Humör: Go´ och gla´. Bortsett från att jag har haft extra ont i särskilt min högra hand. Men det känns inte riktigt som den vanliga värken utan mer att det gör extra ont efter vurpan i skogen i torsdags.
Väder: Sol, växlande molnighet och så den där blåsten som aldrig drar vidare.
Dagens avslappning: Jags har inte stretchat något seriöst sedan i vintras. Men idag var det dags. Mina stressnivåer (enligt min klocka som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg) sjönk från tjugofem till fyra. Jag sov också en timme vilket verkligen var välbehövligt.
Dagens jag: Lila t-shirt och lila shorts från samma märke, grön träningsoutfit från Stronger och så ikväll vitt linne och blommig kjol.
Träning: När jag läste min träningskategori häromdagen blev jag påmind om ett pass som jag inte kört på väldigt länge: 500 meter uppdelat på 300+200meter. Senast jag körde det här passet så la jag upp det så att jag springer 300 meter i fem minuter/km och ökar tempot de sista 200 meterna. De 200 meterna har jag sprungit i 4 minuter/km. Vila i en och en halv minut emellan. Så idag tänkte jag att det fick bli precis det passet och exakt samma farter som sist.
Sjunde juli 27 juliOch så idag då.
Fundering: Kommer mina paletter som står ute gaska upp sig? De blev nog lite uppstressade av att köras ut i friska luften direkt. Efter lite näring har de ändå gaskat upp sig. Ska bli spännande att se hur de kommer se ut om en vecka.
Flora brukar göra en månadssammanfattning och varje gång tänker jag att jag också ska göra en. Det blir alltid att jag skriver andra inlägg istället. Men den här gången tänkte jag att jag skulle sammanfatta min julimånad. Det är inte klokt att det är första augusti idag. Var tog tiden vägen egentligen?
Hur var juli? Juli började med semster och det har varit en otroligt fin månad med familjetid, härliga naturupplevelser och så roliga träningsutmaningar. Jag och Rickard åkte till Arkösund, bodde på hotell och åkte skärgårdsbåten Arkösund-Harstena. Hur mysigt som helst. Åt också en otroligt god plankstek. Den vill jag äta igen. Sprang också traditionsenligt både Byrundan, Västervik city run och Victorialoppet. Månadens jobb: Jag hade semester halva juli och resten av juli har jag jobbat som samordnare. Spindeln i nätet vad gäller vårdplatser, boka patienter och hjälpa vårdlagen med mer administrativa uppgifter. Månadens extra: Det måste vara att springa Victorialoppet, både fyra kilometer och nio kilometer på samma kväll. Månadens festliga: Inga festligheter den här månaden. Firande av min mammas åttioårs-dag blir nu i augusti. Månadens tv: Sommaren med släkten vilket är standard under sommaren. I år såg vi hela serien fyra gånger.
Månadens plagg: Jag följer såklart sport-temat som vanligt med några få undantag. Månadens film: Har sett ett par filmer under juli, rekommenderar en av dom: ”Voicemail for Isabelle”. Handlar om en tjej som förlorar sin syster i sjukdom. Systern som är kvar fortsätter att ringa till sin systers telefon. Det hon inte vet är att en kille har fått hennes systers nummer på sin nya jobbtelefon. Han blir kär i henne och söker upp henne. Det blir diverse förvecklingar såklart. Månadens böcker: Jag har inte läst en enda bok under juli månad. Månadens konstupplevelse: Konst är inte riktigt för mig så inga upplevelser på det temt. Önskningar inför kommande månad? Att mina händer ska bli bra så jag kan börja jobba patientnära igen. Beställa Floras bok ”stortaxi”. Döma en massa roliga matcher, inte klokt ju att säsongen 2026 bara har ett par månader kvar.
Skrev ju igår att jag önskade mig sovmorgon idag. Men se det gick inte. Men jag får skylla mig själv den här gången. Somnade alldeles för tidigt så kroppen tyckte det var morgon halv fyra. Jag försökte såklart somna om men eftersom jag grubblade på att jag borde ta tag i garderoben kunde jag inte somna om. Så check på att ha tvättat två maskiner med tvätt, hängt upp dessa och stuvat in alla kläder i garderoben som jag gärna sprider ut i sovrummet. (Läs fotändan av sängen….)
Jag gick också ut i trädgården en sväng, i bara strumplästen och det var så friskt och svalt ute. Hittade två små humlor som satt på lavendeln och sov, tidigare i veckan hittade jag sju stycken knoppar på min klätterros och idag hittade jag tre till. Ser så framemot doften när de slår ut. Jag passade också på att klippa bort ett gäng ledsna blad och blommor på min stjärnöga.
