Välkommen till mig. Här skriver jag om träning, hälsa och livet runt omkring. Älskar pilates och stretch. Löpning är en stor del av mig, liksom vandringar och att döma fotboll. Min ambition är ett lugnare flöde.
Hoppa på tåget fortsätter. Temat för den här veckan är motljus. Jag älskar att fota i motljus och har ett gäng bilder. Mitt absolut bästa ställe för bilder i motljus är Gotland. Men jag har även ett gäng bilder från andra ställen. Det här är ett inlägg som skulle kunna bli hur långt som helst men väljer ut några av mina favoriter.
Visby lite från ovan.
Jag och Rickard i motljus.
Ringmuren i motljus.
När man får solen i ögonen.
Brahehus i motljus.
Det är fredag! Hur härligt och vet du om inget oförutsett inträffar kommer jag vara ledig ända till onsdag. Med oförutsett menar jag om det fattas folk så jag behöver komma in och jobba. Vårkänslan är total, tio grader och strålande sol. Hoppas på att det kommer vara fint i helgen med!
Utmanande är ett ord som sammanfattar mina två senaste dagar. Igår morse fick vi skriva upp våra förväntningar på kursen. Jag skrev tre mål, bland annat att ha roligt. Det kan man säga att jag har haft. Trots mina jobbiga känslor från gårdagen. Jag läste igenom all feedback igen och konstaterade att det egentligen var väldigt konstruktiva tips som jag fick. Det som jag reagerade på i slutändan var att det blev så mycket. Jag fick dock sluta med flaggan i topp. Men vi ska väl kanske ta min dag från början.
Förmiddagens fokus var att få delta i resterande tre simuleringar (jag kommer blanda lite mellan scenarion och simuleringar men det är alltså samma sak). Jag var observatör i ett scenario och deltagare i de andra två. När man simulerar finns det lite olika dockor som man kan använda. Från väldigt enkla dockor där man egentligen inte kan göra så mycket till dockor som både andas och kan svara på enkla ja och nej-frågor. Allt för att det ska bli lättare för deltagarna att vidta rätt åtgärder. Dockan som kan andas och ha en massa ljud för sig ser ju lite läskig ut:
Jag får associationer till skräckfilmer faktiskt men så är jag ju den lite rädda typen av mig. Efter våra tre simuleringar var det dags för lunch. Kålpudding, soppa eller linsbiff var alternativen. Den där linsbiffen var precis så tråkig och torr som den ser ut att vara. Men tzatzikin var god.
Efter lunchen pratade vi om vilka två scenarion som vi skulle köra igen. Jag ville såklart få gå hem från kursen med en betydligt bättre känsla så jag erbjöd mig. Men jag valde inte samma scenario som igår, istället fick det bli ett scenario med hjärtstopp och sedan omhändertagandet enligt A-E när patienten återfår blodcirkulationen. Jag hade hand om själva scenariot och en annan instruktörskollega skulle ha hand om återkopplingen. Utöver kollegan så var det en tredje instruktör som skulle titta på oss instruktörer och ge feedback. I tidigare simuleringar så har fokus istället varit på deltagarna. Så det var en väsentlig skillnad men så nyttigt och bra.
Lång utläggning, jag fick fin kritik och kunde gå hem från kursen med en bra känsla. Så nöjd! Väl hemma fortsatte jag utmana mig. Först tänkte jag springa på löpbandet, sedan inte alls men tänkte det fick vara någon måtta på latmasken. Så utmanade mig själv genom att jogga i skogen fast det höll på att mörkna. Det fick bli två varv, ett varv i det långa spåret och ett i det korta. Därefter blev det en extra sväng för att få ihop totalt nio kilometer. Jag lät mina ben välja tempot eftersom jag kände mig pigg. Nu när jag kunnat träna lite längre pass känner jag verkligen skillnad på uthålligheten.
Jag har varit i Norrköping idag och gått dag ett på klin sim två, en nationell utbildning kring hur man blir bättre på att som instruktör leda simuleringar. Vi var fem deltagare, tre undersköterskor och två sjuksköterskor. Redan på förmiddagen fick vi vara deltagare i ett scenario och sedan reflektera kring det. Vi reflekterade kring återkoppling och reflektion. Är det samma sak eller är det två olika grejer?
På eftermiddagen var jag den första att hålla i mitt scenario som jag hade förberett. Jag var så nervös så det kunde såklart gått mycket bättre. Fick så pass mycket konstruktiv feedback att jag till slut bara kände mig sågad och jättedålig. Jag fick såklart mycket positivt också men som alltid så är det ju förbättringspunkterna som fastnar. Efter mig var det en tjej till som fick köra sitt scenario där jag var först på plats. Fick fin feedback på min patientkontakt och simuleringsförmåga. Det vill säga att kunna ta hand om patienten fast det inte var en riktig patient.
