Eller morgon är det väl kanske inte längre förresten. Klockan är halv elva när jag skriver det här inlägget. God förmiddag passar väl bättre. Mår du bra? Med mig är det helt okej med tanke på att jag var ute och dömde fotbollscup igår och att klockan ställdes tillbaka i natt. Mår alltid lite konstigt då när klockan ställs om. Fast det är värre på våren när klockan ställs fram istället. I natt har jag ändå fått sova en timme extra. Jag vaknade vid tre och somnade om först vid halv fem.
Bredvid mig här i soffan har jag en påse bubbisar. Ska jag äta godis som mellanmål är frågan? Frestad är jag om man säger så men det är kanske bättre ikväll när jag är låg på energi efter dagens planerade tre matcher.
Dagens jetpackfråga är den ovan. Det här tycker jag är intressant att fundera över. Visst sätter jag upp mål för mig själv. Men jag försöker att inte göra det så uttalat. Och varför inte kan man fråga sig. Jag har genom åren ställt upp både veckomål och månadsmål här på bloggen. Men märker ofta att mål som är nedskrivna blir på något sätt ett krav och rinner ut i sanden av den anledningen.
Däremot att jag har målsättningen att bli snabbare på fem kilometer, det fungerar av någon anledning bättre. Min teori är att det är ett mål som pågår under lång tid och därför också är lättare för mig att hålla fast vid. Att jag har fotbollen gör säkert också att det är lättare att fortsätta kämpa.
Men om vi nu ska prata om ett konkret mål som jag faktiskt har satt upp för mig under hösten så är det att träna mer styrketräning. Jag behöver styrketräningen för att hålla mig skadefri och också rehaba de krämpor jag har. En stark kropp håller bättre på alla sätt och vis.
AI är definitivt här för att stanna. Många kritiserar AI och inom vissa områden med all rätta. Jag tillhör dock inte den där kategorin som tror att AI kan vidareutveckla sig, bli ond och förgöra mänskligheten. Typ som den gamla Will Smith-filmen ”I, Robot” där en superdator tar över och gör alla robotar onda.
Förutom den totalt onödiga användningen av AI på sociala medier vad gäller videoklipp finns det möjligheten till att använda AI till bra saker. Jag tog AI (hehe) till hjälp för att spalta ner de områden inom vården där AI redan används. En del är etablerat medan annat fortfarande är på utvecklingsstadiet.
Röntgen och bilddiagnostik – för att upptäcka exempelvis tumörer, blödningar och tecken på stroke.
Patologi och cancerdiagnostik – för att analysera vävnadsprover och identifiera misstänkta cancerceller.
Journalföring och dokumentation – för att sammanfatta patientsamtal, skapa utkast till journalanteckningar och formulera remisser.
Patientövervakning – för att upptäcka tecken på försämring och bedöma risker, exempelvis vid sepsis.
Hjärt- och kärlsjukdomar – för att analysera EKG och upptäcka exempelvis förmaksflimmer.
Hud- och ögonsjukdomar – för att analysera hudförändringar och upptäcka tecken på sjukdomar i ögonen.
Laboratoriemedicin – för att hitta mönster i provsvar och ge stöd vid diagnostik.
Läkemedelsutveckling – för att hjälpa forskare att hitta nya läkemedelskandidater och utveckla mer individanpassade behandlingar.
Planering och administration – för att effektivisera schemaläggning, operationsplanering och patientflöden.
Akutvård – för att prioritera undersökningar och identifiera patienter som behöver snabb bedömning.
Neurologi – för att analysera hjärnavbildning, exempelvis vid stroke.
Intensivvård – för att analysera patienternas mätvärden och upptäcka tidiga tecken på försämring.
Rehabilitering – för att analysera rörelser och stödja individanpassad träning.
Psykiatri – för att utveckla digitala stöd och undersöka hur AI kan bidra till bedömning och uppföljning.
Primärvård – för att sammanställa symtom och journaluppgifter samt ge stöd vid bedömning.
