Hoppa på tåget #Moln

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Jag sitter här och filurar över allt och ingenting. Det ska bli varmt idag, 28 grader och jag ska ut på fotbollsplan när det är som varmast. Jag ska döma herrar division 6 igen. Det ska bli kul. Hoppas på att benen vill springa, haha. I morse fick jag sån där krampkänsla igen, fast i högra vaden den här gången. Det tajmar väl med när jag varit ute och dömt fotboll. Tänker då direkt såklart att jag har vätskebrist. Igår drack jag ändå tre flaskor med vatten men det var nog för lite ändå sett till att jag nu för tiden så lätt får kramp. Tanten börjar bli gammal…

Åkes hoppa på tåget fortsätter och den här veckans ord är ”moln”. Jag tänkte börja med bilden ovan. Den tog jag i tisdags när vi var i Jönköping. Jag tänkte inte på molnens spegling i vattnet men det blev verkligen en häftig effekt. Något annat jag tänker på är var den här bilden faktiskt är tagen. Det ser helt klart ut som att jag befinner mig ute på landet någonstans, vid en liten vacker sjö. En plats där stillheten är total, där man kan vara här och nu. Inga krusiduller liksom. Det här är dock rocksjön som ligger i Jönköping. Bara ett par hundra meter från sjön pågår febril aktivitet. Det är köer med bilar och fullt ös.

Kvällssol alltså! Och ett konstverk där tanken är att den där trägrejen ska skapa en ram runt motivet. I det här fallet en sjö. Notera också ulltussarna ovanför.

Och så ett gäng varierande molnbilder! Tänk att inget moln är det andra likt.

Blir det oväder snart? Det kan jag meddela att det inte blev. Men det skulle behöva komma rejält med regn. Inte skyfall utan regnande som pågår under några timmar så marken hinner suga upp vattnet.

Blommigt, soligt och fortsatta bilproblem

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag kväll, jag har ätit mat efter kvällens fotbollsmatch, gjort klart det administrativa kring matchen och nu ligger jag under täcket i sängen och tänkte berätta om mina två senaste dagar. Vi börjar väl med gårdagen. Jag var galet trött hela förmiddagen men piggnade till efter lunch. Varför då inte gå till badet med barnen tänkte jag. Så sagt och gjort. Vi var i badet dryga timmen och sedan gick vi hem. Jag hade svart linne och en blommig kjol på mig. Till kvällsmat fick det bli hamburgare. Gott, snabbt och enkelt!

Stannade såklart till och beundrade mina fina rosor!

Efter maten funderade jag på om jag skulle stretcha eller ta en promenad eller både och. Det blev faktiskt inget av det. Istället gick jag och la mig och sov. Det gjorde verkligen gott!

Syns det att jag klev upp tio minuter innan jag behövde åka till jobbet? En aning kanske… Drog på mig gröna, korta tights och så vitt linne och vit långärmad tröja. Så skönt med fredag! Kunde flexa tidigare och åkte hem, stoppade i mig lite att äta och gav mig sedan iväg på fotboll. Blev så besviken, inte på fotbollen utan på min bil. Nu är den andra sensorn bytt med och bilen fungerar sämre. Det blir till att kontakta Ford igen och den här gången tänker jag inte betala för en ny felsökning. Ska jag berätta alla turer kanske så du förstår?

Det börjad med att skiftnyckeln tändes. Vi valde att felsöka bilen på en verkstad som vi bara har gott att säga om. De konstaterade att det var MAF-sensorerna som behövde bytas. Det var dock problem med att få tag på reservdelar men till slut fick vi tag på en sensor som de bytte. Problemet kvarstod dock och då tyckte verkstan att vi skulle felsöka bilen på Ford istället vilket vi gjorde. De fick samma felkod och eftersom sensorn inte var originaldel så valde de att byta den. Men det hjälpte inte, felet kvarstod. Så då konstaterades det att den andra sensorn också behövde bytas och det gjorde dom alltså idag. Men vad händer, jo skiftnyckeln tänds snabbare och bilen går sämre. Tre reparationer alltså som inte avhjälpt problemet. Båda verkstäderna har också letat efter läckage och det finns inget. Bilar är inte kul alltså när det strular på det här sättet.

