Igår läste jag ut Floras nya bok Stortaxi, en bok som är extremt hypad. Jag har bara läst positiva recensioner så förväntningarna var såklart riktigt höga. Jag tänkte först bara skriva hur boken beskrivs på bokomslaget.
De har hängt ihop i över ett decennium. Snart ska Matti, Anja, Ebba, Leo, Emanuel och Helena fylla trettio och under några omtumlande månader börjar de gamla banden mellan dem lossna. För vad händer med kompisgänget när någon får barn och en annan vill vara barnfri? När någon har det gott ställt medan en annan spelar bort sina pengar. När de som inte får förälska sig i varandra ändå gör det. Kan vänskapen bära när livet förändras?
Jag var inte imponerad först, men ju längre in i boken jag kom, desto mer växte den. Jag satt hela kvällen igår och läste sida efter sida. Det är den bästa känslan, när jag fastnar så där i en bok. När jag börjar känna med karaktärerna, hoppas på dom och bara vilja att allt ska bli till det bästa. Jag var bara tvungen att fortsätta och se hur allt skulle bli.
Jag kände sorg över relationer som går sönder. Men också glädje över att karaktärernas vänskap i slutändan består, trots allt som de går igenom. Eller kanske tack vare.
