Jag gick ut på en kort kvällspromenad i solen. Snart är den tiden förbi när jag kan njuta av kvällsljuset. Bäst att passa på. Men det vill jag faktiskt inte tänka på just nu. Jag var fullt upptagen med att spana på rönnbären, bli bländad under promenaden eftersom jag som vanligt glömde solglasögonen. Varför tänker jag alltid att jag bara behöver solglasögonen när jag springer och inte under promenader? Knasigt värre….
Det hinner flöda en del tankar under promenaden. Trots att jag hade musik i lurarna. Det är tisdag och den artonde augusti. Skolan har börjat igen, I började nionde klass igår. Det är inte klokt vad tiden går. Tänker på det ofta att jag inte längre har några små barn och kommer heller aldrig mer vara småbarnsmamma. Den tiden är förbi. Ibland kan jag tänka att det skulle vara mysigt med en liten sladdis men den tanken slår jag snabbt ifrån mig. Jag vill verkligen inte börja om nu när barnen är så stora. Nej om jag skulle haft ett fjärde barn så skulle det ha varit när I var en liten parvel. Inte nu.
När jag kom hem igen passade jag på att vattna i rabatterna. Jag plockade också en liten bukett av lavendel. Känner doften av lavendel nu när jag sitter här och skriver. Konstaterade även att nu är nog humletiden slut för i år. Min oregano bjuder mest på torra löv och de vita blommorna som varit så framträdande vissnar mer och mer. Även stäppsalvian och lavendeln börjar sjunga på sista versen. Astern däremot frodas, i alla fall den ena. Hoppas på ett gäng blommor framöver. Det vore fint.
Mysigt att ta en promenad i trädgården på kvällen och inventera vad som fortfarande lever och vad som kanske gjort sitt för i år. Trädgården är fascinerande, tänk att växterna bara vet när de ska vakna på våren och när fet är dags att spara sig under hösten.
Aster lyser verkligen upp fint. Önskar så att jag kunde ha lavendel, syren osv inomhus men det är alldeles för stark för mig… mår illa och kan få astma-symptom av det.
Jag är också känslig för dofter, liljekonvalj går helt bort men lavendel går bra. 🙂
Lavendel är det enda som återstår av sommarens alla växter i vår trädgård. Det ser just nu lite trist ut, men frugan planerar redan inför våren och det som ska planteras då.
Solglasögon borde man alltid ha nära till hands, men man lär sig aldrig. Skriver jag som under sommarens match mellan Manchester United och Atletico Madrid fick sitta med handen ovanför ögonen sista halvtimmen när solen plötsligt bröt fram ur molnen ovanför Strawberry Arena.
Än vill jag inte inse att hösten närmar sig och speciellt inte nu när vi haft alldeles underbara dagar i Bohuslän med salta bad i underbar temperatur och fina båtturer. Det där suget efter småbarn släpper nog aldrig och jag har fått inse att det inte heller blir fler barnbarn. Det är bara att glädjas över de fina uppväxande ungdomarna.
Tanken på en sladdis var aldrig aktuell för mig pga omständigheter, men drömmar om småbarnstiden har jag hela tiden. Både det jobbiga och det underbara. Nu njuter jag för fullt av barnbarnen och är så tacksam över att jag fortfarande orkar och hänger med! Lycka till med händerna och att de håller nu.
Ibland skulle jag vilja ha fler blommor hemma. Men vi är ju borta lika mycket som hemma, så det fungerar inte riktigt.
Det mörknar tidigt nu.