Imorgon ska vi köra de andra deltagarnas scenarion (tre stycken, så totalt fem på de här två dagarna). På eftermiddagen är tanken att vi ska köra två av de fem scenariorna igen och jag hoppas på att jag får köra mitt igen. Så jag får lämna kursen med en bra känsla.
Nu kan inte ens jag stå emot vårkänslorna längre. I morse när jag ställde bilen vid tio över sex så var det en tydlig skillnad. Det går verkligen mot ljusare tider. Se bara på bilden ovan!
Jag har i vanlig ordning varit samordnare på jobbet. Hade det relativt lugnt så förberedde mig inför utbildning som jag ska gå nu onsdag och torsdag. Utbildningen handlar om hur man blir bättre på att leda scenarion. Skapade ett fiktivt patientfall och använde mitt ”go to”-namn Agda. Läste även en engelsk artikel om scenarioträning. Den ska diskuteras under utbildningen så kommer behöva läsa den en gång till.
Jag och Rickard pratade om att springa intervaller på bana. Men idag har det blåst riktigt hård vind. Tänkte därför springa på löpbandet. Men när jag åkte hem så sken solen så jag kom att tänka på ett roligt pass att springa ute i spåret: 30 sekunder snabbt och 30 sekunder gång ett varv och sedan ett varv till och då springa en minut och gå en minut. Tanken är såklart att det tempot ska vara s¨å pass högt att det blir jobbigt. Det kan man ju säga att jag lyckades med. Det blev totalt sju kilometer, nu måste mina distanspass bli längre när intervallpassen blir så pass långa. Medan jag sprang mina intervaller så sprang Rickard ett distanspass. Det var mycket folk i spåret, många som vill passa på nu när det börjar bli ljusare.
Jag har startat veckan med att jobba. Det var en riktigt bra dag på jobbet. Så jag är väldigt glad och energifylld. Hela dagen har jag även funderat på om jag ska träna trots mina två matcher i helgen. Nu har dock huvudet kommit ikapp med kroppen. Det blir ingen träning idag. Jag får inte bli för övertaggad och dra på mig en överbelastningsskada. Så ”roligt” ska vi inte ha det….
Jag är lite efter med Madeleines utmaning för februari. Tänker att jag vill vara med innan jag börjar på att fundera på hennes rubriker för mars. Har du varit med på utmaningen? Länka gärna isånafall så kan jag läsa ditt inlägg med. 😀
Det är lördag, sista februari, och jag tänkte prata om glass. Det passar väl bra nu när det är plusgrader och snön håller på att töa bort. Glass är nämligen Åkes lördagsord och det är lätt ord att skriva ett blogginlägg om. Ibland tycker jag att det kan vara svårt att hänga med men glass är ett lätt ämne. Jag har nämligen samlat på mig ett gäng bilder på goda glassar genom åren.
En plats som återkommer i mitt glassarkiv är Smultronstället i Söderköping. Glassrestaurangen har vi besökt många gånger genom åren. När barnen var små åkte vi dit flera gånger varje sommar. Det var helt klart en riktig sommartradition. Nu går det inte riktigt lika ofta. Precis som med så mycket annat har det blivit betydligt dyrare.
Idag har jag gjort sista delen i min utbildning till skyddsombud. Vi fick jobba mycket i grupper och träna på olika hypotetiska fall. Hur ska man agera som skyddsombud i en given situation? Jag har grottat ner mig i arbetsmiljölagen och tycker att jag har bra koll på 6:6:a och skyddsstopp. 6:6:a är ett kapitel i arbetsmiljölagen, ett verktyg man som skyddsombud kan ta till när chefen inte lyssnar och sätter in rätt åtgärder vid ett problem. Skyddsstopp är en åtgärd man tar till när man behöver stoppa en farlig arbetsuppgift. Dessa åtgärder kan man bara ta till som skyddsombud och ett skyddsstopp kan ingen annan än skyddsombudet häva. Hur som helst så har det varit en riktigt givande utbildning och jag har fått bra med kött på benen. Instruktörerna var grymt duktiga och oavsett vad deltagarna hade för fråga så hade hon alltid ett svar utan ett uns av tvekan. Imponerande!
Titta så mysigt café Egumeniakyrkan har! Hit skulle jag gärna gå och fika faktiskt. När utbildningen var slut skickade jag ett sms till Rickard om han inte kunde komma och hämta mig. Ville nämligen väldigt gärna ta en promenad tillsammans. Så det fick bli en kortis till Bergs slussar. Mysigt värre. Bortsett från att det var lite grått och slaskigt då. 😛
Så sist men inte minst: Elisas fem en fredag som handlar om sportlov. Kika in hos Elisa för att se vilka mer som deltar och läsa deras inlägg.
1. Är du mer aktiv på vintern eller sommaren? Jag är helt klart mer aktiv på sommaren.
