Dagens jag i en t-shirtklänning som jag köpte på ett sånt där House of Lola-party för en väldans massa år sedan. Varför använder jag inte den här mer? Hehe, det kan jag fråga mig själv om mycket som jag har i garderoben…. Hur som helst, första passet efter semestern gick ju som förväntat: allt sitter i ryggmärgen. Även om det inte känns så efter fyra veckors ledighet. Man glömmer inte…. Men jag skulle helt klart ha mer semester. Så skönt att få vara ledig men nu är det vardag och rutiner som gäller igen.
Jag har inte skrivit något om min bil och problemen som varit. Verkstan trodde först att det var ett luftläckage någonstans som orsakade att bilen accelererar dåligt när skiftnyckeln tänds. En felsökning där fokus låg på att hitta just luftläckage kammade noll. Så då var teorin att det är ett par sensorer som behöver bytas. Idag har bilen fått en ny MAP-sensor, är problemet löst? Nja, lampan tändes såklart igen när jag var nästan hemma. Så jag vet inte, bilen behöver köras ett par dagar innan man kan dra slutsatsen att problemet är avhjälpt eller kvar. Det kan ju vara så enkelt att verkstan bara glömt att släcka felkoden.
Det har ju känts lite sisådär att ha biltrubbel lagom till semestern men egentligen, om man vänder på det. Det passar ju rätt bra just under semestern eftersom vi bara behöver en bil då jämfört när både jag och Rickard jobbar och dessutom har våra fotbollsmatcher.
Känsla: Lite ångest för att det var sista semesterveckan. Jag hade ju hoppats på att jag skulle kunna börja jobba oregelbundet igen och få jobba med patienterna. Så blir det inte eftersom jag fortfarande har ont i mina händer. Kortisonet jag fått har inte haft någon snabb effekt. Läkaren sa att jag kunde vänta mig effekt först om en-två månader.
Väder: I måndags när vi var i Västervik var det riktigt soligt och fint. Tisdagen fortsatte med regn och rusk. Sedan hade jag och Rickard två riktigt fina dagar i Arkösund vädermässigt. Helgen har också varit fin.
Veckans träning: Det har varit en riktigt bra träningsvecka. Sedan jag fick ont i min muskel har jag inte kunnat köra fyra löppass på samma vecka. Men den här veckan gick det så bra. Två lågintensiva pass, ett intervallpass och måndagens lopp kan ju kvala in som tempoträning.
Måndag: Västervik city run. 6,3 kilometer löpning.
Tisdag: En riktigt rask promenad i skogen tillsammans med Rickard.
Onsdag: Joggade 8,5 kilometer i skogen.
Torsdag: Vilodag från träning
Fredag: Vilodag från träning
Lördag: Sprang intervaller i skogen. 30 sekunder så snabbt jag orkade och 30 sekunder vila i 2,8 kilometer. Därefter gjorde jag samma sak men en minut snabbt och en minut vila. Var inte beredd på att det skulle vara så varmt så det var slitsamt.
Söndag: Joggade en mil på löpbandet.
Mina positiva från veckan:
Att det gick så bra att springa i måndags. Jag är glad över att löparformen är bättre jämfört med förra året.
Mysigt att bada med barnen ikväll.
Sprungit fyra pass. Det är jag riktigt glad över!
Jag och och Rickard hade fina dagar i Östgötska skärgården. Inlägg om vad vi gjorde kommer i nästa vecka.
Sämsta: Det är två saker, dels att mina händer inte blir ett dugg bättre och att min semester är slut. Hade gärna haft mer ledigt.
Smärtsamma: Jag fick en kortisoninjektion i min vänstra hand i onsdags. Usch så hemskt det varit. Dels började det pirra i tummen direkt när läkaren gav injektionen och så tappade jag känseln på ovansidan av tummen. Som tur var försvann den känslan efter ett par timmar. Men däremot har det gjort gräsligt ont i handen. Det började lätta i torsdags kväll och nu gör det ont när jag använder händerna, inte i vila. Behöver jag skriva att jag är riktigt trött nu på att det aldrig blir bättre.
