Pynt, träning och pladder

Häromdagen skrev jag om den här önskan om att pynta. Det begäret eller vad man ska säga blir inte direkt mindre. Jag vill ha granris och ljus i varje hörn. Kanske skulle vara fint med gröna gardiner i vardagsrummet. Jag tänker någon vintrig och mörkare nyans. Har den perfekta nyansen i huvudet men svårt att beskriva. Jag vet när jag ser den. Om den finns vill säga.

Något mer jag känner begär efter är träning. Rickard ska ut med domarklubben ikväll men tuffa intervaller i skogen känns ju inte helt optimalt. Jag får hålla tillgodo med lugn fysisk aktivitet. Det fick bli en kombo av crosstrainer och lugn promenad i tjugo minuter. Fick också bli några lugna pilatesövningar. Det är lätt att bara se begränsningar men lite kan jag allt göra.

Idag är första dagen på över en vecka då jag inte har något smärtstillande i kroppen. Jag var tvungen att ta en paus då magen inte tål ipren i längden. Tabletten är ffektiv mot smärta men verkligen inte snäll mot magen. Ikväll har jag tvättat en maskin tvätt och också hängt den. Det var rätt så trevligt att göra något praktiskt med mina händer. Annars är jag rätt så bortskämd med en snäll man som gör det mesta för mig.

Färgstarka november

November är ju generellt en ganska mörk och trist månad. För några år sedan startade Lillasyster upp ”Färgstarka november”. Idag blev jag påmind om temat. Så jag grottade ner mig i mitt bildarkiv på bloggen. Har jag några färgstarka bilder att bjuda på nåntro? Kände spontant att jag inte ville ha med de juligaste bilderna men det fick bli en ändå. Det är väl inte för inte det även pratas om ”novent”.

Och jodå, vi börjar med det frusna äpplet från november förra året…..

Och fortsätter med en suddig och röd bild från Konsert och kongress 2024. Jag och I skulle gå på baletten Svansjön. Bilden får vara med just för att den är så färgstark. Ignorera det suddiga, hehe.

En av mina favoritövningar: open leg rocker, från Mjölby Hälsocenter 2022. Tror bilden är från den sista kursen jag hade. I min favoritfärg rosa såklart.

När det glittrar och glimrar i huvudet

Jag kan inte riktigt fatta att det är november, hjärnan är nämligen kvar i oktober. Med november har också den där lusten att pynta och pyssla infunnit sig. Längtar efter glitter och ljus! Något mer jag längtar efter är att bli mig själv igen. Hälsoåret 2026 har verkligen varit sådär. Samtidigt som jag lyckats bli bättre på fem kilometer har jag brottats med inflammation i handlederna och så den där envisa skadan som jag fick tillbaka i våras. Lägg till krocken som verkligen är pricken över i:t men då inte på ett positivt, peppande och härligt sätt.

Jag känner inte igen mig själv. Den där positiva och glada Hanna känns långt borta. Börjar helt seriöst fundera på om jag blivit deprimerad. Alltså inte nattsvart-deprimerad eller vad man ska säga utan bara den där känslan när det varit för begränsande fysiskt för länge. Om vi leker med tanken att jag får operationstid i januari, är sjukskriven sex veckor och kan börja jobba igen i slutet på februari. Då kommer det vara lite mindre än ett år sedan som jag sökte till arbetsterapeut första gången. Jag har så många vårdbesök nu att jag kommit upp i frikort. Har aldrig haft frikort till öppenvården. Och det är ”bara” för två händer….

Söndagslistan vecka 44

Det är den första november idag och vi är framme vid månaden då både jag och I fyller år. Med bara en dags mellanrum. Trodde vi skulle dela födelsedag men så blev det inte i slutändan. Tio dagar över tiden fick vi vänta. Men nog om det. Veckans söndagslista blir en kortis. Imorgon ska jag jobba igen. Har en måndag-fredag vecka framför mig.

Känsla: Min vecka har präglats av mitt mående efter påkörningen bakifrån. Jag har verkligen inte mått bra och det får mig att tänka på de som blir påkörda bakifrån i hög fart. Min krock var ju ingenting i jämförelse. Av det kan jag konstatera att det behövs ingen stor smäll för att nacken ska reagera.

Väder: Typisk höstväder får man väl ändå säga. Kallt, grått, dimmigt och så lite sol.

Träning: Av förklarliga skäl har det varit en lugn träningsvecka. Körde ett lugnt styrkepass och idag lufsade jag höstfemman i Åby. Jag tänkte verkligen inte springa men Rickard och A skulle dit så jag följde med. Det satt långt inne men efteranmälde mig till slut. Någon gång måste jag komma igång igen. Men jag kommer aldrig ihåg från år till år hur gräslig höstfemman faktiskt är. I år var den såklart extra gräslig. Mitt enda mål var att i lugnt tempo ta mig runt. Det lyckades jag med.

