Det är första september idag. I morse när jag vaknade såg det så mörkt ut, min mobiltelefon påstod att det skulle regna idag. Det vet jag inte riktigt var det kom i från. Det har inte fallit en droppe än. De där ovädersmolnen svepte förbi när vi lunchade. Kan jag konstatera att ovädret undviker mig? Nja kanske inte. Hur som helst så drog jag på mig långbrallor, konstaterade när jag kom ut till bilen att det var 15 grader. Betydligt varmare än i förra veckan när jag gick barbent. Konstigt jag tänker, bara för att det helt plötsligt är lite mörkare behöver ju inte det innebära att det också är kallare. Men jag vet inte, det är väl något med det mörkare ljuset som gör att hjärnan tycker det behövs mer kläder.
Ikväll kunde jag och Rickard åkt i väg på domarträning men det passade rätt dåligt i slutändan. Efter helgens matcher har jag ont i min onda muskel i baksida lår så känner jag behöver ta det lite lugnt mellan matcherna. Vi tog istället en promenad tillsammans där vi kunde prata om det senaste kring den ena bilen. Inte min lilla Agda utan den bil vi leasar. Det har varit så många turer fram och tillbaka men har slutat med att vi istället köpt en bil till samma kostnad som det hade blivit om vi leasat. Känns som flera ton tygnd fallit av våra axlar. Särskilt Rickards, vi behöver nämligen två bilar med tanke på fotbollen och domarskapet. Men också våra oregelbundna arbetstider.
Jag har varit väldigt sugen på falukorv i ugn och hemgjort potatis. Det ska vara just hemgjort och pulvermos kommer inte in i mitt hus. När jag var gravid med I så hade jag cravings på just pulvermos men så fort hon var född försvann suget. Det måste varit något i moset som kroppen verkligen behövde. Så efter min och Rickards promenad fick det bli just falukorv och potatismos. Gjorde en sallad av vitkål och morötter och slängde på lite äppelcidervinäger. Det smakade väldigt mycket äpple kan jag säga men tyckte ändå det passade bra ihop med käket. Konstaterade också att köksarbete i form av matlagning är lite för mycket för händerna. Nu i skrivande stund gör det rätt så ont. Det intressanta nu är om det gör lika ont i morgon. Om det släpper tänker jag att det ändå var okej belastning.