Så nu tänkte jag istället prata paletter. Tidigare i somras så ställde jag ut några plantor. De har dock inte varit särskilt imponerade om man säger så… Men nu äntligen börjar de ta sig. Lagom till det snart blir både mörkare och kallare på natten. Hur som helst är jag glad att de trivs.

Ska man gå vänster eller höger eller kanske mittemellan?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har gjort ett antal valkompasser. Beroende på frågor har jag blivit moderat, kristdemokrat, socialdemokrat och sverigedemokrat. Det spridda resultatet kan man ju bli tokig på. Så vet du vad jag gjorde? Jag bad ChatGPT lista 10 frågor med olika alternativ och så fick jag välja det svar som bäst passade in på mig och mina värderingar. Det handlade såklart om relevanta områden: Vård, regioners vara eller inte vara, kärnkraft, försvaret och ett gäng andra områden som jag verkligen inte kommer ihåg just nu. Mina svar jämfördes sedan med alla åtta partiers partiprogram. Jag matchade bäst med Kristdemokraterna och sämst med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Så läste jag ett inlägg (som jag faktiskt inte kommer länka till) där jag kände att jag stod långt bort från skribenten politiskt, samma med kommentarsfältet där det var en idel hyllningskör. Så jag blev provocerad på alla sätt och vis. För jag blir så otroligt trött på världsbilden att om man röstar höger är man ond och vill göra människor illa och är man vänster så är man solidarisk, fin och en god människa. Högst förenklat nu ska jag lägga till.

  • Man kan vilja ha en stark välfärd och tycka att staten ska använda skattepengar ansvarsfullt.
  • Man kan bry sig om fattiga människor och tycka att bidragssystem kan behöva reformeras.
  • Man kan bry sig om klimatet och vilja bygga kärnkraft.
  • Man kan vilja ha jämlikhet och tycka att höga skatter kan få negativa konsekvenser.
  • Man kan vara konservativ i vissa frågor och vara väldigt empatisk.
  • Man kan vara borgerlig utan att vara ”ond”

Jag är så trött på det här fyrkantiga resonemanget i Sveriges politik. Tänk om det faktiskt är så att alla vill göra gott men att man har olika lösningar på problemen. Tänk om det är så alla i grunden faktiskt har samma politik men att vägarna dit är olika?

Jag ville ju bara stretcha….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har börjat med min stretch igen, yin yoga. Det är så konstigt det där med den typen av stretch. Vissa dagar kommer jag ner i varv direkt medan andra dagar får jag kämpa med precis allt. Positionerna är obekväma, de positioner som jag generellt alltid uppskattar gör ont och kroppen är bara så inte med på tåget. Typ som att jag har två parallella diskussioner i huvudet samtidigt:

  • Kroppen: Åh vad skönt det känns. Det här behövde jag verkligen!
  • Hjärnan: Är du säker på att du ska hålla på med det här?

Ibland tänker jag att det har med min kristna bakgrund att göra. Man skall icke blanda religioner. Hör min pappas röst i huvudet som säger att yoga är dåligt. Och det är så mycket i yogafilosofin som jag verkligen inte kan stå för. Men kroppen blir för det mesta glad över stretchen.