Veckans jag: Jag ringde till Rörelse och hälsa men jag fick inga nya handledsskydd av dom. Motivet var att jag är patient på hand och plastik nu. När jag fick kortisoninjektionen så frågade jag om nya. Fick en betydligt nättare variant som ger bra stöd.
Godaste: Jag har ätit en massa godsaker den här veckan. Massor med glass (helt klart godare än godis), god middag med Rickard i torsdags och så hotellfrukost. Nom, nom, nom.
Dagens jetpackfråga: Tänkte jag får vara med i veckans söndagslista. Det är nämligen en intressant fråga att fundera över. Det korta svaret är ja. Det långa svaret är att jag tror på utveckling. För att utvecklas som person och i yrkeslivet med mera så måste det finnas en vilja att lära sig. Utan viljan att lära sig något nytt så kommer man heller inte utvecklas och bli bättre.
Är du en person som lär sig hela livet?
Bilder från veckan: Jag har egentligen massor med bilder från veckan men lite vill jag spara på dom eftersom jag har ett gäng kommande inlägg från veckan som gått. Då särskilt från min och Rickards lilla minitripp. Men jag smyger in ett par av dom. 🙂
Planer för veckan som kommer:
Börja jobba igen, det blir en mjukstart med tre dagpass.
Jag satt uppe igår och såg matchen mellan England-Norge. Jag blev faktiskt inte ett dugg ledsen över att Norge åkte ut. För första gången i ett mästerskap höll jag nämligen på England. Haaland som varit så tongivande under tidigare matcher kom inte till några klockrena chanser och byttes också ut. Börjar redan fundera på vad jag ska göra sedan när VM är slut. Sova kanske, haha. Efter den här semestern är jag nog tröttare än innan jag fick gå på min ledighet. Känns konstigt att jag ska till jobbet imorgon. Dags för lite rutiner igen då med andra ord. Jag la in om semester i september också, det blir skönt att bara jobba ett par månader innan jag får lite ledigt igen. Bara en vecka men tror det kommer vara väldigt skönt och värdefullt.
Jag hörde på nyheterna häromdagen att Marine Le Pen tänker ställa upp i presidentvalet i Frankrike. Min första tanke var ”hur tänker hon egentligen”? Hon är nämligen dömd för att ha använt EU-pengar på ett sätt som domstolen slagit fast var fel. Trots det tänker hon kandidera till landets högsta position. Jag får faktiskt inte ihop det.
Jag vet att hon inte håller med om domen och att det finns personer som tycker att hon blivit orättvist behandlad. Men någonstans måste man väl ändå stanna upp och fundera över vad ett förtroendeuppdrag faktiskt innebär.
Jag må vara fyrkantig, men det finns mycket som inte går att vifta bort som ett misstag. Att bli dömd för att ha missbrukat offentliga medel är en sådan sak. Det väcker helt klart frågor om ansvar och omdöme. Dessa egenskaper borde vara självklara för den som vill bli president.
Jag har så svårt att förstå att man ens kommer på tanken att ställa upp som president när man bär på en sådan dom. Inte för att lagen nödvändigtvis sätter stopp, utan för att den egna känslan borde göra det. Lite ödmjukhet och lite självkritik. Lite ”det här är kanske inte rätt läge”.
Jag tycker att det är märkligt hur ribban för politiker verkar sänkas hela tiden. Förr kunde en minister avgå för en obetald tv-licens eller ett kvarglömt kvitto. I dag verkar en dom inte ens behöva vara ett hinder. Det gör mig faktiskt bekymrad, att vara ärlig och ansvarstagande är väl det minsta man kan förvänta sig av en person som vill leda ett helt land.
