I morse var det strålande sol, jag och Rickard var lediga tillsammans och min tid hos arbetsterapeut sköts upp till i morgon på grund av sjukdom hos personalen. Perfekt tänkte vi, inte sjukdom såklart, men att vi då kunde ta en tur tillsammans. Vi kunde dock snabbt konstatera att det bara skulle vara fint på morgonen men åtminstone inget regn.
- Var: I Ankarsrum, ett par mil från Västervik.
- Längd: 12 km men går att göra leden längre om man vill.
- Parkering: Den bästa parkeringen är vid Coop men man kan också stå vid Bruksmuseum. På båda platserna kommer man direkt ut på leden.
- Svårighetsgrad: Lätt till medelsvår.
- Underlag: Mestadels skogsstig och grusväg korta sträckor.
- Markeringar: Orange markeringar och även skyltar där leden delar sig.
Vi gick leden medsols och kom direkt fram till en liten bro och efter några hundra meter var det som att en timmerbil vält på vägen. Både jag och Rickard ignorerade skyltarna om att det kunde vara halt. Vi båda har nya trailskor som vi såklart ville sätta på prov. Nemas problemas kunde vi båda konstatera.
Jag hittade en endaste ståtlig röd flugsvamp. Däremot hittade jag också riskor och en spindling under vandringen. Längre fram snubblade jag också över någon vit svamp som jag blev väldigt nyfiken på vad det kunde vara för någon sort.
Snart kom vi fram till avstickaren Borgberget. Vi ville såklart upp på berget och se utsikten. Förundras lite över hur jag alltid blir förvånad över att det går uppför. Som att man kan komma upp på ett berg utan att behöva gå uppför….
Blev otroligt fascinerad över mossan. Det är som att någon slängt ut halloweenpynt mitt i skogen på berget. Ogillar starkt halloween men det var den första associationen som kom över mig. Säkert på grund av allt eländigt halloweenpynt som jag såg på Dollarstore igår.
Utsikten då? Skog, skog och lite mer skog. Lite vatten och så Rickard.
Vid avstickaren finns det också ett vindskydd i lite annorlunda form.
Längs med leden ser man spår av vildsvin. Jag funderade över vem som är mest rädd, jag eller grisarna. Sannolikt grisarna eftersom vi bara såg spåren av deras bökande.
Paus vid vattnet och sedan fortsatte vi vår vandring.
Ska man gå över den där bron?
Det skulle man visst….
Och så tog det stopp. Under eller vid sidan av var frågan. Det går lätt att ta sig förbi på sidan.
Nu fick vi njuta av att gå längs med vattnet en bra bit och det är sjön Isgölingen. Fram till en gammal smedja, en bro och en stuga. Bron ska man inte över utan leden fortsätter. Rickard var dock nyfiken på den lilla stugan och det enda som hittades där var en gammal säng.
Vi fortsatte vår vandring och snart gick det uppför. Här uppe på berget satt vi en stund och åt lite matsäck. Det var verkligen ingen värme i luften så vi satt inte kvar så länge.
Vad är det här för något? Blev orimligt nyfiken och det fanns inga skyltar. Förutom varningsskyltar då om att man absolut inte skulle uppehålla sig nere i fåran då luckorna till vattnet fjärrstyrs och öppnas utan förvarning.
Det fanns massor av de här vita svamparna längs med en gammal skogsväg. Och det var vandringens sista bilder det. Jag hade skapligt ont i tårna vid det här laget. Jag har bra grepp i mina skor men de är lite tajta över tårna. Tänker att jag kommer gå ut skorna ännu mer. Hur som helst, snart var vi framme i samhället igen. Vi stannade vid coop och köpte varsin köttbullebaguette. Det var så gott! Nu är jag hemma igen och tänkte inte göra många knop. Förutom att laga lite kvällsmat då.
