vägen hem så kände jag att jag verkligen inte orkar. Energin finns inte och då får det bli vila. Det blir tidigt sänggående. Appropå bilen då… Scrolla vidare, det har verkligen blivit en följetong.

Ska inte en Ford-verkstad kunna Ford? Jo, det kan man ju tycka. Alltså det har varit så många turer med Agda (min lilla ford fiesta för dig som är ny här). Det roliga i kråksången är att den första verkstan faktiskt hade rätt i att båda sensorerna behövde bytas. Det borde verkligen Ford kunna. På fredag ska den andra sensorn bytas och då hoppas jag verkligen att problemet är ur världen.

Humlorna bryr sig inte om några normer om fysisk aktivitet…
De håller igång med tydligt fokus.

Idag har jag funderat väldigt mycket över den här normen kring stillasittande och hur man sedan reagerar på andras fysiska aktivitet och fysiska utmaningar som man väljer att göra frivilligt. Att man ses som lite crazy när man testar gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Eller det här att bara träna några gånger i veckan. Vad är det egentligen för samhälle vi har skapat när det har blivit så normalt att vara stillasittande att det är den som rör på sig mycket som betraktas som den lite konstiga? Jag tycker att det är fascinerande. Och faktiskt väldigt provocerande.

När jag blev jagad av zombies… Eller kanske inte

Publicerad den av Hannas krypin

Häromveckan gick jag igenom bilder från Victorialoppet, alltså de officiella som arrangören fotograferat under loppet. Det året jag gick igenom var 2016 och jag hittade ett par bilder på mig. Många har sinnesnärvaro att exempelvis sträcka upp armarna när de ser fotografen eller bjussa på ett stort leende. Men jag då, vad gör jag? Jo det ska jag berätta. Jag hittade en sådan rolig bild på mig själv. Först tänkte jag att jag bara var fokuserad men sen tänkte jag att hallå, jag ser ju ut att vilja döda någon. Alternativt att jag är jagad av zombiesar. Den blicken liksom…

Nu är ju den här bilden från 2016 så givetvis kan jag inte minnas exakt vilka tankar som gick igenom mitt huvud. Men jag minns vad jag tänkte när jag löpte samma sträcka under årets Victorialopp. ”Får inte stanna, får inte stanna, det gör inget om det går sakta”. 2016 tänkte jag nog istället ”varför är det ingen som ser zombien bakom mig, spring Hanna, spring.”

Söndagslistan vecka 32

Publicerad den av Hannas krypin

Så är det då söndag kväll. Jag har haft en lugn söndag utan några särskilda eskapader. Tränade ett pass på crosstrainern i förmiddags och tog en promenad på eftermiddagen. Hehe, satte igång filmen ”wicked” och efter halva så tog jag min promenad. Det var riktigt varmt ute, så där så jag kände att det fick räcka med 3,5 kilometer. Kom senare på att gräsmattan och blommorna behövde vatten så det blev en stund ute med vattenslangen.

Känsla: En bra vecka med mycket fint att tänka tillbaka på.

Väder: Det har varit soliga och varma dagar men riktigt kalla vindar bitvis också. Nätterna och morgnarna skriker höst men det vill jag inte tänka på nu.

Träning: Det har varit en bra träningsvecka med mycket fysisk aktivitet. Jag har fått in olika typer av fysisk aktivitet med.

  • Måndag: Fem kilometer lugn morgonjogg innan jobbet. Stretchade 30 minuter.
  • Tisdag: Mittträff med domarklubben, springa 3*40 meter och sedan maxa 1400 meter. Jag gick även 3,2 kilometer medan Rickard körde sitt test. Stretchade 30 minuter.
  • Onsdag: 35 minuter pilates. Kände mig stel och svag under tiden men väldigt glad efteråt. Det fick också bli 30 minuter stretch och så en kvällspromenad på tre kilometer.
  • Torsdag: 45 minuter på crosstrainern.
  • Fredag: 3,5 kilometers promenad och så trettio minuter stretch.
  • Lördag: Jag dömde en match i herrar division 6. Trettio minuter stretch på kvällen.
  • Söndag: Träna eller inte träna, det var frågan. Det fick bli trettio minuter på crosstrainern och så en promenad på 3,5 kilometer.

Veckans träningslåt: Dara med bangaranga.

Mina positiva från veckan:

  • Det var så mysigt att hänga med familjen i fredags kväll.
  • Jag fick döma en väldigt rolig match igår.
  • Jag har mindre ont i mina händer. Först tänkte jag att det var en naproxen-effekt men nu har jag inte tagit några smärtstillande på hela helgen och det är verkligen stor skillnad.
  • Känns bra med all stretch.
  • Ännu gladare är jag över de 35 minuterna med pilates som jag fick till.

Sämsta:

  • Vurpan jag gjorde under sprinten i tisdags. Mitt knä är skapligt blåslaget. Men jag får vara glad över att det bara är det. Det kunde ha gått betydligt värre.
  • Att det är tydligt mörkare på kvällarna nu. Är INTE redo för höst…

Veckans jag: Den här veckan har jag dammat av flera av mina fina sommarklänningar. Börjar känna mig lite inspirerad kring att använda mer av det fina jag har och inte bara gå i träningskläder jämt.