Jag råkade försova mig imorse, tur Rickard var hemma så han kunde väcka mig… Kläder hade jag valt kvällen innan. Vitt linne och rosa kjol. Det roliga var att en kollega också hade rosa kjol idag. Great minds think a like. Eller hur säger man? 😛
Det har varit intensivt idag. Jag har försökt balansera upp det intensiva med att istället försöka vara som en lugn filbunke själv. Var kommer egentligen det uttrycket i från undrar jag. Samma som det där uttrycket med att sova som en kratta eller sova som en stock. Nej, dessa funderingar ska jag nog inte trassla i mitt stackars huvud i ikväll. Det är en riktigt trött tjej som sitter här. Är glad för ledig helg och att få sovmorgon.
Jag och Rickard tog en kort promenad i skogen, det var friskt att komma ut. Men ettriga flugor fanns det gott om. Det är verkligen nackdelen med skogen den här årstiden. Bad AI illustrera vår skogspromenad med de ettriga flugorna eftersom jag inte tog några bilder ute i skogen. Använde en bild från vår vandring längs med Älvarumsleden som grund. Lite för perfekt placerade flugor men annars är vi lika. Hur som helst, ikväll blir det tidigt sänggående. Behöver verkligen ladda batterierna. Har du haft en bra dag?
Alltså idag har jag gjort så mycket knasigt. Skäms en aning när jag tänker på det… Men äsch, jag får bjuda på det och så skyller jag på de trettio graderna som varit idag. Kände mig också extremt ful i morse så var tvungen att kladda på smink…. Inte för att det är viktigt att vara snygg men just idag ville jag inte känna mig ful. Lite rouge, lite ögonskugga och så lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.
Vi felsökte vår bil igen. Det visade sig att samma fel tyvärr kvarstår. Det kanske var ett måndagsexemplar på delen som byttes, vad vet jag. Turligt nog är det en väldigt ”billig” reparation: 1400 spänn. Det är ett bra pris för att vara märkesverkstad.
Redan igår tänkte jag att jag skulle springa ett distanspass. Men de trettio graderna som skulle vara idag kändes mindre lockande. Men igår när jag kom hem från jobbet så kände jag att jag verkligen inte orkade. Kändes ju sådär kul att springa idag istället i denna värme. Men vad gör jag om jag behöver döma en match i samma temperatur? Jag måste helt klart vänja mig. Så jag och Rickard åkte iväg tillsammans och jag blev väldigt snabbt påmind om varför jag verkligen inte gillar det där spåret. Det är backar, rötter och stenar och jag måste hela tiden titta var jag sätter fötterna.
Fyra anledningar till att INTE springa Lokmilen:
Vurpade i år igen och skrapade upp samma ben som förra året…
Det kom en snabb löpare bakom mig och jag blev så rädd att jag höll på att ramla ner i ett vattenfyllt dike när jag hoppade undan.
Magen ballade ur när det var två kilometer kvar.
Ogillar starkt alla uppförsbackar….
Men jag kan sätta check på en mil i trettio graders värme. Sa dock till Rickard att han skulle påminna mig om det här passet nästa gång jag får för mig att jag vill ge mig ut i just det här spåret.
Men är det verkligen bara eländigt? Och nej, givetvis finns det också anledningar till att springa Lokmilen med.
Det bygger pannben! Att springa där i spåret och vara arg på alla rötter och stenar och ändå kämpa vidare och inte ge upp.
Backarna bygger benstyrka och distansen uthållighet.
Jag vurpade bara en gång i år. Förra året vurpade jag 2 gånger och höll på att vurpa tre gånger till…
Vissa sträckor är riktigt vackra med små vattendrag och lummig grönska
Det finns en led som jag har velat gå ett tag: älvarumsleden vid omberg. Lite skeptisk har jag allt varit till branterna men väl där så var det inget värre än platser jag redan vandrat på. I söndags frågade jag Rickard om han var sugen på att gå leden med mig. Och det var han såklart. Planerade för enkel lunch åt barnen som de kunde fixa själva och Rickard köpte räkmackor åt oss. Så, förbered dig på ett inlägg med många bilder.
Var: En slinga vid Omberg.
Svårighetsgrad: Det här är en krävande led. Det suger bra i benen efter ett tag.
Längd: Alla officiella källor säger 7,5 men jag hade 9,3 på klockan när vi var tillbaka till bilen.
Parkering: Enklast är att parkera vid Ombergs Ekocenter
Markering: Följ grön markering. Det är välmarkerat.
Att inte missa: Utsikten vid Marberget.
På vägen ner till Ödeshög så lyssnade vi på dansband och sjöng med. Dansband är verkligen inte min grej men helt klart trallvänligt och lätt att sjunga med till. När vi närmade oss Ödeshög var himlen riktigt oroande och ju närmre vi kom desto mer busväder var det över Vättern. Men molnen drog som tur var vidare.
