Jag gick ut på en kort kvällspromenad i solen. Snart är den tiden förbi när jag kan njuta av kvällsljuset. Bäst att passa på. Men det vill jag faktiskt inte tänka på just nu. Jag var fullt upptagen med att spana på rönnbären, bli bländad under promenaden eftersom jag som vanligt glömde solglasögonen. Varför tänker jag alltid att jag bara behöver solglasögonen när jag springer och inte under promenader? Knasigt värre….
Det hinner flöda en del tankar under promenaden. Trots att jag hade musik i lurarna. Det är tisdag och den artonde augusti. Skolan har börjat igen, I började nionde klass igår. Det är inte klokt vad tiden går. Tänker på det ofta att jag inte längre har några små barn och kommer heller aldrig mer vara småbarnsmamma. Den tiden är förbi. Ibland kan jag tänka att det skulle vara mysigt med en liten sladdis men den tanken slår jag snabbt ifrån mig. Jag vill verkligen inte börja om nu när barnen är så stora. Nej om jag skulle haft ett fjärde barn så skulle det ha varit när I var en liten parvel. Inte nu.
När jag kom hem igen passade jag på att vattna i rabatterna. Jag plockade också en liten bukett av lavendel. Känner doften av lavendel nu när jag sitter här och skriver. Konstaterade även att nu är nog humletiden slut för i år. Min oregano bjuder mest på torra löv och de vita blommorna som varit så framträdande vissnar mer och mer. Även stäppsalvian och lavendeln börjar sjunga på sista versen. Astern däremot frodas, i alla fall den ena. Hoppas på ett gäng blommor framöver. Det vore fint.