Ibland tycker jag att debatten kring olika områden blir så konstig. Till och med matte som ska vara logiskt börjar också beskrivas kring normer och inkludering.
Jag hamnade i en artikel i Vi lärare där det diskuteras kring en avhandling. Forskaren Laura Caligari menar att matteuppgifter kan vara exkluderande då de bygger på situationer i vardagen som alla inte kan känna igen sig i. Jag tycker att det är ett mycket intressant resonemang. Tycker allt att det är logiskt att elevers förståelse av språk och erfarenheter påverkas av vilka förkunskaper och erfarenheter man har.
Det här resonemanget väcker dock en fråga. När går rimlig eftertanke över i ideologi? När elever inte förstår en uppgift, beror det alltid på att uppgiften representerar normer. Eller kan det vara så enkelt att det mer handlar om bristande läsvana, att det saknas förkunskaper.
Skolan ska vara en inkluderande plats. Jag tänker att lärande faktiskt det mesta att möta det man inte förstår eller inte kan. Finns det inte ett problem i att barnet bara möter det som det känner igen. Hur ska man lära sig något nytt om allt bara är bekant? Hur är det med förståelsen för andra kulturer, andra sätt att leva? Ska inte skolan vidga barnets vyer och inte stänga in i ett fack?
Det blev en lång utläggning. Jag tycker att det är ett problem i dagens samhälle att man är så rädd för att människor ska känna sig exkluderade att man vänder ut och in på sig själv. Att göra minsta lilla till ett politiskt problem. Kan man verkligen förvänta sig att alla ska anpassa sig efter ett visst synsätt?
Problemet för mig är att matte som handlar om problemlösning och logik ska börja analyseras genom normer, identitet och politik. För mig flyttas då fokus från kunskap till känslor. Vill vi verkligen att kunskap ska vara känslostyrt? Det vill inte jag.
Jag gick i skolan för många år sedan och redan i 1:a klass visades prov på att vissa elever klarade skolan bättre än andra. Sånt är livet och detta faktum måste man kunna respektera även som äldre. Learning by doing, brukar man säga.
I Nyköping har vi en gymnastiklärare på högstadiet som uppmärksammats i nationell media. Han har tagit bort brännboll från gymnastiken, då det – enligt honom själv – exkluderar de som inte är lika bra som andra. Frågan han aldrig har besvarat är hur de som inte är så bra ska kunna lära sig om de aldrig får chansen?
Tankevurpa det där att inkludera genom att exkludera. Visst är det så, om man inte får chansen, kan man inte heller lära sig.
Jag förstår ditt resonemang för man anpassar sönder sig i Sverige. Men det finns en sida på det här myntet som många som aldrig upplevt det för eleverna måste se för att förstå. Runt 2012-2014 utgick ett av nationella proven i matematik med tema skogen. Jättekul tänkte vi (jag var ny i skolan), tills vi såg provet… Temat var camping och den elevgrupp vi hade på skolan var socioekonomisk utsatta. Det längsta de lämnat sitt bostadsområde var till köpcentret 2 km bort. Att mäta arean på ett tält, räkna ut antalet tältpinnar, fiskeredskap osv var flera nya ord som bidrog till att eleverna fastnade mer på orden de aldrig hört, inte fick ihop sammanhanget och sedan var körda på provet.
Det kan ju tänkas att de borde kunna se antalet, men i språk är det lätt för barn och unga att fastna i orden. Detta gäller även de elever med NPF, som kanske vet extra fakta om skogssnigeln som de vill lägga till i faktatexten men sedan blir kuggade på hela upplägget för ”de visste för mycket”. Komplext, men det är så nationella proven är utformade.
Intressant aspekt att läsa! Funderar lite på om man hade kunnat förbereda barnen på vad provet skulle handla om innan. Eller hur fungerar det, vet lärarna om innan vad årets prov kommer handla om?
Håller helt med i ditt resonemang.
Jag håller med dig till 100%. Det var många år sen jag ledsnade totalt på att allt ska analyseras sönder och anpassas efter godhetsknarkarnas normer. Sverige är nog extremt på det området. Här får man knappt ens ha ett kön. När man nu drar in matte i resonemang om exkludering blir det faktiskt löjeväckande för mig. Jag skrev mycket om såna här saker i min förra blogg. På den tiden var godhetsknarkarna så angelägna att inte exkludera invandrare, att de istället exkluderade allt de kunde som var svenskt. Kanske en skarp kommentar från mig, men det svenska godhetskomplexet står mig upp i halsen.
Matematiken är densamma överallt i hela universum. Oftast finns bara en korrekt lösning på ett matematiskt problem. I övrigt kan man jämföra artikeln du refererar till(jag har inte läst den , bara löst ditt referat) med Einsteins uttalande:”det finns två saker som är oändliga, universum och mänsklig dumhet, men jag är inte säker på universum.”