Rundan började i bokskogen. Vid en liten bro kan man välja vilket håll man vill gå rundan. Vi valde över bron och vidare. Snart började det gå uppför. Jag överdriver inte när jag säger att nästan hela första kilometern gick uppför.
Första vackra utsiktsplatsen var vid S:t Pers sten. Blev helt klart lite förvirrad för jag förväntade mig någon form av minnesmärke. Typ en stor sten eller något. Och jodå, visst finns stenen, men inte just vid utsiktsplatsen. Här går man på en smal bilväg och snart svänger leden ner vid branterna. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Ett snedsteg och man tumlar nerför slänten. Det är dock inte som på Gotland att det är stup rakt ner utan lite fler ”naturliga stopp”. Om man skulle råka trilla alltså.
Ledens mest krävande stenparti. Det blir inte värre än så här. Vi hade partiet nerför vilket inte var det lättaste med mina händer.
Så efter branterna följde vi en skogsväg fram till Älvarums udde. Här åt vi vår medhavda matsäck: räkmackor. Den var extra god, tänk att frisk luft och vackra vyer gör något särskilt med smaklökarna.
Ville knalla ner här men det gick inte.
Något som förvånade mig var löparna som vi mötte längs med leden. Men det är klart, det går att jogga på de flesta platser. Det blev lite kyligt att sitta här så efter vi ätit färdigt knallade vi vidare till:
Storpissans naturreservat. Skylten döljer en brant och lång uppförsbacke. Hur som helst, vi diskuterade var namnet kan tänkas komma ifrån. Inga svar såklart. Jag får ta google till hjälp tänker jag. Enligt Visit Ödeshög kommer namnet från den smala bäcken som har sitt utlopp rätt ner i sjön. Då var vi ändå lite åt rätt håll för bäcken såg vi ju.
När vi svängde av Omberg runt och knallade in i Storpissans naturreservat fick vi återigen klättra uppför. Det sög bra i benen…. Vandringen här beskrivs som svår vilket jag verkligen håller med om. När man kommer ut från Storpissan kommer man ut på en grusväg och gissa vad: såklart går den uppför. Då passar det väl perfekt att ta ytterligare en avstickare till Marbergen, ”bara” 400 meter uppför.
Klokt med en varning! Så när jag knallade de där 400 metrarna funderade jag på om det verkligen skulle vara värt det. Och jodå, det var fantastiskt vackert.
Så väl nere från berget fortsatte vi vandringen uppför. Här var det läge för ett par dextrosoltabletter. Pulsen gick upp rejält. Men snart fick vi svänga av och då skulle det bara vara tre kilometer kvar till Ekocenter. Blev lite förvirrad eftersom jag redan hade 5,8 kilometer på klockan. Men tre kilometer till ska vi orka gå. Hade ju inget annat val heller, hehe.
Sista naturupplevelsen var mörka hål kärret. Här borde man kunna se orkidéer på våren tänkte jag. Snart var vi tillbaka vid bilen. Jag ville även besöka Ellen Keys strand men det var fullt med bilar vid parkeringen och jag hade verkligen ingen lust att gå två kilometer från parkeringen vid Ekocenter. Det får bli en annan gång.
Förstår dock att det var många som stannat just där: vyn över östgötaslätten var så vacker! Min bild gör det inte rättvisa.
I lördags tog jag ta i rabatterna som blir vildvuxna så fort. Skulle behöva köpa ett gäng marktäckare som kan förhindra att ogräset tar över. Ett annat alternativ är att lägga i tidningspapper, vattna och sedan hälla jord över. Syftet är att ”svälta” ut ogräset. Spontant tycker jag att det skulle bli finare med blommor som marktäckare, men tanken är ju att de blommor som jag planterat ska bli större. Kanske är bättre då med tidningspapper och ett lass med jord över.
Rosrabatten före och efter.
Förebilder på den lilla rabatten. Konstaterat att den där gröna fina marktäckaren inte är så trevlig ändå. Det är tydligen knölklocka och extremt svår att bli av med. Och jag som låtit den leva fritt…
Grönt och fint var det iallafall innan jag gick loss med att klippa ner bladen.
Mina paletter trivs inte, de som står i mitt köksfönster är maffigare på alla sätt och vis. Ska kanske pilla ner lite näring och se vad som händer.
Jag klippte tistlar i gräsmattan och ogräs som fått växa fritt. Det är verkligen tur att jag inte har små barn längre som vill gå barfota i gräsmattan. Det är ingen trevlig gräsmatta just här.
Under tiden jag pysslade med mitt så pysslade humlan med sitt. Blir lite förvirrad av min egen blogg, är det oregano eller är det en basilika. Jag har nämligen skrivit olika under årens lopp… Men om jag inte missminner mig så planterade jag ut både och och bara den ena växten överlevde. Efter lite googlande är jag säker på att det ändå är oreganon som kommer tillbaka år efter år som ett riktigt buffébord för både humlor och bin.