Patientinformation – för att besvara frågor och hjälpa patienter att förstå medicinsk information.
Men vad tror jag då? Kan AI bli så självständig att den börjar göra saker på egen hand, utan kommando från oss människor? Ärligt talat så har jag faktiskt svårt att tro på det just nu. Däremot så tror jag att man kan använda AI till att göra onda handlingar. Men då är det en människa som styr, inte att den gör en massa på eget bevåg. Det förutsätter att det finns något av en fri vilja tänker jag.
Så för att återkomma till frågan i början av inlägget. Jag tror att AI i framtiden kommer att ha en ännu större roll än vad den har nu. Om AI får ett eget liv och blir en ondskefull maskin, ja det får vi se.
Jag skulle jobbat natt i natt om jag inte behövt ändra mitt schema (igen…) Eftersom jag inte skulle jobba ett dagpass tog jag ut en semesterdag istället. Det passade väldigt bra eftersom jag och Rickard har ett möte efter lunch. Morgonens väder bjöd på dimma, någon minusgrad och så solen som gjorde tappra försök att ta sig igenom dimman. Gick ut och drog upp lite ogräs vid rosen och passade också på att ta lite bilder på sagovärlden.
Dagens jetpackfråga handlar om stress. Jag tänker att kortvarig stress egentligen inte är farligt utan att det är bristen på återhämtning under lång tid som skadar. Tror vi är många som hamnar i stressiga situationer, både i vardagen och på jobbet. Så hur hanterar jag då när det blir för mycket? Min största ventil är helt klart fysisk aktivitet. Det mest effektiva jag testat är faktiskt yin yogan som jag kört i perioder nu. Hela kroppen går ner i varv om jag kör ett pass innan läggdags, så somnar jag direkt.
Åren efter gymnasiet var väldigt jobbiga för mig. Inte för att det hände en massa jobbiga grejer utan för att jag tvivlade så mycket på mig själv. Jag litade inte på att det jag gjorde var bra nog. Alla andra var hela tiden bättre, smartare och snyggare. (Som om just det var viktigt….) Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag inte ha oroat mig så mycket. Men jag antar att det är en del i att bli vuxen, att inte veta. Att gå på nitar och utvecklas. Få livserfarenhet helt enkelt. Så med det här i bakgrunden ska jag svara på dagens jetpackförslag:
Dagligt skrivförslag
Om du kunde resa tillbaka i tiden och ge ditt yngre jag ett råd, vad skulle det vara?
Det första jag skulle säga är att saker och ting kommer ordna sig, sannolikt inte alltid särskilt smidigt och inte utan att ibland bli både ledsen och sårad. Tvivel hör till att bli vuxen, hur jobbigt det än är i stunden.
Jag skulle också påtala vikten av att våga vara sig själv. Ingen kommer tacka dig för att du inte vågar vara den du är. Var sann mot dig själv och personer i din närhet.
Hoppas att du mår bra och att du har sovit gott. Jag gick och la mig redan vid åtta igår kväll och somnade som en stock. Vaknade då såklart tidigt men känner mig pigg. Ute skiner solen och det verkar bli en fin höstdag. Minus att vinden viner runt knutarna då.
Jag är ledig, känns otroligt konstigt att vara ledig en tisdag nu för tiden men skulle ju jobbat helgen och just idag blev inte ändrat till ett dagpass. Agda ska in på verkstan efter lunch, kanske att jag hänger med på domarklubbens löppass. Planen för passet är att återigen testa formen på 1600 meter. Eller som för mig som tjej, 1400 meter. Med dagens förutsättningar kommer det bli tufft och kanske inte helt rättvisande för formen. Men vi får se hur jag gör, behöver nämligen inte bestämma mig nu.
