Hur ofta har man inte snubblat över ett inlägg där någon skriver: ”jag skrev om det här, sen blev mitt konto begränsat”. Jag gör det flera gånger i veckan. Oftast följs det sedan av resonerande kring censur och att någon vill tysta en. Jag är den första att skriva under på att det var exakt så under pandemin. Minsta lilla kritiskt mot covidhanteringen och vaccinets vara eller inte vara så försvann inlägg, videos på youtube med mera.
Men jag funderar samtidigt på om erfarenheterna från pandemin gjort att slutsatsen om censur dras för snabbt. När något försvinner betyder det ju inte att det verkligen är censur. Det kan ju lika gärna handla om algoritmer eller tekniska fel. Kanske är det säkerhetsåtgärd utifrån lagar eller regelverk på olika plattformar. Och så finns det de fallen där det är exakt så: censur.
I dagens samhälle är det otroligt viktigt att vara källkritisk. Jag tänker att det gäller oavsett källa, oavsett om det är en tidning eller forskning eller inlägg i sociala medier. Det intressanta är att fundera över, hur vet personen att kontot begränsades av just det inlägget. Det är ju uppenbart om personen får ett meddelande med texten ”vi har begränsat ditt konto” och varför. Men det är ju inte så i alla fall. Det kanske bara råkade bli så att två saker hände samtidigt.
Något som jag tycker är intressant är hur ett konto som krånglar eller ett inlägg som försvinner kan börja handla om censur. Och visst, i en del fall är det absolut så, som under pandemin. Men kanske kan det också vara så att man bestämmer sig för att saker och ting är på ett visst sätt utifrån sin egen världsbild.