Jag vaknade pigg som en lärka imorse. Somnade redan vid åtta igår kväll och haft ett par uppvak men sedan somnat om. Det var så skönt att vakna och känna mig pigg. Ännu piggare blev jag av det härliga vädret. Åkte tidigt till jobbet, ställde bilen vid parkeringen och gick sedan fyra kilometer på riktigt pigga ben. Underbart ju!
Idag fyller min kära mamma åttio år. Ringde imorse, sjöng en trudelutt (hehe sjöng trudelutten sittandes ute i receptionen där det alltid går förbi folk) och pratade en stund. Bestämde att vi skulle ses en sväng efter jobbet. Mamma hade gjort en päronkaka som jag inmundigade och så pratade vi om lite allt möjligt. Brorsan var också där. Trevligt värre att ses en stund.
När jag kom hem slappade jag en stund och därefter tog jag tag i dagens träning. Distans eller intervaller var frågan. Rickard tyckte jag skulle köra intervaller och så fick det bli, närmare bestämt 10*400. Jag valde att återigen utmana mig men på lite mer rimliga nivåer. Jag mådde inte dåligt efter sista intervallen. Däremot hade jag väldigt trötta ben såklart. Precis som det ska vara! Jag är väldigt nöjd.
I morse var det bara elva grader (enligt min telefon alltså) så jag drog på mig långa tights, långärmad tröja och min rosa fluffiga jacka. Men sen blev det ju varmt under dagen och solen tittade fram. Vips kändes det alldeles för tidigt för den typen av kläder. Det är bara juli och fortfarande sommar även om termometern och vindarna visar annat. Hösten känns fortfarande så avlägsen och jag är inte redo mentalt! Imorgon blir det korta tights igen. Eller kanske någon fin klänning, vi får se.
Jag tog en kort promenad innan jobbet och testade nya vägar och konstaterade att de två rundorna som jag brukar gå är bäst. Funderat över om jag ska träna något i kväll men efter min intensiva helg får det faktiskt bli vila och inget annat. Om det inte blir en extremt fin kväll, då kommer jag säkert vilja ha lite sol på nosen. Men just precis nu, i skrivande stund, är det vilodag som gäller.
Jag har inte använt solskydd särskilt ofta de senaste åren, ärligt talat inte alls. Egentligen inte för att jag tycker att forskning är trams eller för att jag tror att solen är ofarlig. Men jag har funderat en hel del över hur vi pratar om solen idag. Är vi så fokuserade på risker att att vi glömmer bort att solen faktiskt också är en viktig källa till hälsa?
Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen inte att vi ska ligga och pressa i solen tills huden blir röd. Att bränna sig ofta är en riskfaktor för hudcancer. Men samtidigt är solen en källa till liv och har funnits långt innan vi människor ens kom på tanken med solskydd. Är det då rimligt att tänka att den bara är farlig?
Nej jag tror på en mer nyanserad bild. Forskningen har under lång tid främst handlat om hur man bör skydda sig från UV-strålning. De senaste åren har en annan fråga börjat undersökas:
Finns det hälsofördelar med solljus som vi inte pratar lika mycket om?
Det visar sig att svaret verkar vara ja. Solen hjälper kroppen att bilda D-vitamin men forskare idag är tänker att det bara är en liten del av bilden. Solen har fler funktioner:
Påverkar dygsrytmen, sömn och hormoner.
Solen hjälper till att frigöra kväveoxid från huden vilket man tror sänker blodtrycket och förbättrar blodcirkulationen.
Det finns också studier som tittar på hur solen påverkar immunförsvaret och det psykiska välbefinnandet.
Det betyder förstås inte att mer sol alltid är bättre. Det kanske mer handlar om hur man kan vistas i solen på ett klokt sätt. Inte att undvika solen till varje pris. Jag tror inte att det är svart eller vitt. Hälsa handlar inte om att gå till överdrifter utan lagom. Lagom med mat, motion och så tänker jag med solen. Inte pressa flera timmar ute i solen utan det naturliga exponerandet som blir av att vistas ute.
Så det där med solskydd då. Precis som jag skrev i början av inlägget har jag inte använt solskydd på flera år. När jag är ute i naturen är det alltid långbyxor som gäller och vid behov långärmad tröja. Precis som med mycket annat är jag skeptisk till att det som vi är skapade för att möta helt plötsligt skulle vara farligt. Jag är inte intresserad av tvärsäkra råd som säger att ”så här ska det minsann vara”. Försöker istället att hitta en bra balans. Att vara ute varje dag och att njuta av solen när den värmer.
Vad tänker du? Hur ser du på solen och solskydd idag? Har dina tankar förändrats genom åren?
Vurpade i år igen och skrapade upp samma ben som förra året…