Jag tänkte avsluta med att svara på dagens jetpackfråga:
Jag funderade en hel del på den här frågan. Vad är det mest underskattade som jag lärt mig genom åren? Jag kom att tänka på flera olika erfarenheter. Det första jag tänker på är att kunna ändra mig. När jag tänker på det så är min känsla att jag ofta återkommer till att det inte behöver vara så strukturerat hela tiden. Det är okej att ändra mig, ändra synen på träning, bloggande och vad jag vill göra. Jag kan gå från att tänka på ett visst sätt till att ändra mig helt och hållet. Jag har liksom ingen skyldighet att stå fast vid en ståndpunkt och behöver inte försvara ”gamla Hanna”.
Jag tänker även på andra saker som kommer komma i en punktlista.
Att våga vara nybörjare – att ge mig ut och paddla fast jag inte gjort det sedan jag var barn. Att jag vågar testa nya saker och att jag vågar vara lite ”dålig”.
Att kunna ha tråkigt eller snarare att vardagen liksom får vara lite som den är. Att kunna uppskatta det lilla.
Att ändra mitt tempo – att springa lopp, döma fotboll men också kunna ge mig ut i skogen på vandringar med Rickard. Att låta mig stanna till och bara vara en stund.
Att det faktiskt är okej att säga att jag inte vet. Exrempelvis, ”jag tänker så här, rätt eller fel vet jag inte men det känns rimligt så här”. Med andra ord att kunna resonera kring saker och ting utan ett färdigt svar.
Det är måndag och sista hela veckan i september. Nästa vecka skriver vi oktober. Ute skiner solen och det är elva grader. Jag och Rickard ska passa på att ta oss ut på någon vandring. Som vi har längtat efter en skogsrunda. Senaste gången var Älvarumsleden.
Varje dag kan man få lite inspiration i Jetpacks app. Om man inte vet vad man ska skriva om så är det perfekt. Igår upptäckte jag att man kan svara på frågorna via datorn med och då få med denna lite snitsiga ruta:
Dagligt skrivförslag
Vad är en sak du önskar att du hade börjat göra tidigare i livet?
När jag var barn försökte jag springa i spåret på idrottslektionerna. Men det där att jogga lugnt och försöka hålla det tempot existerade inte. Istället sprintade jag iväg och hur långt orkade jag då? Inte alls såklart. Löpning förknippades därför mest med dålig ork och dålig kondition. I högstadiet hade jag en period när jag och en klasskamrat sprang spåret istället för de vanliga gympalektionerna. Med lärarens godkännande såklart. Bollsporter var nämligen ingenting för mig. Kanske att det hade varit roligare om inte klasskamraterna klagade när jag ändå försökte men misslyckades. ”Men Hanna” fick jag höra till leda. Den enda bollsporten där jag faktiskt hade roligt var handboll. När jag var barn brukade jag och pappa titta på handboll tillsammans. Vem kommer inte ihåg Ljubomir Vranjes aka ”Köttbullen”.
Så för att svara på frågan, jag hade helt klart börjat med löpning tidigare. Men det är ju utifrån mitt nu-läge. Aldrig hade jag kunnat ana som tonåring att jag skulle både springa lopp och dessutom döma fotboll. Jag som ogillade fotboll så starkt och såg inte alls meningen med att jaga en boll. Men 2027 har jag dömt fotboll i tjugo år. Kan du tänka dig det? Minns de första åren där det var svårt och jag tänkte efter varje säsong att ”men jag kör nästa år med”. Och nästa och nästa…. HÄR har jag faktiskt skrivit ett inlägg med min fotbollsresa. Inlägget skrevs 2015 och inte kunde jag väl tro då att jag skulle fortsätta elva år senare… Inlägget delades också av Svenska fotbollsförbundet. DET kändes stort. Lilla jag liksom.
Känsla: Lite ångest för att det var sista semesterveckan. Jag hade ju hoppats på att jag skulle kunna börja jobba oregelbundet igen och få jobba med patienterna. Så blir det inte eftersom jag fortfarande har ont i mina händer. Kortisonet jag fått har inte haft någon snabb effekt. Läkaren sa att jag kunde vänta mig effekt först om en-två månader.
Väder: I måndags när vi var i Västervik var det riktigt soligt och fint. Tisdagen fortsatte med regn och rusk. Sedan hade jag och Rickard två riktigt fina dagar i Arkösund vädermässigt. Helgen har också varit fin.
