Den här tiden på året känner jag mig alltid så vemodig. Jag älskar verkligen hösten men i den där brytpunkten mellan sensommar och höst känner jag alltid saknad och nästan lite sorgsen. För varje dag blir det mörkare och solnedgången kommer tidigare och tidigare. Men när hösten väl är här, då är det okej igen. Då uppskattar jag den friska luften och jag uppskattar alla färger.
Jag gick ut i trädgården för att mota bort känslan av höst. Gick först till min stjärnöga. Där var känslan av höst total. Men jag nöp bort de vissna blommorna och så hoppas jag på att den vill blomma ett tag till. Suddig bild blev det visst med men äsch, strunt samma.
Min rudbeckia blommar mer nu än vad den gjorde i somras.
Hittade inte en endaste liten humla i oreganon.
Däremot fångade jag en humla i luften. Ser du den?
Mina paletter trivs fortfarande!
Så kom jag in igen och paletterna på fönsterbrädan har inte heller kommit på att det börjar bli kallare. De lär nog vara fina ett bra tag till.