Jag kan inte plocka bort den andliga dimensionen från yoga, den finns där. Oavsett hur mycket gymmen försöker att få det till att det bara handlar om fysisk aktivitet. Minns när jag var 18 år, testade kristen meditation i Domkyrkan. Kändes väl trevligt och bra just där och då. Men ett par dagar senare satt jag på en gräsmatta utanför ”flygeln” (se förklaring i slutet av inlägget.) Jag mediterade en stund och under meditationen såg jag ett stort åskoväder framför mig. Inte bara ett sånt där litet ”sommaråskoväder” utan ett rejält där blixtarna avlöste varandra, lyste upp himlen och det var bara mörkt. Senare samma kväll blev det ett rejält åskoväder. Det var som att jag såg saker som skulle hända. Efter den här upplevelsen kände jag alltid att jag hade någon med mig. Det var ingen skön eller mysig känsla, utan bara obehagligt och det skrämde mig. Det är så mycket kring andlighet som man inte vet och jag tror på att det är sunt att vara försiktig.

*Flygeln: Jag gick naturbruksgymnasium och jobbade ofta helger. Det gick dåligt med bussar och då sov jag ofta över i det här huset som kallades för flygeln. Som det för övrigt spökade i, hände så många konstiga grejer där.)

Fångat i rabatten

Publicerad den av Hannas krypin

I morse drog jag på mig min vita löpartröja och en randig tröja från Lindex. Men det var riktigt kallt om benen. Morgonen bjöd på endast sju grader. Desto varmare var det när jag åkte hem. Men snart kan inte ens jag hålla ifrån mig känslan av höst.

Jag är helt klart för gammal för att gå och lägga mig efter elva på kvällen. Nya rön påstår att det inte är så noga med åtta timmars sömn per natt. Jag säger att de har fel. Jag känner direkt skillnad när jag som i natt bara sovit runt sex timmar. 😛 Det är för lite. Men dagen på jobbet gick bra och när jag kom hem fick det ändå bli ett träningspass.

Jag har tänkt att jag har match lördag och söndag men det är ju fredag och lördag. Kände verkligen att jag inte ville ha två vilodagar på rad så jag värmde upp i tjugo minuter på crosstrainern och därefter fick det bli tre varv med mina tuffa styrkeövningar. La till ”idioten”, det är bra med en lång hall och det blev några vändor fram och tillbakapå trettio sekunder. Efter tre varv med alla övningar kände jag att benen inte ville mer.

Så till rubriken då. Jag har mängder med humlor i rabatten. Men jag har även noterat att jag har ett par fjärilar som kommer och samlar nektar. Igår lyckades jag fota den och den är bara så fin. Lite suddig bild dock men man kan inte få allt.

Censur, konspirationer och källkritik

Publicerad den av Hannas krypin

Hur ofta har man inte snubblat över ett inlägg där någon skriver: ”jag skrev om det här, sen blev mitt konto begränsat”. Jag gör det flera gånger i veckan. Oftast följs det sedan av resonerande kring censur och att någon vill tysta en. Jag är den första att skriva under på att det var exakt så under pandemin. Minsta lilla kritiskt mot covidhanteringen och vaccinets vara eller inte vara så försvann inlägg, videos på youtube med mera.

Men jag funderar samtidigt på om erfarenheterna från pandemin gjort att slutsatsen om censur dras för snabbt. När något försvinner betyder det ju inte att det verkligen är censur. Det kan ju lika gärna handla om algoritmer eller tekniska fel. Kanske är det säkerhetsåtgärd utifrån lagar eller regelverk på olika plattformar. Och så finns det de fallen där det är exakt så: censur.

I dagens samhälle är det otroligt viktigt att vara källkritisk. Jag tänker att det gäller oavsett källa, oavsett om det är en tidning eller forskning eller inlägg i sociala medier. Det intressanta är att fundera över, hur vet personen att kontot begränsades av just det inlägget. Det är ju uppenbart om personen får ett meddelande med texten ”vi har begränsat ditt konto” och varför. Men det är ju inte så i alla fall. Det kanske bara råkade bli så att två saker hände samtidigt.

Något som jag tycker är intressant är hur ett konto som krånglar eller ett inlägg som försvinner kan börja handla om censur. Och visst, i en del fall är det absolut så, som under pandemin. Men kanske kan det också vara så att man bestämmer sig för att saker och ting är på ett visst sätt utifrån sin egen världsbild.