I fredags i förra veckan var det riktigt busväder. Det regnade och regnade…. Det kom ett företag och klippte ner häcken på baksidan. Har älskat insynsskyddet men nu är det alltså fri sikt in. Och det har folk redan börjat utnyttja. Å andra sidan kanske gräsmattan trivs bättre när den får både mer sol och mer vatten.
I en av pauserna mellan regnskurarna planterade jag min aster och rudbeckia. Astern fick sin plats vid lavendeln, stäppsalvian och den röda rosen. Rudbeckian fick sin plats bredvid den där gamla rosen.
I år var jag än mer övertygad om att den där rosen korsat sig själv. I början hade jag en liten röd rosbuske, grävde dock upp den och och även den äldre busken som var på samma ställe. Nu ser det lite ut som att de båda buskarna korsat sig själv. Kollade dock närmre och sannolikt är det inte så. Nästa gång som jag ska fixa med rosorna behöver jag också ha bättre handskar. Note to self är att inte hantera rosor utan trädgårdshandskar.
Det svarta du ser högst upp är bara jord. Lyfte upp grenen och band upp på rospinnen istället.
Är det inte fint förresten med vattendroppar på blommor? Det tycker jag i alla fall.
I måndags var det dags för lopp i Västervik igen. Jag och Rickard åkte själva då ingen av ungdomarna ville följa med. (Min racereport finns HÄR). Vi passade på att åka tidigare och då samtidigt göra något. Valet föll på att besöka Västerviks museum och naturrum. Vi hade dryga trettio minuter på oss att besöka muséet men det hanns med gott och väl. Lite konstigt tycker jag allt att det är att museet stänger redan halv fem så här en vardag under semestern.
Det är ett sjöfartsmuseum med Sveriges sjöfartshistoria. Riktigt intressant tyckte jag och så häftigt att så mycket är bevarat. Den största utställningen visade en hel del kring Vasakungarnas skepp från 1500-talet. Utställningen bjöd på många intressanta föremål och berättelser. Vet inte om jag egentligen fick fota så visar bara lite grann av utställningarna.
Precis bredvid museet ligger Kulbacken och dessa byggnader har skänkts från andra ställen i bygden. Här strosade vi runt en stund och så gick vi även upp till tornet. Det här tornet heter Unos torn och byggdes med hjälp av en donation från Gamleby-bon Uno Malmberg. Under museets öppettider kan man gå upp i tornet.
I det här området finns det en liten damm som man kan gå runt. Där hittade vi såklart en snok som snabbt som blixten ringlade sig ner i dammen. HÄR finns mer information om hela området.
Jag förväntade mig en lugn och behaglig runda i skogen. Det enda som kanske inte skulle vara så behagligt var distansen jag planerade att jogga: åtta kilometer. Ack så fel jag kunde ha, hehe. Dagens runda var allt annat än härlig. Flåset kändes fel, benen kändes fel och jag ville bara gå hem istället. Men så blir jag ju inte bättre och jag gillar ju känslan efteråt så det var bara att fortsätta, steg för steg, kilometer för kilometer och till slut är ju passet klart.
Det är en sån här dag där jag får påminna mig själv om att träning inte alltid är roligt. Vissa dagar känns kroppen stark och allt flyter på utan nämnvärd ansträngning.. Andra dagar handlar det mest om att fortsätta, trots att det mest känns slitsamt och jobbigt. Idag var definitivt en sådan dag.
Jag tror att det är lätt att överskatta motivationens betydelse. Den finns verkligen inte alltid där. Det som tar mig framåt är snarare att göra träningen till en vana, disciplin och beslutet att fortsätta även de dagar då löpningen känns allt annat än härlig. Det är såna här dagar som verkligen bygger pannben!