Mina positiva från veckan:

  • Att jag och Rickard fick en fin dag tillsammans i trakterna i Ydre igår.
  • Att jag mår bättre efter krocken.
  • Att verkstan lyckades fixa felet på bilen.

Min bil: I veckan körde vi in bilen till den verkstad som lagade kamremmen. Och de hittade felet, nämligen ett trasigt membran. Hur Holmgrens som är experter på Ford inte kunnat hitta det felet förstår jag inte. De har ju haft bilen så många gånger. Den ”nya” verkstan har öppnat bilen en gång och hittade felet direkt. Agda går nu som klockan igen.

Jätten Bule-löpet 2026 DNS

Idag var det dags för det årliga loppet Jätten Bule-löpet. Varken jag eller Rickard var anmälda eftersom jag ville vänta och se om jag skulle ha återhämtat mig så pass att jag kunde jogga en lugn runda. A ville inte följa med och brorsan som brukar vilja springa kunde inte.

Jag och Rickard packade in oss i bilen men jag kände rätt så snart att det är något helt annat att bara vara hemma. Det blev inget lopp, istället så valde vi att göra en klassisk Rickard och Hanna: utforska naturreservat. Här hemma var det en solig men dimmig morgon. Dock började det spricka upp. Ju närmre söderut vi kom, desto dimmigare var det på sina ställen.

Hur som helst så började vi med Nästånger (Bilderna överst i inlägget är från sjön vid rastplatsen Nästånger.) men det var väl sådär om man inte vill ut och freestajla i skogen. Det kände jag faktiskt inte för. Så vi styrde kosan till Vassviksbergets naturreservat. Tog en kik vid Kungabordet och strosade mot Jonssons udde. Som bara var skog och kraftledningar. Om vi valde att gå åt rätt håll vill säga… Det ska jag låta vara osagt.

Enligt Länsstyrelsens hemsida ska man kunna njuta av vackra vyer över Sommen vid Vassvikberget.

Men inte idag. Långt där nere (60 meter) kunde man ana konturerna av en båt. Fortsätter man leden så kan man gå en rundslinga på 2,5 kilometer. Det ville vi göra men helst en dag när det inte var så dimmigt.

Hittade lite ”naturliga” halloween-dekorationer. Fattar inte varför jag associerar så hela tiden… Halloween är som jag skrivet tidigare ingen favorit…

Så efter besöket här fortsatte vi och tog kurs mot Lillöringens naturreservat. Där hamnade vi på en smal grusväg som jag trodde skulle slå sönder underredet på bilen. Vi fick snart vända och tog då kursen hemåt. Fantastiska vyer över vattnet! Sjön ovan är Övre Föllinge.

Det sista vi gjorde var att stanna vid Hackelboön naturreservat. Förra hösten när vi var där blev vi ivägskrämda av en lösspringande hund. Det slapp vi idag. Här kände jag dock att energin var på upphällningen. Nu ska jag ta en tupplur innan hockeyn.

PS: DNS betyder Did not start. DS

Ett trasigt membran

Äntligen så börjar jag känna mig som mig själv igen. Jag är fortfarande stel i nacken men alla konstiga neurologiska symtom som jag hade tidigare i veckan har nu försvunnit. Ringde förut och friskanmälde mig till jobbet på måndag. Hoppet lever att jag kanske kan springa i helgen. Nu för tiden ska ju inte whiplash-skador vilas bort.

Jag och Rickard har varit och hämtat ut min bil. Men först gick vi ner till Bysjön. Det märks verkligen att klockan ställdes om i lördags. Det mörknar tidigt. Dessa bilder togs vid fyra och jag har ljusat upp dom en aning.

Det som tagit tre månader för Holmgrens att lösa tog den nya på ett par timmar. Att vi bytte var ju för att Holmgrens inte lyckades lösa problemet och rekommenderade oss att kontakta verkstan som bytte kamremmen förra hösten. Hur som helst så visade det sig vara ett membran i turbon som gått sönder. Så här ska det inte se ut:

Bytet av membranet fixade biffen. Nu önskar jag mig ett problemfritt ägande ett tag iallafall.

Två val

Först vill jag berätta att jag mår lite bättre idag, det går åt rätt håll. Dock inte tillräckligt för att känna att jag kan gå till jobbet imorgon. Kan ju inte riktigt fokusera på det jag skriver på datorn och jag jobbar bara administrativt. Men på måndag kommer jag nog vara återhämtad. Blir dock stelare för varje dag på högersidan av nacken. Fick tid hos fysioterapeut först på fredag nästa vecka. De ville egentligen boka mig redan idag men det fanns inga tider.

Så innan jag stänger datorn måste jag skriva om en annan sak med, något som jag tycker är otroligt tråkigt och också förstör min glädje i att ha mitt egna lilla krypin här på nätet.

