HANNAS KRYPIN

Jag tänkte skriva några rader redan i morse när jag satt vid köksbordet och drack min mugg med te. Men så kände jag bara att jag inte hade lust. Mitt ”zombie-inlägg” var tidsinställt och fick vara morgonens inlägg. Har du inte läst det så scrolla vidare så får du se en galen bild på mig.

På jobbet ville jag verkligen träna men när jag satt i bilen på vägen hem så kände jag att jag verkligen inte orkar. Energin finns inte och då får det bli vila. Det blir tidigt sänggående. Appropå bilen då… Scrolla vidare, det har verkligen blivit en följetong.

Ska inte en Ford-verkstad kunna Ford? Jo, det kan man ju tycka. Alltså det har varit så många turer med Agda (min lilla ford fiesta för dig som är ny här). Det roliga i kråksången är att den första verkstan faktiskt hade rätt i att båda sensorerna behövde bytas. Det borde verkligen Ford kunna. På fredag ska den andra sensorn bytas och då hoppas jag verkligen att problemet är ur världen.

Idag har jag funderat väldigt mycket över den här normen kring stillasittande och hur man sedan reagerar på andras fysiska aktivitet och fysiska utmaningar som man väljer att göra frivilligt. Att man ses som lite crazy när man testar gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Eller det här att bara träna några gånger i veckan. Vad är det egentligen för samhälle vi har skapat när det har blivit så normalt att vara stillasittande att det är den som rör på sig mycket som betraktas som den lite konstiga? Jag tycker att det är fascinerande. Och faktiskt väldigt provocerande.

Godmorgon!

Det är lördag morgon och jag har sovit över nio timmar. Så härligt! Frukosten är inmundigad och jag sitter här och tänkte vara med på två bloggteman: Elisas fem en fredag och Åkes hoppa på tåget där veckans ord är vass. Men vi börjar väl med de fem fredagsfrågorna som handlar om sensommartider.

1. Hur känns det nu när augusti är här? Det känns alltid vemodigt när det börjar mörkna på kvällarna och det är kyligare vindar.
2. Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut? Humlorna i rabatten och doften av mina rosor. (Sorry jag tjatar om min ros men jag är precis lika galen i den som jag är i mina pioner på våren. Och det var ju exakt det jag skrev igår med :-P).
3. Vad har du blivit bättre på under sommaren? Njuta och vara här och nu. Försöka att inte tänka å mycket framåt hela tiden,
4. Blir det någon kräftskiva i år? Nej, jag är inte mycket för kräftor. Senast jag var på en kräftskiva var när jag jobbade på Kvarnbacken och vi anordnade en kräftskiva för de boende.
5. Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar? Att jag har börjat med min stretch igen.

Så från sensommar till Åkes lördagsord som den här veckan är ”vass”. Min första tanke var vass i sjön och det tyckte jag skulle bli svårt att skriva om men när jag läste själva inlägget så handlade det mer om vassa grejer. Och där kommer jag i alla fall på två saker som jag kan skriva om. Tre förresten.

• Ser man inte upp kan man få en och annan tisteltagg i foten om man går barfota på gräsmattan.
• Jag sticker mig alltid på rosorna i rabatten. Senast häromdagen fick jag en tagg i fingret. Och varför blir det så då? Jo, för att jag alltid envisas med att hantera mina rosor utan handskar. Jag kan uppenbarligen inte lära mig efter alla taggar i händerna.
• För några år sedan gjorde jag hembakt pizza. Jag hade öppnat en konservburk med ananas och locket låg kvar på bänken. När jag sedan skulle kavla ut degen så slinter jag och skär mig i fingret på locket. Det blev ett rejält jack i fingret som nog borde ha sytts men som vårdpersonal tänker jag såklart ”det går nog bra att avvakta…” Sen vet jag såklart att det inte går att avvakta med sår som behöver sys men det gäller ju inte mig. 😛

Jag startade dagen med att ställa bilen vid arenan och sedan promenera därifrån. Vinden var så kall och jag hade motvind. Det kändes verkligen i kroppen. Funderade över om jag skulle gå igenom stan eller om jag skulle ta vägen nere vid ån. Jag valde att ta vägen vid ån, så mycket finare ju! Men jag ska erkänna att det var lite grått och trist.

Jag flexade ut tidigare för att hinna hem och fixa med maten. Marcus och Kevin tog bussen till mitt jobb och följde sedan med hem. Kevin blev hellycklig över att få spela tv-spel med S. Tanken var att vi skulle grilla men jag tyckte allt att det var lite väl blåsigt. Så istället lindade vi in fläskfilé i bacon och ugnsstekte den. Till det fick det bli potatisgratäng och en sås med färska champinjoner. Jag fastnade som vanligt ute i trädgården, spanandes på humlorna medan maten gjorde färdigt sig själv i ugnen. Ikväll var det någon sorts humlerekord i oreganon.

När jag ändå var ute i trädgården tittade jag till min ros. Knopparna ger mig samma glädje som pionerna under våren. Jag räknar antal knoppar, i skrivande stund 17 stycken och jag tar mängder med bilder på utvecklingen. Är så glad, tänk när blommorna slagit ut. Jag ser så mycket fram emot doften och färgprakten. Gula rosor är så fint!

