Bloggcoach: ”Vi behöver prata om din innehållsstrategi.”
Hanna: ”Jag skrev om mina paletter igår.”
Bloggcoach: ”😱🤓😵”
Jag har bloggat i snart 20 år och kan ibland tänka att jag behöver en tydlig nisch. Tänkt många gånger att jag ska fokusera på ett ämne. Kanske borde jag ha en genomtänkt strategi och veta exakt vilka som är min målgrupp. Har jag ens en målgrupp? Kanske borde jag ha en kalender med förslag på inlägg som sträcker sig längre än till nästa blogginlägg. Som Blondinbella på den tiden när hon bloggade frekvent utifrån sitt excelark: charmigt vardagsinlägg och så något provocerande för att öka statistiken och engagemanget.
Så om vi leker med tanken, om jag hade en person som coachade mig i mitt skrivande här på bloggen, vad hade den velat ändra då? Jag tror att det hade kunnat bli ett ganska intressant möte.
Bloggcoach: Det första jag tänker är att du behöver en tydligare nisch.
Jag: Jag har en.
Bloggcoach: Jaså?
Jag: Ja, jag.
Bloggcoach: …?
Jag: Det handlar faktiskt om mitt liv. Det är väl en nisch?
Jag kan nästan höra suckandet. För vad är det egentligen som jag skriver om? Här på Hannas krypin är det ju en blandad kompott av allt möjligt. Träning. Hälsa. Familjeliv. Jobb. En hel massa växter. Utflykter med Rickard och barnen. Mat. Tankar om samhället. Min Garmin som uppenbarligen har starka åsikter om hur mycket jag bör vila. Och ibland skriver jag om något så oerhört viktigt som att jag har röjt på fönsterbrädan och upptäckt att mina växter har tagit över.
Bloggcoach: Du borde verkligen nischa dig.
Jag: Men jag tycker ju att det är roligt att skriva om allt möjligt.
Bloggcoach: Fast läsaren måste veta vad den får.
Jag: Den får Hanna, räcker inte det?
Bloggcoach: Men vad är Hannas nisch?
Jag: Ingen aning.
Och där någonstans tror jag att bloggcoachen hade börjat inse att det här kanske inte var det enklaste uppdraget.
Nästa grej som jag tror att bloggcoachen skulle ha synpunkter på är mina rubriker. Jag vill ju ha en rubrik som är kul, men kanske inte alltid så SEO-vänlig. Typ så här kan jag tänka mig att den diskussionen skulle låta:
Bloggcoach: Rubriken ska väcka intresse och gärna innehålla ett sökord.
Jag: ”Brända fingrar och så Agda.”
Bloggcoach: Nej.
Jag: Jo, varför inte?
Bloggcoach: Vad handlar inlägget om?
Jag: Det får man läsa för att ta reda på.
Bloggcoach: Hanna…
Jag: Agda är för övrigt en väldigt bra anledning att klicka sig in här hos mig.
Dina inlägg är för långa….
Vadå, menar du? hade jag garanterat svarat. För jag vill ju inte skriva fyra korta inlägg om fyra olika saker. Jag kör gärna allt i ett. Generellt såklart, det finns ju undantag. Jag har nämligen den där vanan att börja med en tanke och sedan komma på en tanke till som leder mig in på ytterligare spår. Och så vips har jag ett inlägg om olika grejer, en liten humla i oreganon eller att jag åt plättar med hallonsorbet och så kanske jag kommer på någon liten grej som jag gjort för länge sedan som jag såklart måste berätta om. Jag tycker det är charmigt men vet inte om bloggcoachen skulle tycka det.
Något jag däremot är hundra på är att bloggcoachen skulle tycka att jag behöver vara tydligare. Min spontana reaktion? Jaaa. Eller nä. Eller kanske. Eller???
Bloggcoach: Vad är det du vill att läsaren ska veta när den kommer in på Hannas krypin?
Jag: Att det är min blogg.
Bloggcoach: Ja, men vad får man läsa om?