Veckans träning: Det har varit en riktigt bra träningsvecka. Sedan jag fick ont i min muskel har jag inte kunnat köra fyra löppass på samma vecka. Men den här veckan gick det så bra. Två lågintensiva pass, ett intervallpass och måndagens lopp kan ju kvala in som tempoträning.
Måndag: Västervik city run. 6,3 kilometer löpning.
Tisdag: En riktigt rask promenad i skogen tillsammans med Rickard.
Onsdag: Joggade 8,5 kilometer i skogen.
Torsdag: Vilodag från träning
Fredag: Vilodag från träning
Lördag: Sprang intervaller i skogen. 30 sekunder så snabbt jag orkade och 30 sekunder vila i 2,8 kilometer. Därefter gjorde jag samma sak men en minut snabbt och en minut vila. Var inte beredd på att det skulle vara så varmt så det var slitsamt.
Söndag: Joggade en mil på löpbandet.
Mina positiva från veckan:
Att det gick så bra att springa i måndags. Jag är glad över att löparformen är bättre jämfört med förra året.
Mysigt att bada med barnen ikväll.
Sprungit fyra pass. Det är jag riktigt glad över!
Jag och och Rickard hade fina dagar i Östgötska skärgården. Inlägg om vad vi gjorde kommer i nästa vecka.
Sämsta: Det är två saker, dels att mina händer inte blir ett dugg bättre och att min semester är slut. Hade gärna haft mer ledigt.
Smärtsamma: Jag fick en kortisoninjektion i min vänstra hand i onsdags. Usch så hemskt det varit. Dels började det pirra i tummen direkt när läkaren gav injektionen och så tappade jag känseln på ovansidan av tummen. Som tur var försvann den känslan efter ett par timmar. Men däremot har det gjort gräsligt ont i handen. Det började lätta i torsdags kväll och nu gör det ont när jag använder händerna, inte i vila. Behöver jag skriva att jag är riktigt trött nu på att det aldrig blir bättre.
Veckans jag: Jag ringde till Rörelse och hälsa men jag fick inga nya handledsskydd av dom. Motivet var att jag är patient på hand och plastik nu. När jag fick kortisoninjektionen så frågade jag om nya. Fick en betydligt nättare variant som ger bra stöd.
Godaste: Jag har ätit en massa godsaker den här veckan. Massor med glass (helt klart godare än godis), god middag med Rickard i torsdags och så hotellfrukost. Nom, nom, nom.
Dagens jetpackfråga: Tänkte jag får vara med i veckans söndagslista. Det är nämligen en intressant fråga att fundera över. Det korta svaret är ja. Det långa svaret är att jag tror på utveckling. För att utvecklas som person och i yrkeslivet med mera så måste det finnas en vilja att lära sig. Utan viljan att lära sig något nytt så kommer man heller inte utvecklas och bli bättre.
Är du en person som lär sig hela livet?
Bilder från veckan: Jag har egentligen massor med bilder från veckan men lite vill jag spara på dom eftersom jag har ett gäng kommande inlägg från veckan som gått. Då särskilt från min och Rickards lilla minitripp. Men jag smyger in ett par av dom. 🙂
Planer för veckan som kommer:
Börja jobba igen, det blir en mjukstart med tre dagpass.
Kvällens inlägg kommer inte bli särskilt positivt. (För positivare rader och bilder, läs gärna morgonens inlägg HÄR). Det blir mer handvila för min del. Idag ringde jag vårdcentralen och får tid först om två veckor. Pratade även med arbetsterapeut och fick klart och tydligt besked: så länge det gör ont vid aktivitet utan handledsstödet så får jag inte belasta. Så med andra ord, minsta lilla grej är för mycket. Jag hoppades på att jag kunde lätta lite på vilan men nej.
Vet du hur mycket jag hoppades på motsatsen, på att få börja göra lite annat men nopp. Så blir det inte och jag måste lyssna på kroppen. Så jag fortsätter som samordnare tills det är dags för semester.