Du som läst min blogg ett tag kommer säkert ihåg att jag hade problem med kommentarerna ett tag, kommentarer av sexuell karaktär och andra tråkigheter. Hittade ett tillägg som gjorde att jag kunde blockera ett stort antal IP-adresser. Det gjorde att jag slapp problemet under minst ett år.

Men nu har trollet slunkit igenom. Så jag står inför två val: stänga kommentarsfältet helt eller bara tillåta kommentarer från personer inloggade via WordPress. Gjorde så ett tag under förra vändan och minns att det var otroligt tråkigt. Tycker det är synd att en person som inte vet hur man beter sig på nätet ska förstöra för alla andra.

Trauma

Kikar in lite snabbt här bara. Jag hade häromdagen oturen att bli påkörd bakifrån. Kände direkt vid krocken ett litet ryck i nacken men fick ont först senare. Så jag ringde vårdcentralen och fick tid samma dag. Enligt läkaren så är det mest sannolikt muskulära skador eftersom det enligt honom var ett ”lågenergi-trauma”. Det kan jag köpa rent intellektuellt. Men min kropp är nog i någon form av chock.

Igår kunde jag inte fokusera blicken, hade bitvis lite dubbelseende och det är även lite knasigt med balansen. Ringde såklart vårdcentralen men enligt sköterskan jag pratade med så är det nerverna i nacken som är lite omtumlade och skickar dessa signaler. Jag är rekommenderad att ta kontakt med fysioterapeut och i skrivande stund väntar jag på det samtalet. Tänkte först jobba men valde att sjukanmäla mig idag och imorgon. Så får vi se hur det känns imorgon och vad fysioterapeuten säger.

EFIT – ett foto i timmen

Jag är ledig idag så tänkte försöka komma ihåg att skriva om min dag genom ett foto i timmen. Tycker det är kul att följa med andra bloggare genom sina dagar. Mitt inlägg kommer med andra ord uppdateras allteftersom.

07:05 Har landat en stund i mitt hörn i soffan. Känner mig pigg då jag gick och la mig redan vid åtta igårkväll. Tre kvällar i rad har jag känt mig så utslagen så det var skönt att få sova ett gäng timmar till. Käkar lite frukost, yoghurt med start på och så ett par mackor.

8:30 Jag och Rickard är på bilverkstad för skadebesiktning av min bil som blivit påkörd bakifrån. Kände för övrigt inget förtroende för den person som försökt lösa bekymret med min bil. Har inte träffat honom tidigare då det är Rickard som skött alla tidigare kontakter.

10:04 Är på bussen hem från en annan verkstad där bilen nu lämnats in. En teori är att det blev något knas med kamremsbytet. Så den verkstan som utförde kamremsbytet ska få titta på bilen. De verkade direkt bli taggade på att försöka lösa gåtan med varför skiftnyckeln tänds och varför bilen går så illa.

11:15: Sitter på pendeltåget hem. Usch så tjyvtjockt det kändes att gå den korta biten hem. Jag ska väl vara pigg efter att ha fått sova tio timmar i natt.

12:15: Lunchdags! Enkelt ska det vara, Felix västerpottenpaj med kebabsås och lite grönsaker.

14:00 Ingen bild men jag och Rickard tittade på filmen ”Det är något som inte stämmer” som är regisserad av Martina Haag.

15:09 Kikar ut och funderar över om det kommer bli oväder. Himlen var verkligen mörk.

18:04 Värmde upp på crosstrainern och körde ett styrkepass. Det fick bli väldigt försiktigt och se vad kroppen klarar av just nu.

18:58 Rickard var snäll och köpte en räkmacka till mig. Nom nom nom!

En bubbla av konstruerad frihet

Jag läste ett inlägg hos Elsa där hon delade sina tankar om att vara fri. Hennes slutkläm på inlägget var ”Fastlandet, klart man inte kan vara fri”. Det fick mig att börja fundera lite på det här att vara fri. Hur fria är vi egentligen i dagens samhälle?

Min första spontana tanke är nämligen inte alls. Som barn förväntas du gå i skolan, om inte så får föräldrarna vite. Trots att dagens skola faktiskt inte passar alla barn och att en del barn hade haft det bättre hemma. Sen som vuxen förväntas du jobba och bidra till samhället. Där har du tider och arbetsuppgifter att förhålla dig till. Inte kan du göra vad du vill på jobbet.

Tänk vad fint om det gick att anpassa jobbet efter livet och inte som nu att livet måste anpassas efter arbetstiderna.

Så utifrån ovan resonemang tänker jag att vi inte är särskilt fria, ingen av oss egentligen. Om man inte hör till den lilla procenten som antingen fötts med guldsked eller som lyckats göra affärer som gör en ekonomiskt oberoende. Frihet känns på vissa sätt som en illusion där vi må tycka och tro på det vi vill, vi kan jobba med det vi vill men i slutändan är vi alla fast i samma bubbla av konstruerad frihet.