Blodomloppet Jönköping 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll var det återigen dags för årets Blodomlopp i Jönköping. Jag, Rickard och A åkte ner. Vi sprang loppet för första gången förra året. Riktigt trevligt faktiskt där starten går i Knektaparken och sedan springer man fem kilometer runt sjön. 10 km går på samma bana första fem men vid målet varvar man och springer fem kilometer till i en annan bana. Jag skulle springa fem kilometer såklart. Med målet att vara snabbare än förra året såklart. Men vi ska väl ta det från början tänker jag.

Blått och rosa eller rosa och blått.

Som vanligt funderar jag över kläder och i år var det svårare än vanligt att välja outfit. Fick en rosa långärmad tröja av Rickard från Craft, den ville jag gärna ha. Men frågan var ju också det där med nederdel. Gärna mina blå tights från Nike som jag inte haft på evigheter. Då var frågan också, kommer jag störa mig på de halvlånga benen. Läste racereports från förra året och konstaterade att när jag sprang Jätten Bule-löpet förra året hade jag kunnat springa i korta tights. Då kan jag ju inte springa i halvlånga tights i augusti. Gillar för övrigt att tröjan är ”fluffig”. Till slut valde jag att åka i de korta tightsen och ha de längre med mig. Ifall jag skulle ändra mig.

Väl i Jönköping hittade vi snabbt och smidigt en parkeringsplats. Det har varit vägarbeten längs med E4 så vi var osäkra på hur långt innan vi behövde åka. Man kan ju säga att vi åkte med goda marginaler vilket inte var så dumt. Nummerlappar hämtades ut och därefter letade vi efter ett bra ställe att lägga grejerna. Startområdet just då var nästan helt öde. Men parken skulle snart fyllas med människor såklart.

Rickards två bröder och brorson kom också dit för att springa. Det börjar bli en liten tradition att ses på lopp så här. Kul ju!

Det blev dags för uppvärmning. först kändes mina ben riktigt tunga och jag funderade över hur jag skulle kunna nå mit mål om max trettio minuter och snabbare än förra året. Men det är ju det uppvärmning är till för. Mjuka upp kroppen och få igång cirkulationen. Apropå uppvärmning så vet jag inte riktigt hur instruktören tänkte med den officiella uppvärmningen. Hon hittade på en massa övningar som krävde en del utrymme och det var trångt i startområdet. Jag som har noll koordination tänkte att det där, det är jag inte med på.

Hur som helst, starten gick och jag hade valt en bättre position jämfört med förra året. Jag kunde nämligen nästan direkt springa i mitt tempo. Det var kul att känna mig så pass pigg och farten kändes kontrollerad. Ända fram till kilometer tre vill säga, då tappade jag lite och vad gäller sista kilometern så orkade jag inte alls. Eller det gjorde jag ju, jag kom ju i mål. Men den där spurten jag hade tänkt mig i slutet ville kroppen inte alls vara med på. Men vad spelar det för roll? Jag nådde mitt mål och var hela två minuter snabbare än förra året. Trenden att vara snabbare på loppen i år jämfört med förra året står sig. Men som jag längtar efter fler distanspass, mer intervaller och mer styrka.

Inget lopp är komplett utan ett par bilder på mig och Rickard!

Envist värre…

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag faktiskt en ledig dag, det var länge sedan jag var ledig mitt i veckan, eller i det här fallet på en tisdag. Eftersom mina händer blivit så pass mycket bättre ville jag inte göra fler schemaändringar just nu. Hoppas på att kunna jobba mina planerade nattpass i nästa vecka. Håll gärna tummarna för mig. 🙂

Jag tänkte att jag tagit död på min rudbeckia. Hur jag nu kan tänka det då den faktiskt blommar, det förstår jag inte… Men, men… Jag gick loss med sekatören och klippte bort alla tråkiga kvistar. Det blev en rejäl klippning men nu får knopparna som tidigare varit dolda av alla blad och kvistar lite solljus. Jag rev också upp lite gräs. Detta eländiga och envisa gräs som verkligen tar över rabatten om jag inte ser upp.