Jag: Det beror på.
Bloggcoach: På vadå?
Jag: På vad jag har lust att skriva om. Det är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.
Bloggcoach: Det är inte särskilt strategiskt.
Jag: Nej.
Bloggcoach: Du verkar väldigt nöjd med det.
Jag: Ja.
Min blogg har funnits sedan 2007 och en av anledningarna till att jag fortfarande håller på är ju att bloggen har fått förändras med mig. Det har varit mode, hälsa, träning, pilates och under pandemin började jag lyfta mer av det jag tänker och reflekterar över. Det vore helt klart konstigare om jag fortfarande skrev om samma saker som när jag var 24.
Bloggcoach: Men du måste bestämma dig för vad Hannas krypin ska vara.
Jag: Måste jag?
Bloggcoach: Ja.
Jag: Okej. Jag bestämmer att det är en blogg.
Bloggcoach: Hanna…
Jag: Förlåt. Fortsätt.
Bloggcoach: Du behöver en plan.
Jag: Jag har en plan.
Bloggcoach: Jaså?
Jag: Jag öppnar datorn och ser vad jag känner för att skriva om.
Bloggcoach: Det där är inte en plan.
Jag: Det har fungerat i snart 20 år.
Visst börjar jag väl egentligen här fatta vad coachen är ute efter. Det finns absolut saker jag i teorin skulle kunna göra bättre. Jag skulle kunna tänka mer på sökord och SEO-anpassa rubriker. Jag skulle kunna planera mitt innehåll och fokusera mer på vad som faktiskt skulle locka hit nya läsare.
Men då tror jag att det som faktiskt gör Hannas krypin till det den är skulle försvinna. Jag är plottrig, skriver om det jag känner för oavsett om det är ett vardagligt inlägg, något mer reflekterande eller ett inlägg med tjugo olika bilder på humlor.
Bloggcoach: Du borde också publicera mer konsekvent.
Jag: Fast det gör jag väl?
Bloggcoach: Hur många inlägg ska du publicera i veckan?
Jag: Ingen aning.
Bloggcoach: Där ser du.
Jag: Men jag skriver ju.
Bloggcoach: Ja, men hur ofta?
Jag: När jag har något att skriva.
Bloggcoach: Det är inte en strategi.
Jag: Nej, men det är ganska trevligt.
Här tror jag faktiskt att vi skulle börja krocka på riktigt. Jag vill inte skriva ett inlägg bara för att det står ”blogginlägg” i kalendern. Å andra sidan har jag en svit på över 1280 dagar med inlägg varje dag, så där skulle jag egentligen knäppa coachen på näsan som inte alls har koll på just den delen.
Jag vill alltid skriva när jag faktiskt har något att berätta, inte bara för att. Som tur är finns det alltid något att skriva om. Ibland blir det också flera inlägg varje dag. Ibland börjar jag med ett kort inlägg och så flödar tankarna iväg. Precis så som det ska vara.
Bloggcoach: Varför?
Jag: Jag kom på en annan sak.
Bloggcoach: Och?
Jag: Den hängde ihop med den första.
Bloggcoach: Och sedan?
Jag: Sedan kom jag på en tredje sak.
Bloggcoach: Jag börjar förstå problemet.
Jag: Det är inget problem. Det är innehåll.
Och det är här jag sätter stopp. Det blir inget bloggcoachande för mig. Jag vill nämligen inte att min blogg ska bli så strategisk att jag inte kan skriva om en humla och fundera över om det är tillräckligt relevant för målgruppen.
Så vad skulle jag egentligen vilja ha ut av en bloggcoach? Helt klart någon som säger: ”Det här kan du göra bättre.” Och sen gör jag som jag vill ändå.
Bloggcoach: Så du tänker alltså inte ändra någonting?
Jag: Jo då.
Bloggcoach: Vad?
Jag: Jag ska försöka komma på vad vi ska äta till middag innan Rickard frågar.
Bloggcoach: Det var inte riktigt det jag menade.
Jag: Jag vet.