2. Vad gjorde du som barn på sportlov? Jag kommer ihåg sportlovsaktiviteterna. Jag och brorsan brukade alltid ge oss ut och åka skridskor. Det arrangerades också en massa roliga sportlovsaktiviteter. Men det var framförallt skridskoåkning jag drogs till. Gick i konståkning som barn men blev såklart aldrig riktigt duktig då jag inte la ner den tid som behövdes. Hade dessutom svårt för alla steg. Jag med min koordination….
3. Vilken aktivitet väljer du helst på vintern? Det beror helt klart på vädret. Är det en riktigt fin vinterdag vill jag gärna ut i skogen. Den här vintern har jag konstaterat att det går alldeles utmärkt att vara ute i spåret här hos oss. Att det inte har gått har bara varit en fix idé från min sida. Annars är det ju rätt skönt att bara hänga inomhus, hehe.
4. Vad gör vintern lite lättare att tycka om? Snö, rimfrost och strålande sol.
5. Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder? Det stående svaret är såklart träning.
Jag var så ledsen idag över saker som jag inte kan gå in på här. En av mina kollegor var så söt, tog med sig en kexchoklad till mig för hon tänkte tanken att ”den här behöver nog Hanna”. Hon visste inte ens att jag mådde som jag gjorde när hon tänkte så. Så jag blev helt rörd och började gråta av den anledningen också.
Annars har det varit en bra dag på jobbet. På eftermiddagen hade kuratorerna en reflektionstimme med oss. Temat var krisreaktioner. Vi samtalade bland annat om hur vi tror att vi själva skulle reagera i en kris och hur vi skulle vilja bli bemötta. Det var riktigt intressant, och jag kom att tänka på något som jag har burit med mig sedan 2013, när jag hörde det första gången:
Nyckeln till att förstå är att förstå att man inte förstår…
Låter det snurrigt? Jag ska förklara. Citatet ovan fick jag med mig under en föreläsning när jag utbildade mig till specialistundersköterska inom palliativ vård. Det har stannat kvar hos mig.
Jag brukar vara lite försiktig med att säga till en annan människa att jag förstår. Risken finns att jag får tillbaka ett ”vad är det du tror att du förstår?” Om jag inte har varit i samma situation kan jag omöjligt förstå hur det känns. Om jag aldrig själv har fått besked om en obotlig sjukdom kan jag inte veta hur det känns att ta emot ett sådant besked. Jag kan möta personen med empati, närvaro och respekt – men jag kan inte säga att jag förstår. Däremot så kan jag föreställa mig att det är svårt och att det gör ont, det kan jag säga. Hur tänker du?
Så från det lite tunga från min dag till något betydligt roligare. Jag har tränat ikväll, tredje passet på rad. Jag har trots mina två tidigare träningspass haft riktigt pigga ben. Då är det dumt att inte passa på. Så ikväll fick det bli fokus på styrka och explosivitet.
Godmorgon!
Idag tänkte jag att du så här på min lediga dag ska få följa med på ett foto i timmen. Det kan väl vara trevligt kanske. Eller jag tycker det är kul att få följa med andra bloggares foton i timmen i alla fall.
06:46 Dagens första foto. Inget fancy utan jag som tänkte ta tag i mina 25 kommentarer.
7:45 Tittar på svt1 när Ebba Andersson intervjuas. Sitter också och förbereder mig inför regelkväll. Igår fick jag ont i nacken och det sitter fortfarande i. Letade upp min värmedyna och hoppas att det hjälper.
08:46 Sitter med regelbok, powerpoint och skriver ner stödord.
09:51 Tar en paus och tittar på en serie tillsammans med Rickard. Vi började titta på en otroligt spännande serie igår. 56 days heter den. Vi är inne på avsnitt fyra och saker och ting blir bara mer och mer konstigt men samtidigt mer och mer spännande. Sitter som klistrad!
11:46 Dags för lunch. Det fick bli chili con carne från häromdagen.
13:11 Kollat färdigt på serien och dags att tag i förberedelserna till regelkvällen igen. Om man har mindre än åtta rätt på regelprovet som fotbollsdomare så räcker det inte att bara göra omprov, man måste också delta på en regelkväll.
14:22 Ute skiner solen. Ska jag träna inne eller ute?
14:50 Det fick bli utomhus. Men så sega ben jag hade!
15:45 Check på nästan 7 kilometer. Blev faktiskt glad när jag såg på klockan för jag hade en snabbare kilometertid utomhus idag jämfört med när jag joggar på löpbandet.
16:50 Är på plats där jag ska hålla kvällens regeltimme. Höll på att få stora skälvan när jag först inte hittade fjärrkontrollen till tv:n och HDMI-kabel till datorn…
17:37 Måste ju repetera lite själv så jag har koll på vad jag ska säga.
19:40 Check på regelgenomgång och regelprov. Kul kväll faktiskt. Jag var nervös helt i onödan.
20:30 Jag vek in tvättade kläder och la in i garderoben. Fullt i garderoben och mindre kläder i sängen. Kanske jag sover bättre i natt. Vi kan ju hoppas….