

Igår var jag ute i kylan och dömde säsongens sista seriematch, en match i flickor 15-19 där majoriteten av tjejerna var runt 15 år. Jag hade tur med vädret på så sätt att det hade slutat regna och det blåste inte längre. Men underställ och pannband var ett måste.
Gårdagens match var kanske ingen bra uppladdning inför Åstadsloppet i Örebro. Förra året och året innan hade jag precis blivit någorlunda frisk från en förkylning. Det har jag alltså sluppit i år men istället tänkte jag mig riktigt tunga ben efter matchen. Så jag hade inga större förhoppningar om några stordåd. Förra hösten sprang jag 2025 års bästa femma och året innan lyckades jag springa på under sex minuter per kilometer.



Dagens väder bjöd på regn och nätta sex grader. Långt eller kort var som vanligt frågan. Kollade i arkivet, förra året hade jag mina rosa tights, funderade dock på de gröna som jag hade när jag sprang himmelstalundsloppet i våras. Eller jordgubbetightsen. Svåra val ju. Till slut blev det inget av ovan. Vad det blev kommer längre ner i inlägget.

Jag hade stora problem med det ”uppiggande vädret”. Såg ut enligt ovan hemma! Det var jag, Rickard, A och så min bror. Honom hämtade vi i stan. Det gick smidigt för oss att komma fram men det var två bilar som gjorde helt galna omkörningarr. ingen BMV utan en Tesla som jag var helt övertygad om skulle få vattenplaning.

Barnens lopp hade precis tagit slut när vi kom fram så det gick smidigt att hitta en parkeringsplats. Efter att ha suttit i en varm bil var kontrasten stor. Frös så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag var otroligt glad över både pannband och vantar. Funderade till och med på att springa med vindjackan på. Skulle det bli så?
Vi spatserade in i Tybblelundshallen och hämtade våra nummerlappar. Jag tog mina rosa tights som jag aldrig sprungit lopp i. Vem vet, det kanske bäddar för personbästa i just det här loppet. Inomhus hittade vi en bra plats för våra grejer. Rickard körde sin uppvärmning och jag och brorsan höll sällskap.



Började sakta få upp värmen i kroppen under uppvärmningen och tagga till.

Innan start! Med gårdagens match i benen trodde jag inte att jag skulle springa snabbare än förra året. Kroppen skulle dock förvåna. Men jag tog det lugnt i början och Marcus stack iväg. Såklart. Jag pinnade på i mitt tempo, första kilometern gick i 5,48/kilometer. Det tempot ville inte benen hålla hela loppet och i alla backar. Men jag konstaterade att formen är betydligt bättre vad gäller att orka hålla mitt tempo även när det går uppför. Till slut fick jag springa in i hallen och i mål på tiden 30,42. Enligt min klocka är loppet 5,1 kilometer så jag är mer än nöjd med tiden. Min trend vad gäller att vara snabbare håller i sig. Så nöjd över det. När Marcus och A gått i mål tog vi oss till bilen.

Årets finishertröja var blå. Trevlig färg det där.

Vi tog vår nya bil och den får mer än godkänt. Älskar verkligen den gröna färgen! När vi kom hem så åt vi av pastagratängen som Rickard förberett och därefter kröp jag ner i sängen och sov en stund. Blev så galet trött.

Nu sitter jag i soffan och myskläderna är på. Jag tänker helt seriöst inte göra mer idag. Det är lördagkväll och jag vill bara ta det lugnt.
































