Klippte också bort vissna löv och döda blommor på stjärnögan. Den är så tacksam, blommar om hela tiden. Dock ingen humlefavorit men det kompenserar både stäppsalvian, lavendeln och oregonon för med råge.

Jag rev upp så mycket gräs och räfsade rejält i jorden. Blev betydligt bättre efteråt!

Rensade också vid rosen. Där är det inte lika mycket ogräs…. Skulle behöva klippa stäppsalvian igen men humlorna hittar fortfarande nektar så den får vara kvar ett tag till.

Som vid den minsta lilla rabatten där ogräset lite tagit över. Lavendeln och stäppsalvian är stark. Frågan är hur det kommer gå för min aster som nog får alldeles för lite sol. Men vi får se, den får hänga kvar där då jag inte vill flytta på den. Jag vill verkligen inte att ogräset i just den här rabatten sprider sig ännu mer.

Det svänger ju….

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänkte skriva några rader redan i morse när jag satt vid köksbordet och drack min mugg med te. Men så kände jag bara att jag inte hade lust. Mitt ”zombie-inlägg” var tidsinställt och fick vara morgonens inlägg. Har du inte läst det så scrolla vidare så får du se en galen bild på mig.

På jobbet ville jag verkligen träna men när jag satt i bilen på vägen hem så kände jag att jag verkligen inte orkar. Energin finns inte och då får det bli vila. Det blir tidigt sänggående. Appropå bilen då… Scrolla vidare, det har verkligen blivit en följetong.

Ska inte en Ford-verkstad kunna Ford? Jo, det kan man ju tycka. Alltså det har varit så många turer med Agda (min lilla ford fiesta för dig som är ny här). Det roliga i kråksången är att den första verkstan faktiskt hade rätt i att båda sensorerna behövde bytas. Det borde verkligen Ford kunna. På fredag ska den andra sensorn bytas och då hoppas jag verkligen att problemet är ur världen.

Humlorna bryr sig inte om några normer om fysisk aktivitet…
De håller igång med tydligt fokus.

Idag har jag funderat väldigt mycket över den här normen kring stillasittande och hur man sedan reagerar på andras fysiska aktivitet och fysiska utmaningar som man väljer att göra frivilligt. Att man ses som lite crazy när man testar gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Eller det här att bara träna några gånger i veckan. Vad är det egentligen för samhälle vi har skapat när det har blivit så normalt att vara stillasittande att det är den som rör på sig mycket som betraktas som den lite konstiga? Jag tycker att det är fascinerande. Och faktiskt väldigt provocerande.

När jag blev jagad av zombies… Eller kanske inte

Publicerad den av Hannas krypin

Häromveckan gick jag igenom bilder från Victorialoppet, alltså de officiella som arrangören fotograferat under loppet. Det året jag gick igenom var 2016 och jag hittade ett par bilder på mig. Många har sinnesnärvaro att exempelvis sträcka upp armarna när de ser fotografen eller bjussa på ett stort leende. Men jag då, vad gör jag? Jo det ska jag berätta. Jag hittade en sådan rolig bild på mig själv. Först tänkte jag att jag bara var fokuserad men sen tänkte jag att hallå, jag ser ju ut att vilja döda någon. Alternativt att jag är jagad av zombiesar. Den blicken liksom…

Nu är ju den här bilden från 2016 så givetvis kan jag inte minnas exakt vilka tankar som gick igenom mitt huvud. Men jag minns vad jag tänkte när jag löpte samma sträcka under årets Victorialopp. ”Får inte stanna, får inte stanna, det gör inget om det går sakta”. 2016 tänkte jag nog istället ”varför är det ingen som ser zombien bakom mig, spring Hanna, spring.”