Två minuter innan utsatt tid var mamma och pappa här och då kunde vi hugga in på maten. Alltså det blev så lyckat. Nu kom jag på, någon gång ska jag nog testa att göra smördegsinbakad fläskfié med någon god fyllning. Det hade varit gott. Det fick bli glass till efterrätt och Kevin som fyller sex år fick öppna sina presenter. Av oss fick han ett blockspel. Det går ut på att man ska bygga ett torn genom att dra ut en kloss i taget. Den som råkar riva tornet förlorar. Hur kul som helst ju.

När alla åkt hem stretchade jag en halvtimme. Det var verkligen ingen skön halvtimme, det gjorde nämligen ont överallt. Det är så konstigt att samma positioner kan vara hur härliga som helst ena dagen och andra dagar bara så obekväma.

Det var rätt så trevligt det där att komma upp skapligt på morgonen, skriva några rader här på bloggen och bara njuta av lugnet en stund innan dagen kickar igång. Så vi kör på en nygammal favorit i repris då. Det är fredag och jag ska snart åka till jobbet. Idag ska min bil lämnas in på verkstan för ett snabb byte av en sensor. Ska jag åka tåg eller bil är frågan? Tar jag bilen måste jag ställa den en bit från jobbet och sedan promenera resterande bit. Jag tror det får bli promenaden för ikväll ska vi äta god mat tillsammans med mina föräldrar och bror. Det ska bli ett kombinerat 80-årsfirande, firande av Alex student, brorsan har fyllt år och så fyller Kevin imorgon. Studenten skulle firats i juni men då blev A sjuk och det är svårt att få ihop det när det ska passa med många.

Men det som jag mest funderar över just nu är om jag fått en muskelbristning i min vänstra vad. Vid några tillfällen har jag vaknat av att en skarp smärta i min vänstra vad. Det som gör det så konstigt är att bristningen då skulle ske under sömnen. Nej jag måste googla på det direkt och det verkar mer rimligt att det är någon form av kramp. Ont gör det i vilket fall just när det händer. Så obehagligt! Nej nu ser jag att klockan springer, måste packa min väska och ta mig iväg till jobbet. Får se om jag skriver några rader ikväll, mest troligt imorgon.

Önskar dig en fin dag!

Då är det torsdag morgon och jag sitter här och tänkte skriva några rader. Började skriva på det här inlägget igår men skriver färdigt det idag istället. Jag var så trött hela dagen igår och det var verkligen inte konstigt eftersom jag sov så dåligt. Det blir alltid så efter tuffa fyspass på kvällen. Drömmarna avlöste varandra och bestod bara av en massa knasigheter. Nu sitter jag här vid köksbordet, har precis tagit en dusch och ska dricka en mugg te. Känns verkligen höstigt med te men jag blev sugen. Det känns mysigt att ta en mugg te medan jag sitter vid köksbordet och bloggar. Så gjorde jag alltid förr, köket var min blogghörna, plugghörna, ja allt. Nu är det istället i soffan som jag alltid sitter.

Medan jag dricker mitt te filurar jag över den viktiga frågan om jag ska åka tidigt så jag kan promenera innan jobbet. Tror istället att jag landar i att spara lite på benen så kanske jag kan träna något efter jobbet. Efter tisdagens vurpa och fyspass har jag nu en kombination av träningsvärk men också ont där jag slog i. Såret jag fick på knät har nu också blivit kompletterat med ett blåmärke.

Gårdagens jag i svart fodralklänning. Den där har jag haft i säkert tio år. Kul att damma av gamla favoriter från garderoben.

Det flög in en fjäril på jobbet. Stackarn var så stressad och försökte hitta vägen ut. Jag försökte fånga den för att släppa ut den men jag hade inte riktigt tekniken. Däremot lyckades kollegan och den vackra fjärilen flög iväg, oskadd.

Tränade 35 minuter pilates, valde ett som stod som ”beginner” men det var verkligen inte lätt. En del av övningarna krävde en del teknik som jag nog inte ens behärskade när jag var som mest aktiv. Men jag kommer snart tillbaka. Efter tisdagens korta men ändå intensiva löppass så kändes det verkligen i kroppen. Jag kommer garanterat att ha ännu värre träningsvärk imorgon.

Åt havregrynsgröt och kokt ägg till kvällsmat. Satt sedan och tittade lite på Sommaren med släkten. Kände sedan att jag verkligen behövde komma ut på en promenad. Så jag tog en runda på tre kilometer. Knallade bort till bygget för att se hur det ser ut. Det ska bli en ny väg och infart till vårt samhälle så det kommer förändras en hel del.

Det var en vacker och varm kväll. Kunde inte låta bli att fota veten innan jag vände och knallade hemåt igen. Att fortsätta på den här vägen ger en bra 6 kilometers runda men det kände jag alltså inte för med min ömma kropp.

Himlen såg lite mörk ut. Skulle det bli oväder?

När jag kom hem tittade jag till mina knoppar, paletterna och konstaterade att astern äntligen börjar breda ut sig lite mer. Stretchade mina trettio minuter och blev så där härligt avslappnat. Noterade att himlen var ännu mörkare och kröp sedan ner i sängen efter tandborstning. Somnade som en liten stock. Och nu sitter jag alltså här, redo att snart gå till jobbet igen.