Bilder från veckan:

Fotboll i Hannäs och så Forsaströms järnbruk

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har varit i Hannäs i dag och dömt höstsäsongens första division sex-match. Det var så trevligt att komma dit, publik som pratade med mig, fick fin feedback både under matchen och sedan efter matchen. Jag hade också en riktigt bra dialog med spelarna. Det var en sån där match där spelarna gjorde det lätt för mig. Då är det riktigt roligt att döma fotboll. Min stökande vad var helt klart bara efterdyningar av den nattliga krampen. Det var inga problem alls att springa runt på fotbollsplan. Jag var helt klart överallt under matchen:

När jag åkte hem passade jag på att stanna till vid ett ekomuseum: Forsaströms järnbruk. Det ligger på vägen mellan Falerum och Åtvidaberg. Jag blev såklart väldigt intresserad av platsens historia som är väldigt spännande. Forsaströms järnbruk grundades 1725. På den tiden var det febril aktivitet här.

Det fanns bland annat en masugn och stångjärnshammare där man framställde järn. Det fanns också en spiksmedja och en kvarn. Kvarnen finns kvar, se nedan, och där maler man fortfarande mjöl någon gång om året. Storån var såklart väldigt viktig eftersom det behövdes vattenkraft för att driva verksamheten. Forsaström blev på 1770-talet en del av Åtvidabergs kopparverk. Dock så tog järnbrukets historia slut när de gamla bruken konkurrerades ut av den moderna järnindustrin.

Hoppa på tåget och Fem en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är lördag morgon och jag har sovit över nio timmar. Så härligt! Frukosten är inmundigad och jag sitter här och tänkte vara med på två bloggteman: Elisas fem en fredag och Åkes hoppa på tåget där veckans ord är vass. Men vi börjar väl med de fem fredagsfrågorna som handlar om sensommartider.

  1. Hur känns det nu när augusti är här? Det känns alltid vemodigt när det börjar mörkna på kvällarna och det är kyligare vindar.
  2. Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut? Humlorna i rabatten och doften av mina rosor. (Sorry jag tjatar om min ros men jag är precis lika galen i den som jag är i mina pioner på våren. Och det var ju exakt det jag skrev igår med :-P).
  3. Vad har du blivit bättre på under sommaren? Njuta och vara här och nu. Försöka att inte tänka å mycket framåt hela tiden,
  4. Blir det någon kräftskiva i år? Nej, jag är inte mycket för kräftor. Senast jag var på en kräftskiva var när jag jobbade på Kvarnbacken och vi anordnade en kräftskiva för de boende.
  5. Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar? Att jag har börjat med min stretch igen.

Så från sensommar till Åkes lördagsord som den här veckan är ”vass”. Min första tanke var vass i sjön och det tyckte jag skulle bli svårt att skriva om men när jag läste själva inlägget så handlade det mer om vassa grejer. Och där kommer jag i alla fall på två saker som jag kan skriva om. Tre förresten.

  • Ser man inte upp kan man få en och annan tisteltagg i foten om man går barfota på gräsmattan.
  • Jag sticker mig alltid på rosorna i rabatten. Senast häromdagen fick jag en tagg i fingret. Och varför blir det så då? Jo, för att jag alltid envisas med att hantera mina rosor utan handskar. Jag kan uppenbarligen inte lära mig efter alla taggar i händerna.
  • För några år sedan gjorde jag hembakt pizza. Jag hade öppnat en konservburk med ananas och locket låg kvar på bänken. När jag sedan skulle kavla ut degen så slinter jag och skär mig i fingret på locket. Det blev ett rejält jack i fingret som nog borde ha sytts men som vårdpersonal tänker jag såklart ”det går nog bra att avvakta…” Sen vet jag såklart att det inte går att avvakta med sår som behöver sys men det gäller ju inte mig. 😛

Kalas på en fredag

Publicerad den av Hannas krypin

Jag startade dagen med att ställa bilen vid arenan och sedan promenera därifrån. Vinden var så kall och jag hade motvind. Det kändes verkligen i kroppen. Funderade över om jag skulle gå igenom stan eller om jag skulle ta vägen nere vid ån. Jag valde att ta vägen vid ån, så mycket finare ju! Men jag ska erkänna att det var lite grått och trist.

Jag flexade ut tidigare för att hinna hem och fixa med maten. Marcus och Kevin tog bussen till mitt jobb och följde sedan med hem. Kevin blev hellycklig över att få spela tv-spel med S. Tanken var att vi skulle grilla men jag tyckte allt att det var lite väl blåsigt. Så istället lindade vi in fläskfilé i bacon och ugnsstekte den. Till det fick det bli potatisgratäng och en sås med färska champinjoner. Jag fastnade som vanligt ute i trädgården, spanandes på humlorna medan maten gjorde färdigt sig själv i ugnen. Ikväll var det någon sorts humlerekord i oreganon.

När jag ändå var ute i trädgården tittade jag till min ros. Knopparna ger mig samma glädje som pionerna under våren. Jag räknar antal knoppar, i skrivande stund 17 stycken och jag tar mängder med bilder på utvecklingen. Är så glad, tänk när blommorna slagit ut. Jag ser så mycket fram emot doften och färgprakten. Gula rosor är så fint!

Två minuter innan utsatt tid var mamma och pappa här och då kunde vi hugga in på maten. Alltså det blev så lyckat. Nu kom jag på, någon gång ska jag nog testa att göra smördegsinbakad fläskfié med någon god fyllning. Det hade varit gott. Det fick bli glass till efterrätt och Kevin som fyller sex år fick öppna sina presenter. Av oss fick han ett blockspel. Det går ut på att man ska bygga ett torn genom att dra ut en kloss i taget. Den som råkar riva tornet förlorar. Hur kul som helst ju.

Dra en kloss och hoppas på att tornet inte rasar.

När alla åkt hem stretchade jag en halvtimme. Det var verkligen ingen skön halvtimme, det gjorde nämligen ont överallt. Det är så konstigt att samma positioner kan vara hur härliga som helst ena dagen och andra dagar bara så obekväma.