Men jag ska försöka vara positiv ändå. Inget blir bättre av att gräva ner mig i negativa tankar. Om inte annat kanske jag kan lura hjärnan att tro att det är glatt och roligt.
För några år sedan så var jag, Rickard och barnen i Viggeby och vandrade. Det var en mysig runda längs med vattnet där vi kastade stenar i vattnet, fikade på en kulle och fortsatte sedan vår runda. Det som är bra med Viggeby är dels att det finns två rundor: norra slingan och södra slingan och att det finns möjligheten att gena på hur många ställen som helst. Man kan med andra ord välja hur långt man vill gå. Det är perfekt när man har barn med sig som inte orkar hur långt som helst.
Idag var planen för mig och Rickard att gå hela rundan. Vi ställde bilen vid östra parkeringen och valde att börja med norra slingan. Det är välmarkerat med blå märkning och Norra slingan börjar väldigt lättvandrad på grusväg, snart vänder stigen ner till vattnet och där blir det genast lite tuffare. Tuffare på så sätt att man måste hålla koll på fötterna. Det är stenar och rötter. Efter helgens regnande var det också lerigt på sina ställen. En del av slingan går längs med vattnet och efter dryga tre kilometer kan man välja på att svänga vänster till östra parkeringen eller svänga höger och ansluta till södra slingan. Den är enligt skyltarna fem kilometer.
De blå markeringarna ledde oss snart till Viggebystrand. Där kan jag tänka mig att det är riktigt fint på sommaren. Stigen från Viggebystrand till Mariestadsudden och vidare till Jaktstugeudden var rundans finaste sträckning. Vi fikade vid Mariestadsudden innan vi vandrade vidare till Jaktstugeudden.
Ska man bara gå den ena slingan så är södra slingan helt klart finast. Den delen är fem kilometer och kräver kanske lite mer vad gäller att sätta fötterna rätt men så värt det. Den gulliga jaktstugan var en trevlig kontrast. På den udden hittade vi också ett siamesiskt träd.
Två timmar och 8,5 kilometer senare var vi tillbaka vid bilen vid östra parkeringen. Det är helt klart en mysig runda. Ser fram mot nästa utflykt!
Så här på min lediga dag har jag passat på att besöka ett gäng bloggar som det var ett tag sedan som jag kikade in hos. Jag har även tagit en promenad ute i skogen. Var lite ”wild and crazy” och gick i motsatt riktning. Inte undra på att jag tycker spåret är så tungt. Det sluttar lätt uppför nästan hela tiden förutom ett par långa nerförsbackar men dom ska man ju också uppför. Hittade ett gäng svampar. Kolla så häftig denna är som liksom vänt sig lite ut och in.
Blodröd stensopp kanske?
Jag gick förbi och spanade in i skogen. Såg något stort och gult som jag kände att jag ville spana in mer. Har nämligen aldrig sett gula flugsvampar Finns det ens? Googlade och hittade att det är en väldigt sällsynt svamp. Enligt Google lens är det en gul flugsvamp men den artbestämningen tar jag med en nypa salt. Dessa hittades bland röda flugsvampar så jag tänker ändå att det är röd flugsvamp.
Måste bara visa, titta så fina min paletter blivit! Det är verkligen skillnad nu när de får mer sol. För ett par veckor sedan såg de ut så HÄR. Ska låta dom växa till sig och sedan klippa ett par skott till. Enligt mig så är det bästa sättet av övervintra paletter i ett vattenglas. Så efter allt svamp- och skogspladder tänkte jag avsluta mitt inlägg med att svara på gårdagens wordpressfråga.
Vilket personlighetsdrag hos människor är en röd flagga för dig?
De där personerna som är snälla och trevliga mot mig men sedan snackar skit bakom ryggen på mig.
Personer som tror att de kan och vet allt och inte kan erkänna när de har fel.
Att inte lyssna och bara prata om sitt eget och sina egna bekymmer.