Jag tänkte ta med dig tillbaka till en dag i förra veckan, nämligen sista juni. Första juli skulle S börja jobba igen så vi ville passa på att göra något alla tillsammans. Det fick bli en tripp till Arkösund. Vi ville gå bryggpromenaden och gärna Arkösundsleden som är fyra kilometer. Vi gick ut till Badholmarna och vilken skillnad att vara här jämfört med i vintras när det var precis genomfruset överallt.
Vackert värre!
Jag var klädd i en helvit outfit, löparkjol och så linne från Stronger.
Här satt jag en stund och doppade fötterna. Riktigt skönt i vattnet men alldeles för mycket alger för min smak för att kliva i och doppa nig helt.
Så trevliga omgivningar!
Efter bryggpromenaden satte vi oss vid Arkös krog där vi åt glass. Jag ville ha en chokladdoppad mjukglass. Men maskinen till chokladen var trasig tyvärr.
Därefter blev det en runda minigolf vid Arkösunds hotell. Det här hotellet ligger så vackert nere i hamnen och jag och Rickard pratade om att sova en natt där och passa på att besöka naturreservat och annat som kanske inte lockar ungdomarna så mycket egentligen. Så åter till minigolfen. Jag kom tvåa och S vann. Kul och annorlunda bana med 12 hål och skärgårdstema.
Mina paletter har verkligen trivts i sommar. Minns du de här rangliga paletterna ovan? Chansade på att de skulle ta sig med lite näring, solljus och lagom med vatten. Idag såg de istället ut så här:
Klippte bort toppskotten och fick ett gäng nya fina skott. Rensade bort de skott som sett sina bättre dagar.
Note to self är att inte hälla gödning i skotten som står i vatten. Det blir helt grönt….
Min spacecake fick plats i en stor, röd kruka.
Blandade tre sorter i två krukor, det kanske blir en häftig variant sedan när de växt till sig.
En del av skotten ställde jag ut. Hoppas på att det inte är för kallt bara. Men om de inte klarar sig är det ingen katastrof.
Det blir väldigt stökigt under tiden…
Så här ser det då ut efter att ha klippt ner och planterat om. Vi får se hur de kommer ta sig nu då.
Igår var det dags att springa lopp igen. Jag och Rickard åkte ner tillsammans till Västervik för att springa Västervik city run. A som brukar vilja springa lopp ville inte den här gången.
Häng nere vid hamnen en stund innan det var dags att börja med de riktiga lopp-förberedelserna.
En selfie innan loppet under uppvärmningen. Även den här gången värmde jag upp ordentligt. Gillar att komma igång ordentligt innan startskottet går.
Så tio minuter till start då! Till slut gick startskottet och jag kunde springa iväg i mitt tempo direkt. Jag lär mig, hehe. Första kilometern gick galet långsamt, fast så upplevde jag det inte. Blev förvånad när jag tittade på min klocka. Så här kan vi inte ha det tänkte jag och försökte öka tempot en aning. Även i år kom jag in för varvning samtidigt som vinnaren i herrklassen spurtade in i mål. Det är helt klart det jobbigaste med att springa en bana med två olika tre kilometers sträckningar och sedan varva i målområdet. Samtidigt är det mycket folk där som hejar och peppar.
Här har man sprungit dryga 4,5 kilometer. Jag glömmer bort från varje år hur jobbigt det här loppet är. Från kilometer fyra till kilometer 5,5 (ungefär) går det uppför. Sen är det kullersten på vissa ställen med vilket suger ännu mer i benen.
Jag hade som mål att vara snabbare än förra året och det lyckades jag med. La på en ordentlig tempoökning de sista 300 meterna. Såg en kvinna på upploppet som jag kände att henne skulle jag komma om. Tog henne med kanske två meter kvar till målet. Men blev galet illamående som släpper snabbt. Jag är riktigt nöjd för jag var mer än minuten snabbare jämfört med förra året. Den som kom tvåa i damklassen var bara 12 år. Grymt ju!
Vacker kvällssol efter jobbet. Och ett väldigt vackert par med tycker jag.
